Testa dina musikkunskaper och briljera för dig själv eller tävla med kompisen och se vem som får flest poäng! Varför inte ha en liten tävling på jobbet under kafferasten eller över en liten fredagspilsner efter jobbet på puben runt hörnet?
Vid rätt svar markeras ditt svar genast med grönt. Ett felaktigt svar blir rött och då markeras det rätta svaret med fet stil.
Varje fredag kommer 10 nya frågor av varierande svårighetsgrad här på svenska.yle.fi. Ämnesområdena rör sig inom de musikstilar som kan kallas något slags pop och rock, men kan även gälla soul, funk, blues, punk, heavy och så vidare.
Rock’n’roll! Eller något. Lycka till!
I vilket band sjöng Chester Bennington som förra månaden tog sitt liv?
Vilken var Totos första hit?
Från vilket land kommer Celine Dion?
Vilken australiensisk sångerska sjöng hitarna I should be so lucky, Can´t get you out of my head, Confide in me och The Loco-Motion?
Gissa skivan! Vilket skivkonvolut presenterar Molly, 4 år? Klicka på rutan för att se hennes teckning och höra henne berätta om bilden. Efter fråga 10 kan du jämföra teckningen med originalpärmen.
Vad hade Stevie Wonder för ärende när han 1984 ringde och sjöng “I just called to say…”?
Vilket sextiotalsband hade hitarna Heart full of soul och For your love? Bl.a. Jeff Beck, Jimmy Page och Keith Relf var medlemmar i bandet.
Vilket bands fans fick på sjuttiotalet smeknamnet “Blue army”?
Vem är denna legendariska jazz- och bluessångerska på bilden? Hon var black power-aktivist och känd för sitt vilda temperament och fantastiska röst.
Vad för slags instrument är en “Theremin”?
Gissa skivan – originalpärmen
Här nedan kan ni se Mollys teckning från fråga 5 jämfört med originalomslaget. Dra bildens högra kant mot vänster för att se den rätta konvolutbilden.
Vill du snacka allmänt eller specifikt om musik med likasinnade individer? Kolla då in vår Facebook-grupp Rockpoliserna! Vi vill höra folkets röst! Du kan tipsa om musiknyheter, gigs, ny eller gammal musik. Bra eller dålig, ingen skillnad så länge det är kul att käbbla om saken! De aktivaste debattörerna kan till och med få en egen Rockpolis-badge!
Rättelse: En felaktig låt byttes ut mot For your love i fråga nummer sju kl. 10
Finlandssvenskt förnämt folks förträfflighet förkunnas i Sydamerika när borgar core-bandet Bob Malmström åker på turné den 10-20 augusti.
Vill ni följa med “Carl Johan Langenskiöld”, “Carolus Aminoff”, “Olof Palmén” och “Wilhelm Wahlroos” på deras äventyr i Sydamerika så kan ni se fotobevis på rockpolisernas Instagramkonto när bandet instagrammar för Svenska Yle, efter en tung dag vid poolen med välkyld märkeschampagne på hotellets tak.
Finsk punk har traditionellt legat högt i kurs i t.ex. Brasilien där internationellt stora band som Sepultura diggade tidiga 80-talets finska hardcore-band som Rattus, Kaaos och Terveet Kädet.
Frågan är om Bob Malmströms ironiska “bättre folk”-jäklande biter på publiken i Sao Paolos slumkvarter.
@rockpoliserna alltså på Instagram
Bob Malmströms turnéplan:
10.08 Morpheus Club - Sao Paolo BRA
11.08 Ocuparte, Itaim Paulista - Sao Paolo BRA
12.08 Club 92 - Curitiba BRA
13.08 Martize Rock bar - Colombo BRA
17.08 Red Rock Saloon - Samambaia BRA
18.08 Goiania Noise Festival - Goiania BRA
19.08 Centro Cultural Joan D'Arc - Anapolis BRA
20.08 40 Anos De Punk. Teatro Galpaozinho - Gama BRA
Ibland är livets oförglömliga ögonblick sådana att man först långt senare förstår hur speciella de var. Som att genskjuta Bono backstage efter gruppens Finlandspremiär på Ruisrock för 35 år sedan. Tomas Jansson minns sekunderna då Bono vände sig om, och hittar killen som sjöng i Bonos mikrofon.
U2 måste vara det rockband som flest människor i världen har någon egen personlig historia att berätta om.
Min historia börjar hösten 1981 i en Stockholmslägenhet på Drottninggatan. Jag har nyligen släppts fri från Dragsvik efter månader av värnplikt som fått mig att missa all ny musik. Nu hänger jag ensam i lägenheten under ett par eftermiddagstimmar, och i brist på annan sysselsättning snurrar jag igång singeln som min värd har lämnat efter sig på skivtallriken.
Jag är helt oförberedd. Ett offensivt gitarrintro, en så passionerad röst, ett sound som jag aldrig har hört tidigare. Det slår direkt och totalt för att upplevelsen kommer så oväntat, sologitarren som kompgitarr, rösten så fylld av ungdomens alla stora känslor. If you walk away walk away, walk away walk away, I will follow...
Då jag kollar in texten på singeln ser jag namnet U2 för första gången, och så blir det irländska bandet min första rockupplevelse som är jag på riktigt, inte det minsta influerad av storabrorsans skivhylla utan bara jag, som en första kärlek, och då gruppen ett knappt år senare kommer till Åbo och jag som 20-årig sommarjournalist sänds iväg för att bevaka Ruisrock-festivalen, vet jag att jag måste träffa dem.
Då min arbetsgivare sedan glömmer (!?!) att berätta om U2s presskonferens, återstår bara en chans.
Att genskjuta Bono efter spelningen.
En ung Bono på Ruisrock 1982.U2s Bono på Ruisrockscenen 1982.Bild: Bo StrandénRuisrock,rivet ur mitt arkiv
U2 går från kultband till rockjätte
Det var under 1980-talet som U2 växte från kultband till stort indieband, och med The Joshua Tree (1987) vidare till en av världens största rockgrupper. Skivan sålde snabbare än någon annan skiva i brittisk pophistoria (300.000 på två dygn!), på två år hade den sålt 15 miljoner exemplar, och många ursprungliga fans började beskylla bandet för att ha sålt sin själ för kommersiell framgång.
Jag hörde också till dem som kunde dissa storsäljare av principiella skäl. Det var ett arv från punken, att det som säljer för bra inte kan vara riktigt äkta. Men i fallet U2 måste jag ge mig. Jag vet ingen storsäljare som känslomässigt komprimerar andra halvan av 80-talet så väl som The Joshua Tree, liksom Achtung Baby (1991) komprimerar det tidiga 90-talet. Och då, tänker jag, spelar försäljningssiffror ingen roll.
Tillbaka till Ruisrock
Men nu är det augusti 1982, lördagen den 7e.
Ruisrock det året är ett publikmässigt misslyckande. Det är 25 grader varmt på dagen, kanske för varmt för rockpubliken. Om en Ruisrockdag 2017 lockade 35.000 personer, är det bara 7.000 som dyker upp då U2 gör sin Finlandspremiär. Om jag minns rätt är det första året som arrangörerna väljer att inte bygga upp ett högt stängsel mellan scenen och festivalområdet - publiken hade ju ändå alltid förr eller senare rivit ner det. Däremot är alkoholförsäljning fortfarande strikt förbjuden, och istället försöker många smuggla med sig någonting eller slukar allt för mycket innan de tar sig in till festivalområdet.
I väntan på U2 älskar jag Au Pairs, men jag är helt av samma åsikt som Bono då han vrålar ”Festivalen börjar nu!” då gruppen äntligen stiger upp på scenen. Eller då han ropar ut över havet mot dem som tar en simtur i värmen; ”simma hinner ni på er semester, nu ska ni komma hit!”
Bono och U2 på Runsala 1982.U2 på Ruisrock-scenen 1982.Bild: Tomas Janssonrivet ur mitt arkiv
Gloria öppnar konserten, jag får höra I Will Follow som hade skakat om mig i Stockholmslägenheten, Rejoice spelas live för sista gången (”I can't change the world, but I can change the world in me”). Det blir en konsert som är som en explosion av lust och hopp och energi och vrede och kärlek, ett av 80-talets absolut största Ruisrock-ögonblick. Bono som är så kaxig på scenen, klättrar längs PA-utrustningen upp mot scentaket, så fylld av en 20+pojkig ”nu erövrar vi världen”-attityd. Precis sådär som man ser på videon från spelningen på Roskilde-festivalen några veckor innan Åbo.
Då U2 spelar I Will Follow en andra gång, som encore, söker jag mig backstage och missar sista låten, Neil Youngs Southern Man. Det är då som Bono frågar om någon i publiken kan texten, hissar ner mikrofonen, en Borgåkille hinner först - och börjar sjunga Lou Reeds I'm Waiting for the Man.
35 år senare minns numera åboländska John Paavola att han inte riktigt visste vilken låt bandet spelade, men "I'm waiting for the man måste ju sjungas".
- Efter det blev jag U2-fan omedelbart, berättar han idag.
- Det var energin och det fräscha greppet och den sanslösa gitarren och låtarna och Bonos sång, allt gick hem totalt. Så veckan efter Ruisrock köpte jag alla skivor som fanns.
Men då John sjöng "twentysix dollars in my hand" stod en 20-årig rockjournalist redan backstage, och väntade.
Bono hinner redan försvinna...
I början av 80-talet är det möjligt att med hjälp av något simpelt paffpresskort slinka in backstage, så nu står jag och väntar på att U2s spelning ska ta slut. Då bandet sedan kommer ner från scenen går jag fram, jag hinner säga något, minns inte vad, jag är sannolikt fullproppad av adrenalin och lyckas inte memorera mycket annat än att vi hinner promenera bara några sekunder bredvid varandra.
Sedan lyfts jag upp i luften av två ordningsmän.
Det tar några sekunder, tio kanske, jag hinner redan se Bono försvinna, men så märker han att den där killen som inte ser äldre ut än 16 plötsligt har försvunnit någonstans.
Då ser han sig om, ser mig sprattla med benen i luften, kommer tillbaka till mig och förklarar att man genast efter spelningen alltid går på väldigt höga varv. Men ”om du väntar en halv timme så kan vi prata”.
Bono backstage, Åbo 1982.Bono 1982.Bild: Tomas Janssonrivet ur mitt arkiv
Ordningsmännen släpper taget, och jag är överlycklig. Bono har gett mig tillstånd att stanna.
Jag tvivlar aldrig en sekund på att han faktiskt kommer att hålla sitt löfte, och efter en halvtimme står han där framför mig igen.
Jag har sparat min 35 år gamla artikel som hjälper mig att minnas vad Bono hade att säga, hur han ”vill få kontakt med mänskor”, om kampen mot det hat som fyller världen, kampen mot likgiltighet. ”Likgiltigheten är som en öppen grav. Se på punkgrupperna som kämpade mot allt instängt och all elitism, nu är de likadana själva”.
Uppslaget i Åbo Underrättelser med Bono-intervjun, augusti 1982. Den "finlandssvenska debuten" syftar på Nagugruppen Allright Band som spelade på festivalen samma år.Intervju med Bono från 1982.Bild: Tomas Jansson/YLEtomas jansson
Och så avslutar han med ett ”God bless”. En irländsk 22-årig killes avskedshälsning till en finländsk 20-åring.
Det är min allra första intervju med en utländsk rockartist, och samtidigt den största mest osannolika helt egna rockintervju som jag någonsin har gjort.1982 är jag för ung för att förstå hur stort det är, men jag är förstås nöjd, för att jag har lyckats förverkliga min vansinniga plan och fått femton minuter med min första riktigt egna rockhjälte.
Att U2 skulle finnas och göra en jättelik utsåld stadionturné för nästan tre miljoner personer runtom i världen 35 år senare, 2017, är inte precis något som jag kunde föreställa mig då.
Magisk stund i Stockholm
Tre år efter Ruisrock vet redan hela världen vad U2 är efter gruppens 20 minuter på LiveAid-spelningen, och jag får min nästa oförglömliga U2-upplevelse.
Stockholm. Hösten 1985. En fantastisk spelning som avslutas med det som sägs vara historiens längsta version av 40’.
”How long, to sing this song”. Hela Ishallen sjunger med. Också då Bono lämnar scenen fortsätter vi sjunga. Alla utom trummisen Larry Mullen Jr lämnar scenen men publiken fortsätter sjunga, fortsätter ännu när vi lämnar Ishallen, ännu i tunnelbanans gröna linje hela vägen fram till T-Centralen sjunger vi ”how long, to sing this song” i kör. Tiotals och åter tiotals unga människor som aldrig har sett varandra tidigare och aldrig kommer att träffas igen, men som nu lever tillsammans i en stund vi aldrig kommer att glömma.
Ännu idag kan det suga till i maggropen varje gång jag hör en liveversion av den låten.
Det var åren innan U2 blev ännu mycket större än punkgrupperna som Bono bakom Ruisrockscenen hade beskyllt för att ha glömt sina rötter. Och kanske var det just det som fick honom att efter den jättelika Joshua Tree-turnén (1987) säga att bandet behöver en timeout.
När de sedan kom tillbaka var de bättre än någonsin.
För mig är 90-talets ZooTV-turnéer den ultimata U2-upplevelsen. De tre Ishall-konserterna i Sverige 1992, med ABBAs Björn & Benny som specialgäster under covern Dancing Queen i Stockholm, och Stadionturnén 1993 med den banbrytande multimediashowen i fonden inklusive direkt satellitkontakt till unga människor i krigets Sarajevo.
Men sekunderna backstage i Åbo då Bono vänder sig om, och minuterna med allsång i Stockholms tunnelbana, det är ögonblick som är ovärderliga. Då slumpen stiger fram och ger dig en upplevelse som du aldrig trodde var möjlig.
U2-biljetter.Bild: Tomas Jansson/YLEtomas jansson
Rivet ur mitt arkiv
I artikelserien minns Tomas Jansson en stor journalistisk upplevelse som firar jämna år just den månaden.
Plura, känd från bandet Eldkvarn men också för sin matlagning, uppträder på Allsång på Skansen i det sjunde programmet, den 8 augusti.
Plura uppträder på Allsång på Skansen för tredje gången. Tidigare somrar har han stått på scenen med sitt band Eldkvarn men i år står han ensam på Allsång-scenen.
- Jag ska stå på egna ben för första gången, i 65 års ålder, säger Plura och skrattar.
Plura är låtskrivare, sångare, gitarrist och författare. Han är inte endast känd för sin musik utan också för sin matlagning, och har bland annat gett ut boken Pluras kokbok.
Just nu ligger allt med matlagning på is och jag koncentrerar mig på musik.― Plura
- Men just nu ligger allt med matlagning på is och jag koncentrerar mig på musik. I höst ska jag göra en grej på Scalateatern som är varvat med musik och prat.
Ska du ut på turné i sommar?
- Nej det ska jag inte, för första gången på herrans många år. I stort sett ska jag vara ledig hela sommaren. Men jag sitter och skriver på det som vi ska göra i höst på Scalateatern. Och så kommer jag att vara på landet och odla grönsaker och ha det skönt.
Vilken är din favoritallsång?
- Det är kanske Lasse Berghagens låt En kväll i juni som Sanna sjunger innan. Men den får jag säkert inte sjunga. Man får välja fyra eller fem låtar och sedan har jag inte någonting att säga till om, de säger bara vilken man ska sjunga.
I sommar står Plura för första gången ensam på Allsång på Skansen-scenen.porten till SkansenBild: Yle/Camilla Kivivuoriyle fem
Plura berättar att det är ett Cornelis Vreeswijk tema i programmet och att han kommer att sjunga hans låt Somliga går med trasiga skor.
Är du lite Cornelis fan?
- Absolut, vem är inte det?
Till den finländska publiken hälsar Plura att man ska titta på Allsång på Skansen den 8 augusti då han är med, och så avslutar han med “kiitos”.
Plura intervjuades av Lilian Brunell.
Allsång på Skansen sänds i Yle TV 1 och på Arenan
Säsongens sjunde och nästsista program sänds undantagsvis på Yle Teema. Klockslaget är dock det samma, tisdag 8.8 kl. 21.00. Sändningen refereras på finska av Hanna Pakarinen. Vill du se på programmet utan finskt referat bör du välja svenska som sändningsspråk.
Programmets övriga artister är Jack Vreeswijk, Janice, The Sounds samt Lisa Ekdahl & Adam Pålsson.
Mezzosopranen Monica Groop har bakom sig en lång internationell karriär som operasångerska. Monica berättar varför hon som musiker satsade på klassisk musik och vilka utmaningar hennes karriär har krävt.
Artisten Alice Babs är en av Monicas ungdomsfavoriter. Babs kunde göra vad som helst med sin röst och sjunga allt från populärmusik till klassisk musik, vilken är någonting Monica alltid har beundrat.
Hemma lyssnade Monica och hennes föräldrar ändå inte på lättare musik, som hon kallar det. Det var klassisk musik som gällde. Hennes pappa tyckte om att ha radion på men han ändrade genast kanal då det kom någonting annat än klassisk musik.
- I något skede ville jag göra revolt mot föräldrarna och ha min egen musik. Jag hade förtjänat några mark och gick och köpte några LP-skivor. Mamma blev helt förskräckt när jag kom hem med Carol King eller Cat Stevens. Hon tänkte väl: "Vad ska det bli av detta barn?".
Musiken ett arv hemifrån
Musikeryrket var inte ett självklart val för Monica, även om det var musik från morgon till kväll hemma hos Monica.
Efter studenten var hon säker på att hon inte skulle satsa på musik på heltid och började studera till talpedagog. Men vid sidan om studierna tog hon sånglektioner och efter en tid fick musiken en allt större roll. 1979 sökte Monica in till Sibelius-Akademin och blev antagen.
- På den vägen började det sedan komma “keikkor”. Först i mindre skalor och sedan allt mera.
Vilken musikstil Monica skulle satsa på var en självklarhet. Även om pop- och rockmusiken hade en stark roll för Monica när hon var ung, var det klassisk musik som gällde för hennes karriär. Någonting som hon bland annat fick från sin mamma som var kördirigent och kantor. Monicas mamma var en fantastisk musiker och lärde henne mycket om musik.
- Men sen att jag skulle bli operasångerska, då var hon inte så jätte glad.
Det är A och O att man äter bra och försöker hålla sig i form och tänka positivt.― Monica Groop
Yrket som sångare är inte lätt. Det är ett stressfullt och riskfyllt yrke med mycket press. Man lever bara på sin röst och förkylningar och andra sjukdomsfall sätter lätt stopp på arbetet.
- Hon var nog mest orolig om jag skulle klara av ett sånt liv. Nu med facit på hand så förstår jag hennes oro.
Från en del av världen till den andra
Monica jobbade som frilans hela sin internationella karriär och fick flyga världen runt. Som musiker har man ett hektiskt liv och är tvungen att resa till många olika ställen, ofta på kort tid.
- Det värsta var när jag kom på morgonen från USA till Stockholm och sjöng Georges Bizets opera Carmen på kvällen.
Det är minnen som får henne att fundera hur hon riktigt klarade av det. Det var mycket press och många gånger kände hon sig nervös, utsatt och ensam.
Monica berättar att man som musiker måste planera sitt arbete noga. Det är inte bara att pricka in konserter i kalendern. Man är också tvungen att lägga mycket tid ner på att öva och räkna med långa flygresor. Dessutom måste man ha en hälsosam livsstil och hålla sig i fysisk bra skick.
- Det är A och O att man äter bra och försöker hålla sig i form och tänka positivt.
Det kan kännas lite bittert ibland att det inte finns så många mera som vill höra på en gammal operasångare― Monica Groop
Monica säger att man ofta får intrycket av att musiker livet är väldigt glamouröst. Men backstage är livet någonting helt annat, säger Monica.
Så här efteråt är det ändå nästan bara bra minnen från den internationella karriär som dyker upp hos Monica, vilket får henne att sakna det.
Egen festival i Pellinge
Idag är den internationella karriären slut och Monica sysselsätter sig med musik i närmare trakter. Hon berättar att det kommer nya generationer och de äldre faller bort.
- Det kan kännas lite bittert ibland att det inte finns så många mera som vill höra på en gammal operasångare.
Monicas festival Pellinge musikdagar ordnas 11-13 augusti.Pellingefärjan kör över Sunisundet.Bild: Yle / Hanna Othmantirmo,Pellinge,färjor
Men istället kan hon satsa på olika erbjudanden hon får som hon tidigare inte hade möjlighet att tacka ja till. Monica undervisar, håller föredrag och har vidgat sina musikaliska vyer och börjat sjunga visor.
Dessutom ordnar hon en egen festival, Pellinge musikdagar, som äger rum 11-13 augusti. I år ordnas evenemanget för andra året.
På festivalen kan man höra klassisk musik komponerad bland annat av de stora finländska kompositörerna Fredrik Pacius, Bernhard Henrik Crusell, Oskar Merikanto, Erkki Melartin och Jean Sibelius.
Lyssna på programmet med Monica Groop genom att klicka på pilen:
.
Känns det jobbigt att träna? Yle Vega hjälper dig att hitta motivation med den ultimata spellistan för att underlätta ditt träningspass och personliga tränaren Kiira Kesä-Heino tipsar om träning som du kan utföra hemma.
Hemligheten bakom den bästa spellistan för träning är att musiken har rätt tempo. Rätt tempo kan lura dig att känna dig mindre sömnig och mer motiverad.
De flesta vet att en låt i ett långsamt tempo som till exempel Celine Dions My Heart Will Go On, inte lämpar sig för ett tungt träningspass. Men hemligheten är att börja med ett lite lugnare tempo och öka vartefter. När tempot är som snabbast är träningen också som tyngst.
Musik ger energi
Kiira Kesä-Heino är personlig tränare och lyssnar alltid på musik när hon själv tränar eller när hon drar ett träningspass. Enligt henne är musikens viktigaste roll att motivera.
- För mig peppar det träningen. Det viktigaste är känslan man får när man lyssnar på musik som tar en lättare vidare i träningen, säger Kiira.
Jag tog mig till en träningslokal för att träna tillsammans med Kiira till Vegas ultimata spellista. Hela spellistan hittar du i slutet av artikeln. Till listan har valts låtar som spelas mer eller mindre frekvent på Yle Vega.
Spellistan börjar med låtarna Hey Ya av Outkast (80BPM) och Shape of You av Ed Sheeran (96BPM), låtar i ett medeltempo som ska ge en bra start på träningen. BMP står för beats per minute, det vill säga taktslag per minut.
Det är bra att inte börja med en för långsam låt som gör att det direkt känns trögt. Men det är också bra att inte börja med den snabbaste låten på spellistan, så du kan sakta men säkert kan vänja dig vid träningen.
Efter uppvärmningen ökar tempot och Ballroom Bliz av Sweet (108BPM) kickar igång träningen ordentligt. I takt med att tempot på låtarna ökar, blir också rörelserna lite tyngre och lite mer krävande för kroppen.
Den tyngsta delen av träningen närmar sig när låtarna Thunderstruck av AC/DC (134 BPM) och Dance With Somebody av Mando Diao spelas (150BPM)
AC/DC borde finnas med på alla träningsspellistor.― Kiira Kesä-Heino
Under låten Bad Reputation av Joan Jett (204BPM) når träningspasset sin höjdpunkten. Svetten rinner, men låten gör att jag bara vill fortsätta. Den ger så mycket energi.
- Lite mera får du ännu svetten av rinna, säger Kiira för att peppa mig.
Efter Joan Jetts fartfyllda låt är det ändå skönt att lugna ner sig till låten Malibu (140 BPM) av Miley Cyrus, en låt i betydligt långsammare tempo än den föregående. Men ännu är inte träningen helt slut, vi har några låtar kvar.
För att helt avsluta träningen krävs en mycket långsam låt så att det går att slappna av ordentligt. I Believe I can Fly (60BPM) av R. Kelly passar perfekt för det.
Hur tror du träningen skulle ha gått om vi inte skulle ha lyssnat på musik?
- Jag tror det skulle ha gått bra, säger Kiira. Men musik gör det så mycket roligare och mångsidgare och ger mycket energi.
Musik tar träning till en ny nivå.― Kiira Kesä-Heino
Kiira berättar att hon helst lyssnar på gamla rocklåtar när hon tränar som till exempel Thunderstruck eller Our House, som du hittar i spellistan.
Kiiras Träningsprogram
Uppvärmning:
Mini cirkelträning - Upprepa allting tre gånger
Lyft upp en boll från huk x 8
Svinga en kettlebell x 8
Cirkla en kettlebell runt dig själv x 8
Knäböj x 8
Käppgympa
marklyft (rörelser för armarna och axlarna)
Tänj låren, vaderna och stjärten
Böj ner dig på huk och lyft en tung boll (kan vara ett annat föremål) ovanför huvudet.Person som lyfter en boll.Bild: Yle/ Sofie GammalsPersonlig tränare,motionssalar,Kiira Kesä-Heino
Nedre kroppen:
Marklyft 3 x 10 - Kan utföras med vad som helst som går och lyfta
Höftlyft 3 x 10 - Kan också utföras hemma på en soffa
Sidoknäböj 3 x 10 (5 åt vänster och 5 åt höger)
Utfallsteg bakåt och knälyft 3 x 10 (5 åt vänster och 5 åt höger)
Höftlyft mot en bänk. Du kan också använda din soffa.En person som tränar. Bild: Yle/ Sofie GammalsPersonlig tränare,Kiira Kesä-Heino
Övre kroppen:
Armpress med en twist 3 x 10 (lyfter ett knä åt gången åt sidan)
Rodd med vikt 3 x 10
Dipp mot en bänk eller soffa 3 x 10
Armhävning med en twistEn person som tränar. Bild: Yle/ Sofie GammalsPersonlig tränare,motionssalar,Kiira Kesä-Heino
Mage:
Sidomagmuskler med vikt 3 x 30 - Sitt på golvet med benen böjda och vrid kroppen från ena sidan till andra sidan
Mätarlarv 3 x 5 - Böj övre kroppen framåt så att händerna tar i golvet. Gå framåt med händerna så långt fram du kan. Gå sedan med fötterna tills de är bredvid händerna. Rör dig framåt på det sättet, turvis med händerna och fötterna.
Med en kettlebell kan man göra många olika övningar.Bild på flera kettlebellsBild: Flickr/ Gregor Stoermchen kettlebells
Slappna av och tänj
Fördelen med det här träningspasset? Du kan göra det var som helst och när som helst.
Har du inte vikter kan du använda andra tunga föremål som du hittar hemma. Och har du inte en träningsbänk kan du använda din soffa.
Men hur hittar man motivation och energi till det här träningspasset?
Efter Gyllene Tider och en soloskiva så var Per Gessles karriär på dalande men den riktigt stora framgången stod och lurade bakom knuten. Och det blev en utbyteselev från USA som blev den sista nyckeln till världssuccén för Roxette. Men det var inte alltid så lätt för honom att få Marie Fredriksson med på noterna.
De hade känt varann allt sedan 1981, då Marie Fredriksson var medlem i bandet Strul och Gyllene Tider hade slagit igenom. Båda banden hade sina övningsutrymmen i samma hus i Halmstad men enligt Fredriksson var det stor skillnad mellan banden och det gällde inte enbart musiken.
- De hade en fin replokal med ordning och reda och en heltäckningsmatta som gick upp på väggarna. Strul hyrde grannlokalen som mer såg ut som en vanlig replokal, med en enda röra av ölburkar och fimpar, skriver Fredriksson i sin utmärkta självbiografi, Kärleken till livet.
Och mitt intryck från boken är att Marie Fredriksson under den tiden var väldigt bohemisk. Hon var också medveten om att Gessle tyckte att hon rörde sig i aningen ”flummiga kretsar”. Medan hon tyckte att han var lite av en ”mammas pojke” som alltid hade pengar och var otroligt pedantisk.
Det var ju ett rent helvete då vi skulle spela in den låten― Per Gessle om att få Marie Fredriksson att sjunga hitlåten Dangerous.
Small Faces gav grunden
Men redan då fann de varann musikaliskt. Låten Tin Soldier med Small Faces blev deras minsta gemensamma musikaliska nämnare.
Och lyssnar man riktigt noga så finns där vissa sound och melodislingor som senare blev något som kännetecknade Roxette. Det var en viss råhet i det sätt som Steve Marriott brukade sjunga och det kunde också Marie få fram i sin röst.
- Vi bara skrek i kapp hur fantastisk vi tyckte att den var. Det är ett starkt minne, att Per Gessle och jag förstod varandra genom den låten, skriver Fredriksson.
Och då jag träffar Per Gessle i Stockholm i mars i år för att prata om hela hans karriär så kommer vi så småningom in på Roxette och då berättar Per en detalj som jag inte tidigare hade varit medveten om. Det visade sig att Marie hade väldigt starka åsikter om vilka låtar som hon kunde tänka sig att sjunga.
- Alltså i Roxette historien finns det ju verkligen massor med låtar som Marie verkligen har sagt NEJ till. Som när jag kom med Real sugar eller How do you do, det är absolut inte Maries musik säger Per och skrattar.
Vägrade sjunga The Look
Då Gessle skrev hitlåten The Look så hette den ursprungligen He´s got the look och texten var skriven för henne. Men hon vägrade att sjunga den för hon kände att den inte var något som hon ville ge sin röst till. Istället kom hon in i refrängen vilket gjorde att låten fick ett helt nytt lyft.
Men det finns också låtar som Fredriksson inte alls gillade då Gessle spelade upp sina demoversioner men som hon ändå sjöng och som senare har blivit hennes favoriter.
- Hon hatade Dangerous men då vi pratade nyligen så sa hon att hon tycker att den är en av de bästa Roxette låtarna. Men det var ju ett rent helvete då vi skulle spela in den låten, säger Gessle och suckar.
Och i följande andetag avslöjar han hemligheten med solistskapet i Roxette.
- Om du lyssnar på låtarna så är det faktiskt så att alla låtar som jag sjunger är nästan alltid låtar som Marie inte har haft lust att sjunga, så enkelt är det.
Jag tänkte va´ f-n det här fungerar inte men då var det ju för sent.― Per Gessle om namnet Roxette.
Alla trodde det var Marie som var Roxette
Men det finns ett undantag. Joyride ville Gessle själv sjunga och de var helt överens om det beslutet. Enligt honom var idén med Roxette följande:
Han skrev låtarna och var motorn och Marie skulle vara sångerskan och frontpersonen. Men det fanns också stunder då han ångrade att de hade valt namnet Roxette.
- Vi kom inte på något bätte, kanske Marie och Per? (skratt). Efter några år tyckte jag att det var ett ganska idiotiskt namn för många trodde ju att Marie hette Roxette och jag ungefär bar hennes kläder. Jag tänkte va´ f-n det här fungerar inte men då var det ju för sent.
I sin självbiografi så bekräftar också Marie Fredriksson att Gessle var frustrerad över namnet. Och hon ger ett exempel. På en tillställning med en massa andra stjärnor så hade Tina Turner plötsligt fått syn på henne och ropat:
- Come and sit with me, Roxette.
Per Gessle har nu insett att Roxette aldrig kommer att turnéra på grund av Marie Fredrikssons hälsotillstånd.Roxette är Marie Fredriksson och Per GessleBild: Roxette/Colin van der Belper gessle
Brutet ben och utbyteselev blev nyckeln till USA
Roxette hade sålt hyfsat med skivor i Sverige men det stora genombrottet lät ännu vänta på sig. Och som vanligt så hade slumpen också här ett finger med i spelet.
Man påbörjade inspelningarna av albumet Look Sharp våren 1988. I studion fanns musiker som hade medverkat på deras tidigare låtar men Gessle var inte alls nöjd med resultatet den här gången. Samtidigt så bröt den legendariska teknikern på EMI, Alan Suurna, benet och det gav Gessle en möjlighet att helt ändra på upplägget.
Han bad Anders Herrlin, som han hade spelat med i Gyllene Tider att komma med i teamet. Herrlin hade lärt sig en hel del om programmering i studion och plötsligt så hittade de just det sound de var ute efter i den digitala världen. Han blev plötsligt tekniker för skivan. Så ut med musikerna och in med datorerna. Men det blev ändå en musiker som satte sin egen prägel på skivan och blev vad man kunde kalla pricken på i:et.
- Jonas Isacsson kom in med sin punch-gitarr och det blev ett helt eget sound, berättar Gessle.
Och även om skivan sålde bra i Sverige så var drömmen ännu att slå igenom i USA. Men skivbolaget där hade inget större intresse av Roxette och tydligen hade de också glömt bort Abbas framgångar drygt tio år tidigare. Motiveringen att inte ge ut skivan där var att bandet kom från Sverige och att de inte skulle bli spelade på amerikansk radio.
Framgångarna kunde ha uteblivit om det inte hade varit för utbyteseleven Dean Cushman som hade studerat datavetenskap i Borås. Då det var dags att återvända hem till Minneapolis så hade han Look sharp skivan med sig i bagaget.
Då fanns det inget Google så de kunde ju hitta på vad som helst.― Per Gessle om hur skivbolaget lanserade dem i USA och England.
Väl hemma så besökte han radiostationen KDWB och bad dem spela albumet. Han lämnade den kvar där men hörde aldrig någon låt från den.
Så efter en vecka gick han tillbaka för att hämta sin skiva och då fick programchefen på stationen dåligt samvete och bad Cushman att vänta medan han lyssnade på skivan. Öppningslåten var The Look och på kanalen kunde man genast konstatera att det är en given hitlåt.
Snabbt kopierade man upp låten på band och skickade till andra radiostationer så de facto hade Roxette en radiohit i USA trots att man inte ens hade en skiva som var utgiven där.
Det dröjde inte så länge så vaknade också skivbolaget och totalt hade Roxette 4 stycken låtar som gick upp på första plats på listan. Och då USA var segrat så öppnade sig dörrarna också till alla andra länder.
- Då The Look hade blivit etta i USA så marknadsförde dom oss som ett amerikanskt band när skivan lanserades i England. För om de hade sagt att det var ett svenskt band så hade inte engelsk radiokanal spelat den så vi var ett amerikanskt band i några månader och då fanns det inget Google så de kunde ju hitta på vad som helst, säger Gessle och skrattar.
Fokus på Per Gessle del 3 i Yle Vega onsdag 9/8 kl 20.03 och i repris lördag 12/8 kl 13.03 samt på Arenan i en månad.
Testa dina musikkunskaper och briljera för dig själv eller tävla med kompisen och se vem som får flest poäng! Varför inte ha en liten tävling på jobbet under kafferasten eller över en liten fredagspilsner efter jobbet på puben runt hörnet?
Vid rätt svar markeras ditt svar genast med grönt. Ett felaktigt svar blir rött och då markeras det rätta svaret med fet stil.
Varje fredag kommer 10 nya frågor av varierande svårighetsgrad här på svenska.yle.fi. Ämnesområdena rör sig inom de musikstilar som kan kallas något slags pop och rock, men kan även gälla soul, funk, blues, punk, heavy och så vidare.
Rock’n’roll! Eller något. Lycka till!
Var uppträdde Robbie Williams igår kväll?
Tv-serien Twin Peaks är tillbaka med en tredje säsong och kultseriens musik är nästan lika känd som själva serien. Men vad heter mannen som skrivit musiken för Twin Peaks?
Vilken artist har INTE spelat in en Batman-relaterad låt?
Vad hette den folkkära finska schlagerdrullen Irwin Goodman på riktigt?
Gissa skivan! Vilket skivkonvolut presenterar Molly, 5 år? Klicka på rutan för att se hennes teckning och höra henne berätta om bilden. Efter fråga 10 kan du jämföra teckningen med originalpärmen.
Vilket gangsta rap-band gjorde skivorna Straight outta Compton (1988) och Efil4zaggin (1991)?
Alice Cooper uppträdde nyligen i Uleåborg och han har släppt en ny skiva som heter “Paranormal”. Men vad hette Alice Coopers debut som gavs ut 1969?
Komikern Ricky Gervais är mest känd som “David Brent” i tv-serien “The Office, men han var också i sin ungdom manager för ett senare framgångsrikt britpop-band. Vem var han manager för?
Finlands framgångar i Eurovision Song Contest har med undantag av Lordi varit tämligen eländiga. Men vilket av dessa bidrag klarade sig sämst?
Punkbandet Ebba Gröns kändaste låt är covern “Staten och kapitalet” från 1980. Men vad hette ursprungsversionen från 1972 av bandet Blå tåget?
Gissa skivan – originalpärmen
Här nedan kan ni se Mollys teckning från fråga 5 jämfört med originalomslaget. Dra bildens högra kant mot vänster för att se den rätta konvolutbilden.
Vill du snacka allmänt eller specifikt om musik med likasinnade individer? Kolla då in vår Facebook-grupp Rockpoliserna! Vi vill höra folkets röst! Du kan tipsa om musiknyheter, gigs, ny eller gammal musik. Bra eller dålig, ingen skillnad så länge det är kul att käbbla om saken! De aktivaste debattörerna kan till och med få en egen Rockpolis-badge!
Klaus Suhonen är låtskrivare och en av eldsjälarna i bandet Hans on the Bass. Benny Törnroos träffade Klaus och för att diskutera hans musikaliska bakgrund och vilken musik han inspireras av.
Klaus Suhonen skriver musik, spelar gitarr och sjunger i bandet Hans on the Bass.
- Vi gör lite kitschig överromantisk 70-talsmusik blandat med pop.
I många av Hans on the bass låtar kan man höra någonting som låter bekant.
- Jag tror att när man gillar någonting så vill man fortsätta på det utan att kopiera det. Jag tänker mig att Hans on the Bass låt Maria skulle kunna sjungas på franska eller vara en låt från en 60-tals film. Så jag rör mig i en fransk 60-tals värld och lånar mycket därifrån. Emellanåt lånar man medvetet och emellanåt lånat man omedvetet.
Jag märkte att när man spelar c och e samtidigt så låter det bra.
Det första musikaliska minnet Klaus har är att det fanns ett Fazer Mignon piano hos hans mormor och morfar som han brukade sitta och spela på.
- Jag märkte att när man spelar tonerna c och e samtidigt så låter det bra. Och när man flyttade några fingrar lät det emellanåt bra och emellanåt dåligt. Det är det första jag kommer ihåg, säger Klaus.
Det var början till det stora intresset för att skriva låtar. Klaus har skrivit så många låtar så att han inte riktigt koll på hur många det egentligen är.
- Med Hans on the Bass har vi gjort fyra skivor, jag har gjort en skiva med ett annat band och så jag skrivit mycket låtar för många andra projekt.
Gruppen Hans on the BassBandet Hans on the Bass.Bild: Yleumk 2015
Klaus har lätt för att skriva låtar och producerar dem på löpande band.
- Men det som är tokigt är att det inte finns någon tid när man kan sitta ner för att skriva låtar. Om jag sitter hemma med gitarren upplevs det som om jag inte gör någonting. Då skulle jag kunna föra ut skräp eller hjälpa ungarna med någonting, säger Klaus och skrattar.
Klaus berättar att han har telefonen full med melodier han har gnolat och bandat in när han kommit på någonting. Utgående från det funderar han sedan vidare och ofta resulterar det i en låt.
James Bond-freak
Klaus är ett stort fan av soundtrack från gamla 60 och 70-tals filmer, speciellt musiken från Bondfilmerna. Han menar att musiken i dagens filmer och tv-serier inte är den samma som den var förr.
- Från hur många av dagens tv-serier kommer vi ihåg soundtracket? Jag tror att inställningen var annorlunda förr.
Klaus menar att det förr lades ner mycket tid och omtanke på musiken. En person blev anställd för att skriva ett soundtrack och det kunde ta några månader innan det perfekta soundtracket var färdigkomponerat.
- Nuförtiden gör man låtar ganska hux flux.
Ett exempel på en perfekt låt enligt Klaus är soundtracket från James Bond filmen For Your Eyes Only.
- Många Bondlåtar är helt 100 poäng. Jag är absolut ett Bond-freak.
Operasångaren Malena Ernman uppträder på Allsång på Skansen den 15 augusti, säsongens sista program.
Det är inte första gången Malena står på Allsång på Skansen-scenen. Hon har varit med länge.
- Folk börjar bli trötta på mig. “Nej inte hon igen” tänker de väl, säger Malena och skrattar. Jag tror det är åttonde gången jag är med i år.
Första gången Malena stod på Allsång på Skansen-scenen gick hon fortfarande i skolan, på musikhögskolan. På den tiden var det Lasse Berghagen som var programledare.
Kommer du att sjunga någonting i operaväg?
- Det får vi hoppas att jag inte gör, säger hon och skrattar. Nej men jag kommer att sjunga med Helen Sjöholm, som jag tycker är den bästa sångerskan i världen. Då säger man inte nej. Vi ska framföra en sång som är skriven för oss av Fredrik Kempe.
Malena uppträder tillsammans med Helen Sjöholm på Allsång på Skansen.Helen SjöholmBild: Carl Hjältehelen sjöholm
Malena och Fredrik har jobbat med varandra tidigare. Bland annat när hon deltog i melodifestivalen år 2009.
- Vi känner varandra bra. Han är en klassisk nörd från början och det är jag också, säger Malena och skrattar.
Jag älskar er och jag tycker att ni pratar vackrast i hela världen. Så kom hit och lär svenskarna era seder.― Malena Ernman till den finländska publiken
Hur ser annars planerna ut för sommaren?
- Helen och jag uppträder i Dalhalla på tre konserter. Det är tre utsålda konserter och Helen är min gäst. Sedan händer där lite andra spännande saker som jag inte får prata om, töntigt nog.
- Ni måste komma! säger Malena till den finländska publiken. Sverige är bäst och i Finland kommer det att regna. Stanna inte där!
Har du någon favoritallsång?
- Jag skickar in mina favoriter varje år men jag får aldrig sjunga dem. Jag vill sjunga ABBA. Jag vill sjunga Mamma Mia.
Har du en hälsning till Finland?
- Jag älskar er och jag tycker att ni pratar vackrast i hela världen. Så kom hit och lär svenskarna era seder.
Malena Ernman intervjuades av Lilian Brunell.
Allsång på Skansen sänds i Yle TV 1 och på Arenan
Allsång på Skansen sänds direkt i Yle TV1 och på Arenan varje tisdag i åtta veckors tid kl. 21.00 med start tisdag 27.6.2017. Sändningen refereras på finska av Hanna Pakarinen. Vill du se på programmet utan finskt referat bör du välja svenska som sändningsspråk.
Övriga gäster i säsongens sista program är Danny Saucedo, Jill Johnson, Anki Albertsson, Linda Olsson, Mercedesz Csampai, Pablo Cepeda, Sussie Eriksson m.fl.
Dagens människor har ofta bråttom och skulle behöva komma i kontakt med sina kroppar, säger artisten och danskoreografen Katja-Maria "Katti Meu" Taavitsainen. Hon har skapat en yogaform som kan vara lösningen på de här, nämligen Beyoncé- och rapyoga där populärkultur och österländsk andlighet kombineras.
På Katja-Marias yogapass kombineras populärmusik och kroppsvårdande yoga. Men hur kom hon på att börja yoga till musik av Beyoncé och rapmusik?
Katja-Maria blev intresserad av alternativ yoga i samband med att hon bodde i Singapore och reste runt till bland annat Bali och Bangkok. Där testade hon på olika stilar av yoga.
När hon kom tillbaka till Finland märkte hon att hon gillade att göra egna yogarörelser till speciell musik, som inte direkt kopplas ihop med yoga.
Jag gjorde ofta egna rörelser till rapmusik från 90-talet.― Katja-Maria Taavitsainen
- Då föddes idén till rapyoga. Jag gjorde ofta egna rörelser till rapmusik från 90-talet.
Hon bestämde sig för att dra ett yogapass och se ifall andra också var intresserade av liknande yoga. Och till hennes förvåning fick hon in 700 anmälningar och mitt i allt var hela våren 2017 fullbokad med yogapass.
Beyoga
Efter en tid tyckte Katja-Maria att rapyoga kändes ganska maskulint i och med att många rappare är män. Därför ville hon ha en stark kvinnlig röst och enligt henne finns det ingen starkare kvinnlig röst just nu än Beyoncé.
Då kom hon på idén med Beyoncéyoga eller Beyoga, som hon kallar det.
- Beyoncé är så himla mångsidig. Av tidigare artister är det ungefär bara Madonna som på samma sätt som den här kvinnan har lyckats kombinera rörelse, musik, visualitet, estetik, historia och politik till ett paket.
På Katja-Marias yogapass yogar man till musik av Beyoncé.BeyonceBild: beyonceonline.combeyonce knowles
Men hur fungerar det att kombinera Beyoncés musik med yoga?
Katja-Maria berättar att hennes yoga är en kroppsvårdshelhet där man börjar lugnt och går mot ett tyngre flow.
- Min egen dansbakgrund skiner igenom en hel del. Rörelserna är inte så statiska och vi gör många repetitioner.
Hon säger att Beyoncés musik passar utmärkt till det här.
- Musiken har fina rytmer och ett kraftfullt budskap. Dessutom har de flesta personer någon sorts relation till Beyoncés musik.
Rapyoga vs Beyoga
Rörelserna i rapyogan är långt väldigt lika som i Beyoncéyogan. Den största skillnaden är tiden. Rapyogapasset är hela tre timmar långt, medan Beyoncéyogan är två timmar långt.
- När jag skulle hålla det första yogapasset funderade hur jag riktigt hade tänkt. Varför kunde jag inte hålla ett normallångt pass? Men tiden gick jättesnabbt. Det finns så mycket raplåtar från 90-talet att ta med till ett yogapass.
Eftersom rapyogan är längre har den en betydligt längre avslappningsdel i slutet. En annan skillnad är att Beyoncéyogan är lite mera lekfull.
- Deltagarna har ibland på sig helkroppsbodyn och vissa har alltid på sig leopardtrikåer.
Beyoncé- och rapyoga ska få människor att stanna upp och föra en dialog med sin egen kropp.Yogaklass i USABild: EPA/MICHAEL REYNOLDSyogaträning
En kombination av populärkultur och österländsk andlighet
Katja Maria berättar att hon älskar när man kombinerar sådant som egentligen inte hör ihop och märker att de passar utmärkt tillsammans, som till exempel populärmusik och yoga.
- Absurdism är enligt mig det bästa livet har att erbjuda och det har också varit en fördel för mig som konstnär och musiker.
När det gäller Beyoncés musik och rapmusik tillsammans med yoga, så handlar det om en kombination av populärkultur och österländsk andlighet. Katja-Maria säger att det är väldigt viktigt som instruktör att vara noggrann med det, eftersom yoga är en kroppsfilosofi med en lång historia bakom sig.
- Man måste vara noggrann med att man inte bara utnyttjar något från den österländska kulturen och tvingar in det i någon kapitalistisk form och säljer det som ett nytt brand åt världen.
Hon berättar att det finns många olika nivåer av andlighet i yoga, men själv har hon valt att endast fokusera på yogans kroppsliga element.
Du behöver inte vara någon erfaren yogautövare, utan det räcker med att du har en kropp och dyker upp på lektionen.― Katja-Maria Taavitsainen
Katja-Maria säger att hon vill att Beyoncé- och rapyoga ska få människor att stanna upp och föra en dialog med sin egen kropp.
- Enligt mig är kroppsvård och allt som kombinerar sinnet, kroppen och själen ett villkor för att människan ska kunna ha en relation till sin egen kropp.
Slutligen säger hon att Beyoncé- och rapyoga passar för vem som helst.
- Du behöver inte vara någon erfaren yogautövare, utan det räcker med att du har en kropp och dyker upp på lektionen. Den här yogan passar för alla.
Artisten Lill Lindfors föddes mitt under brinnande världskrig år 1940 i Helsingfors. I sitt sommarprat minns hon såväl barndom som tonårstid på olika ställen i Finland.
Vi följer med på en tågresa från Helsingfors till Åbo (familjen ska vidare till Åland) då tågets fönster täcks för med luckor vid Porkkala udd. Vi följer med på dans ute på Pentala söder om Helsingfors och flera år senare tappar vi kjolen tillsammans med Lill på eurovisionsschlagerfinalen i Göteborg.
- Jag hade en lycklig barndom med en stark känsla av att mina föräldrar skulle skydda oss vad som än hände.
Maximteatern och Brasilien
Lindfors berättar också om slutet av sjuttiotalet då hon tillsammans med Magnus Härenstam, Brasse Brännström och Aller Johansson köper Maximteatern i Stockholm och sätter upp musikalen Sugar.
- Tänk att det är så roligt att se män i kvinnokläder, funderar Lindfors.
Brasilien har också haft en stor betydelse i Lill Lindfors liv. Hon har låtit sig inspireras av musiken, men också träffat gatubarn på barnhem där och blivit berörd.
Gagen från konserterna med brasiliansk musik skänkte hon till barnhemmet Lar do caminho.
- Det var ett sätt att tacka för all musik jag hämtat från Brasilien, och som jag ju tjänat pengar på.
Lill Lindfors sommarpratar i Yle Vega klockan 10:03 och 18:03.
Testa dina musikkunskaper och briljera för dig själv eller tävla med kompisen och se vem som får flest poäng! Varför inte ha en liten tävling på jobbet under kafferasten eller över en liten fredagspilsner efter jobbet på puben runt hörnet?
Vid rätt svar markeras ditt svar genast med grönt. Ett felaktigt svar blir rött och då markeras det rätta svaret med fet stil.
Varje fredag kommer 10 nya frågor av varierande svårighetsgrad här på svenska.yle.fi. Ämnesområdena rör sig inom de musikstilar som kan kallas något slags pop och rock, men kan även gälla soul, funk, blues, punk, heavy och så vidare.
Rock’n’roll! Eller något. Lycka till!
Vad hette Svenska Teaterns ungdomsmusikal som var en enorm succé 1994 med bl.a. Tino Singh, Eija Ahvo, Ville Pusa, Paavo Kerosuo och Tua Jonasson i huvudrollerna?
Vad heter festivalen dit varje hipster med självaktning styrde stegen förra helgen i Helsingfors? Trots åska och ösregn. Artister i år var bl.a. Lana Del Rey, Sparks, Goldfrapp och Aphex Twin.
Vilken tv-stjärna hade på åttiotalet en musikerkarriär och släppte skivorna Heartbeat 1986 och Let It Roll 1988?
Nick Cave and the Bad Seeds hade 1996 på skivan Murder Ballads en stor hit med Where The Wild Roses Grow där Cave sjöng duett med Kylie Minogue. Men vad hette låten på samma skiva där han sjöng duett med PJ Harvey?
Gissa skivan! Vilket skivkonvolut presenterar Molly, 5 år? Klicka på rutan för att se hennes teckning och höra henne berätta om bilden. Efter fråga 10 kan du jämföra teckningen med originalpärmen.
I vilket band sjunger Nina Persson? Till deras kändaste låtar hör My Favourite Game, Lovefool och You´re The Storm.
Vilket känt band har spelat i alla sju världsdelar, på sex kontinenter?
Vilken känd hippiesångerska sjöng 1968 på Big Brother and the Holding Companys skiva Cheap Thrills?
Vad heter den finska Intagramkändisen med hundratusentals unga kvinnliga följare som blev känd för sina gulliga selfies? Han fick skivkontrakt med Warner och släppte sin första skiva ifjol.
Vad heter kändisgroupien på bilden? Under sextio- och sjuttiotalet svirade hon i sänghalmen med bl.a. Mick Jagger, Jimmy Page, Jim Morrisson, Keith Moon och Waylon Jennings. Allt finns dokumenterat i hennes bok “I´m with the band”.
Gissa skivan – originalpärmen
Här nedan kan ni se Mollys teckning från fråga 5 jämfört med originalomslaget. Dra bildens högra kant mot vänster för att se den rätta konvolutbilden.
Vill du snacka allmänt eller specifikt om musik med likasinnade individer? Kolla då in vår Facebook-grupp Rockpoliserna! Vi vill höra folkets röst! Du kan tipsa om musiknyheter, gigs, ny eller gammal musik. Bra eller dålig, ingen skillnad så länge det är kul att käbbla om saken! De aktivaste debattörerna kan till och med få en egen Rockpolis-badge!
När ensemblen Silent Opera tar sig an Leoš Janáčeks opera om den listiga lilla räven bär publiken hörlurar och blir en del av konstverket.
Den 49:e upplagan av Helsingfors festspel sparkade igång i torsdags, och bland de första evenemangen som ägde rum var en uppsättning av den tjeckiska kompositören Leoš Janáčeks omtyckta opera om den listiga lilla räven.
Det Londonbaserade operasällskapet Silent Opera intar VR:s gamla industrihall Bruno i Vallgård med föreställningen Vixen som baserar sig på Janáčeks opera, men som lyfter verket till en helt ny nivå i form av upplevelseteater där publiken bär hörlurar och blir en del av konstverket.
En opera om fångenskap och frihet
Leoš Janáčeks opera Den listiga lilla räven utspelar sig i skogen där djuren lever bus allt medan skogsvaktaren tar sig en tupplur. Plötsligt väcks skogsvaktaren av en groda som hoppar i hans famn tätt följd av en liten rävunge. Skogsvaktaren tar rävungen tillfånga, men så småningom lyckas den listiga lilla räven slita sig fri och rymma till skogs. I skogen stöter hon på en snygg rävhane som hon bildar familj med.
Skogsvaktaren, byprästen och skolmästaren träffas på krogen för att dricka och minnas sitt livs kärlek, den underbart vackra romska flickan Terynka som förlovat sig med tjuvskytten Harasta.
Harasta skjuter den listiga lilla räven för att låta sy upp en päls i bröllopsgåva till sin älskade Terynka.
Skogsvaktaren känner igen räven på pälsen och går till skogs för att sörja över sin förlorade lilla räv. Där blir han överrumplad av ett av den listiga lilla rävens barn och så är cirkeln sluten.
Operan handlar om fångenskap och frihet, om längtan och förlust, om livets gång och pånyttfödelse.
Räven flyttar från skogen till rännstenen
I föreställningen Vixen är scenen en urban vildvuxen skog. Här rör vi oss i undervegetationen på Londons bakgårdar och i rännstenen där vi stöter på tilltufsade gatumusikanter och vilsna tonåringar som rymt hemifrån.
Den rödhåriga tjejen Vixen irrar planlöst runt på gatan i jakt på ett krypin när ”skogsvaktaren”/föreståndaren för ett fosterhem tar hand om henne.
Scen ur föreställningen "Vixen" med ensemblen Silent Opera.Bild: Silent Opera/Robert WorkmanSilent Opera,Leoš Janáček,Vixen
Vi förflyttar oss rent konkret från de trånga gränderna till ett skyddshem där vi, liksom Vixen, får tak över huvudet, blir omhändertagna och ompysslade av människor som vill oss väl.
Men rävflickan Vixen känner sig snart fångad, trängd och utsatt i familjehemmet och hon flyr tillbaka till gatan där hon bosätter sig i en lya med plastskynken som skydd för väder och vind.
En föreställning som bjuder på överraskningar
Föreställningen Vixen kan beskrivas som en immersiv visuell upplevelse där publiken rent konkret tar steget in på scenen och blir en del av handlingen.
Musikerna och solisterna rör sig runtomkring oss och till en början känns det lite som att vara med om en flash-mob där vem som helst när som helst och var som helst kan börja spela på klarinetten, greppa fiolen eller stämma upp i sång.
Scen ur föreställningen "Vixen" med ensemblen Silent Opera.Bild: Silent Opera/Robert WorkmanSilent Opera,Leoš Janáček,Vixen
I hörlurarna hör vi musiken som i hög grad består av Janáčeks klassiska opera, men musiken har därutöver kryddats med olika effekter och ljudmattor.
Vixen är en individuell upplevelse som sker i ett kollektiv där vi i publiken rör oss från rum till rum samtidigt som vi följer den listiga lilla räven i fotspåren.
Som publik känner man av en förhöjd närvaro: vi blir vi mycket medvetna om varandra när vi slår oss ner i luggslitna soffor och kuddar runtom i lokalerna, vi ser varandra i ögonen, vi noterar varandras minspel och kroppsrörelser. Vi blir också en del av den berättelse som musikerna och sångarna framför – de är inte distanserade uppe på en operascen, utan här mitt ibland oss.
Opera för såväl nybörjare som förståsigpåare
Rollen som den fräsiga Vixen görs av sopranen Rosie Lomas, som förutom att hon besitter en makalös sångröst har en nervig närvaro på scengolvet som håller publiken i sitt grepp från första stund.
Rosie Lomas gör rollen som Vixen.Scen ur föreställningen "Vixen" med ensemblen Silent Opera.Bild: Silent Opera/Robert WorkmanSilent Opera,Leoš Janáček,Vixen
Barytonen Ivan Ludlow gör rollen som ”skogsvaktaren”/fosterhemsföreståndaren med en väl avvägd balans mellan nonchalans och elegans. Också de övriga musikerna/sångarna gör helhetsupplevelsen till en lyckad och fräsch uppdatering av Leoš Janáčeks klassiska verk.
I en intervju har chefen för Silent Opera, Daisy Evans, sagt att man med denna form av nyskapande opera/teaterföreställningar vill locka ny publik till operan, och man hoppas att publiken också hittar vägen till de ”riktiga” operahusen.
Jag är övertygad om att Vixen tilltalar såväl en publik som inte tror sig tycka om opera eller som inte har särdeles stor erfarenhet av opera, men också den del av publiken som kan sin Janáček, eftersom föreställningen lyfter verket till helt nya nivåer.
Den finländska publiken kan lägga bakom rävörat att vår egen Nationalopera de facto sätter upp Leoš Janáčeks Den listiga lilla räven i höst.
Vixen är en samproduktion mellan den Londonbaserade Silent Opera-ensemblen och Helsingin Koominen Ooppera och föreställningar ges t.o.m. söndagen den 20 augusti på kulturcentret Konepaja Bruno i Vallgård i Helsingfors.
Tidigare var det endast klassisk musik som gällde i musikskolorna. Nuförtiden har en del musikskolor en pop- och rocklinje men varför är det fortfarande den klassiska musiken som dominerar? Mika Westerlund drar pop- och rocklinjen på Musik- och kulturskolan Sandels och tror att populärmusiken småningom kommer att få en starkare roll.
Musik- och kulturskolan Sandels i Helsingfors har haft en pop- och rocklinje i snart 20 år. Ändå är den fortfarande mindre än den klassiska linjen.
- Jag tror de flesta musikskolor har en mindre pop- och rocklinje av någon orsak.
Den klassiska musiken dominerar fortfarande i de flesta musikskolor.En violinorkester.Bild: Pixabay/ Ioana Sasukonstmusik,orkester,violinister
I takt med att samhället utvecklas så utvecklas också musiken. Förr i tiden var den klassiska musiken den populära musiken bland folket. Men mycket har hänt inom musiklivet och idag är det rytmmusik eller populärmusik som gäller.
Men varför är musikskolorna fortfarande främst inriktade på klassisk musik?
- Jag tror det beror på lärarna, säger Mika.
De flesta lärarna på musikskolorna är klassiskt skolade och då blir också undervisningen klassiskt betonad. I Finland har man länge kunnat utbilda sig till musiker och musiklärare inom klassisk musik.
- När jag studerade fanns det inga alternativ, det var bara klassisk musik som gällde, berättar Mika.
- Pedagogiskt är det väldigt viktigt att barnen känner för musiken de spelar.
Nuförtiden har man ändå möjlighet att rikta in sig på rytmmusik. Men i dessa knappa tider är det inte så många som kommer in i skolorna.
En annan orsak till varför det är så många klassiskt skolade lärare i musikskolorna, är att den klassiska linjen kräver många lärare i och med att det finns så många olika instrument i en orkester.
I ett pop- och rock band finns det inte lika många olika instrument.
Mika berättar att det delvis är en resursfråga. Men av någon orsak är den klassiska musiken, i vissa kretsar, den enda musik som gäller.
- Jag var nyligen på europeiska lärarnas förbundsmöte och av allt som presenterades handlade det genomgående om klassisk musik.
Anses den populära musiken inte vara lika bra? Det är svårt att svara på.
Rytmmusiken har många pedagogiska fördelar
Mika började med att undervisa i klassisk musik men bytte sedan till rytmmusik. Och han har märkt att det finns stora fördelar med undervisningen i rytmmusik.
- Pedagogiskt är det väldigt viktigt att barnen känner för musiken de spelar.
- Nästan all musik vi spelar är musik som eleverna på något sätt kan identifiera sig med. Många låtar är bekanta men också musikstilarna. Alla barn lyssnar nuförtiden på rytmmusik.
Det många pedagogiska fördelar med att undervisa rytmmusikTvå musiker som spelar trummor och gitarr. Bild: Pixabay/ Marcísio Coelhomusik,rockband
Mika berättar att rytmmusiken ofta är väldigt repetitiv. Och när eleverna får spela samma sak flera gånger lär de sig lättare.
- Det är en pedagogisk jackpot.
Elevcentrerad läroplan
Mika berättar att musikskolan har en elevcentrerad läroplan där tanken är att eleverna ska få sin röst hörd.
- Lärarna fokuserar på elevernas styrkor och intressen. Men ibland har eleverna svårt att formulera vad de egetligen vill spela.
Även om det är den klassiska musiken som fortfarande dominerar tror Mika att populärmusiken med tiden kommer att få en starkare roll.
Vill eleverna spela populärmusik så ska de få göra det.
Vilka fördelar skulle det medföra att tillföra mera pop- och rock undervisning i musikskolorna?
- Nöjda barn. Vill eleverna spela populärmusik så ska de få göra det.
Vad har du för erfarenhet av musikskolan? Dela med dig i kommentarsfältet nedan.
Testa dina musikkunskaper och briljera för dig själv eller tävla med kompisen och se vem som får flest poäng! Varför inte ha en liten tävling på jobbet under kafferasten eller över en liten fredagspilsner efter jobbet på puben runt hörnet?
Vid rätt svar markeras ditt svar genast med grönt. Ett felaktigt svar blir rött och då markeras det rätta svaret med fet stil.
Varje fredag kommer 10 nya frågor av varierande svårighetsgrad här på svenska.yle.fi. Ämnesområdena rör sig inom de musikstilar som kan kallas något slags pop och rock, men kan även gälla soul, funk, blues, punk, heavy och så vidare.
Rock’n’roll! Eller något. Lycka till!
Vilket år inledde tv-kanalen MTV (Music Television) sina sändningar?
Vem sjöng 1995 hitlåten “One of us” där sångerskan spekulerade hur det skulle vara ifall Gud skulle vara som en av oss?
På bilden ser vi Stone Temple Pilots vokalist på Download-festivalen 2010. Han sjöng också i bandet Velvet Revolver tillsammans med ¾ av Guns n’ Roses. Vad hette han?
Vad heter sångaren som iklädd en blå långkappa svävar omkring i luften över hedar, stränder och skogar i musikvideon till låten Sign of the Times från 2017? Han är också medlem i pojkbandet One Direction.
Gissa skivan! Vilket skivkonvolut presenterar Molly, 5 år? Klicka på rutan för att se hennes teckning och höra henne berätta om bilden. Efter fråga 10 kan du jämföra teckningen med originalpärmen.
Vilken orkester sjöng 2009 barnvisan “Utan blöja”?
Allt finns INTE på Spotify… Vilken av följande artister HAR lagt ut sin diskografi (mer eller mindre alla skivorna) på Spotify för oss att avnjuta?
I vilket band blev Gwen Stefani känd? Deras kändaste låt heter Don´t Speak.
Vem spelade 1984 signaturmelodin Robin (The Hooded man) för tv-serien Robin Hood?
Genom historien har det spelats många stora rockkonserter och det är litet svårt att exakt beräkna publikens storlek på de allra största. Speciellt då alla inte varit betalda besökare. Men vilken av dessa anses vara den största konserten genom tiderna?
Gissa skivan – originalpärmen
Här nedan kan ni se Mollys teckning från fråga 5 jämfört med originalomslaget. Dra bildens högra kant mot vänster för att se den rätta konvolutbilden.
Vill du snacka allmänt eller specifikt om musik med likasinnade individer? Kolla då in vår Facebook-grupp Rockpoliserna! Vi vill höra folkets röst! Du kan tipsa om musiknyheter, gigs, ny eller gammal musik. Bra eller dålig, ingen skillnad så länge det är kul att käbbla om saken! De aktivaste debattörerna kan till och med få en egen Rockpolis-badge!
Helsingfors stadsteaters musikalversion av Stormskärs Maja är sprängfylld av stort upplagda scener men tilltron till det enklas bärkraft saknas nästan helt.
Alla ger järnet och rent tekniskt går de många scenbytena och masscenerna ofta som på räls men av berättelsens kärna, den intima skildringen av det obarmhärtiga och sega vardagsslitet ute på Stormskäret, ser vi inte mycket.
Hur gick det så?
Antagligen för att alla parter i produktionsprocessen har styrts av ambitionen att skapa en verklig stormusikal.
Det är ju inte första gången Stormskärs Maja sätts upp som musikal men det är första gången den sätts upp med ett partitur byggt på Lasse Mårtensons musik till den populära tv-serien. Och det är också första gången ensemblen har möjlighet att pröva och visa upp sitt nyrenoverade teaterhus som försetts med det modernaste i teknikväg.
Och då kör man ju lätt både på och över.
Enkelhet och intimitet råder bara i de få scener då uppsättningens Maja och Janne tillåts stå ensamma i fokus. I de scenerna kommer också Mårtensons musik bäst till sin rätt.
Laura Alajääski och Aaro Wichmann är inte bara utmärkta sångare, de fångar också lyhört de olika faserna i Majas och Jannes gemensamma liv.
Laura Alajääski och Aaro Wichmann som Maja och Janne.Foto från Stormskärs Maja på Helsingfors stadsteater.Bild: Tapio Vanhatalo Stormskärs Maja,Laura Alajääski,Helsingfors stadsteater,aaro wichmann
Dem hade jag gärna unnat mera utrymme men i Kari Rentolas regi ter sig till och med det folktomma Stormskäret oftast som en rondell i rusningstid.
Det är inte bara de beskäftiga Simskälabornas stämmor som når ut till skäret i tid och otid. Ständigt närvarande är också de mytiska naturandarna, gestaltade av en dansensemble. Andarna styr vår blick, varslar och kommenterar, men i längden känns deras ständiga närvaro enbart störande.
Omgivna av okända makter och världsliga auktoriteter
Att andarna alls smugit sig in berättelsen är i och för sig logiskt.
Det här är ju i första hand Majas historia, en utvecklingsberättelse om en ung kvinna som knappt klivit ur barnskorna ens när hon gifts bort till ett liv som torparhustru på en enslig ö i ytterskärgården. Där prövas familjen hårt och Maja utvecklas efterhand till en allt självständigare och kraftfullare kvinna.
I romansviten om Maja låter Anni Blomqvist oss se utvecklingen i Majas sätt att hantera de många motgångarna. Det är inte katastroferna som står i centrum utan följderna av dem.
På scenen förskjuts tyngdpunkten. Seppo Parkkinen står för dramatiseringen och han har naturligtvis tagit fasta på de yttre vändpunkterna i familjens liv men samtidigt lyfter han konsekvent också fram den världsbild Maja vuxit upp med.
Naturandarna vakar över det ensamma paret på skäret.Foto från Stormskärs Maja på Helsingfors stadsteater.Bild: Tapio Vanhatalo Stormskärs Maja,Helsingfors stadsteater,Laura Alajääski,aaro wichmann
Ute på skäret regerar inte bara naturen i all sin handgriplighet. I Majas föreställningsvärld har den också en själ. Och i hennes huvud rungar också ständigt det regelverk som upprätthålls av familjen där hemma och av samhället, kyrkan, staten.
Det som skildras är på sätt och vis en brytningstid. Att Janne så eftertryckligt poängterar vikten av att barnen lär sig läsa och skriva är betydelsebärande. Det handlar underförstått om individens rätt att formulera sina egna ideal - men då måste man också ha de redskap som krävs.
Janne är en modern man och Maja utvecklas efterhand till en rätt modern kvinna. Stadsteaterns produktion ingår i 100-årsfirandet av Finland och i de perspektiv Parkkinen anlägger på förhållandet mellan auktoritetstro och integritet speglas underförstått också den nationella väckelsen.
Men dramatiseringens förtjänster hade framträtt tydligare om inte ambitionen att skapa stormusikal ständigt lagt sig i vägen.
Simskälaborna dansar in.Foto från Stormskärs Maja på Helsingfors stadsteater.Bild: Tapio Vanhatalo Stormskärs Maja,Helsingfors stadsteater,Myrskyluodon Maija
Rädslan för det statiska är genomgående påtaglig.
Man hastar på och tar i, oavsett om det gäller roligheter eller förmaningar. Utanför Majas och Jannes dörr härskar genomgående lustigkurrarnas och de överdrivet bigotta figurernas högljudda värld.
Blomqvist eller Dickens?
Mot den bakgrunden är det kanske inte heller så förvånande att musiken i Arttu Takalos arrangemang ibland låter som hämtad ur något helt annat sammanhang.
Materialet han haft tillgång till begränsar sig inte enbart till tv-seriens musik. Musiken ur Smugglarkungen finns till exempel med på ett hörn i likhet med en rad kompositioner som ursprungligen skrivits för andra ändamål.
Det är inget problem i sig. Takalo utnyttjar skickligt det samlade materialet för att accentuera och driva dramat framåt men ibland faller stilgreppen helt utanför ramen.
Jag tänker till exempel på en scen där uppsättningens kavata barnskådespelare stämmer upp i en ABC-sång för att fira den första griffeltavlans ankomst till Stormskäret.
I sina knäbyxor och förkläden ser de inte bara ut som hämtade ur en brittisk Dickens-musikal. De låter också så.
Familjeteater à la West End. På bilden Kaspien Kallio, Kaapo Kallio, Lotta Pesonen, Ella Niinistö och Pablo Ounaskari.Foto från Stormskärs Maja på Helsingfors stadsteater.Bild: Tapio Vanhatalo Stormskärs Maja,Helsingfors stadsteater,Myrskyluodon Maija
Det är klara barnastämmor och stepeffekter med kroppen som resonansbotten. Svängiga rytmer med uppbackning av en vuxenkör i bakgrunden. Trallvänligt, jovisst – men också väldigt anonymt.
En bugning riktad mot West End-idiomet och hela den uppsjö av familjemusikaler som inte drar sig för att upprepa ett vinnande koncept gång på gång.
Enligt programbladet sände Anni Blomqvist ett tack till Mårtenson för att hans musik till tv-serien klingade äkta, vacker och inte rymde något överflödigt.
Jag undrar hur hon hade kommenterat den här musikalen.
Är känslosamma kärleksballader det enda som gäller, kanske i kombination med låga, vibrerande basrytmer? Lite skön heavy, måhända? Barry White? Eller kanske du bara vill omge dig med tystnad så att du kan koncentrera dig på det väsentliga? Berätta för oss vilken musik du helst vill höra på då du har sex!
På Spotify kryllar det av spellistor som erbjuder den bästa musiken före, under och efter sex. De heter saker som "Spooning", "Pure Seduction" och "Sexy as Folk".
Men det gäller att ha tungan rätt i mun då man väljer musik till lördagssexet. I en undersökning om de populäraste låtarna att ha sex till som Spotify lät göra tillsammans med musikpsykologen Daniel Müllensiefen från Goldsmiths University of London framgick det att över fyrtio procent av de utfrågade tyckte att musiken som de lyssnade på medan de hade sex till och med var mera upphetsande än själva partnern.
With my body and soul
I want you more than you'll ever know
So we'll just let it go
Don't be afraid to lose control― (I've Had) The Time of My Life (Donald Markowitz / Frankie Previte / John De Nicola)
Att det visade sig vara ett soundtrack till en film - romantiska succén Dirty Dancing från 1987 - som knep flest poäng i Spotifys och Müllensiefens utredning är kanske inte så konstigt. Sexscener i filmer sker för det mesta just till det perfekta soundtracket och då är det inte så långsökt att man vill överföra känslan och romantiken i filmen till sitt eget liv och sitt eget sovrum.
Här är några exempel på låtar som inte helt otippat hittas på en och annan låtlista:
(I've Had) The Time of my Life - från Dirty Dancing
Filmen om kärleken mellan den oskuldsfulla Baby och den av livet tilltufsade dansläraren Johnny blev en enorm kassasuccé då den släpptes 1987 och låten (I've Had) The Time of my Life vann både en Oscar, en Golden Globe och en Grammy Award.
Den erotiska laddningen mellan Baby och Johnny undgår ingen.Jennifer Grey och Patrick Swayze i filmen Dirty DancingBild: ullstein bild - United Archives/ All Over PressPatrick Swayze,Jennifer Grey,Dirty Dancing
Låten får också den mest råbarkade lyssnare att fälla en tår av ren hänförelse över kärlekens kraft. Den gestaltar hoppet, lyckan och människans eviga längtan efter den besvarade lyckliga kärleken, den som slutligen övervinner allt.
Det här är inte en låt för det ledsamma, sorgliga avskedssexet då du just ska göra slut med din partner, men nog för försoningssexet och kärlekssexet.
Sexual Healing - Marvin Gaye
Det är ord och inga visor, i Marvin Gayes Sexual Healing från 1982. Med över 93 miljoner lyssningar på Spotify (augusti 2017) är det ju en och annan som verkar gå igång på låten.
Marvin Gayes låt Sexual Healing skapar den rätta stämningen, tycker många. Håller du med?Marvin Gaye ca 1970Bild: Courtesy Everett Collection/All Over PressMarvin Gaye
Marvin sjunger om hur han är het som en ugn och hur det stormar inom honom, till och med så mycket att han blev sjuk (Baby, I got sick this mornin' / A sea was stormin' inside of me). Stackarn. Men visst, vill man ha upp tempot och värmen i sängkammaren är det här ju en bra låt att inleda med.
Baby, I'm hot just like an oven
I need some lovin'
And baby, I can't hold it much longer
It's getting stronger and stronger― Marvin Gaye, Sexual Healing
Boléro - Maurice Ravel
Maurice Ravels Boléro från 1928 har älskats av folket och hatats av förståsigpåarna. Enligt People´s Magazine (1980) har det sexton minuter långa verket i vissa kretsar till och med klassats som det tredje tråkigaste stycket i musikhistorien.
Bo Derek och Andrea Occhipinti i en öm omfamning i filmen Bolero från 1984.Bo Derek och Andrea Occhipinti i filmen BoleroBild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over PressBo Derek,Bolero,Boléro,Andrea Occhipinti
Just år 1980 upplevde verket dock en sällan skådad pånyttfödelse, detta mycket tack sin medverkan som soundtrack i filmen 10, där spåret används som soundtrack i en het sexscen mellan Bo Derek och Dudley Moore. Plötsligt ville alla älska till Boléro. Kanske också du?
1984 släpptes också en erotisk film med - hör och häpna - namnet Bolero, också den med Bo Derek i huvudrollen.
För dig som inte gillar poplåtar på 3' 30'' är det här det perfekta valet för en liten tête-à-tête. Boléro erbjuder en dryg kvart av repetativt trummande som ökar i intensitet för varje minut som går. Stycket börjar svagt, växer sig starkare och slutar i en orkestral klimax.
Je T'aime ... moi non plus - Serge Gainsbourg, Jane Birkin
En klassiker. Låten skrevs av Serge Gainsbourg och sjöngs in av honom och Brigitte Bardot 1967, men den versionen släpptes först så sent som 1986. 1969 spelade Gainsbourg in låten på nytt, men nu med Jane Birkin. Låten blev listetta i Storbritanninen, men förbjöds i flera länder på grund av sitt sexuella innehåll. 1976 regisserade Gainsbourg filmen Je T'aime med Jane Birkin i huvudrollen där också låten ingår.
Serge Gainsbourg och Jane Birkin, ca 1969.Serge Gainsbourg och Jane Birkin vid pianotBild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over PressSerge Gainsbourg,Jane Birkin
Je T'aime - "en låt som bäst kan beskrivas som en tonsatt orgasm", skriver Erik Helmerson/TT Spektra i Svenska Dagbladet 8.10.2010. Birkins och Gainsbourgs hesa suckar och flåsiga, darrande andetag gjorde att man till och med trodde att de hade haft sex vid själva inspelningstillfället. Så lär dock ändå inte vara fallet.
De bästa låtarna att ligga till - enligt dig?
Men vilken musik tycker du själv att skapar den bästa stämningen i sängkammaren, eller på bryggkanten, i blåbärsriset, i köket - var ni nu råkar befinna er? Och varför? Berätta i kommentarsfältet nedan!
Missa inte Yle Vegas erotiska afton onsdag 30.8 kl.20.03 - 22.00 där vi spelar just era favoritlåtar. Programledare: Sebastian Bergholm.
Leif Jakobsson ser en stor skillnad mellan svenska och finska artister. Han har en lång och intressant karriär bakom sig inom mediebranschen och är sedan 2012 direktör vid Svenska kulturfonden. Benny Törnroos träffade Leif för att diskutera karriär, betydelsefulla resor i Leifs liv och vad resorna har fört med sig för upplevelser.
Leif Jakobsson är en äkta karriärsman. Han är konsthistoriker, historiker, arkeolog och samhällsvetare. Han har en lång karriär bakom sig inom medievärlden och har haft chansen att resa runt till många av världens metropoler.
Stockholm, New York och Paris är några av Leifs favoriter. Även Grekland ligger honom nära hjärtat, där han i sina unga år spenderade sju år runt om i olika städer.
Sångare är inte enbart sångare i Sverige, de är också artister.
Resorna har hämtat med sig nya kulturer, arbetserfarenheter och många musikupplevelser.
Leif berättar att han har levt med musik sedan han var liten och den har därför en viktig plats i hans hjärta.
- Jag har levt i en väldigt musikalisk familj där vi har spelat och sjungit. Och sedan har livet och livets olika skeden fört in ny musik hela tiden.
Låt oss följa med på några av Leifs intressanta resor.
Nyfiken på medelhavet
Leif var mitt i studierna när han bestämde sig för att söka jobb i Grekland, vilket resulterade i sju år i den grekiska kulturkretsen.
När studierna avslutades flyttade Leif tillbaka till Finland och började jobba på Yle, först som redaktör och sedan som faktachef för Finlands Svenska Television (FST). Det var starten till en framgångsrik karriär inom mediebranschen.
Sverige är långt ett annat samhälle
År 1994 fick Leif jobb på Sveriges television, först som kultur- och musikchef och sedan som programdirektör och vice verkställande direktör, sammanlagt blev det tio år.
- Då man har arbetat i Finland så är det enormt givande att få jobba med samma saker i en betydligt större och resursstarkare miljö.
Under sin arbetstid i Stockholm hade Leif möjlighet att träffa många musiker. Han menar att det finns en stor skillnad mellan svenska och finländska artister.
Leif konstaterar att även om Finland har många bra musiker skulle han gärna se mera av den svenska scenkulturen på den finska scenen.
- Sångare är inte enbart sångare i Sverige, de är också artister. Svenskar har ett publiktänk när de uppträder och det kan jag ibland sakna i ett finländskt framträdande. När svenska artister talar mellan låtarna på en konsert är det välgenomtänkt och inte nonsens som man ofta på hör på finska scener.
En teori bakom fenomenet är revykulturen som var otroligt stor i Sverige under 20, 30 och 40-talet. Revyn präglas av en kombination av musik, dans och sketcher. Musiken är viktig men framför allt är det viktigt att tänka på framträdandet som en artist och inte endast som en musiker.
Då man har arbetat i Finland så är det enormt givande att få jobba med samma saker i en betydligt större och resursstarkare miljö.
I Stockholm jobbade Leif också under många år i Kungliga Operans styrelse och nu är han vice ordförande i styrelsen vid stiftelsen för Finlands Nationalopera.
Opera står honom nära hjärtat och han gillar både att lyssna på och arbeta med opera.
- Det är en enormt kreativ miljö.
New York - en blandning av modernitet och gammaldags
- Det är alltid en upplevelse att komma till New York, säger Leif.
Man möts av en extrem modernitet med någonting som är väldigt gammaldags. Leif berättar att om man går till ett postkontor eller till en bank känns det väldigt gammaldags, samtidigt som staden omges om moderna skyskrapor.
Att gå på opera, teater, konstutställningar, konserter eller bara läsa New York Times är enligt Leif otroliga upplevelser i New York.
Under en kortare tid jobbade han på filmavdelningen vid Metropolitan Museum of Arts.
Paris - någonting utöver det ovanliga
Leif konstaterar att Europa har många fantastiska huvudstäder men att Paris är en huvudstad som är någonting utöver det vanliga.
- Det känns som en riktig utlandsresa. Man går över en kulturgräns. Frankrike har en så synlig kultur som är påtaglig i allt från gatubilden och maten till hur folk går klädda.
Han tycker att det är synd att vi i Finland och Norden hör så lite fransk musik på radion, eftersom det finns en stark musikscen i Frankrike.
Leif har varit med om många intressanta resor och internationella upplevelser. Idag är han direktör vid Svenska kulturfonden.
Men vilka är dina största upplevelser i din karriär?
- Det är väldigt svårt att välja. Det specifika man får uppleva då man får en ny utmaning yrkesmässigt eller i ens privatliv känns alltid då som det största och viktigaste. Men livet går vidare. Det kommer nya utmaningar, både privat och professionellt. Jag hoppas att jag varje gång ska kunna vara lika entusiastisk och tycka att det här är det största som har hänt.
Mera om Leif Jakobsson hör du i Vår musik måndag 31.7.2017 kl. 21.03.
Testa dina musikkunskaper och briljera för dig själv eller tävla med kompisen och se vem som får flest poäng! Varför inte ha en liten tävling på jobbet under kafferasten eller över en liten fredagspilsner efter jobbet på puben runt hörnet?
Vid rätt svar markeras ditt svar genast med grönt. Ett felaktigt svar blir rött och då markeras det rätta svaret med fet stil.
Varje fredag kommer 10 nya frågor av varierande svårighetsgrad här på svenska.yle.fi. Ämnesområdena rör sig inom de musikstilar som kan kallas något slags pop och rock, men kan även gälla soul, funk, blues, punk, heavy och så vidare.
Rock’n’roll! Eller något. Lycka till!
Sara Maria Forsberg blev YouTube-kändis när hon härmade språk och vips fick hon skivkontrakt och skulle lanseras som popsångerska i stora världen. Men vad är hennes artistnamn som sångerska?
Mannen på musiktestets paradbild ovan heter Tobias Forge och han var sommarpratare i Sveriges Radio på P1. Det var första gången han officiellt trädde fram med sitt eget ansikte för han har hittills hållit sig maskerad i ett framgångsrikt band där han sjunger. Vad heter bandet?
Tavastia i Helsingfors är Finlands kändaste rockklubb. Men vad heter klubbens legendariska VD?
När vi nu kom in på Tavastia; vilket stort band fick inte spela på klubben i början av 80-talet, för att de var för okända?
Gissa skivan! Vilket skivkonvolut presenterar Molly, 5 år? Klicka på rutan för att se hennes teckning och höra henne berätta om bilden. Efter fråga 10 kan du jämföra teckningen med originalpärmen.
När Andrew Wood, som sjöng i bandet Mother Love Bone, dog av en heroinöverdos 1990 så skrev hans polare i band som Soundgarden och senare Pearl Jam en hyllningsplatta till hans minne. Vad hette det här grunge-projektet?
1991 fångades Carola av… ja vad då?
Vilket band hittar vi INTE bland bilderna i kollaget?
Foo Fighters bjöd nyligen på Summer Sonic-festivalen i Japan upp en minst sagt otippad gäst på scen för att sjunga en gammal åttiotalshit uppbackad av FF, till tonerna av Nirvanas Smells like teen spirit dessutom. Vem var det?
Onkel Kånkel var den främste fanbäraren för den unikt rikssvenska musikstilen “könsrock” och bandet förfärade med underlivshumor där ingenting var heligt. Kända låtar är t.ex. Jag såg pappa suga tomten, Nazzepenis i Führerns anus, CP-Sven och Homotider. Men vad hette, ehum, hjärnan bakom detta ökända band?
Gissa skivan – originalpärmen
Här nedan kan ni se Mollys teckning från fråga 5 jämfört med originalomslaget. Dra bildens högra kant mot vänster för att se den rätta konvolutbilden.
Vill du snacka allmänt eller specifikt om musik med likasinnade individer? Kolla då in vår Facebook-grupp Rockpoliserna! Vi vill höra folkets röst! Du kan tipsa om musiknyheter, gigs, ny eller gammal musik. Bra eller dålig, ingen skillnad så länge det är kul att käbbla om saken! De aktivaste debattörerna kan till och med få en egen Rockpolis-badge!
