Här är den – Yle Vegas pop/rockfrågesport!

Testa dina musikkunskaper och briljera för dig själv eller tävla med kompisen och se vem som får flest poäng! Varför inte ha en liten tävling på jobbet under kafferasten eller över en liten fredagspilsner efter jobbet på puben runt hörnet?

Vid rätt svar markeras ditt svar genast med grönt. Ett felaktigt svar blir rött och då markeras det rätta svaret med fet stil.

Varje fredag kommer 10 nya frågor av varierande svårighetsgrad här på svenska.yle.fi. Ämnesområdena rör sig inom de musikstilar som kan kallas något slags pop och rock, men kan även gälla soul, funk, blues, punk, heavy och så vidare.

Rock’n’roll! Eller något. Lycka till!

1. Vad heter Iron Maidens klassiska maskot?

 Reddie 

 Freddie 

 Eddie 

 Teddie 

2. Det har nu gått 15 år sedan första avsnittet av American Idol sändes – vem vann första säsongen?

 Carrie Underwood 

 Fantasia Barrino 

 Ruben Studdard 

 Kelly Clarkson 

3. Vilken amerikansk artist fick år 1990 sitt stora internationella genombrott med singeln ”U Can’t Touch This”?

 MC Bummer 

 MC Hammer 

 MC Stammer 

 MC Grammar 

4. År 1965 gav Otis Redding ut singeln ”Respect”. Den är dock mest känd i den version som kom två år senare och som än idag är en klassiker. Vem sjöng den versionen?

 Carla Thomas 

 Diana Ross 

 Betty Harris 

 Aretha Franklin 

5. Gissa skivan! Vilket skivkonvolut presenterar Molly, 4 år? Klicka på rutan för att se hennes teckning och höra henne berätta om bilden. Efter fråga 10 kan du jämföra teckningen med originalpärmen.

 George Michael: Faith 

 Prince: 1999 

 Michael Jackson: Bad 

 Lionel Richie: Can’t Slow Down 

6. För 30 år sedan fick Kim Wilde en listetta i USA med sin version av ”You Keep Me Hangin’ On”. Originalet kom med en Motown-grupp år 1966. Vad hette den gruppen?

 The Supremes 

 The Marvelettes 

 Martha and the Vandellas 

 The Velvelettes 

7. Från vilken Jane Fonda-film tog gruppen Duran Duran sitt namn?

 Circle of Love 

 Barbarella 

 Cat Ballou 

 Klute 

8. I början av 2000-talet var ”I’m Outta Love”, ”Paid My Dues”, ”Left Outside Alone” och ”Sick and Tired” stora internationella hittar. Vem är sångerskan? Hon har haft diverse problem med hälsan.

 Anastacia 

 Michelle Branch 

 Mýa 

 Toni Braxton 

9. Idag fredag fyller Mick Box 70 år. Vilket brittiskt rockband har han lett ända sedan de startade år 1969? Deras internationella genombrott kom år 1972 med singeln ”Easy Livin’”.

 Uriah Heep 

 Nazareth 

 The Animals 

 Ten Years After 

10. Vem är den experimentella musikern och multimedia-performance-artisten på bilden? Hennes största singelframgång var den litet osannolika listtvåan ”O Superman” år 1981. Hon var gift med Lou Reed fram till hans död.

 Diamanda Galás 

 Róisín Murphy 

 Julia Holter 

 Laurie Anderson 

Gissa skivan – originalpärmen

Här nedan kan ni se Mollys teckning från fråga 5 jämfört med originalomslaget. Dra bildens högra kant mot vänster för att se den rätta konvolutbilden.

Bild: Lasse Grönroos, -

ROCKPOLISERNA:

Vill du snacka allmänt eller specifikt om musik med likasinnade individer? Kolla då in vår Facebook-grupp Rockpoliserna! Vi vill höra folkets röst! Du kan tipsa om musiknyheter, gigs, ny eller gammal musik. Bra eller dålig, ingen skillnad så länge det är kul att käbbla om saken! De aktivaste debattörerna kan till och med få en egen Rockpolis-badge!

För den som älskar att sjunga tillsammans med andra kan körernas sommarlov kännas alltför långt. I Jakobstad löste man problemet genom att starta en sommarkör.

Körens dirigent Marcus "Macke" Söderström fick så många förfrågningar från folk som ville sjunga ihop att han beslöt sig för starta Jakobstads sommarkör.

På den första övningen dök omkring 40 personer upp.

- I kväll har medlemmar från elva olika körer deltagit och vi har också deltagare som inte sjunger i kör eller som haft en längre paus, säger Macke Söderström.

Lasse Friberg, Annika Lundqvist-Haavisto, Eva-Lotta Häggblom, Macke Söderström och Benny Haga vill gärna sjunga tillsammans. Jakobstads sommarkör. Bild: Yle/Mikaela Löv-Aldén Jakobstad,körsång,sommarkör

Eva-Lotta Häggblom kom från Karleby för att sjunga.

- Jag har haft en lång paus och deltog senast i en Beatles pop-upkör. Nu kände jag att det är dags igen, säger Eva-Lotta Häggblom.

Lasse Friberg har också haft en körpaus på hela åtta år.

- Jag tyckte det var dags att börja sjunga igen och det var nog Macke som lockade med mig, säger Friberg.

För lång paus

Annika Lundqvist-Haavisto har sommarlov från sin ordinariekör och likadant är det med sångarbrodern Benny Haga.

- Vi avslutade vår säsong redan i början av april, så jag ville väldigt gärna komma med och sjunga, säger Benny Haga.

Kören övar två gånger i veckan under tre veckors tid. Under Jakobsdagar hägrar ett framträdande.

- Jag tror att det är bra med en intensiv och kort period och ett konkret mål, säger Macke Söderstöm.

Han får medhåll av de andra.

- Jo, juli skulle säkert vara en dålig månad, det är en utpräglad semestermånad. Det här upplägget passar perfekt, säger Eva-Lotta Häggblom.

Jakobstads sommarkör. Bild: Yle/Mikaela Löv-Aldén Jakobstad,jakobstads sommarkör,körsång

Varför vill man då lägga sina sommarkvällar på att öva in körsånger?

- Det är främst gemenskapen och glädjen i att få sjunga tillsammans, säger Annika Lundqvist-Haavisto.

- Ja, det är roligt och det ger glädje, säger Eva-Lotta.

Inte förvånade över intresset

En kör på 40 personer är en ganska stor kör. Men ingen är egentligen förvånad över att så många slutit upp.

- Nej, det ger så mycket. Och i en stor grupp behöver man inte vara expert på allt, man får hänga med i flödet, säger Benny Haga.

Kören håller sin andra övning på måndag och den som känner sig manad får väldigt gärna komma med säger Macke Söderström. Speciellt är man ute efter fler tenorer.

- Men alla är välkomna med, säger Macke.

Det lät väldigt bra i kväll, trots att det var er allra första övning. Måste man vara väldigt duktigt och kunna läsa noter för att komma med?

- Man behöver inte kunna nånting, kom hit så fixar vi det! Det enda man behöver ha är lusten till att sjunga tillsammans, säger Macke Söderström.

Hur kom det sig att han började syssla med barnmusik och varför var han tvungen att avsluta teaterkarriären? Benny Törnroos träffade Peik Stenberg för ett samtal om musiken och karriären och också om vilka låtar som har varit av stor betydelse i livet.

Till tonårsfavoiriterna hör Deep purple och Creedence Clearwater Revival. Speciellt låten Highway Star av Deep Purple har gett ett starkt intryck. Den har hängt med länge och bättre bilmusik hittar man inte, enligt Peik.

- Den är så överlägsen. Så total. Sånt ös!

Första gången Peik hörde låten hade han inte samma reaktion. Då var det låten Smoke on the Water som var den stora hitten. Senare fastnade Highway Star.

Det var lycka. Nu är det bara skräp och ingenting känns det nästan som.― Peik Stenberg om 70-talets skivkonvolut

Överlag har Deep Purples musik har stor inverkan på Peik. Han tycker att Deep Purple på riktigt kunde spela, till skillnad från många andra 70-tals rockband eller poporkestrar som ofta inte kunde det.

När Peik tänker tillbaka på 70-talet kommer han att tänka på vilken betydelse konvolutet på skivan då hade. Man kunde följa med sångtexterna och ofta fick man med små böcker eller planscher att hänga på väggen.

- Det var lycka. Nu är det bara skräp och ingenting känns det nästan som.

En annan tonårsfavorit är Creedence Clearwater Revivals låt Hey Tonight. Den är kanske inte en lika bra billåt som Highway Star, enligt Peik. Trots det kan man alltid lyssna på den vare sig man sitter i en bil, båt eller i badkaret.

Från rock´n´roll till barnmusik

Det var alltså mycket rock´n roll för Peik i ungdomen. Själv hade han ändå ingen dröm om att bli rockgitarrist.

- Jag tyckte mera om att kompa och sjunga själv.

Det var det akustiska stuket som gällde för Peik. Men hur blev det barnmusik?

Det hela började med gruppen Apa som bestod av Peik Stenberg, Pasi Hiihtola, Anna Gullichsen och Alvar Gullichsen. Musiken de spelade riktade sig till barn. Men efter att Anna och Alvar slutade i gruppen var det bara Peik och Pasi kvar.

Pasi och Peik såsade på och blev musikduon Sås och Kopp Radio Fnatt med Sås och Kopp anno 1997. På bilden från höger Peik Stenberg och Pasi Hiihtola. Bild: Yle/Seppo Sarkkinen pasi hiihtola,peik stenberg,radio fnatt,sås och kopp

Pasi och Peik hade ett radioprogram där de föreställde de två kockar som sjöng och såsade på i köket. Barnen tog åt sig det här och det var starten för musikduon Sås och Kopp.

Peik tycker att man inte ska underskatta barn och spela vad som helst för dem. Han menar att barnens musiksinne och musiksmak inte utvecklas om man spelar dålig musik. Därför strävar Sås och Kopp efter att hålla ribban lite högre från marknivån.

När Sås och Kopp åker ut på spelningar är låten Kottar i karburatorn ett måste. Det är en låt som alla alltid sjunger med i, vilket duon uppskattar.

- Det känns tillfredsställande, det är kiva, det är trevligt, det känns bra, säger Peik om när han hör någon sjunga och spela sånger han själv har skrivit.

Favoritmusiken idag

När Peik inte uppträder med barnmusik lyssnar han gärna bland annat på Bob Dylan.

Peik finner knappt ord när han ska beskriva varför Dylan är speciell och varför just låten Hurricane är betydelsefull.

- För allt han har skrivit, för hans texter och hans musik. Det är svårt att välja bara en av hans låtar.

En annan favorit är Jean Sibelius komposition Finlandia som betyder mycket för Peik, fast han inte kan säga exakt varför.

Jean Sibelius verk Finlandia betyder mycket för Peik Jean Sibelius Bild: Daniel Nyblin jean sibelius

- Det är ett totalt stycke. Jag kan inte säga så mycket annat, det talar för sig själv.

Ukulelen tar över

Musiken har varit en viktig del för Peik hela livet även om det var teater och skådespeleri som blev yrket.

Efter att han såg rockoperan Jesus Christ Superstar i London väcktes intresset om kombinationen av teater och musik. På den vägen kom teatern sedan att bli ett yrke för Peik.

Men av hälsoskäl var han för ungefär 7 år sedan tvungen att avbryta teaterkarriären och hitta på någonting annat. Idag är han bland annat ukulelefantast och ger lektioner i ukulele.

- Jag såg ukulelen och sen var det kört.

Livet är inte alltid en dans på rosor. Det kan också vara en fest ibland.― Peik Stenberg

Även om Peik var tvungen att avbryta teateryrket hänger han inte läpp. För Peik har musiken blivit en större del istället.

Han konstaterar att man måste spela med de kort man har och att många människor är tvungna att byta yrke.

- Livet är inte alltid en dans på rosor. Det kan också vara en fest ibland.

Nu är det klart vem som kommer att uppträda på Allsång på Skansen i sommar. Bland artisterna hittas bland annat Robin Bengtsson, Miriam Bryant, Miss Li, Mando Diao och Jill Jonson.

Tisdag 27.6 kör Allsång på Skansen igång igen. Programledare för allsången är Sanna Nielsen, som också ledde allsången 2016.

Årets allsångsartister presenterades på Skansen 13.6. Artisterna i Allsång på Skansen Bild: Lilian Brunell / Yle Allsång på Skansen,Skansen

Här är samtliga artister i årets upplaga av Allsång på Skansen:

Program 1, 27 juni:

Robin Bengtsson
Sabina Ddumba
Shima Niavarani
Tomas Ledin

Program 2, 4 juli:

Miriam Bryant
Per Gessle
Tina Ahlin & Orsa Spelmän
Stor & Jireel

Program 3, 11 juli:

Linnea Henriksson
Mando Diao
Emmi Christensson

Program 4, 18 juli:

Miss Li
The Boppers
Panetoz
Wiktoria

Program 5, 25 juli:

Darin
Svante Thuresson & Nisse Landgren
Tove Styrke
Anna Sköld (Wizex), Sandra Estberg (Martinez), Henrik Sethsson (Casanovas) och Andreas Olsson (Sannex)

Program 6, 1 augusti:

FO&O
Icona Pop
Allsångscenen är din med Lisa Nilsson

Program 7, 8 augusti:

Jack Vreeswijk
Janice
Plura
The Sounds
Lisa Ekdahl & Adam Pålsson

Program 8, 15 augusti:

Danny Saucedo
Malena Ernman & Helen Sjöholm
Jill Johnson
Anki Albertsson, Linda Olsson, Mercedesz Csampai, Pablo Cepeda, Sussie Eriksson mfl

Sanna Nielsen leder allsången för andra året i rad

Programledare för allsången är Sanna Nielsen (f. 1984), som gjorde sin debut som allsångsledare på Skansen 2016. Hon har också deltagit som artist i Allsång på Skansen flera gånger. Nielsen slog igenom redan som 11-åring, då hon tog sig direkt till Svensktoppen med låten Till en fågel. I Melodifestivalen har Nielsen deltagit sju gånger. 2014 vann hon Melodifestivalen med låten Undo, som tog henne till en tredje plats i finalen i Eurovision Song Contest i Danmark samma år.

Sanna Nielsen ser fram emot allsångssäsongen och är laddad inför premiären 27.6.

- Det fina med allsången är att det är en härlig tradition som spänner över generationer, men framför allt gemenskapen när vi sjunger tillsammans och att vi möts i musiken, att vi gör det tillsammans, säger Nielsen.

Skansen Ingången till Skansen i Stockholm Bild: Yle/Cecilia Wikman allsång på skansen,allsång på skansen 2013,skansen

Skansen - världens äldsta friluftsmuseum

Skansen är världens äldsta friluftsmuseum och grundades år 1891 av språkforskaren, läraren och folkbildaren Artur Hazelius (1933-1901). Då han reste omkring i Sverige insåg han att det gamla bondesamhället höll på att försvinna, och ville då skapa ett levande museum där man kunde visa hur människor bott och levt. På Skansen skulle man också få tal del av växter, djur och byggnader från hela Sverige.

Hazelius ligger begravd på Skansen.

Att sjunga allsång på Skansen är en gammal tradition, det har man gjort sedan 1935, då Sven Lilja inledde allsångstraditionen. SVT sände Allsång på Skansen första gången 1979, och regelbundet varje år sedan 1990.

Allsång på Skansen sänds i år i Yle TV 1

Allsång på Skansen sänds direkt i Yle TV1 och på Arenan varje tisdag i åtta veckors tid kl.21.00 med start tisdag 27.6.2017. Sändningen refereras på finska av Hanna Pakarinen. Vill du se på programmet utan finskt referat bör du välja svenska som sändningsspråk.

Det går en tunn linje mellan geni och galenskap, har det sagts. Inom konst och musik finns det en räcka talande exempel på det här, i synnerhet i sådana fall där dessa genrer möts och överlappar varandra – där musiken kan förlikas vid konst.

En av reggae- och dubmusikens verkliga pionjärer och legender, Lee Perry, som uppträdde igår på ett hyfsat välfyllt Korjaamo i Helsingfors, är en artist som definitivt gör skäl för benämningen ”galet geni”.

Och här måste jag flika in att stället ju inte är överhövan stort, så allt annat välfyllt hade varit genant och underkänt för Helsingfors musikpublik. Också efter ett veckoslut med Sideways-festival och Rock Fest med Rammstein i trakterna.

Men 81 år fyllde ”Scratch” Perry i våras, och om inte så fullt vital och sprudlande energisk där han tassar fram på scen, så visar han ändå knappast några tendenser på att med åldern tona ner sin galenskap och excentricitet, snarare tvärtom. Till konsertintrycken får jag lov att återkomma efter att först lite rett ut kring det här med geni kontra galenskap, en på många plan helt central aspekt i mannens artistskap.

Jag är en galning

Den låt som jag också osökt väljer att ta avstamp i, för den här texten, är faktiskt inte någon av alla de odödliga, visionära riddims, som han skapade under sina mest lysande glansdagar kring mitten av 1970-talet i den legendariska Black Ark-studion, utan en lite mera udda hit från 1985 med titeln I am a Madman. En självbiografisk låt där han rent av tycks bekräfta vad som sagts om hans mentala status. (Klicka på bilden nedan.)

Omslaget till Lee Perry-biografin, People Funny Boy Omslaget till Lee Perry-biografin, People Funny Boy Bild: Ralf Sandell biografier,bokpärm,Jamaica,Lee Perry,Reggae

det är inte jag som säger att ”jag är galen”, utan andra har sagt att jag är galen (när jag gör så och så) och då säger jag att "yes, I am a madman".― Lee Perry

På det viset. Men i vilken mån ska det här egentligen vara ämnat att klargöra frågan om mannens galenskap?

Nå, till saken hör ju att Lee Perry gärna själv är med och bygger på i mytbildningen kring honom genom att komma med sådana här kryptiska och mångtydiga kommentarer. Lite enligt devisen att all publicitet är god publicitet, lyckas han alltså späda på och ytterligare bygga upp sin status som galet geni.

lee perry, reggae, musik Bild: heroicjams.com lee perry,musik,reggae

well, riktigt så där kanske det inte gick till, men å andra sidan är det en så pass rolig historia att vi låter folk ha det på det viset.― Lee Perry

Så suddas gränsen mellan sanningen och de obekräftade ryktena ut, för att i sin tur ge underlag för en allt mer sagolik mytbildning.

Biografiska fakta

Det som vi i all fall vet om Lee Perry är att han föddes den 20 mars 1936 på Jamaica och fyllde alltså 81 år på våren. Musikkarriären kom igång under 1960-talet först under ska-eran och senare inom rock steady, vilket sedan utvecklades till det som vi känner till som reggae.

Bandet han jobbade med hette The Upsetters, vilket härleder sig från ett av hans egna smeknamn. En tidig signaturmelodi i stil med I am a Madman är för övrigt I am The Upsetter från 1967.

Vid de här tiderna kom Lee Perry i kontakt med och samarbetade med de flesta stora namnen på Jamaikas musikscen. Han spelar också en stor roll som en av de producenter och låtskrivare, som i början av 1970-talet tog sig an Bob Marley och hjälpte att lyfta fram honom till Jamaicas största stjärna genom tiderna.

Bob Marley, reggaekung Bob Marley, reggaekung Bild: creative commons Bob Marley,Jamaica,musiker,Reggae,singer-songwriters

Faktaruta om dub och Black Ark-studion

Dub är en typisk jamaikansk specialitet, som bygger på reggae. I grunden och i all korthet, handlar det om att man på b-sidan av en hitsingel presenterade en s.k. dubversion där sången mixades bort och i stället accentuerade man trummorna och basen. Sedan lade man till studioeffekter, som eko och fördröjning och diverse extra ljudeffekter i varierande grad.

Om vissa andra dub-pionjärer som King Tubby, gick mera in för att så att säga klä av rytmen tills bara det mest essentiella (trumma och bas) kvarstår, så var Lee Perrys specialitet snarare just att lägga på de allra mest utflippade och galnaste effekterna.

Olika slags sirener, skrik, ljudet av krossat glas, varierande ljud man får till stånd med munnen och läpparna och t.o.m. kossors råmanden hör till de effekter som dyker upp i Lee Perrys ljudvärld.

Men som den mest fulländade albumhelheten från Black Ark-studion skulle jag lyfta fram sånggruppen The Congos, Heart of The Congos. Vid sidan om Max Romeos War ina Babylon och Junior Murvins Police & Thieves bland de som han gjorde åt andra artister.

Lee Perrys album Super Ape Lee Perrys album Super Ape Bild: Ralf Sandell dub,Lee Perry,Reggae,Skivomslag,Super Ape

Mytbildningen får sin början

En viktig roll i mytbildningen kring Lee ”Madman” Perry, i själva verket ett slags utgångspunkt för det hela, utgör sedan det sorgliga händelseförloppet som ledde till att ”Scratch” år 1979 i vad som närmast kan beskrivas som ett psykotiskt delirium, själv förstörde den unika studion.

Vad som egentligen hände är svårt att exakt reda ut – olika rykten frodas vilt, som man lätt kan ana – men en kombination av utmatning efter många år av sanslöst ihärdigt skapande, frustrationer och besvikelser både vad gäller den artistiska karriären och i personliga förhållanden – också erotiska - till människor i närheten samt ett idogt inmundigande av diverse sinnesutvidgande substanser, är vad det bottnar sig i.

Lee Perry i Black Ark-studion Lee Perry i Black Ark-studion Bild: creative commons inspelningsstudior,Jamaica,Lee Perry,Mixerbord,Reggae

Tillbaka till konserten och mera galenskaper

Vilket för oss tillbaka till gårdagens konsert. För också hans spelningar verkar numera handla om att publiken i första hand kommer för att se en levande legendar i aktion och mannen själv nöjer sig långt med att spela den vid det här laget invanda rollen som excentriker.

Det är honom för all del förunnat, och det ska sägas, att han gör det bra, i sin iögonenfallande udda utstyrsel där en obeskrivlig spegelkeps på huvudet bara är ett attribut som drar till sig uppmärksamhet.

Ganska snabbt i början av konserten häller han också vatten på min kvarn och ger mig rätt i min tes om aspekten geni/galenskap som ett centralt tema i hans artistskap:
- ”Yes, I am crazy, säger han, som det verkar á propos ingenting. Eller är det någon i publiken som frågar?
- ”But I am not lazy”, tillägger han sedan lite trotsigt självmedvetet.

Lee Perry och Mad Professor på Korjaamo Lee Perry och Mad Professor på Korjaamo Bild: Jyrki Häyrinen/Yle dub,konserter,Lee Perry,Mad Professor,Reggae

Bekanta rytmer

Konceptet i korthet handlade om att Professorn lade ut mestadels bekanta rytmer och spår från 1970-talets gyllene år – tack för det! – och ytterligare mixade och live-dubbade dem i modernare skepnad, tidvis till oigenkännlighet. Men ett bekant intro med sång, som man kände igen av Bob Marley eller Max Romeo, men även Lee Perry-hittar, avslöjade ursprunget också efter att soundet bearbetats.

Över dem lade sedan Scratch ut texten: mässade och skrek, muttrade och babblade på mera än han sjöng.

Men så småningom, efter att ha tassat några rundor av och an, fram och tillbaka längs scenen och - kanske ännu viktigare – stärkt sig med några puffar ganja, kom han igång allt säkrare och rösten började öppna sig.

Den oundvikliga ganjan

”Cigarette is death/ganja is life”, mässade han i en lång harang om (cigarett)rökandets fördärv i motsats till det välsignade ganjapuffandet. Ett oundvikligt programnummer på reggae-konserter som alltid väcker förtjusning hos publiken och fansen.

Lee Perry drar ett bloss på scen Lee Perry drar ett bloss på scen Bild: Jyrki Häyrinen/Yle cannabis,konserter,Korjaamo Culture Factory,Lee Perry,Mad Professor,Reggae

Onekligen hör ganjan, liksom rastafari-ideologin, till som en integrerad del av reggae-kulturen.

Fast utan ganjan skulle nog inte Lee Perry heller vara den han är, så man får väl ta vad man får, och i det här fallet överväger det positiva. Jag kan knappast tänka mig allt för många andra artister som skulle komma undan med en så här pass förbryllande output och få det att vara underhållande.

Vad är det som gör det bra?

En spelning utan egentlig sång och med få höjdpunkter, där inte heller artistens budskap är det väsentliga. För man uppfattar bara en bråkdel, det kanske låter som en flopp.

Till exempel ett favoritparti då han över en blytung, stenhård rytm upprepade frasen, ”Thank you my elf”, hur ska man tolka det? Jag vet inte, jag bara ler fånigt och blir glad.

För den här mannen är en schaman och en predikant, en profet och en obegripligt lallande gammal farbror i samma person. För att inte tala om att han är en levande legend; det är det som är charmen med en Lee Perry-spelning i dagens läge.

Kjell Westös stora musikintresse lockar honom till evenamang där musik och litteratur kombineras. Torsdagen den 15.6 inleds kammarmusikfestivalen Musik vid havet och Westö kommer att läsa utdrag ur sina verk mellan musikstyckena på öppningskonserten Ett hundraårigt Finland.

Det händer inte så ofta att musik och litteratur kombineras, med då det händer vill Westö mer än gärna medverka.

Vad publiken kommer att få höra av Westö på festivalen Musik vid havet är ännu oklart, det blir en överraskning. Men vad han kan avslöja är att det handlar om Finland och klassisk musik.

På Musik vid havet spelas bland annat musik av Jean Sibelius. Vad Kjell Westö framför är en överraskning. Jean Sibelius Bild: Daniel Nyblin jean sibelius

En populärmusiknörd som gillar klassisk musik

Westö har en väldigt djup kärlek till musik och har lyssnat på allt från pop, schlager och folk till jazz och klassiskt. Själv spelar han i två coverband som spelar pop och rockmusik.

Han skriver mycket om populärmusik i sina romaner och har rykte om att vara en populärmusiknörd. Vad många inte vet är att också klassisk musik ligger honom nära hjärtat.

I sin ungdom besökte Westö ofta, tillsammans med sina föräldrar, klassiska konserter. Och när han gick i gymnasiet köpte han inte endast skivor med pop och rockmusik, utan köpte också klassisk musik.

- Jag har nog en bakgrund som ivrig lyssnare, säger Westö.

När jag var yngre kunde jag få en tanke om att jag ville skriva en berättelse som klingar som ett Schubert Impromptu.― Kjell Westö

Musiken har alltid varit en viktig inspirationskälla när Westö skriver, men idag tänker han inte på musik på samma sätt som han gjorde i de yngre dagarna. Förr uppstod tankar om att skriva berättelser utgående från ett sound i en poplåt eller utgående från hur ett verk av Schubert klingande.

- När jag var yngre kunde jag få en tanke om att jag ville skriva en berättelse som klingar som ett Schubert Impromptu.

Musiken hänger alltid med

Musik är väldigt viktigt för Westö och han berättar att om han hade haft den sortens talang så hade han valt musik som konstform istället för litteratur. Men musiken hänger istället alltid med i hans böcker.

Han konstaterar att fast han inte tänker på att han skriver om musik dyker det ofta upp i hans romaner. När en roman är klar märker han att det finns ett band eller en orkester av något slag.

Min kärlek till musik har ett sådant djup att jag ibland tänker att om det inte fanns musik i världen så skulle jag inte ha skrivit mina romaner.― Kjell Westö

- Min kärlek till musik har ett sådant djup att jag ibland tänker att om det inte fanns musik i världen så skulle jag inte ha skrivit mina romaner.

Här är den – Yle Vegas pop/rockfrågesport!

Testa dina musikkunskaper och briljera för dig själv eller tävla med kompisen och se vem som får flest poäng! Varför inte ha en liten tävling på jobbet under kafferasten eller över en liten fredagspilsner efter jobbet på puben runt hörnet?

Vid rätt svar markeras ditt svar genast med grönt. Ett felaktigt svar blir rött och då markeras det rätta svaret med fet stil.

Varje fredag kommer 10 nya frågor av varierande svårighetsgrad här på svenska.yle.fi. Ämnesområdena rör sig inom de musikstilar som kan kallas något slags pop och rock, men kan även gälla soul, funk, blues, punk, heavy och så vidare.

Rock’n’roll! Eller något. Lycka till!

Vem var programvärd på tv i de inhemska musikmagasinen Iltatähti på 70-talet och Hittimittari på 80-talet?

 Benny Törnroos 

 Mikko Alatalo 

 Remu Aaltonen 

 Sammy Aaltonen 

Den svenska artisten på bilden sjöng i bandet Broder Daniel vars största hit var låten Shoreline (2001) och vokalisten är nu aktuell med sin första soloskiva. Men vad heter han?

 Joakim Thåström 

 Håkan Hellström 

 Henrik Berggren 

 Marcus Hällström 

Vad hette det isländska bandet som 1987 blev kända med sin första internationella singel Birthday? I videon sitter bandet bl.a. vid långbord i vulkaner och varma källor.

 Volcano 

 Sigur Rós 

 The Birthday Party 

 The Sugarcubes 

Det amerikanska pojkbandet New Kids On The Block väckte hysteri bland småflickor i medlet av 80- och 90-talet med hitar som Step by step och Hangin’ tough och 1991 besökte de Finland - men var uppträdde de?

 Utanför Helsingfors mässcentrum 

 Vid backhoppningsbacken i Lahtis 

 På stranden i Yyteri i Björneborg 

 På Popkalaset i Vasa 

Gissa skivan! Vilket skivkonvolut presenterar Molly, 4 år? Klicka på rutan för att se hennes teckning och höra henne berätta om bilden. Efter fråga 10 kan du jämföra teckningen med originalpärmen.

 Kiss: Creatures of the night 

 King Diamond: Fatal portrait 

 Led Zeppelin: Led Zeppelin II 

 Kiss: Kiss 

Vilken rap-artist var arrangör för den svindyra lyxfestivalen Fyre Festival som blev en enda stor flopp nyligen på Bahamas?

 Ja Rule 

 Kanye West 

 Ice T 

 Snoop Dogg 

Det har gått 25 år sedan Faith No More gav ut albumet Angel Dust men vilken drog syftar titeln på?

 Heroin 

 Kokain 

 LSD 

 PCP 

Vilken ökänd punkare döptes av sina föräldrar till “Jesus Christ” i förnamn?

 Jello Biafra 

 GG Allin 

 Stiv Bator 

 El Duce 

Vad hette Sannfinländarnas ordförande Jussi Halla-ahos band som han spelade och sjöng i 1989-1994?

 Blashemia 

 Mannerheim 

 Evil Hellfuckers 

 Ripuli 

Vilket svenskt band gav 1976 ut barnskivan “Kåldolmar & Kalsipper”?

 Nationalteatern 

 Operahuset 

 Svantes musikbox 

 Kollektivt Tillsammans 

Gissa skivan – originalpärmen

Här nedan kan ni se Mollys teckning från fråga 5 jämfört med originalomslaget. Dra bildens högra kant mot vänster för att se den rätta konvolutbilden.

Bild: Lasse Grönroos, -

ROCKPOLISERNA:

Vill du snacka allmänt eller specifikt om musik med likasinnade individer? Kolla då in vår Facebook-grupp Rockpoliserna! Vi vill höra folkets röst! Du kan tipsa om musiknyheter, gigs, ny eller gammal musik. Bra eller dålig, ingen skillnad så länge det är kul att käbbla om saken! De aktivaste debattörerna kan till och med få en egen Rockpolis-badge!

En av de intressantare frågorna som ställs i Benny Booms nya Tupac-film, All Eyez on Me, handlar om huruvida Tupac Shakur var en svart ledare, en ”black leader”? Tyvärr sjabblar filmen lite grann bort det här ämnet i och med att den förenklar på fel sätt gällande motsättningarna kring rapparen.

Att Tupac var en i grunden kontroversiell karaktär står utom tvivel; han var en miljonsäljande hiphop-artist och en rappare som inte tvekade att skildra svåra ämnen från Amerikas skuggsidor där fattigdom och våld leder till elände, och där ofta just det ena leder till det andra, eller det ena beror på det andra och vice versa.

Det fanns av allt att döma också en tendens till våldsamhet i hans personlighet; en kort stubin och en dragning till vissa mindre hälsosamma eller hedersamma aspekter av hiphop-kulturen. Han bar till exempel skjutvapen och avstod inte från det goda livets lockelser när framgångarna kom.

Döden i Las Vegas

Att han också hade en mer ömsint sida och att han i sina texter alltid ställde sig på den svagares sida, är dock skäl at påpeka och till det här ska jag återkomma.

Men det var den här så kallade gangsta-attityden som han tidvis bejakade, som ådrog sig den mesta uppmärksamheten och som var orsaken till att också hans privatliv kantades av diverse våldsincidenter och fängelsedomar.

Hur det slutligen gick för honom är förstås lika välbekant som det är tragiskt. Händelserna som ledde till attacken på Tupac då han sköts till döds i skivbolagsbossen Suge Knights BMW i september 1996 i Las Vegas efter en Mike Tyson- match, hör till de mörkare kapitlen inom 1990-talets hiphop-historia.

Tupac Shakur bredvid Suge Knight i BMW Tupac Shakur bredvid Suge Knight i BMW Bild: creative commons Tupac Shakur,BMW,Hiphopkultur,1990-talet,Suge Knight

Orsakerna till dödsskjutningarna har sökts i en fejd mellan de rivaliserande öst- och västkustklickarna på USA:s hiphop-scen som hade blossat upp ett par år tidigare. Tupac representerade västkustbolaget Death Row, som alltså drevs av den beryktade Suge Knight, medan Notorious B.I.G. på Puff Daddys Bad Boy Records, brukar lyftas fram som motparten.

Ett tidigare skottdrama i New York

Men senare rön har gjort gällande att det här delvis är en förenkling och endast en del av sanningen. Jag kan exempelvis inflika att Tupac Shakur faktiskt föddes i New York och i början av 1990-talet ännu var på god fot med Biggie Smalls.

Hur som helst har mordgåtan om vem som sköt Tupac förblivit olöst till denna dag och desto vidare spekulationer kring snåriga konspirationsteorier drar jag mig för att här gå in på.

De vi vet är att han redan tidigare varit inblandad i ett skottintermezzo då han besköts på väg till en inspelningsstudio under ett besök i New York i november 1994. Den gången överlevde han och rapporterande kommentarer kring händelsen finns dokumenterade som inledande ljudklipp på hans tredje album, Me Aagainst the World.

Skivomslag - Me Against the World Skivomslag - Me Against the World Bild: creative commons Tupac Shakur,Skivomslag,Hiphopkultur,1990-talet,Me Against the World

Nummer ett på albumlistan i fängelse

Skivan gavs ut i mars 1995 och steg direkt upp i toppen på Billboards albumlista. En merit i sig, men det anmärkningsvärda är att Tupac själv vid dessa tider satt i fängelse för en våldtäktsdom.

Det här var med andra ord första gången det hände att en fängslad artist debuterade som nummer ett.

Vad gäller våldtäkten i sig bedyrade Tupac sin oskuld och hävdade att han blivit ett offer i ett fult spel. Åt en journalist på tidningen Vibe medgav han senare om incidenten, som utspelade sig på hans hotellsvit på Meridian-hotellet i New York, att han borde ha hindrat de andra som var på plats, att göra kvinnan illa.

Men på skivförsäljningen hade fängelsedomen alltså inte någon hämmande effekt då Me Against the World snabbt gick åt i miljontals exemplar. Så det är ingen överdrift att påstå att Tupac kring mitten av 1990-talet hörde till de mest framgångsrika artisterna inom hiphop och musikvärlden över huvud taget.

Tupac på MTV Awards 1996 Tupac på MTV Awards 1996 Bild: creative commons Tupac Shakur,Hiphopkultur,1990-talet,populärkultur,MTV Video Music Awards

En förebild och därför en svart ledare?

Vilket leder oss tillbaka till frågan jag inledningsvis var inne på, om huruvida Tupac var en svart ledare. I den aktuella fiktiva filmbiografin är det Tupacs mamma som i en scen oroar sig för Tupac just när han först börjar få berömmelse. Eller när han börjar bli beryktad, beroende på hur man ser på saken.

Det är USA:s dåvarande vicepresident Dan Quayle, som på TV uttalar sig om hiphopens fördärvlighet och lyfter fram låten Soulja’s Story från Tupacs debutplatta 2Pacalypse Now (1991), som ett exempel på våldsförhärligande texter. För modern, Afeni Shakur är det här ett tecken på att hennes son är under luppen: som känd hiphop-artist vars musik spelas i TV är Tupac nu en förebild för unga afro-amerikaner och därmed en svart ledare.

Militant revolutionär bakgrund

Till saken hör att hon själv tillhörde den militanta Black Panther-rörelsen i början av 1970-talet vid tiderna för Tupacs födelse. Också hennes sambo, Mutulu Shakur, Tupacs styvfar av vilken Tupac fick sitt efternamn, var en svart panter.

Svarta pantrar demonstrerar Svarta pantrar demonstrerar motståndsrörelser,proteströrelser,1960-talet,1971,Svarta pantrarna,Militanter

Redan från början av sin solokarriär i och med debutalbumet 2Pacalypse Now, var Tupac på det klara med att han inte tänkte skygga för att skildra de svåra och mörkare aspekterna av ghetto-livet. ”Allting i livet är inte vackert, det förekommer mycket våld och droger och ond död”, har han sagt i intervjuer.

För honom måste det perfekta albumet skildra både de hårda, karga sidorna så väl som de ömma och glada stunderna i livet.

2Pacalypse Now är inte ett perfekt album, det är knappast heller Me Against The World, som har ansetts vara hans magnum opus och som produktionsmässigt kommer rätt nära.

Revolutionära ambitioner

Men redan på 2Pacalypse Now visar han att han hade ambitionen att bli en revolutionär rappare, som ville lyfta fram orättvisor i samhället och på det sättet öppna upp för nya sätt att se på den afro-amerikanska situationen i USA.

Skivomslag - 2Pacalypse Now Skivomslag - 2Pacalypse Now Bild: creative commons Tupac Shakur,Skivomslag,hip hop,rap,1990-talet,2Pacalypse Now

Socialrealism eller dito pornografi? Ursprungligen krävde skivbolaget att Tupac måste skippa Brenda för att få ett skivkontrakt:

den låten är för deppig, sånt vill ingen höra på.― Skivbolaget Interscope om Brenda's Got a Baby

Chuck D från Public Enemy, en annan revolutionär rappare, har á propos det här sagt att sådana här ämnen hade ingen annan rappare dittills tänkt på eller vågat ta upp; "sånt här är gangsta på riktigt, mer gangsta än gangsta". Därför hör Tupac till de största.

En ständig inombords konflikt

Sedan fanns det ju också en annan sida hos honom, som jag har varit inne på, och med sådana oerhörda framgångar han snabbt nådde, kommer förstås allehanda lockelser in i bilden. Som lite på 20 år gammal, med en inte helt lätt bakgrund i livet, är det nog svårt att låta bli att frestas ta den breda vägen.

Att det ständigt pågick en inombords kamp mellan de olika sidorna hos Tupac och att han tidvis var sin egen strängaste kritiker, är också ett återkommande tema i hans hiphop-lyrik. Det här kan man höra i synnerhet på Me Against The World.

Hur det känns att inte veta vem man är, det vet skådespelaren Riko Eklundh. Han har nästan 30 år på nacken inom skådespelarkarriären och har under åren hunnit spela både son och mamma. När han inte står på scen tillbringar han helst sin tid ute i skärgården, också på vintern.

Benny Törnroos träffar skådespelaren Riko Eklundh, rösten bakom karaktären Sniff från I mumindalen och känd från Svenska Teatern.

Serien 16 som visades i tv 1992 var ett av de första stegen i Riko Eklundhs skådespelarkarriär. Serien handlade om ungdomar och Riko jämför den med årets succéserie SKAM, som han själv helt har fastnat i.

I 16 spelade Riko den homosexuella gympaläraren Alex. Det var ett modigt steg att ta upp homosexualitet i en serie på tv och det var första gången det hände inom finlandssvensk tv.

Jag brukar säga att jag var en eunuck före jag hade fattat vad jag var. Jag tänkte först att jag var asexuell men sedan blev jag jättekär i en man.― Riko Eklundh

Ännu idag får skådespelare frågor om hur det känns att spela en homosexuell karaktär, vilket Riko tycker känns gammalmodigt. I Sverige uppstår sådana frågor aldrig. Han konstaterar ändå att det har hänt väldigt mycket i Finland på 25 år, vilket är bra.

När serien kom ut hade Riko själv just insett att han var homosexuell.

- Jag brukar säga att jag var en eunuck före jag hade fattat vad jag var. Jag tänkte först att jag var asexuell men sedan blev jag jättekär i en man.

Genombrottet som skådis

Riko gjorde sitt stora genombrott i skådespelarkarriären, åtminstone enligt recensionerna, år 1992 på Åbo Svenska teater när han spelade Mozart i Amadeus. Teatern blev en succé. Trettio föreställningar såldes slut och året därpå spelades Amadeus för ytterligare tio slutsålda salonger.

Det är väldigt ovanligt att som manlig skådis först få spela son och sen mamma, säger Riko och skrattar.― Riko Eklundh

Rikos musikalitet har gett honom många roller där musik finns med i bilden på teaterscenen. Han har inte endast gjort talteater utan också medverkat i många musikaler. I musikalen Little shop of horrors fick Riko chansen att göra den manliga huvudrollen Saymour. Det kändes inte då som världens grej för Riko, men senare har han förstått vilken chans det var.

- Då fattade jag inte att huvudroller inte växer på träd.

Riko Eklundh har spelat många olika karaktärer på teaterscenen. Här är han i rollen som talläraren Lionel Logue (t.h.) i Kungens tal på Åbo Svenska Teater. Scen ur Kungens Tal. Bild: Pette Rissanen. åbo svenska teater,Peter Ahlqvist,Riko Eklundh

Riko har spelat många olika karaktärer. Musikalen La Cage Aux Folles gjordes i två produktioner och Riko medverkade i båda. Första gången spelade han son och 16 år senare gjordes samma teater och Riko fick äran att spela sonens mamma.

- Det är väldigt ovanligt att som manligt skådis först får spela son och sen mamma, säger Riko och skrattar.

Trots att sång är viktig för Riko tycker han själv att han sjunger för lite på fritiden och konstaterar att han borde göra det mera.

- Det är som med skådespeleri, man blir aldrig klar.

Det är som med skådespeleri, man blir aldrig klar.― Riko Eklundh

Skärgården lockar

När Riko inte står på scen är han helst ute i skärgården, både sommar och vinter.

- Det är för mig ett verkligt andningshål och ett andra liv.

Musiken följer med ut i skärgården. Sedan 1999 har Riko varje sommar arrangerat Sommarsång-konserter i Åbolands utskärskyrkor. I år äger konserterna rum i Aspö kapell 6.7 kl.19 och i Nötö kyrka 7.7 kl.19.

Mera om Riko Eklundh hör du i Vår musik måndag 19.6.2017 kl.21.03.

Foo Fighters spelning i Helsingfors påminner Sebastian Bergholm om vad rockmusik egentligen handlar om; att det inte är dags att dö ännu.

Jag var ganska sent på flaskan då jag var ung så det hörde inte till mina skolavslutningsrutiner att dricka mig full. En avslutning gick jag ändå till Sandudds sandstrand i Helsingfors där unga traditionsenligt försöker skölja ner allt de lärt sig under året.

Så var det på 80- och 90- talet i alla fall.

Där träffade jag en kille och vi satt i sanden och snackade The Doors; om musik, poesi, om liv och död.

Sturm und drang-stuket alltså, känslosamt och den där upplevelsen av att något helt nytt öppnar sig.

Tillbaka på stranden

Under Rock the beach, som endagsfestivalen hette, var jag tillbaka på samma strand. 25 år äldre och men amerikanska Foo Fighters på scen kom jag att tänka på den där gången i sanden och hur en annan människa kan blotta vissa okända sidor hos en själv.

Foo Fighters gav ut sin första platta 1995 och den bestod av låtar som bandets skapare Dave Grohl hade skrivit under den tid som han trummade i Nirvana.

Bandet var världens största då Kurt Cobain begick självmord 1994.

Jag minns hur trösterik bandets debut kändes, tårarna efter Cobain hade knappt hunnit torka. Låtarna bar med sig en atmosfär av grunge, vemod, ilska, hopp och pop.

Fri som fågeln

Foo Fighters ställer sig på scen, folk rusar mot scenen. Bandet öppnar med ett av 1990-talets bästa rocklåtar, Everlong.

Grohl skriker ut sina lungor i mer eller mindre två och en halv timme och bandets sound är en ljudvall av riff och publiken älskar det.

Solen skiner, tången ligger på stranden och måsarna rider fria på vinden som blåser in från havet. Kebaben lassas upp och dryckerna flödar i öl-hagen.

Snyltgäst (keikka och matrester) Mås flyger över kebabstånden måsar

Tång, hav och sång Blåstång och rockscen Blåstång

Människan är slav under sina passioner, men de befriar henne å andra sidan. För några timmar i alla fall.

Michael Monroe dyker upp på scen ibland och publiken verkar stolt. #Suomimainittu.

Bandet har vansinnigt många radiohittar, One by one, Learn to fly, Times like these...De tar bara inte slut.

25 000 människor viftar med knytnävarna i luften och flinar med Grohls finurliga och roliga spikar. Många sjunger med på det där sättet att man ser att bandets musik har betytt en hel del.

Men, vad betyder allt det då?

Traditionalisten Dave Grohl

Foo Fighters rockar, per definition. Bandet ser bra ut, är energiska, ger allt. Poserna funkar. man står bredbent och gitarren pekar ut från kroppen i 45 graders vinkel. Symboliskt kanske, kanske inte.

De här medelåldersmännen kan sin sak.

Också Foo Fighters åldras, i sina videor i varje fall (text)Bandet Foo Fighters maskerade till gamla gubbar med vita långa skägg. Sex personer på bilden Bild: Esteban Gutierrez/Live Nation rockband,Foo Fighters

På 1990-talet bröt band som Nirvana med den hårdrock som dominerade 80-talet. Foo Fighters påminner på sätt och vis om de band som Grohl och gitarristen Pat Smear (Germs, Nirvana) med sin musik rörde sig bort från.

Jag minns en Nirvana-intervju där Grohl tar avstånd från metal eftersom den är sexistisk. Grungens rötter låg i punken och med den kom en hel del ideal och attityder.

Den tidiga 90-tals musiken ville dekonstruera rockmusiken, gitarrsolot var ett exempel på vad man ville bli kvitt.

Foo Fighters är förmodligen i dag ett av världens bästa rockband, kvällen i Helsingfors var ett bra bevis på det. Men om man vill teoretisera det hela så kan man se att de också har en konservativ sida.

rock Foofighters spelar inför publik Foo Fighters

Låt barn spela rock

Grohl har på sistone talat varmt för att låta barn spela rock, han har gett sig själv som exempel på hur man genom att väsnas och stöka på plötsligt spelar trummor i världens största band.

Alla kan bli en rockstjärna typ – enligt samma logik som i Pixarfilmen Råttatouille där råttan Remy blev stjärnkock trots omständigheterna.

Alla kan laga mat hette det i filmen och betydde att en god kock till och med kan vara råtta, kämpa sig upp trots omständigheterna. Grohls mamma var ensamförsörjare och kämpade för sina barn i motvind.

Kanske är det med åldern som en vilja att bevara vissa värden och beskydda den musikkultur som man själv vuxit upp med kommer?

Å andra sidan kan man säga att bandet bäst värnar om historien genom att högenergiskt spela i nästan tre timmar.

Då inte ens rock kan rädda en... Livboj och konsertscen Sandstrand, Helsingfors

Rocken blir medveten om sin egen historia

Foo Fighters glömmer inte sina rötter – de påminner alla om varifrån rockmusiken kommer. Det är rätt snyggt och samtidigt påminner det om att rocken inte längre är en självmedveten historielös ungdomsmusik.

Musiken är obegriplig utan just ett patos, de laddade känslorna, att verkligen känna sig vid liv (och avigsidan: de tillstånd av ångest, utsatthet, marginalisering och all den livskraft som berövas många ungdomar och människor hela tiden).

Come as you are

”Tack för att ni låter oss vara som vi är”, säger Grohl och spelar några hits till. Vi i publiken står där i ganska fula kläder och sanden söker sig in mellan tårna.

Det är okej – det är nämligen också att man kan komma som man är, bli accepterad och förutom de vanliga problemen med massevenemang; det är trångt, stora män skymmer sikten för alla andra med mera, så är stämningen perfekt.

Det finns många människor för vilka rock fortfarande betyder så mycket att man går på festival en måndagkväll och låter sig ryckas med av livet.

Reflekterande redaktör Publik inför Foo Fighters konserter

I never wanna die skriker Grohl i ”Walk” och det finns knappast något som är så mäktigt och befriande som att tillsammans med tusentals andra människor känna att man fortfarande är vid liv, att allt är nu och aldrig mera och att vi är i den här soppan tillsammans.

Det kanske låter som en knäckande beskrivning men jag ser det kanske mera som en kraftkälla, att det inte finns någon anledning att blicka bakåt utan istället åt sidan.

Bredvid dig står antagligen en underbar människa och ser vi på varandra på det sättet och slutar tjafsa så kan vi ha rätt kul ihop under alla de dagar som vi ännu har på kontot.

Slutligen – jag stirrar på den sista meningen och funderar om den är för patetisk men i kvällens anda så låter jag den passera; Come as you are, jag gillar rock och läser in hela livet och min dödsangst i den varje gång den är riktigt bra.

Banden tjänar hackor på att kränga kläder Bandtskjortor till salu, i bakgrunde tallar Promotional merchandise

Här är den – En midsommar utan Yle Vegas pop/rockfrågesport är som en jul utan pepparkakor och glögg!

Testa dina musikkunskaper och briljera för dig själv eller tävla med kompisen och se vem som får flest poäng! Varför inte ha en liten tävling på jobbet under kafferasten eller över en liten fredagspilsner efter jobbet på puben runt hörnet?

Vid rätt svar markeras ditt svar genast med grönt. Ett felaktigt svar blir rött och då markeras det rätta svaret med fet stil.

Varje fredag kommer 10 nya frågor av varierande svårighetsgrad här på svenska.yle.fi. Ämnesområdena rör sig inom de musikstilar som kan kallas något slags pop och rock, men kan även gälla soul, funk, blues, punk, heavy och så vidare.

Rock’n’roll! Eller något. Lycka till och GLAD MIDSOMMAR!

Vilket ställe sjunger den amerikanska sångerskan Miley Cyrus om på sin senaste singel?

 Paris 

 Bahamas  

 Malibu 

 Riihimäki 

År 2012 spelade Bruce Springsteen sin karriärs längsta gig på Olympiastadion i Helsingfors och han har nu släppt giget som album på sin hemsida. Men hur länge spelade han med E-Street Band?

 3 timmar 

 4 timmar 

 5 timmar 

 5,5 timmar 

Vilken jazz-legend hade smeknamnet “Satchmo”?

 Louis Armstrong 

 Thelonious Monk 

 Dizzy Gillespie 

 John Coltrane 

Låten Live is life var en öronplåga 1985 och dess allsångsrefräng är minst lika lätt att gnola på som “Ja må han leva”. Men vad hette det österrikiska bandet som inte just hade andra hitar än denna?

 Opus 

 Hocuspocus 

 Devo 

 Falco 

Gissa skivan! Vilket skivkonvolut presenterar Molly, 4 år? Klicka på rutan för att se hennes teckning och höra henne berätta om bilden. Efter fråga 10 kan du jämföra teckningen med originalpärmen.

 2 Unlimited: No Limits 

 Sabrina: Sabrina 

 Samantha Fox: Touch me 

 Dolly Parton: Heartbreaker 

Suzanne Vegas hit Luka från 1987 handlade om familjevåld. Men var bodde Luka?

 I källaren 

 I våningen under 

 På andra våningen 

 På vinden 

Den legendariska Woodstock-festivalen 1969 fick en stor uppföljare år 1994 där en stor mängd världsstjärnor såsom Metallica, Aerosmith, Salt n’ Pepa, Red Hot Chili Peppers, Joe Cocker och Bob Dylan uppträdde. Ett av banden hade smetat in sig i lera från topp till tå. Vilket band var det?

 Ministry 

 Nirvana 

 Marilyn Manson 

 Nine Inch Nails 

Musikjournalisten och författaren Kimmo Miettinen hade 1990-2002 ett radioprogram på Yles finska ungdomskanal Radiomafia. En bok som handlar om radioprogrammet har nu getts ut med artisters och lyssnares musikaliska minnen. I programmet spelades alternativ gitarrdriven musik; punk, garage och indierock m.m. Men vad hette programmet?

 Metalliliitto 

 Räkärodeo 

 Avaruusromua 

 Late night with Miettinen 

Åländska “Pop-Sixten” Jansson gav 1980 ut en vinylsingel som ibland brukar kallas Finlands sämsta skiva genom tiderna. Vad hette denna livsbejakande klassiker med Pop-Sixtens charmiga falsksång?

 Min vän 

 Don´t stop the music 

 I like rock and roll 

 Pop around the clock 

Vem är denna fräna electro-punkare på bilden? Hon är känd för sina kontroversiella shower och låttexter och hon ger fan i traditionella könsnormer.

 Texas Terri 

 Lady Ga Ga 

 Tairrie B 

 Peaches 

Gissa skivan – originalpärmen

Här nedan kan ni se Mollys teckning från fråga 5 jämfört med originalomslaget. Dra bildens högra kant mot vänster för att se den rätta konvolutbilden.

Bild: Lasse Grönroos, -

Mollys vinyler finns samlade på Yle Arenan.

ROCKPOLISERNA:

Vill du snacka allmänt eller specifikt om musik med likasinnade individer? Kolla då in vår Facebook-grupp Rockpoliserna! Vi vill höra folkets röst! Du kan tipsa om musiknyheter, gigs, ny eller gammal musik. Bra eller dålig, ingen skillnad så länge det är kul att käbbla om saken! De aktivaste debattörerna kan till och med få en egen Rockpolis-badge!

Sanna Nielsen är Allsång på Skansens programledare för andra året i rad. I år är hon lite varmare i kläderna och känner sig lite tryggare på scen. Trots det tycker hon det är pirrigt att stå på scen när det är direktsändning. Programmet inleds tisdagen den 27.6.

Sanna Nielsen slog igenom 1996 med låten Till en fågel när hon var endast 11 år gammal. Efter det har hon hunnit med mycket. Hon har bland annat släppt 11 album, turnerat Sverige runt och stått på melodifestivalens scen 7 gånger. 2014 tog hon hem vinsten och representerade Sverige i Eurovision Song Contest med låten Undo.

Sanna Nielsen har fullt upp hela sommaren med Allsång på Skansen. Sanna Nielsen Bild: Yle/ Sofie Gammals Sanna Nielsen,Allsång på Skansen

Våren 2017 släppte hon låten Inte okej. Låten handlar om näthat och mobbning, som hon själv blev utsatt för under hela sin högstadietid. Hon sjunger om att man ska få vara precis som man vill och om hur mobbarna ville se henne svag. Men hon blev starkare.

Starkare än någonsin står hon nu för andra året i rad på Allsång på Skansen-scenen som programledare.

Allsång på Skansen är under sommaren ett heltidsjobb för Sanna. Hon ska öva in manus och allsångerna och välja kläder inför programmen tillsammans med stylisten Dennis Bröckner. Det är mycket som ska förberedas.

- Det blir att sitta hemma på balkongen och plugga, säger Sanna.

Men hur förbereder man sig mentalt för en så här stor show?

På scen ser hon alltid lugn och avslappnad ut, men i verkligheten är hon alltid nervös före, berättar Sanna och skrattar.

FO&O uppträder i det sjätte programmet, den 1.8. Pojkbandet FO&O Bild: Yle/ Sofie Gammals Allsång på Skansen

Tiden före sändning är väldigt stressig och allt är ett enda stort kaos. Men så fort Sanna kommer ut på scenen och sjunger Stockholm i mitt hjärta och publiken är med från början så släpper nervositeten och det roliga kan börja.

Sanna berättar att hon helst vill ha en stund för sig själv innan sändningen, men det är omöjligt.

- Alla ska piffa på öron och näsa och mun och de ska klä på mig. Jag hinner knappt gå på toaletten.

Johan Hirvi och Daniel Nzinga från Panetoz. Gruppen medverkar i det fjärde programmet, den 18.7. Johan Hirvi och Daniel Nzinga från Panetoz. Bild: Yle/ Sofie Gammals Allsång på Skansen,Panetoz

Sanna ser fram emot den här säsongen och tycker att artistutbudet är en mycket bra blandning. Bland årets artister finns både veteraner och nykomligar. På scenen får vi se bland annat Lisa Nilsson, Tomas Ledin, Wiktoria, FO&O och Panetoz.

Allsång på Skansen sänds i Yle TV 1 och på Arenan

Allsång på Skansen sänds direkt i Yle TV1 och på Arenan varje tisdag i åtta veckors tid kl.21.00 med start tisdag 27.6.2017. Sändningen refereras på finska av Hanna Pakarinen. Vill du se på programmet utan finskt referat bör du välja svenska som sändningsspråk.

Robin Bengtsson representerade Sverige i Eurovision Song Contest 2017 och i sommar står han på Allsång på Skansen-scenen i det första programmet, den 27 juni.

Robin Bengtsson inledde sin musikkarriär år 2008, då han medverkade i tv-programmet Idol. Efter det har han släppt singlar som bland annat I Don’t Like To Wait och Fired. År 2016 medverkade han första gången i melodifestivalen men föll ut i finalen. I år tävlade han med låten I Can’t Go On och tog hem vinsten.

Att få uppleva Eurovision Song Contest medförde många fina minnen. Robin berättar att bland det bästa med upplevelsen var alla nya vänner han träffade och de härliga stunderna mellan scenuppträdandena.

Robin Bengtsson representerade Sverige i Eurovision Song Contest 2017. Robin Bengtsson vann Melodifestivalen 2017. Bild: Stella Pictures/All Over Press Robin Bengtsson,Melodifestivalen 2017,Melodifestivalen,Eurovision Song Contest 2017,Eurovision Song Contest,Friends Arena,I Can't Go On

När han fick frågan om han vill medverka i Allsång på Skansen blev han jätteglad. Programmet har hängt med Robin sedan barndomen och nu är det äntligen hans tur att få stå på scen.

- Det känns väldigt hedrande att få vara med om en så stor och häftig grej, säger Robin.

Han säger att det är stor skillnad mellan att stå på scen på Eurovision Song Contest och på Allsång på Skansen. Allsång på Skansen är ingen tävling och därför är det inte lika stor press.

På Allsång på Skansen kan man mysa på scen och njuta lite mera.― Robin Bengtsson

- På Allsång på Skansen kan man mysa på scen och njuta lite mera, säger Robin.

Utöver att vara med i Allsång på Skansen, ska Robin ut på Digiloo-turné till 22 städer runt om i Sverige.

Allsång på Skansen sänds i Yle TV 1 och på Arenan

Allsång på Skansen sänds direkt i Yle TV1 och på Arenan varje tisdag i åtta veckors tid kl.21.00 med start tisdag 27.6.2017. Sändningen refereras på finska av Hanna Pakarinen. Vill du se på programmet utan finskt referat bör du välja svenska som sändningsspråk.

Ronya Gullichsen har konsten i blodet. Men hur lyckades hon få sitt första skivkontrakt redan som 17-åring, hur definierar hon sig som artist och vilka nya utmaningar väntar henne?

Till en av Ronyas favoriter hör R&B artisten Erykah Badu och hennes låt Woo. Badu är feministisk och politisk och har mycket att säga i sin musik, någonting som också Ronya eftersträvar i sin egen musik.

En diva som barn

Ronya har sjungit och uppträtt så länge hon kommer ihåg, med början på daghemmet Bullerbyn i Sjundeå. Uppträdandena fortsatte i skolan och i lågstadiet gav hon sin autograf till en kompis och sade “Den här kommer vara värdefull någon dag.”

- Nog har jag ju varit ganska diva, säger Ronya och skrattar.

Ronya berättar att hon alltid har tyckt om uppmärksamhet och varit den som vill stå i centrum. Hemma planerade och framförde hon ofta olika sketcher och shower för familjen. Det konstnärliga dragen går i släkten och shower och mycket humor har varit vardag hemma hos Ronya.

Lite pretentiöst att säga att man har konsten i blodet, men så är det i vår familj. Alla är konstnärliga på något sätt.― Ronya

- Lite pretentiöst att säga att man har konsten i blodet, men så är det i vår familj. Alla är konstnärliga på något sätt.

Familjens, och inte minst Ronyas pappas kreativitet, har smittat av sig på henne. Hennes pappa har jobbat mycket med musik, bland annat på det tidigare skivbolaget Love Records. Ronya har därför fått växa upp med historier om hur hennes pappa har ätit morgonmål hemma hos John Lennon och träffat Jimi Hendrix.

- Jag borde ju försöka fylla hans skor. Hela livet försöker man vara lika cool som sin pappa.

Som 14-åring sa Ronya att hon tänker skriva skivkontrakt men hennes mamma tyckte inte att det var en lika bra idé. 14 år var allt för ungt.

Drömmen gick i uppfyllelse

Efter många om och men förstod hennes föräldrar att Ronya menade allvar och som 17-åring hade hon möjlighet att skriva ett kontrakt både med skivbolaget EMI och med Warner. Valet föll sedan på Warner. Det var en dröm som gick i uppfyllelse. Men hur fick hon skivkontraktet?

Ronya var endast 17 år när hon skrev sitt första skivkontrakt. Bild: X3M/ Amie Borgar ronya skivsläpp

Ronya berättar att det var på grund av hennes sångprestationer, videoklipp hon hade laddat upp på Youtube och med mycket hjälp av hennes gudfar Klaus Suhonen. Tillsammans skrev de en låt, bandade in en demo och fixade ett snyggt skivkonvolut. Efter det hamnade skrivan i händerna på personer från olika skivbolag.

Det första albumet var en blandning av alla möjliga stilar, lite mörk humor och med en teatralisk aspekt. Ronya hade mycket åsikter vilket hon fick uttrycka i sin musik. Men så här i efterhand konstaterar hon att hon nog var lite för ung.

- Jag hade stor mun men hur mycket kan man veta i den åldern?

Nya utmaningar

Ronya tycker att hon ännu inte har gjort sitt genombrott. Därför har hon sökt sig utomlands för att lära sig mera och utvecklas som artist. Hennes fördel är att hon redan har mycket erfarenhet av musikbranschen och vet vad hon vill.

Jag har en stark identitet och vet vad jag ska göra.― Ronya

- Jag har en stark identitet och jag vet vad jag ska göra.

Efter två album bakom sig jobbar Ronya nu på sitt tredje, den här gången i internationell anda. Hon har paus från spelningar och reser runt till bland annat Berlin, Stockholm och London på låtskrivarsessioner.

Arbetet skiljer sig en hel del från den tidigare låtskrivningen i Finland. Tidigare arbetade hon i mindre team och man slipade länge på en låt. Nuförtiden arbetar hon med flera producenter och skriver låtar på löpande band. En låt kan skrivas klar på en dag. Ronya trivs med den snabba takten.

Takten på låtskrivning har ökat och Ronya skriver låtar på löpande band. notpapper på gitarr musikproduktion

- Jag behöver en hårdare takt i skrivande och mera produktivitet och kreativitet för att nå diamanterna.

Men hurdan är känslan när man märker att "det här kommer att bli en hit"?

Ronya säger att måste tro på alla låtar man skriver. Om man bara sitter och väntar på den där speciella stunden kan det hända att man snubblar och analyserar för mycket, vilket leder till att man inte kan vara tillräckligt produktiv.

Jag vill inte vara en onödig artist.― Ronya

Det internationella arbetet innebär för Ronya att hitta bra kontakter, hitta sig själv som artist och göra sin musik förstådd. Hon menar ändå att ingen dömer henne på något sätt.

- Man behöver inte be om ursäkt för hurdan musik man vill göra, säger Ronya.

Det är inte bara arbetssättet som har förändrats. Ronya sjunger inte mera om identitetskris och om ex-pojkvänner, vilket hon gjorde på de två första albumen. På hennes nya album sjunger hon om kärlek men också om feminism och politik.

Ronya berättar att hon är lycklig och inte behöver sjunga om onödiga saker utan kan sjunga om sådant som känns viktigt och betydelsefullt.

- Jag vill inte vara en onödig artist.

Hör mera om Ronya i Vår musik i Yle Vega måndag 26.6 kl.21.03.

Det är 25 år sedan konserten som har gått till historien som en av Rockfestivalfinlands mest legendariska. Tomas Jansson minns Nirvanas enda Finlandsspelning, och historien om 13-åringarna som vadade backstage för att träffa bandet.

En lördag i slutet av juni 1992. Det är varmt, soligt, upp till 24 grader utlovas då grungens stornamn Nirvana och Pearl Jam ska utmana varandra i Åbo, två band som åtminstone i offentligheten inte är goda vänner.

Helsingin Sanomat talar om en ”oerhört inflammerad relation”, och media ser fram emot en musikalisk fight nu när grungens slarvigt klädda ångestskildrare blivit de nya ungdomsidolerna.

Själv ser jag mest fram emot att få höra Pearl Jam, men ute på Runsala får jag höra att Eddie Vedder har kollapsat kvällen innan efter bandets spelning i Roskilde. Europaturnén är inhiberad. Inget Ruisrock alltså.

Men Nirvana kommer, och snart kommer trummisen Dave Grohl att ta ett foto där basisten Krist Novoselic och Pargaspojken Sam Sihvonen poserar tillsammans.

Ibland blir en konsert legendarisk

Ruisrock är i dag världens näst äldsta rockfestival, men det finns bara några få spelningar under snart 50 år som har gått till historien som legendariska.

1971 var det hela festivalen, för att den med närmast amatörmässiga ramar drog så mycket folk. På lördagen sägs 50 000 människor ha varit på plats, det är fortfarande finländskt rekord.

1979 var det The Clash, för att bandet mitt i en skivinspelning i USA åkte charterplan av och an till Åbo för en enda spelning. Eller U2 1982, för att det var en så tidig spelning med ett band som senare kom att bli ett av världens största.

Och så Nirvana, som har gått till historien som Ruisrocks jobbigaste band som dessutom gjorde festivalens alla tiders farligaste spelning.

Legendarisk också för att det handlade om det årets hetaste rockbands första och sista spelning i Finland.

Nirvana, Ruisrock 1992. Nirvana, Ruisrock 1992. Bild: Mikaela Weurlander rivet ur mitt arkiv

Ruisrockhistoriens jobbigaste band

Det jobbiga handlade inte om bandet i sig, utan om Courtney Love – frontfiguren från gruppen Hole, och Nirvanavokalisten Kurt Cobains flickvän.

Från att hon landade i Helsingfors tills hon lämnade landet sägs hon, enligt otaliga källor, ha klagat på allt, hela tiden.

Det började med att busschauffören som skulle köra Nirvana till Åbo hade fel t-skjorta, hon skulle inte stiga på bussen innan chauffören hade bytt klädsel, och fortsatte med att hon absolut skulle ha bussen att stanna för en pisspaus, på motorvägen.

Och så lär det ha fortsatt.

Trots att Nirvana hade två läkare med sig på turnén (en för Kurt, en för Courtney) blev humöret aldrig bättre, vilket förstås påverkade Kurts humör.

Efter spelningen försvann de två snabbt från festivalområdet, men trummisen Dave Grohl och basisten Krist Novoselic lät sig inte påverkas av den dåliga stämningen och stannade kvar.

Tack vare det kom två 13-åriga Pargaskillar på närhåll åt att se hur lång Krist i verkligheten är.

Men innan Sam Sihvonen får berätta om mötet backstage, och hur han alls lyckades komma dit, så måste några ord om spelningen nämnas.

Ruisrockhistoriens farligaste spelning

Sedan de inledande jätteåren hade Ruisrock vant sig vid rätt små publiksiffror. Under femton år hade publiksnittet legat på 9 000 personer, några få gånger hade 15 000 dykt upp.

Men nu den 27 juni 1992 är plötsligt 24 000 åskådare på plats. Och då Nirvana, efter att ha inhiberat tidigare Finlandsspelningar, äntligen stiger upp på en finländsk scen är det som om området framför scenen exploderade.

Publikträngsel. Publikkaos under Nirvanas spelning 1992. Bild: Mikaela Weurlander rivet ur mitt arkiv

På youtube finns en video med hela spelningen.. Den ger visserligen bara en antydan av kaoset som jagas fram från minut ett, men där ser man hur Krist redan efter nio minuter ber publiken backa. Bandet tar en paus, Krist och Kurt förhandlar en stund, Kurt konstaterar att ”om någon dör kommer jag att känna mej riktigt skyldig”.

Efter en liten stund kommer han med en sammanfattning; ”don’t die okay”. Ids inte dö!

Själv drar jag mig aldrig riktigt riktigt nära scenen, men jag ser det väldiga dammolnet som svävar över den vilt dansande publiken längst framme.

Senare pratade jag flera gånger om just den spelningen med huvudarrangören Rainer Koski som alltid upprepade hur han den kvällen var ”riktigt rädd, det fanns ingenting vi kunde göra annat än ha all personal och alla sjukvårdare så nära som möjligt”.

- Det var den farligaste spelningen någonsin, för att ingen hade någon kontroll över någonting alls.

Rainer Koski sommaren 1992 inför festivalen, med Nirvanas pressfoto. Rainer Koski och ett foto av Nirvana. Bild: Tomas Jansson rivet ur mitt arkiv

Det var åtta år före tragedin i Roskilde då nio människor trampades ihjäl under en Pearl Jam-konsert, en tragedi som för alltid revolutionerade rockfestivalers säkerhetsplanering.

Vadade backstage

Där i kaoset fanns också tre 13-åriga Pargaskillar, första gången ensamma på en rockfestival.

- Vi stod väl litet utanför det värsta kaoset, minns Sam Sihvonen. Men visst var det tuff meno, och vi var ju så små! Men det fanns alltid nån som tog hand om oss, de tyckte väl att det var coolt att så unga killar är på festival och diggar Nirvana.

Kanske hjälpte det också till då två av dem – den tredje hade försvunnit någonstans i trängseln – efter spelningen promenerade ut i havet och lyckades vada runt staketet som skyddade backstageområdet, och sedan på avstånd fick syn på Dave och Krist.

- Vi våga inte gå in på den där innergården som de hade byggt upp, med baracker omkring, men så ropa vi ”Dave! Krist!” och vinkade, och så kom de!

- Vi fatta inte då hur legendarisk den där spelningen egentligen var och hur stort det var att få prata med dem. Och så var det så kiva att de orkade prata med oss och fixa fram papper och penna för autografer då vi inte hade nånting med oss. Och Krist var som en jätte! Okej, han är ju lång, men då vi var såna knattar blev han faktiskt otroligt stor.

Sam och Krist, 1992, plåtade av Dave. Sam och Nirvanas Krist Bild: Familjealbum / foto Dave Grohl sam sihvonen

- Vi såg väl en skymt av Kurt också, och frågade om han också kunde komma, men då sa de bara att ”han hinner inte, det går inte att störa honom nu”.

Efter en stund vadade killarna tillbaka och promenerade till mötesplatsen de hade kommit överens om ifall de skulle tappa bort varandra.

Där stod den tredje killen och väntade, och frågade litet surt var de andra hade varit.

- Och han blev inte precis gladare då han hörde vad vi hade gjort, och fick se autograferna som bevis.

Näst sista låten: Smells Like Teen Spirit

En legendarisk konsert, men inte för att den hade varit någon musikalisk höjdare. De av mina vänner som var hardcore-Nirvanafans verkade rätt besvikna efteråt.

Men det var också många som hade sugits in i stämningen, ”och så gick vi och simmade i havet bredvid scenen efteråt”, som en Facebookvän konstaterar.

Och visst. Då jättehiten Smells Like Teen Spirit kör igång, 68 minuter in i spelningen, som näst sista låt. Det ÄR en kanonlåt.

Och i hur risigt skick Kurt Cobain än sägs ha varit då, lyckas han mobilisera den där desperationen och vreden och ett slags total känsla som gjorde Nirvana till ett betydelsefullt band.

En skiva och 20 månader senare lämnar Kurt ett rehabcenter i Kalifornien där han hade tagit in i slutet av mars 1994.

En dryg vecka senare hittas han död i sitt hem i Seattle.

Tomas Ledin är en veteran på Allsång på Skansen-scenen. I år uppträder han i det första programmet, den 27 juni.

Sommaren är kort, En del av mitt hjärta, Vi är på gång. Tomas Ledin har flera hittar som många kan sjunga med till. En del av låtarna har också tagit sig till Allsång på Skansen och dykt upp i allsångshäftet flera gånger.

Har du någon favorit bland dina egna sånger?

- Det är svårt att säga, men jag har ju haft med några genom åren. Sommaren är kort och En dag på stranden, båda är kul att sjunga.

Hur många gånger Tomas Ledin själv har stått på scen är oklart. Han har har tappat räkningen.

Har du räknat hur många gånger?

- Nej du, vad kan det vara. Ett tiotal gånger är det i alla fall.

Han var också den första som fick dra i trådarna i “Allsångsscenen är din” år 2012, ett program som sänds efter Allsången där en artist ensam får uppträda tillsammans med orkestern.

- Ja kul var det.

Finland och jag har en väldigt bra relation. Jag upplever det så. Jag känner mig välkommen när jag kommer till Finland.― Tomas Ledin

Förutom Allsång på Skansen är Tomas aktuell med en ny show.

- Vi har förberett under ett helt år och repeterat nu de senaste veckorna. Den 15 september har jag premiär för en ny föreställning som heter “Skarpt läge”. Vi satsar på att det blir en spektakulär föreställning för både ögat och örat.

Tomas Ledin säger att han har många fantastiska minnen från Finland. Tomas Ledin Bild: Yle/ Sofie Gammals Allsång på Skansen,Tomas Ledin

En bra relation till Finland

När Tomas är ute på turné ser han alltid till att komma till Finland. Han känner sig alltid välkommen och har många fantastiska minnen från Finland.

- Finland och jag har en väldigt bra relation. Jag upplever det så. Jag känner mig välkommen när jag kommer till Finland.

Om hans nya show kommer till Finland är dock ännu oklart. Men han hoppas att många tar sig till Stockholm för att titta på hans nya spektakulära show.

- Vi har en uttalad ambition och det är att publiken ska dansa ut med ett leende på läpparna.

Allsång på Skansen sänds i Yle TV 1 och på Arenan

Allsång på Skansen sänds direkt i Yle TV1 och på Arenan varje tisdag i åtta veckors tid kl.21.00 med start tisdag 27.6.2017. Sändningen refereras på finska av Hanna Pakarinen. Vill du se på programmet utan finskt referat bör du välja svenska som sändningsspråk.

Här är den – Yle Vegas pop/rockfrågesport!

Testa dina musikkunskaper och briljera för dig själv eller tävla med kompisen och se vem som får flest poäng! Varför inte ha en liten tävling på jobbet under kafferasten eller över en liten fredagspilsner efter jobbet på puben runt hörnet?

Vid rätt svar markeras ditt svar genast med grönt. Ett felaktigt svar blir rött och då markeras det rätta svaret med fet stil.

Varje fredag kommer 10 nya frågor av varierande svårighetsgrad här på svenska.yle.fi. Ämnesområdena rör sig inom de musikstilar som kan kallas något slags pop och rock, men kan även gälla soul, funk, blues, punk, heavy och så vidare.

Rock’n’roll! Eller något. Lycka till!

Gissa skivan – originalpärmen

Här nedan kan ni se Mollys teckning från fråga 5 jämfört med originalomslaget. Dra bildens högra kant mot vänster för att se den rätta konvolutbilden.

Bild: Lasse Grönroos, -

Mollys vinyler finns samlade på Yle Arenan.

ROCKPOLISERNA:

Vill du snacka allmänt eller specifikt om musik med likasinnade individer? Kolla då in vår Facebook-grupp Rockpoliserna! Vi vill höra folkets röst! Du kan tipsa om musiknyheter, gigs, ny eller gammal musik. Bra eller dålig, ingen skillnad så länge det är kul att käbbla om saken! De aktivaste debattörerna kan till och med få en egen Rockpolis-badge!

Man får ju beslutsångest med mindre men i år var det min plånbok som gjorde sak i saken: istället för att punga ut med dryga tusen euro på en resa till Roskilde i Danmark så får det bli Tavastehus med Guns n' Roses istället.

Och sidubara, än en gång är det Tuska samtidigt som Roskilde och en megakonsert i FInland. Men fredagens Tuska hann jag med innan Gn'R.

Tuska behöver knappast vara så värst oroliga över konkurrerande evenemang. Festivalen har nog oberoende en trogen publik, även om 55000 personer är på väg till Kantola-parken i Tavastehus ikväll för att se Axl, Slash och Duff & co.

Tuska lineups brukar vara av varierande kvalitet från år till år. Vad kan vi säga om årets lineup nu när vi befinner oss så här mitt i festivalen?

Trista headliners

Vi ska inte sticka under stol med att Tuska i år har svaga namn som headliners. Visst är Sabaton oerhört populära och ganska underhållande i lämpliga doser, men de var huvudakt på Tuska så sent som för två år sedan och ifjol värmde de upp Iron Maiden i Kantola (Tavastehus). Bandet delar också åsikter ganska skarpt så de får inte "hela" Tuska-publiken på sin sida när de spelar.

H.I.M. på avskedsturné toppar lördagens Tuska. Bandet har hört till de största finska exportvarorna och vid sidan av Nightwish har de varit det största finska hårdrocksbandet utanför landets gränser. Men det finns nog goda orsaker till att de nu valt att lägga lapp för luckan. Bäst-före-datumet var nog någonstans litet efter Wings of a butterfly (2005). De gånger jag sett dem live har de dessutom varit sällsynt usla live, så lika så bra att jag befinner mig i Kantola för att se på nostalgiakten Guns n' Roses istället.

Mastodon som huvudakt på söndagen visar bara att Tuska inte lyckats få något stort dragplåster i år för avslutningdagen. Jag minns med vemod Bruce Dickinsons fenomenala soloset i Kajsaniemiparken back in the day när sista låten var Tom Jones Delilah. Det var grejer det. Mastodon är här stup i kvarten och de har inte ännu gjort en på riktigt bra låt. De hör till kategorin "helt okej, men...".

Men Tuska handlar som tur inte bara om huvudakterna.

Utmärkt Tuska-fredag

Alltid lika härliga Anneke van Giersbergen (ex-The Gathering), virrpannorna Barathrum vars "livstids portförbud till Tuska" nu hävts, thrash-legenderna Suicidal Tendencies och de satanistiska mexikanska drogmafiosorna Brujeria får det att vibrera i bunten redan då man ser på bandlistan. Och så norska Mayhem förstås. Med de här banden kan man inte gå fel!

Och visst var det Tuska-fröjd på fredagen! 20-årsjubileumet till ära bjöd festivalen på en strong öppningsdag.

Ni sku ha sett vad som inte rymdes med på bilden! Linslöss Tuska Open Air

Anneke van Giersbergen är världens bästa sångerska

Hon är den ultimata rösten för hårdrock och i år är hon tillbaka med elektricitet. Anneke van Giersbergen blev känd med The Gathering och efter att hon lämnade bandet i tiderna har hon gjort solostuff av varierande slag och -musikstil men nu uppträdde hon med hårdrock igen. "Vuur" heter hennes band och det lät igen så som det skall. Anneke spelade emellanåt elgitarr själv men rösten var där som vanligt. Hon är utan tvekan den bästa kvinnliga (hård)rockssångerskan och en av de mest sympatiska frontfigurerna inom genren (vilken genre egentligen?) någonsin. Inte att undra på att hon gästar bl.a. Devin Townsend också live.

Solomaterialet lät helt okej men det tände ordentligt till då hon drog The Gatherings gamla låtar. On most Surfaces lät ruskigt bra och avslutande låt var givetvis Strange Machines. Utan av vara desto mer "operatisk" har van Giersbergen en skolad bärande stämma i kombination med ett vinnande leende och en trogen fanskara.

Brujeria brutalitet på burk

Brujeria är ett av dessa hemliga superband som med varierande lineups körde över gänget med besked.

Napalm Deaths Shane Embury skulle inte ha behövt bandanan framför munnen; alla kände ju igen honom ändå på det spretiga håret. Från inledande ton till avslutande tassiga Macarena-covern i "Marihuana"-tappning var Brujeria precis så bra man kunde vänta sig. Mexikanska satanistiska drogmafiosor med sång på spanska kan väl inte slå fel? Jonej. Hög underhållningsfaktor men litet smaken av tonfisk på burk. Det vill säga helt okej.

Barathrum drog fullt hus

Minsta scenen inne i hallen var absolut fullsmockad när inhemska black metal-veteranerna med dårfinken Demonos Sova efter flera års portförbud tilläts uppträda på Tuska igen. Hypen deltog säkerligen till en del till trängseln och denna gång skedde inga intressantare tilltag. Bandet var på plats, Sova behövde inte bäras upp på eller av scenen och bandets old school black metal fungerade som senap på ketchupen på korven. All Hail Sova o.s.v. Inget att invända. Det är tack vare sådana här gig vi går på Tuska. Men det var litet väl trångt.

Cyco Mike in da house! Suicidal Tendencies på Tuska 2017 Bild: Lasse Grönroos Suicidal Tendencies

Suicidal Tendencies än en gång lysande

Vad kan man säga? Cyco Mike & co. startade på åttiotalet en klädstil och en musiktrend som vi än i denna dag ser spår av i Tuska-band som t.ex. Ratface och Lost Society. Men det handlar om mer än rutiga skjortor och bandanas. Hård attityd, lagom udda approach på thrash-metallen och framförallt alla de där superba låtarna.

När Muir gapade "War inside my head" och rände av och av på scenen uppbackad av Slayer-veteranen Dave Lombardo på trummor så kunde det inte bli annat än succé. Det finns en orsak till att väldigt många Tuska-besökare i år gick omkring i Suicidal Tendencies-kepsar med lippan vänd uppåt med bandets logo skrivet på undersidan. Googla om ni inte begriper. Fredagens bästa gig kanske.

Mayhems svarta nattvard

Norska Mayhems bakgrund har traglats otaliga gånger. Iklädda svarta kåpor och med ett altare mitt på scenen manglade Mayhem igenom en svart mässa med gedigen rutin. Från var jag stod kunde jag dock tyvärr inte kunna skönja de traditionella spetsade svinhuvudena men däremot visade vokalisten Attila än en gång vem som är bandets mest karismatiske sångare. Maniac i all ära med allt sitt skärande av sig själv med knivhandsken men Attila är bara för jävla kufisk. Funeral fog!!!!!!!!! Bra festivalspelning av ett band som egentlgen funkar bäst inomhus. Men i Tuskas stora tält en knytnäve i plytet. Gammal är äldst. Inget att invända här.

Bazie från The 69 Eyes backstage bazie från the 69 eyes The 69 Eyes

Lördagens rekommendationer får bli ständigt prima Amorphis, Throes of dawn, unga pigga thrash-vevarna Lost Society och Tom Warriors (ex-Celtic Frost) avgrundssvarta deppmetallband Triptykon.

Inför söndagen skulle jag ringa in Jimsonweed och Dirkschneider i Tuska-kalendern. Men nu är det dags att ta sig till Tavastehus för en dos appetit för destruktion.

Tina Ahlin uppträder på Allsång på Skansen tillsammans med Orsa Spelmän i program två, den 4 juli.

Tina Ahlin är sångare, pianist och kompositör. Hon har samarbetat med artister som Lisa Nilsson, Tomas Dileva och Orup. Dessutom har hon arbetat med teater, komponerat musik för bland annat film och olika konserter och varit lagledare i musikprogrammet Så ska det låta. Listan är lång.

Tina har spelat tillsammans med Orsa Spelmän i fyra år och våren 2017 släppte de sitt första album. I sommar uppträder de på Allsång på Skansen.

Betyder det att ni håller på att konkurrera ut Benny Andersson?

- Nej, nej, nej. Det kan vi inte tänka oss. Men däremot har han varit en stor inspirationkälla. Han är ju unik i sitt konstnärsskap.

Jag har lärt mig många finska snapsvisor.― Tina Ahlin

Skärgården och finska snapsvisor

Tinas mamma kommer från Finland och många i hennes släkt bor fortfarande i Finland. Dessutom har hon en sommarstuga mellan Ekenäs och Hangö.

- Jag har tillbringat hela mitt liv i Finland. Så jag har verkligen mitt hjärta i finska skärgården.

Tina har spenderat mycket tid i den finska skärgården och lärt sig finska snapsvisor. Bild: Yle/ Nora Engström fint väder

Betyder det att du snart hamnar på en turné i Finland?

- Jag skulle verkligen vilja det, så vi har slängt ut några krokar. Det skulle vara jätte jätteroligt.

Har du någon favorit finlandssvensk allsång?

- Inte som jag direkt kommer på. Men däremot har jag lärt mig många finska snapsvisor.

Tina sjunger en trudelutt på finska och skrattar.

- Nej nu skämmer jag ut mig fullkomligt.

Tina Ahlin intervjuades av Lilian Brunell.

Allsång på Skansen sänds i Yle TV 1 och på Arenan

Allsång på Skansen sänds direkt i Yle TV1 och på Arenan varje tisdag i åtta veckors tid kl.21.00 med start tisdag 27.6.2017. Sändningen refereras på finska av Hanna Pakarinen. Vill du se på programmet utan finskt referat bör du välja svenska som sändningsspråk.

Gäster i säsongens andra program är Miriam Bryant, Per Gessle, Tina Ahlin & Orsa Spelmän samt Stor & Jireel.

Det är 20 år sedan kanalen Yle Vega hördes första gången i radion. För att fira den här födelsedagen efterlyser Vega nu en nyskriven låt som beskriver kanalen. Men hur skriver man egentligen en låt? Jukka Isojoki träffade prisbelönte låtskrivaren Rickard Eklund för att ta reda på svaret.

Richard Eklund är expert på att skriva låtar. 2016 vann han både Solveig von Schoultz diktpris och hans låt Finland blev vald till årets finlandssvenska låt på evenemanget Musik&Talang.

- Efter det har jag varit lite mera öppen med min poesi, hållit föredrag i skolor och haft massor med andra intressanta uppdrag tack vare uppmärksamheten.

Våga skriva dåligt.― Rickard Eklund

Nu kan du få samma uppmärksamhet som Rickard genom att skriva en låt till Yle Vega, som handlar om kanalen, livet, finlandssvenskhet. Temat kan vara många.

Men hur ska man sätta igång när man vill skriva en låt? Så här skulle Rickard gå till väga:

1. Vad betyder Yle Vega för dig?

Fundera på vad Yle Vega betyder för dig och vilka associationer kanalen väcker, vilken roll har den haft i ditt liv.

- Spontant skulle jag tänka att det är en kanal som har varit på i bakgrunden när jag har varit i skären. Så är min association till Yle Vega. Jag skulle kanske spinna vidare på det konceptet och fundera på olika historier.

2. Skriv en text

Gå inte rakt på sak, tipsar Rickard. Han föreslår att inte berätta om kanalen utan bygga upp en historia som går bredvid kanalen.

- En tanke som slår mig, eftersom jag är född på 80-talet, är att jag började lyssna på Yle X3M när kanalen började då jag var ungefär 17 år. I något skede kände jag mig för gammal för Yle X3M och för ung för Yle Vega. Så någonting i den stilen skulle jag kanske skriva om. Någonting om att växa upp.

3. Hitta på en melodi

När Rickard skriver en låt plockar han fram någon intressant melodi när han har en text.

- Jag utgår oftast från en fras och rytmen av en intressant fras. Det kan vara en refräng, en hook (melodislinga som återkommer flera gånger) eller ett stick (en del av en låt som skiljer sig från övriga delar i låten). Det märker man sedan när man har den där frasen som rullar lätt av tungan.

4. Gör låten tredimensionell

- Med hjälp av arrangemanget och melodin kan man färglägga texten. Texten kan verka väldigt glad men när man lägger en sorgsen melodi blir den mera tredimensionell, så att det finns någonting annat i låten som inte kommer fram i texten.

5. Våga!

Våga skriva dåligt. Rickard säger att du ska våga skriva dåligt och skriva om så många gånger du vill. Man lär sig efter hand. Han påpekar också att det oftast är bättre än vad man tror.

- Jag vet ingen låt som alla tycker är den bästa låten som finns. Det finns alltid folk som kommer att tycka att en låt är bra eller dålig. Men om du är nöjd med den låt du har skrivit, så strunta i vad alla andra tycker.

Men hurdan låt passar för Yle Vega? Dansband, rock, pop eller country? Det är upp till dig!