Musik | svenska.yle.fi

– Jag har ändrat på en massa saker inför den här turnén och min nya skiva, säger Patricia Kaas, som just nu är på konsertbesök i Finland. – Efter trettio år av karriär är det dags att göra någonting nytt.

Jag träffar den franska världsstjärnan i lobbyn till hennes hotell i Helsingfors. Patricia Kaas är i Finland för att ge fyra konserter, i Tammerfors, Helsingfors och Åbo.

Till det yttre ser hon ut som förr: lång, slank och elegant. Patricia Kaas har nyss fyllt femtio och är en kvinna i sina bästa år. Men inuti har hon förändrats, berättar hon.

– Jag känner mig friare och självsäkrare och det känns viktigt att se nya ansikten omkring mig. – Jag ville göra något nytt efter trettio år av karriär, berättar hon.

– För mig är det här en omstart i livet – inte som artist men som kvinna, säger Patricia Kaas.

Patricia Kaas på besök i Finland i maj 2017. Patricia Kaas Bild: YLE / Henrik Svahn Patricia Kaas

Nya sånger om svåra ämnen

Förnyelsen återspeglar sig i valet av sånger och sättet att sjunga.

– Jag har färre barriärer nu, och min starkare självkänsla har gett mig modet att sjunga också om svåra saker, säger Patricia Kaas.

Många av hennes nya sånger handlar om allvarliga ämnen. Det kan vara fråga om djupt personliga saker och plötsliga förändringar i livet, men också om politiska händelser som terrordådet i Bataclan, berättar hon.

En av sångerna har incest som tema. Den handlar inte om henne själv, men hon berördes genast då hon hörde den första gången.

– Det är ett svårt ämne, men jag frågade mig aldrig hur publiken skulle ta emot det eller om jag skulle kunna sjunga om det. Jag rördes helt enkelt av texten och sången och insåg hur viktigt det är att vi uttrycker våra känslor.

Gamla favoriter i ny tappning

Flera av de nya sångerna är med på repertoaren under den pågående konsertturnén. Men stommen i programmet är ändå de gamla favoriterna. Många i publiken kommer främst för att få höra dem, berättar Patricia Kaas.

– Jag sjunger dem kanske lite annorlunda nu. Jag kan ju inte sjunga Mon mec à moi på samma sätt som för trettio år sedan. Livet går vidare och jag har förändrats. Livserfarenheten är en annan.

Många av sångerna har dessutom fått nya arrangemang. Det låter fräscht och modernt men ändå inte så annorlunda att folk inte skulle känna igen dem, säger Patricia Kaas.

Efter att ha avverkat ett femtiotal konserter under turnén vet hon att hon och hennes team har lyckats. – Publiken har varit nöjd. Sångerna låter nya men publiken känner fortfarande igen dem, säger hon.

Publiken älskar de gamla favoriterna, men Patricia Kaas har också nya låtar på turnérepertoaren. Patricia Kaas Bild: TVA Publication / Julien Faugere Patricia Kaas

Framgångar och motgångar

Det är nu trettio år sedan Patricia Kaas slog igenom stort i Frankrike och hela världen med debutalbumet Mademoiselle chante. Vilka är hennes bästa minnen från den långa karriären, undrar jag?

– Svårt att säga, svarar Patricia Kaas. – Det är som om jag haft två parallella liv. Mina framgångar i karriären har ofta kantats av stora förluster i privatlivet. Jag har förlorat min mor, min far, min bror. Emellanåt har jag frågat mig om det här är priset jag måste betala för min framgång?

– Bäst av allt är ändå att stå framför en publik, säger Patricia Kaas. – En konsertpublik kan inte fejka och göra sig till, den är aldrig falsk. Den kärlek jag får när jag står på scenen är äkta.

En intervju med Patricia Kaas och musik från hennes nya skiva kan du höra i Vega Kväll på Arenan.

Patricia Kaas Finlandskonserter 2017:

10.5 Tammerforshuset, Tammerfors
12.5 Finlandiahuset, Helsingfors
13.5 Finlandiahuset, Helsingfors
15.5 Logomo, Åbo

Salvador Sobral med låten Amar pelos dois kammade hem vinsten till Portugal med klar marginal.

Portugal var första gången med i Eurovisionen år 1964 och det blev äntligen fullträff efter 53 år och 48 misslyckanden. Portugal var innan segern det land som varit längst med i tävlingen utan en vinst.

Amar Pelos dois är en drömsk kärleksvisa med nostalgiskt skimmer, sjungen på portugisiska.

Salvador Sobral sjunger med inlevelse. Salvador Sobral. Bild: EBU / Andreas Putting eurovision 2017,Eurovision Song Contest,Eurovision Song Contest 2017,Salvador Sobral

Salvador Sobral är 27 år gammal och från Lissabon. Låten är skriven av Salvadors syster Luisa Sobral.

- Det här är en seger för musiken. Jag hoppas vi får höra mera musik med mening i framtiden, sade Salvador Sobral genast efter vinsten.

Hoppa över Twitterpostning

Salvador Sobral is The WINNER of the #ESC2017!! #POR🇵🇹 #CelebrateDiversity pic.twitter.com/HMLsAhkF4u
— Eurovision (@Eurovision) May 13, 2017

Portugal var inte med i Eurovisionen ifjol. Landet bestämde sig för att ta en paus och fundera på vad de kan göra annorlunda för att klara sig bättre i tävlingen. I år bjöd de istället in landets bästa låtskrivare till den nationella uttagningen, däribland Luisa Sobral.

Portugal gick in i finalen som spelbolagens vinnarfavorit. Den platsen tog Salvadot Sobral dagen innan finalen, innan dess hade han ändå rört sig i topp fem under hela våren.

Salvador Sobral tar över Eurovisionstrofén efter Jamala. Salvador Sobral tar emot priset efter att ha vunnit Eurovisionen. Bild: EBU / Andreas Putting eurovision 2017,Eurovision Song Contest,Eurovision Song Contest 2017,Salvador Sobral

Portugal var både juryernas och publikens favorit.

Av juryerna fick Portugal 382 poäng, följd av Bulgarien med 278 poäng och Sverige med 218 poäng.

Slutresultatet i Eurovisionen 2017. Resultatetet i Eurovisionen 2017. Bild: Yle / EBU eurovision 2017,Eurovision Song Contest,Eurovision Song Contest 2017

Bulgarien och 17-åriga Kristian Kostov kom på andra plats. Moldaviens glättiga Hey Mamma kom på en tredje plats, med Belgiens Blanche hack i häl på fjärde plats. Sveriges Robin Bengtsson blev femte.

Finalens slutgiltiga resultat:

1. Portugal: Salvador Sobral - Amor Pelos Dois. 758 poäng.
2. Bulgarien: Kristian Kostov - Beautiful Mess. 615 poäng.
3. Moldavien: Sunstroke Project - Hey, Mamma! 374 poäng.
4. Belgien: Blanche - City Lights. 363 poäng.
5. Sverige: Robin Bengtsson - I Can't Go On. 344 poäng.
6. Italien: Francesco Gabbani - Occidentali's Karma. 334 poäng.
7. Rumänien: Ilinca ft. Alex Florea - Yodel It!. 282 poäng.
8. Ungern: Joci Pápai - Origo. 200 poäng.
9. Australien: Isaiah - Don't Come Easy. 173 poäng.
10. Norge: JOWST - Grab The Moment. 158 poäng.
11. Nederländerna: OG3NE - Lights and Shadows. 150 poäng.
12. Frankrike: Alma - Requiem. 135 poäng.
13. Kroatien: Jacques Houdek - My Friend. 128 poäng.
14. Azerbajdzjan: Dihaj - Skeletons. 120 poäng.
15. Storbritannien: Lucie Jones - Never Give Up On You. 111 poäng.
16. Österrike: Nathan Trent - Running On Air. 93 poäng.
17. Vitryssland: Naviband - Story of My Life. 83 poäng.
18. Armenien: Artsvik - Fly With Me. 79 poäng.
19. Grekland: Demy - This is Love. 77 poäng.
20. Danmark: Anja - Where I Am. 77 poäng.
21. Cypern: Hovig - Gravity. 68 poäng.
22. Polen: Kasia Moś - Flashlight. 64 poäng.
23. Israel: IMRI - I Feel Alive. 39 poäng.
24. Ukraina: O.Torvald - Time. 36 poäng.
25. Tyskland: Levina - Perfect Life. 6 poäng.
26. Spanien: Manel Navarro - Do It For Your Lover. 5 poäng.

"Barn reagerar på..." är tillbaka! Den här gången granskar vi miljonsäljande skivor.

Michael Jackson, AC/DC, Fleetwood Mac och Eagles skivor finns i var och varannan stuga runt hela världen och deras musik har dyrkats av generationer. Dessa album har satt sitt fotavtryck på hela den västerländska populärkulturen. De har förändrat folks liv och varit banbrytande musikaliska mästerverk.

Men är de nånting att hänga i granen?!

Vi låter Rebecka Kaseva, 12 år, Johan Peitsalo, 13 år och Bertha Simojoki, 13 år titta på musikvideon med dessa artister och säga ärligt vilka tankar de får av låtarna.

Först Michael Jacksons skiva "Thriller" (1982) som är världens mest sålda album i alla kategorier med över 100 miljoner sålda exemplar.

Barn reagerar på Michael Jackson

Barn reagerar på AC/DC

AC/DC:s "Back in black" (1980) är världens mest sålda album av ett band med 50 miljoner sålda exemplar.

Barn reagerar på Eagles

Eagles "Their Greatest Hits 1971-1975" är världens mest sålda samlingsskiva och ett av de mest sålda albumen i USA och hela världen överlag med över 40 miljoner sålda exemplar.

Barn reagerar på Fleetwood Mac

Och Fleetwood Macs "Rumors" 81977) sålde miljoner och åter miljoner exemplar när den gavs ut och finns med på top tio-listan över de mest sålda skivorna genom tiderna. Även den har sålts i 40 miljoner exemplar.

President Mauno Koivisto besökte ofta festivalen ”Musik vid havet” i Ingå i början av 2000-talet. Paret Koivisto bodde under somrarna i sitt fritidshus i Täkter och det blev en vana för dem att gå på konserter under festivalen.

Sommaren 2004 valde presidenten repertoaren för en av konserterna, berättar Johanna Lindstedt, som var konstnärlig ledare på den tiden.

Presidenten fyllde konserten med innehåll

Festivalen ”Musik vid havet” hade under några år en konsertkväll med titeln ”Carte blanche” där musiken var vald av en känd kulturpersonlighet.

Första året var det filosofen Georg Henrik von Wright som valde musik som han hade en speciell relation till.

År 2004 var det president Mauno Koivistos tur. Konserten hölls den 20 juni 2004 i Ingå kyrka.

Från Sallinen till Schubert

Det första stycket som presidenten valde var Aulis Sallinens ”Aspekter på Peltoniemi Hintriks sorgmarsch”. Melodin är en gammal spelmanslåt från Kaustby som Sallinen omarbetade i sin tredje stråkkvartett. Det sorgliga finns kvar men Sallinens aspekter tillför musiken nya dimensioner.

Koivistos andra val var Jean Sibelius ”Fem stycken för piano” op. 75. Olli Mustonen var pianisten som i Ingå kyrka bjöd presidenten på När rönnen blommar, Den ensamma furan, Aspen, Björken och Granen. Man kan undra vilket av de fem styckena som var presidentens favorit. Var det den kända ”Granen” eller kanske han identifierade sig med ”Den ensamma furan”?

Det tredje musikstycket var Oskar Merikantos Romans, ett omtyckt och känt stycke för många finländare, så också för Mauno Koivisto.

Som sista stycke valde presidenten Franz Schuberts Pianokvintett i A-dur, allmänt kallad ”Forellkvintetten”. Ingå Ensemble med Nonna Knuuttila och Seppo Kimanen i spetsen stod för tolkningen i Ingå kyrka.

President Emmanuel Macrons musiksmak

I Frankrike har man synat den nya presidenten Emmanuel Macron i sömmarna och i kultursammanhang lyft fram att han under många år har studerat pianospel.

Strax efter segern i presidentvalet beskrev Macron sina känslor genom att dra paralleller till den upprymdhet och känsla av frihet som uttrycks i Wolfgang Amadeus Mozarts så kallade champagnearia. Den som börjar med orden "Finch'han dal vino” och finns i operan Don Giovanni.

Emmanuel Macron Mittenkandidaten Emmanuel Macron i direktsänd valdebatt den 4 april 2017 inför det franska presidentvalet- Bild: LIONEL BONAVENTURE / POOL Emmanuel Macron,Frankrike,presidentval,Presidentvalet i Frankrike 2017

Rossini och Bach

I en intervju för classiquenews.com berättar Macron att han är en stor beundrare av operatonsättaren Gioacchino Rossini. ”Hans frihet, hans eget liv och hans geni har alltid imponerat på mig” säger Macron, ”Rossini fullkomligen återuppfann operan”.

I en helt annan genre uppskattar Emmanuel Macron speciellt Johann Sebastian Bach. Hans verk för orgel, cembalo och cello är musik som främjar andlig tillväxt, säger Macron.

Bach är en mellanhand mellan flera världar, odefinierbara och stora

Schumann och Liszt

I intervjun för den franska musiksajten berättar den nyvalda presidenten att han är särskilt känslig för pianomusik, att han själv spelat mycket och strävar efter att spela så fort han har tid igen.

Robert Schumanns pianoverk intar en särskild plats i Macrons liv. De innehåller bilder och känslor som man inte hittar någon annanstans, säger han.

”Jag känner också en stor anknytning till Franz Liszt, denna stora europé”. Macron beskriver glimret i Liszts pianosvit Pilgrimsår och säger att den musiken förblir aktuell år efter år.

Soundgardens Chris Cornell är död. Sebastian Bergholm minns en tid då hans musik var det starkaste som fanns.

Man rökte tobak på krogen på den tiden och golvet var ölklibbigt i gamla Maestros rockbar i Helsingfors centrum. Varje fredag hängde vi där över jukeboxen, stirrade in mellan röken på albumen bakom glaset.

Boxen var fylld med tung rock och som handlade om våra liv. Och om den inte handlade om våra liv så formade vi livet och idealen efter musiken och texterna.

Nuförtiden minns man 90-talet som glammigt och europoppigt. Det var ganska fattigt, men intensivt. Nirvana sjunger ”...our little group has always been” och jag minns i synnerhet täta vänskapsgrupper att känna sig trygg i.

Fast så kanske det är under alla –tal. Jag råkade bara vara ung just då.

1990-talet: de smutsiga hårens tid

År 1991 slog grungen igenom med dunder och brak med texter om liv, död, knark och all skit som människor går omkring och bär på.

Band som Nirvana, Pearl Jam och Soundgarden befann sig plötsligt på topplistorna (på den tiden brydde man sig ännu om listor) och spelades på radio och tv.

Finland hade genomlidit några år av lågkonjunktur och på loppis köpte man gamla kläder som såg likadana ut som dem som artisterna bar på MTV. I dem gick jag på krog och stod med nyfunna vänner och släppte ner mynt i jukeboxen och valde låtar som My Wave och Fell on black days, bägge från jättealbumet Superunknown.

Vi sjöng med, kramades och log. Håren var långa och smutsiga – precis som på tv.

Allt det där varade bara ett ögonblick känns det som om.

Döden var alltid närvarande i grungen

Då Chris Cornell plötsligt är död så rullar minnena fram, kanske eftersom han själv har skrivit de kanske vackraste låtarna till en väns död som jag någonsin hört; Say hello to heaven skrev han till sin vän och rumspolare Andy Wood som dog av en överdos i samband med bandet Mother Lovebones debut Apple.

Temple of the dog var ett band som alltid påminde om att döden och grungen var oskiljaktiga och att man själv var jävligt dödlig. Då man är ung är sådana tankar omskakande.

Döden finns ofta i också Soundgardens texter.

De hängde ihop med den ångest banden sjöng om och som man kände.

Chris Cornell såg dessutom ut som den som gett oss livet, Jesus i sitt långa hår och sin vackra kropp. I Svenska Yles grupp ”rockpoliserna” minns man hans gudomliga röst, den som gick genom ben och märg. Man minns också hur imponerande videon till Soundgardenlåten Jesus Christ pose var, men också spelningar med hans andra band Audioslave på Roskilde 2005.

Soundgarden & cirkusen som kom till stan 1995

År 1995 turnerade Soundgarden runt i världen tillsammans med en hel drös av den alternativa och tunga musikens intressanta namn och dök också upp i Helsingfors.

Jag minns hur jag klädde upp mig i flanellskjorta och surfade på publiken precis sådär som skivbolaget Sub Pops fotograf Charles Peterson brukade plåta publiken: som svettiga, lite grottiga män med primitiv klädstil.

Bild: captainsdead.com soundgarden

Att vara där, samtidigt som tusentals likadana människor var en enorm upplevelse. Banden White Zombie, Mudhoney, Blind Melon, Kyuss med flera var fina och energiska men mitt och andra rockpolisers minne av Soundgarden var att de var lite trötta.

Låtarna var väldigt bra – men 1995 så hade nog luften gått ut grungens stora band, antagligen som en kombination av att det mediala trycket på hela scenen, vänners död och personliga problem.

Äktheten i musiken

Nu senare förstår jag hur väl marknadsförd grungen var eller blev – man skapade en stark känsla av en ungdomskultur som var superlokal (Seattle) men som spred sig ut över hela världen.

I Mark Yarms bok Everybody loves our town blir det ganska klart hur bilden av Seattle inte korrelerar med den bökiga, mänskliga verkligheten med intriger, konflikter och skitprat som stadens musikscen också bestod av.

Samtidigt fanns ett odiskutabelt äkthetspatos i musiken och kring banden. Artisterna dog av droger (Wood, Cobain, Holes Kristen Pfaff, senare Alice in Chains Layne Staley eller brottades med addiktion) men kompromissade sällan på ett sätt som skulle ha hörts i musiken, tvärtom.

Jag trodde på den hela vägen och gör det fortfarande.

Ålderns höst

Nu tjugo år senare kan man konstatera att Soundgarden var mitt uppe i en till återföreningsturné, Temple of the dog gav några bejublade datum här om året och Pearl Jam och Nirvana är invalda i rockens Hall of fame.

Som soloartist har Cornell igen såväl gjort James Bond-låtar, sjungit på franska och uppträtt i Finlandiahuset.

Livets olidliga skörhet

Det vackraste med en låt kan vara hur en lyssning av den under en viss tidpunkt stannar i en livet ut. Den låt av Chris Cornell som jag vid sidan av Temple of the dogs Hunger strike älskar mest är Seasons, en lugn, vacker låt som bröt mot den tunga, gitarrbaserade, lärmiga stil som han odlat med Soundgarden.

1994 var jag i Dragsvik och en morgon då vädret var för jävligt och skogen kallade så blev det plötsligt ett elavbrott och vi fick stanna i stugorna.

Då lyssande jag på Seasons och den timmen av elavbrott och musik som jag verkligen älskade är ett minne som påminner en om att man aldrig vet hur många vackra stunder som är reserverande för en.

Nästa minut kan man tvingas ut och tetsa (vandra) i en kylig skog.

Jag tänker också på hur Cornell sjunger ”Nothing seems to kill me” i början på låtern Blow up the outside.

Eller på boxningstränaren Tick Wills (Forrest Whitaker) som i filmen Southpaw vid en ung pojkes död förvirrat och nedbrutet ser sig omkring och frågar ”what is this/vad är det här”.

Ja, vad är allt det här? Varför är det så pissigt. Det var sådana frågor som grungebanden och också Cornell försökte komma underfund med.

Jag är glad över att hans sista tweets om hur bra turnén gick var lyckliga.

Därför är hans död också så tragisk.

Simon Strömsund flyttade för ett år sedan tillsammans med sina två barndomskompisar till Brännskär i Åbolands skärgård. Där har de en gästhamn. Vintertid är musikrummet i "Famos hus" i flitig användning.

När du bor i skärgården räcker det inte med att fiska och fixa. Du skall också mixa.

Simon Strömsund har ett år bakom sig som brännskärare, det vill säga året om boare på Brännskär som ligger i Nagu södra skärgård.

Tillsammans med sina barndomskompisar Lennart och Linus Söderlund bedriver de gästhamnsverksamhet på ön med allt vad det innebär.

Släkten musicerar

Men vid sidan om fiskande, caféverksamhet, bastueldande, lägerskolor och allt som hör ihop med en levande skärgård finns musiken starkt med i bilden.

- Musiken har funnits med sedan barnsben, säger Simon. Alla i min familj och släkt har brunnit för den och själv har jag gått i musikskolor och institut så länge jag minns. Det har gett en grund som jag nu har nytta av.

Simon Strösund i sitt musikrum Simon Strömsund spelar dragspel Bild: Yle/Benny Törnroos brännskär,musik,simon strömsund

I det nyrenoverade ”Famos hus” på Brännskär har ett rum vigts åt musiken. Där vill Simon göra både egen musik och hjälpa andra med t.ex. demoinspelningar. Kanske också större produktioner i framtiden.

- Det är definitivt en vinteraktivitet. Sommarsäsongen är så intensiv att musiken måste läggas åt sidan, konstaterar Simon.

Musik också för båtfolket

Lite underhållning för båtfolket blir det, men inte så mycket
mer. Men att få en egen studio var nästan ett ultimatum (läs dröm) för att han skulle flytta hit ut.

Och studiojobbet vill han utveckla.

- Här kan man skapa i lugn och ro inför havets anlete, funderar han.

Rätt musik då man knådar deg

Simon Strömsund var gäst i Vår musik i avsnittet Min musik. Vilken musik valde han?

- Filmmusik har alltid varit min stora passion och bland många aktörer är Hans Zimmer säkert den största. Hans musik innehåller allt. Jag var på hans konsert i Helsingfors nyligen och upplevelsen kan inte beskrivas i ord.

- Men jag gillar också Shantys. A drop of Nelson blood med Storm
Wheater Shanty är bästa tänkbara musik när man knådar deg klockan 6 på morgonen. Och Fattig bonddräng gör sig nog också påmind allt emellanåt.

Simon Strömsund Bild: Yle/Benny Törnroos brännskär,simon strömsund

Den egna musiken då, vilken är den?

Han berättar han under många år helt har koncentrerat sig på
instrumental musik. Ofta kopplad till film och teater och med inspiration av Hans Zimmer.

Nyligen gjorde han musiken till pjäsen Vem skall trösta knyttet, som turnerar som bäst.

- Tidigare fäste jag ingen uppmärksamhet på sångtexter. Men nu har jag börjat göra det och skrivit ett tiotal sånger. Temat är ofta starkt anknutet till havet…och kärleken förstås.

Simon Strömsund var gäst i Vår musik den 15.5.2017.

Det nya forskningsrönet inom musikvetenskap - ekomusikologi - studerar förhållandet mellan musik, kultur och natur ur ett kritiskt perspektiv. Människans inflytande syns överallt på vår jord. Vi kan inte längre ta naturen för given, säger docenten och akademiforskaren Juha Torvinen.

Ekomusikologi eller ekokritisk musikforskning är ett område som fått ett uppsving de senaste tio åren. Genom att kritiskt granska musikaliska fenomen och skeenden deltar musikvetare i den globala diskussionen kring miljöfrågor.

- Ekomusikologins syfte är att få en förändring till stånd. Vi vill sprida kunskap och öka medvetenheten kring miljöfrågor, säger Torvinen.

Naturen ett återkommande tema

Själv forskar Juha Torvinen, som är docent i musikvetenskap vid Helsingfors Universitet och Turun yliopisto, i hurudan naturtematik som förekommer i den nordiska klassiska musiken. Tidigare har han också forskat i andra genrer som nordisk metallmusik.

- Naturen har alltid varit en del av musiken i alla tider och naturen är ett återkommande tema i alla mänskliga kulturer. Bland annat i den nordiska musiken porträtteras naturen ofta som en bas, som ett slags orubbligt fundament som möjliggör livet på jorden. Å andra sidan ser vi tendenser av att vi inte längre kan ta naturen för given.

Juha Torvinen är klassisk gitarrist i grunden. Han har alltid varit intresserad av naturen och vistas mycket i Lappland och på holmen i Rimito där han har kunnat följa med Östersjöns utveckling. Ekomusikologin kombinerar lämpligt musikvetenskap, forskning och naturen, menar han.

Naturen har varit en del av musiken i alla tider. ett fallet träd Bild: YLE/Rose-Marie Sundström friluftsområde,havsrastböle,miljö,natur,rötter,skog,sten,träd

Musik, kultur och natur är en treenighet - allt påverkar allt

Det ekomusikologiska forskningsområdet är brett och har flera inriktningar.

Kulturens inverkan på vårt förhållande till naturen syns tydligt bland annat i instrumentbygge, till exempel i tillverkningen av stråkar till violiner eller andra stråkinstrument.

Många skickliga violinister anser att den bästa stråken är gjord av bresiljeträ, ett ytterst utrotningshotat träslag. Torvinen menar att det finns andra material som lämpar sig lika bra för ändamålet men att traditionerna väger starkt.

- Det är en etiskt viktig fråga för instrumentbyggare att fundera på. Det finns forskning på området och man har tagit fram olika certifikat men det finns alltid förbättringsmöjligheter.

Ett annat ekomusikologiskt forskningsområde kunde vara att titta närmare på musikfestivaler.

- Det finns festivaler där de ekologiska värderingarna står i centrum men där koldioxidavtrycket trots det kan vara stort. Att analysera det här är en del av ekomusikologin, berättar Torvinen.

Pete Seeger var en amerikansk musiker, folksångare och aktivist. En av hans kändaste låtar är Where Have All the Flowers Gone som han skrev tillsammans med Joe Hickerson. Pete Seeger under en konsert år 1986 Bild: Wikimedia Commons Pete Seeger

Where have all the flowers gone ...

Det finns också många kompositörer, musiker och artister som uttalat jobbar för ökad miljömedvetenhet via sin musik eller sina texter. Genom att bekanta sig med musik där man behandlar miljöfrågor på ett eller annat sätt, antingen som forskare eller vanlig konsument, är viktigt. Det här är också ett sätt att påverka, menar Torvinen.

- Ju mer vi lyssnar, varseblir och analyserar, desto större spridning får musiken och budskapet. Det här gäller både ny och gammal musik.

Alla som bedriver ekomusikologisk forskning har ett politiskt syfte.― Juha Torvinen

Musiken berör och når våra känslor

I ekomusikologisk forskning, som ofta rör sig kring det konstnärliga och humanistiska, kan man på ett unikt sätt dra nytta av människors känslor.

- Vi får mycket värdefull information om hur klimatet och naturen mår via traditionell faktabaserad forskning och det är jätteviktigt. Men lyckas vi nå människors känslor och sinnen, vilket vi lättare gör i den här typen av forskning, så blir det mer personligt. Då är vi också benägna att ta emot budskapet lättare, menar Torvinen.

Är ekomusikologi ett slags aktivism?

- Visst kan man säga det. Alla som bedriver ekomusikologisk forskning har ett politiskt syfte. Vi kanske inte kan rädda världen men vi försöker förändra värderingar som styr det politiska beslutsfattandet i en mer hållbar och miljömedveten riktning, säger Juha Torvinen.

Det Bruno Mars säljer, det köper publiken. En fullsatt arena dansar lyckligt med från början till slut då världsstjärnan är i stan.

Då jag en måndag i maj går för att se Bruno Mars underhålla det finska folket är det med höga förväntningar. Min hittills största konsertupplevelse står nämligen just denna kille från Hawaii för, året var då 2013 och platsen Globen. Han gör ingen besviken i Helsingfors 2017.

Underhållning på högsta nivå

Då världsturnén 24K Magic World Tour når Finland är det en tajt, färgsprakande helhet bestående av 1,5 timmar musikalisk perfektion som det bjuds på. Imponerande scenografi i kombination med en bländande ljusshow, kryddad med pyrotekniska effekter ger känslan av att man nu minsann får se hur det görs i den stora världen.

Bruno Mars bjuder på hisnande röstakrobatik och högklassiga dansinsatser. Han är odiskutabelt en underhållare ut i fingerspetsarna, multiinstrumentalist och scenkonstnär av rang. Den enda missen i Helsingfors är det grötiga soundet som ofta dränker sången.

Gammalt och nytt

Nya albumet 24K Magic får en hel del plats under första halvan av spelningen. De nya låtarna med sitt suggestiva budskap och långsammare, förföriska tempo får även den mest tillbakahållna konsertbesökare att mjukna och dansa med. Trots det är det ändå de största fullträffarna från tidigare album som får publiken att släppa loss.

Andra halvan blir således en träffsäker hitkavalkad bestående av bl.a. Locked out of heaven, Just the way you are, When I was your man och givetvis Uptown funk som får taket på den slutsålda arenan att lyfta.

Bruno Mars & The Hooligans imponerade på den slutsålda konserten i Helsingfors. Bruno Mars på Helsingforsarenan. Bild: Yle / Hannah Norrena Bruno Mars

Nio stjärnor på scen

Det som är utmärkande för Bruno Mars´ konserter förutom hans eget fenomenala artisteri är den mångsidiga insats som hans åtta man starka band The Hooligans står för.

De är inte enbart löjligt skickliga musiker utan fungerar även som bakgrundsdansare, showmän och publikflörtare i största allmänhet. Varenda cell på scenen är hundraprocentigt med genom hela konserten och tillsammans virar de den hänförda publiken runt sina lillfinger.

Då jag lämnar arenan och går ut i den ljumma försommarkvällen med avslutningskonfettin i håret kan jag inget annat än le och konstatera att Bruno Mars ännu en gång bevisat att han är en av de största popstjärnorna i modern tid.

Pål Pressli Show från 1980-talet var en blandning av sketchprogram och musikprogram. Vi får bland andra se Dingo, Remu Aaltonen, Pelle Miljoona, Kari Peitsamo och Eppu Normaali. Men vem var kultfiguren Pål Pressli?

I den här artikeln presenteras Pål Pressli Show och alla åtta delar. Pål Pressli för löst framåt handlingen och tar in kända och mindre kända band. Delarna går också att se på Yle Arenan.

Med Pål Pressli Show ville man skapa något provocerande. Det var en blandning av sketchprogram och musikprogram utgående från en ganska fånig idé.

Huvudpersonen Pål Pressli (Paul Olin) är, eller tror sig vara, en oäkta son till Elvis Presley. Han tror sig också vara en underbar sångare.

Pål Pressli med sin högra hand Pål pressli pratar i en soffa. 1985,handdocka,pål pressli

Som en motvikt till Pål Presslis skryt finns hans alter ego, hans högra hand, en handdocka som trycker ner Pål i skorna igen.

Pål Pressli träffar kända finska band och spelar också musikvideor.

Varje avsnitt av Pål Pressli Show börjar med att Pål Pressli anländer till Helsingfors-Vanda flygfält. Och till tonerna av Elvis "Hound dog" cyklar han genom Helsingfors med mängder av fans och groupies i hälarna.

Dingo - hysteri bland de unga

Pål Presslis riviga show börjar med gästartisten Dingo. Dingo var ett verkligt stort namn i mitten av 1980-talet med sångaren Neumann (Pertti Nieminen) och skapade hysteri, i synnerhet bland unga flickor med sina låtar Sinä ja minä och Autiotalo.

Pål Pressli intervjuar Neumann (Pertti Nieminen) och Pepe Laaksonen från Dingo med handdockan som tolk.

Dingo framför den egna låten Kirjoitan och Beatlescovern Penny Lane.

Paul Olin får också uppträda med dansorkestern Musta Hevonen (Peppe Karjalainen, Christian Lindblad, Timo Tuuri, Joakim Guthwert).

Rök över vattnet - heavy och manlighet

I den andra delen bekantar sig Pål Pressli med "tung rock". Gästartist är heavy rock-gruppen Zero Nine, och på musikvideo uppträder Whitesnake med Don't break my heart again.

Efter Pål Presslis yrande och allmänt pladder får det finska heavybandet Zero Nine börja med Deep Purples klassiska låt Smoke on the water.

Intervjun med Zero Nine koncentrerar sig på läderbyxor och machostil. Zero Nine kommer från Uleåborg så julgubben avhandlas också.

Mot slutet av showen sjunger Zero Nine "White lines".

Tosi paha ställe säger dom!― Pål Pressli om Borgbacken

Pål Pressli skall manligt testa hemska maskiner på Borgbacken. Han är blek av rädsla inför Enterprise, Spöktåget, Berg-och-dalbanan och andra fasansfulla apparater.

Pål Pressli på Borgbacken pål pressli, 1985 Bild: Yle videostill 1985,arkivet,borgbacken,karusell,oskarp bild,paul olin,pål pressli,videostill

Det är först när han sätter sig på giraffen i den traditionella karusellen som han kan andas ut.

Pål träffar också Peter Keränen, finländsk mästare i bodybuilding. På 1980-talet var bodybuilding ett stort fenomen. De talar om machokultur, läser dikter och tränar.

Pål Pressli (Paul Olin) tränar bodybuilding med Peter Keränen Pål Pressli, Peter keränen Bild: Yle videostill 1985,arkivet,bodybuilding,pale olin,paul olin,peter keränen,pål pressli,videostill

Susanne och Marianne - kärleksrock och kvinnor

I det här avsnittet av Pål Pressli Show blir Pål kär i en okänd flicka och får träffa flera flickor, bland andra Liisa Akimof med Tavaramarkkinat och Vera Telenius.

Pål intervjuar Liisa Akimof och berättar att han tycker om flickor. Akimof får inte säga så mycket om sin musik, utan mest om kärlek och kön.

Vi lyssnar på Akimofs band Tavaramarkkinat och deras sånger Pentu och Selitä, hani.

På musikvideo ser vi Leonard Cohens "Dance me to the end of love". Och vi får också höra Vera Telenius underbara coverversion av den "Tanssi loppuun rakkauden".

Pål Pressli beställer en hamburgare Pål Pressli beställer hamburgare. 1986,pål pressli

Jag drömmer om en jul hemma - Eppu Normaali och KY:s disko

För Pål Pressli är julen jätteviktig, men Eppu Normaali (eller De normala som Pål kallar dem) som kommer på besök verkar inte ta julen, Pål eller den högra handen på allvar.

Martti Syrjä från Eppu Normaali undrar vilken jul det är fråga om, Pantse Syrjä får agera julskinka och svara på frågan om hurudan julen är.

Eppu Normaali hade just kommit ut med skivan "Kahdeksas ihme". Här uppträder de playback med Vuosi 85 och Voi kuinka me sinua kaivataan.

Martti Syrjä spexar till Voi kuinka me sinua kaivataan Martti Syrjä sjunger och spexar, 1986 Bild: Yle videostill, Arkivet Eppu Normaali,Martti Syrjä,pål pressli,pål pressli show

Till sist går Pål på disko, det välkända KY på Norra Järnvägsgatan. Där får han stilråd av två ytterst trendiga och stilmedvetna kvinnor. Deras bedömning av Pål Presslis stil är mördande: Det där med grease i håret, glöm det pojke, det är helt out.

Pål Pressli ska gå på disko Pål Pressli pratar med två kvinnor. 1985,disko,nattklubb,pål pressli

Relax - stil med Liikkuvat lapset och Kari Peitsamo

Vår käre Pressli har en ny image - han har nu blivit yuppie. Frankie Goes To Hollywood, Kari Peitsamo och Liikkuvat Lapset hjälper honom att slappna av och fixa en ny stil.

Kari Peitsamo sjunger "Kun tukka lähtee" till Pål Presslis glädje.

Den dramatiska Tuula Amberla med sitt stora hår kommer in med bandet Liikkuvat lapset och sjunger sina låtar "Marssi" och "Sinut haluan". Pål Pressli vågar inte ens intervjua henne.

Anarki i tv - punk och riksdagsmän

Nu är Pål på äventyr i punkens värld. Gästartister är Pelle Miljoona och Hemo & The Roiders. På video ser vi Sex Pistols.

Det obskyra bandet Hemo & the Roiders börjar med lite hemlagad punk, där också Pål Pressli får delta.

Pelle Miljoona ger den äkta tonen med punkklassikern "Anarchy in the UK". Han får berätta om anarkismen och sjunga "Nuori, moderni (konservatiivi)".

Sex Pistols hör vi med "Pretty Vacant".

Pål Pressli testar på att bli scout. Till tonerna av Vårt land trampar Pål ut i skogen, utrustad med en jordglob och ett lakan.

Pål Pressli som scout Pål Pressli som scout. 1986,pål pressli,scout

Pål Pressli sitter i lugn och ro och tränar finska när två terrorister attackerar honom i tron att han är finansminister Kalevi Sorsa.

När Pål Pressli fått iväg terroristerna beger han sig till riksdagen för att ta reda på vad man gör där, om de alls gör något där och vem som har makten.

Pål Pressli med Ole Norrback Ole Norrback och Paul Olin, 1982 Bild: Yle videostill 1982,arkivet,ole norrback,paul olin,pål pressli,riksdagen,videostill

Efter att yrat i pater noster-hissen ställer Pål frågor till maktens män och kvinnor. Vi får höra bland andra Kalle Könkkölä, Esko-Juhani Tennilä, Ole Norrback och Georg C. Ehrnrooth.

Feberdrömmar och Pave Maijanen

I den nästsista delen vill Pål Pressli visa sina fina simhopp. Vi får se "bomben", "svanen" och "den farliga pantern". Men Pål visar även upp moderna överraskningar såsom "Löst slem".

Det myckna hoppandet är dock inte bra för Pål Pressli. Han insjuknar ordentligt, och tycker sedan endast synd om sig själv.

Pål Pressli hoppar bomb Pål Pressli simhoppar. 1986,pål pressli,simhopp

Vi hör gruppen Darling of the London Society med "Aids misbehaving". Och Pål Pressli blir bara sjukare och sjukare.

Finns det någon som kan hjälpa honom? Hur är det med Pave Maijanen? Vi får höra hans "Hyvä haltija" och en svensk version av "Fever", med text av Marita Lindquist.

Jailhouse Rock - kris och Remu Aaltonen

I den sista delen går det inte bra för Pål Pressli. Han känner sig trängd och vet inte längre om han verkligen är Elvis Presleys son.

Vi närmar oss Pål Presslis smärtpunkt: Om Pål inte är Elvis son, vem är han då, finns han ens?

Han går in på Ensamma Hjärtans klubb och hör Remu Aaltonen sjunga.

Remu Aaltonen ger råd åt Pål, om hur man alltid kan vara sig själv och vara äkta.

Vi hör också Helsinki City Healers med "Neigbourhood blues" och "Star Illusion".

Paul Olin gör en tillbakablick

Skådespelaren Paul Olin tittar tjugo år senare (2006) på klipp från 1980-talet, kommenterar dem och berättar mera om hur det var att göra Pål Pressli.

Pål Pressli var ett program som vissa gillade och Olin fick en hel massa fanpost, men många bekanta och vänner undrade hur han kunde göra något sådant.

Själva idén till Pål Pressli var otroligt "dorkig", säger Olin. Innehållet var en blandning av skrivet material, hugskott och en hel massa som var helt improviserat.

Det var en salig anarki då Pål Pressli-avsnitten gjordes, berättar Paul Olin.

Vi visste inte på morgonen vad vi skulle göra när vi for ut och filma.― Paul Olin om Pål Pressli

Men det är också något charmigt med hur man gjorde tv på den tiden. Det är så långsamt och rudimentärt.

Och så går vi här, och så går alla och dallar och det får ta precis den tid det tar.

Olin frapperas av den otroligt irriterande Helsingfors-intonationen. Tänk att folk måste lyssna på det. Med liksom, dethäran och detdäran instrött allt som oftast.

Klipp ur serien:

Det är lite av en schizofren uppgift att fungera som musikchef för två så olika radiokanaler som Yle X3M och Yle Vega men samtidigt är det intressant och utmanade. Yle Vegas trumfkort är bredden av musikgenrer, menar den pinfärska musikchefen som själv gillar allt från Beethoven till Kent.

Ett av Amie Borgars första musikminnen från barndomen är låten Stupid Cupid med den amerikanska sångerskan Connie Francis. Sången fanns på en C-kassett med samlade danslåtar som hon lyckades prata till sig under ett butiksbesök med sin mamma.

- I butiken sträckte jag fram kassetten och en veckotidning. Mamma sade att jag fick välja endera och då valde jag kassetten. Jag lyssnade på Stupid Cupid om och om igen, spolade tillbaka bandet för att hitta rätt ställe. Mamma lärde mig dansa bugg till låten och det är min favoritdans än idag.

Månskenssonaten av Beethoven är ett annat stycke som Borgar burit med sig från barndomen.

- När jag hörde stycket sade jag att det här vill jag lära mig spela. Min mamma köpte noterna och så gick det inte länge innan jag lärde mig spela första satsen på piano. Det här är ett verk som jag fortfarande älskar att spela.

Amie Borgar och Michaela Rosenback följer med X3M:s specialsändning under Näsdagen 2016.

Amie Borgar har tidigare jobbat inom evenemangsbranchen och som producent för Ung-redaktionen vid Svenska Yle. Amie Borgar och Michaela Rosenback följer med X3M:s specialsändning under Näsdagen 2016. Bild: Björn Karlsson/Yle amie borgar,michaela rosenback,näsdagen,näsdagen 2016,radio x3m,x3m

Pinsamt med karaoke?

Amie Borgar säger sig ha vandrat i många spår när det kommer till musik.

Förutom pianospel har hon under årens lopp sjungit i ett flertal ensembler och körer. Stora kvinnliga vokalister inom soulen och jazzen som Ella Fitzgerald och Billie Holliday präglade hennes senare tonår.

Sen var det rocken med allt vad AC/DC och The Doors heter som gällde, icke att förglömma Kent vars vemod och känslospråk berör den nybakade musikchefen starkt. Just nu är Borgar aktiv bland annat i projektkören Exaudio.

Något hon inte hymlar med är sin förkärlek för karaoke.

- Någon kanske tycker att det är lite pinsamt men jag älskar karaoke och jag älskar att sjunga karaoke. Jag älskar att se när människor bara släpper loss och glömmer morgondagen. Det finns bara här och nu och låten, säger Borgar som själv har bland annat Black Velvet med Alannah Myles och Livin’ on a Prayer med Bon Jovi på sin karaokerepertoar.

Musik väcker känslor och så ska det vara. Det är bra att folk hör av sig.― Amie Borgar

Der finns inget rätt eller fel när det kommer till musik

Som nytillträdd musikchef vid Svenska Yle ansvarar Borgar för musikprofilen i både Yle X3M och Yle Vega, en uppgift som hon säger att är både intressant och krävande eftersom kanalerna är så olika varandra när det kommer till musiken.

- Vegas målgrupp är dessutom väldigt bred, men bredden av musik är också ett av trumfkorten. Sen är det ju inte bara jag som musikchef som väljer ut låtarna som spelas. Det är en grupp som tillsammans lyssnar och funderar över vilka låtar som lämpar sig för spellistan.

Borgar är beredd på att det kan komma en hel del kritik kring musiken, framför allt från Yle Vegas lyssnare.

- Det är så känsligt när det kommer till musik och det finns inget rätt eller fel när det kommer till musiksmak. Musik väcker känslor och så ska det vara. Det är bra att folk hör av sig, säger hon.

Om du inte var musikchef vid Svensk Yle - vad skulle du vilja göra då?

- En av mina största passioner efter musik är mat; både att äta och tillreda den och jag älskar att bjuda hem människor på middag. Jag följer med många kockar på Instagram och inspireras av deras bilder och så hittar jag på egna recept genom att titta på bilderna. Jag njuter enormt av den kreativiteten som väcks till liv.

Vegatoppen går nu på sin årliga sommarsemester men är tillbaka i september. Erik-André Hvidsten är ny etta på Vegatoppen. Vegatoppen fortsätter med samma åtta låtar och två nya utmanare i höst. Tack för alla röster! Ha en trevlig sommar!

1. Erik-André Hvidsten / Skymning gryning: 31.01 %
2. Elna Romberg & Samuel Ljungblahd / Never leave my side: 13.94 %
3. Christer Nordström / Spela: 11.3 %
4. Tomas Fantz / Inget mer att hämta: 10.1 %
5. Jonzons / För att vi ska få ha varann: 7.21 %
6. Stella Jonasson / Din ängel: 6.73 %
7. Patricia Bergroth / Älskade vännen min: 6.25 %
8. Risto Tammilehto / En clown i mina kläder: 5.53 %
----------------------------------------------------------------------
9. Paulina Biström sjunger Lena Stenlunds visor: 4.09 %
10. Julienne / Eye of the storm: 3.85 %

40 år efter att BBC vägrade spela Sex Pistols drottningföraktande låt i radion gör bolaget det igen. Captain Ska:s låt som kallar premiärminister Theresa May för lögnhals diggas av folket men får ingen radiotid.

Storbritannien är på många sätt ett samhälle där tiden står stilla. Poliserna i sina hattar ser fortfarande likadana ut som i brittiska tv-serier från 1970-talet, man upplever fortfarande sitt fotbollslandslag som en dominant trots 50 år av kräftgång i världs- och Europamästerskap och landet styrs liksom på 1970-talet av en konservativ kvinna.

Det sista konstaterandet skall inte ses som att det brittiska underhuset skulle vara arenan där feministisk politik triumferar, ändå verkar en musikhistorisk händelse upprepa sig på ett sätt som är svårt att inte lägga märke till.

Den politiska musiken och konstnärliga kreativiteten mår med andra ord bra i landet.

Vältajmad hitlåt

Inför parlamentsvalet den 8 juni har en några år gammal skalåt remixats och toppar nu iTunes och Amazons listor och är i skrivande stund tvåa på den brittiska singellistan.

I Liar Liar Ge2017 går historien igen:

För 40 år sedan firade den brittiska drottningen 25 år på tronen och samma år, 1977, släppte punkbandet Sex Pistol sin singel God Save the Queen. Låten tog avstånd från kungahuset och den elit som styrde Storbritannien, som var (och är) ett utpräglat klassamhälle.

Den var solidarisk med arbetarklassen som levde under tuffa villkor och trots att den låg tvåa på singellistan i England så vägrande landets rundradiobolag BBC spela den.

Texter som ”God save the queen/ the fascist regime/she ain´t a human being" träffade synnerligen väl i en tid då drottningen skulle firas (också om bandet sagt att de inte skrivit den exklusivt med tanke på jubileumsåret).

Motståndet mot monarkin fick censorerna att reagera och enligt rykten så sålde bandet nog tillräckligt för en topplats, men man ville inte låta en så antirojalistisk låt ligga först på listan.

Brexit och historien som går igen

I och med Storbritanniens utträde ur EU, brexit, blev Theresa May ganska plötsligt premiärminister i riket och har alltså nu utlyst nyval som fått igång debatten om landets riktning igen.

Den brittiska musiken har sedan 70-talet och punken alltid varit klassmedveten, överhetskritisk och frän men ofta också bra att dansa till och Captain Ska verkar i den traditionen.

Bandet består av ett gäng musiker från London som leds av producenten och trumpetisten Jake Painter. Bandet sjunger om hur de inte känner igen sitt söndriga land, där de fattiga fortfarande utsätts. De sjunger om att politiker alltid ljuger och att man inte kan lita på dem.

Theresa May får höra ett och annat inför valet hon utlyst. Theresa May Bild: EPA/FACUNDO ARRIZABALAGA / POOL Theresa May

Politiskt gungande musik

Ska är en musikform som på 1950- och 60-talen växte fram på Jamaica men som i 1970-talets London utvecklades i en ny, punkigare riktning. Den här skan kallas two tone.

Captain Skas plötsliga hitlåt är en ganska poppig reggaelåt som befinner sig långt från punkens energi men som ändå tar samhällelig ställning på ett konkret och vardagligt plan; de drömmer om en framtid för sitt barn – och här ekar en annan Sex Pistols fras, no future (där bandet sjunger om att det inte finns en framtid för dig eller mig).

Skär i de rika, inte i de fattiga sjunger de till gungande rytmer.

Låt sedan vara att Pistols-legenden John Lydon (eller Johnny Rotten som han kallade sig) tagit ställning för brexit och May, för den brittiska arbetarklassens skull, något som retat upp horder av gamla och unga punkare.

Det fanns en tid då Johnny Rotten inte höll med konservativa politiker. Johnny Rotten från Sex Pistols Bild: EPA/ESTELA SILVA johnny rotten,Sex Pistols

Högt på listan men tyst i radion

Trots låtens stora framgång och popularitet så vägrar BBC i dag spela den, precis som med God Save the Queen. Då bandet publicerade den på Youtube den 25 maj bad de folk dela den för att nå topp 40 och genom det få BBC att spela låten.

Pressen på rundradiobolaget är med andra ord stor och låten förväntas toppa den brittiska listan då den uppdateras på fredag (2.6.2017).

Det här är av allt att döma en låt som många britter behöver just nu, den har ett budskap som de verkar kunna relatera till.

Intäkterna för låten går till mathjälp och kampanjer mot Mays åtstramningspolitik.

Bandet offentliggör hela tiden nya tweetar i sitt twitterflöde. Där kan du följa med hur det går för låten.

Hoppa över Twitterpostning

YES! Made it to NUMBER 1 in iTunes chart!!! Thanks so much everyone! Next stop, Official Top 40 🙏 #LiarLiar #GE2017 pic.twitter.com/aSe09gpTNx
— Captain SKA (@CaptainSKA) May 30, 2017

Barndomsmusik, favoritlåtar och den egna musiken. Ami Aspelund berättar om sin väg till framgång inom musikbranschen och vilken musik som har inspirerat henne. Nu har hon hittat tillbaka till rötterna.

Våren 2017 träffar Benny Törnroos Ami Aspelund för ett samtal kring livet och karriären. Under intervjun spelas låten My People, som är komponerad av kompositören och pianisten Jasse Varpama, som Ami har arbetat med i ungefär 25 år. Sångtexten är skriven av Ami själv och sången framförs av Kaarle Mannila.

Låten My People har ett afrikanskt stuk över sig, någonting som har följt med Ami under hennes tid i musiklivet. Den afrikanska stilen är ändå bara en del av all musik som inspirerat och varit betydelsefull för Ami.

- Jag har haft sömnlösa nätter när jag valt ut några betydelsefulla sånger. Det finns så jättemycket fin och härlig musik.

Bland den musik som fascinerat och inspirerat Ami finns bland annat artister som Carol King och Joni Mitchell, musik som var ny på 60 och 70-talet.

De första musikupplevelserna

Vi backar och går tillbaka till barndomen. Den första musikupplevelsen som Ami minns är då hon sjöng sången Har du sett min lilla katt i radio när hon var 5 år.

Ami berättar att radion alltid stod på i barndomshemmet, från morgon till kväll. Musiken blev därför en vardag.

- Hemma i Vasa lyssnade vi mycket på Sveriges radio och då blev man bekant med alla svenska artister, inte minst Alice Babs.

Ami har ett starkt minne av barndomssångerna och sjunger en del av Alice Babs sång Världens minsta elefant som hon och hennes syster Monica uppträdde med när de deltog i barnprogrammet Tant Adeles kör.

- Hemma i Vasa lyssnade vi mycket på Sveriges radio och då blev man bekant med alla svenska artister, inte minst Alice Babs.― Ami Aspelund

Ami minns när Monica i ett tidigt skede sade: “En sån ska jag bli”, när Alice Babs spelades på radion. Och artist blev det av henne. Efter det hade också Ami lättare att gå i samma fotspår.

Trots att systrarna valt samma bransch, säger Ami att det aldrig har funnits någon konkurrens mellan dem.

Systrarna har samarbetat mycket tillsammans. Ami och Monica Aspelund Bild: Yle/ Eva Frantz Ami Aspelund,monica aspelund

- Eftersom det är sju år mellan oss blev min stil och musiksmak annorlunda, det nya som 60-talet kom med.

Systrarna har också samarbetat mycket med varandra. Ami menar att man som artist, eller egentligen inom allt konstnärligt arbete, behöver någon man kan bolla idéer med, vilket Ami och Monica har kunnat göra.

En stor inspiratör

Till en av Amis stora inspiratörer hör den afrikanska sångerskan Miriam Makeba och speciellt hennes låt Click song. Ami berättar att hon fascinerades av Makebas klickljud i sången, vilket är en del av Makebas modersmål Xhosa som talas i Sydafrika.

- Miriam Makeba var en "öronöppnare" för den afrikanska musiken. När jag lyssnade på henne blev jag helt betagen av hennes intensitet och afrostuket i sången. Jag kan inte sätta direkt fingret på vad, men det var nog en aha-upplevelse när jag lyssande på henne.

Miriam Makeba - En av Amis stora inspiratörer Miriam Makeba sjunger i mikrofon. Bild: EPA / Cesare Abbate Miriam Makeba

Det här var för Ami inkörsporten till den svarta musiken och rytmmusik överhuvudtaget. Hon fascinerades av hur musiken svängde och attityden den framkallade.

Miriam Makeba var en "öronöppnare" för den afrikanska musiken. När jag lyssnade på henne blev jag helt betagen av hennes intensitet och afrostuket i sången.― Ami Aspelund

Det ledde henne till det afrikanska albumet Caribou, som hon gjorde tillsammans med en tanzanisk singer-songwriter år 1974, i samarbete med producenten Jaakko Salo. På albumet sjöng de både på swahili och på finska.

Vägen till framgång och stora shower

Vägen till framgång började i hemstaden Vasa, på den tiden på Vasas enda nattklubb. Livemusiken bestod en kväll av Dannys band Made in Finland och Ami och hennes väninnor var på plats. De försökte övertala henne att gå upp och sjunga med bandet - och de lyckades till slut.

- Efter en stund tog jag mod till mig och gick fram och sa “Hei kundit, soulia G:stä”.

Killarna i bandet höll på att kikna av skratt och sade “Jaha nytt paikallinen tyttö laulaa soulia”. Men det hindrade inte Ami. Hon ställde sig upp på scenen och sjöng med låten Seesaw av Aretha Franklin.

Bandet blev förtjusta i Amis sång och ville ha henne med på resten av turnén Dannys show. Det var vägen mot framgång.

Efter en stund tog jag mod till mig och gick fram och sa “Hei kundit, soulia G:stä”.― Ami Aspelund

Framgången fortsatte under 80-talet, vilket Ami kallar för hennes skolningsår eftersom hon hade möjligheten att få jobba med flera olika regissiörer. Tillsammans med Håkan Streng och därefter Kari Kuusamo och Monica Aspelund satsade de på stora påkostade shower, som på den tiden var vanligt på restauranger.

Till showerna, som inte bara handlade om konserter utan också teater, hörde bland annat Sambami, Monami, Selami och I am Ami or am I.

Tillbaka till rötterna

Ami har hunnit med mycket under sin tid i musiklivet. Hon har deltagit i Eurovisionen och diverse andra musiktävlingar. Hon har skrivit en hel del sånger. Hon har komponerat musik till Edit Södergrans dikter på albumet Framtidens Skugga som år 1983 blev vald till årets skiva av Yle.

Ami Aspelund Bild: Yle/ Kalevi Rytkölä Ami Aspelund,Eurovision Song Contest,fantasiaa,suomen euroviisut 1961-2006

Ami har gått igenom stilar som folk, schlager, latinjazz och afromusik och gjort musikaler. Repertoaren är bred.

Idag har Ami hittat tillbaka till rötterna och lyssnar mycket på folkmusik och visor. Lena Willemark är en av favoriterna.

- Hon är nog "The folksinger". Den svenska folkvisans okrönta drottning.

Trots fattigdom, osäkerhet och självmordsbomber finns det ändå ett kulturliv i Afghanistan. I huvudstaden Kabul finns sedan snart sju år ett unikt musikinstitut, där nära trehundra ungdomar får gratis undervisning både i klassisk västerländsk och traditionell afghansk musik.

Text: Lennart Berggren

Säkerheten är avsevärt förhöjd i Kabul. Min ryggsäck med radioinspelningsutrustning blir genomsökt vänligt och intresserat flera gånger av beväpnade vakter innan jag släpps in genom porten.

Två stora mullbärsträd utanför fönstret skuggar solen och skapar en grönaktigt ljus inne. På några mattor sitter Nazim med benen i kors och koncentrerar sig intensivt på sin dilruba, ”hjärtruba”, ett afghanskt nyckelharpsliknande instrument .

Det går lite halvknackigt men med tanke på att dilruba är svårspelat och att Nazim, som är en kille i tolvårsåldern, bara har tränat ett halvår, är det förvånansvärt bra. Sedan blir det Ahmads tur att visa vad han har lärt sig på sitar, det indiska stränginstrumentet.

Överallt tränar elever på Afghanistans nationella musikinstitut. Överallt tränar elever på Afghanistans nationella musikinstitut. Bild: Lennart Berggren afghansk musik

På Afghanistans nationella musikinstitut i huvudstaden Kabul går nu 250 elever och till skillnad från vanliga skolor är allting gratis här, till och med skolmaterialet. Därför är det sex sökande till varje plats och man tar - efter inträdesprov - in femtio varje år. I ett större rum intill övar fem tonåringar i en traditionell afghansk ensemble.

Inga ska uteslutas

Hälften av platserna på Afghanistans nationella musikinstitut är vikta för flickor och för de från fattiga familjer och ett flertal före detta gatubarn går nu på institutet. Grundaren är doktor Ahmad Sarmast, en herre i 60-årsåldern som tar emot mig på sitt kontor.

Dr Ahmad Sarmast är ofta bland eleverna och följer undervisningen. Här bland en kvinnlig ensemble. Dr Ahmad Sarmast är ofta bland eleverna och följer undervisningen. Här bland en kvinnlig ensemble. Bild: Lennart Berggren afghansk musik,dr ahmad sarmast

-Jag ville skapa en musikutbildning för alla barn, oavsett kön, etnicitet, sociala förhållanden eller religion. 2008 kom jag tillbaka till Afghanistan. Det blev två år med planering, att bjuda in musiklärare och studenter, och 2010 kunde vi börja verksamheten. Sedan dess är vi igång, berättar Dr Sarmast som själv är från Kabul.

Musik helt förbjudet

När Ahmad Sarmast växte upp i Kabul på 1970-talet var mycket annorlunda. Han spelade piano och trumpet och det fanns ett rikt musikliv i huvudstaden. Under den sovjetiska ockupationen på 1980-talet kunde Ahmad studera musik i Moskva men sedan blev det omöjligt att återvända till Afghanistan.

Motståndsrörelsen, mujaheddin, körde ut ryssarna 1989 men störtade landet ned i inbördeskrig och kaos. Lugnet återvände först 1996 under talibanernas religiösa förtryck men där var musik helt förbjudet. Ahmad Sarmast tog sig till Australien och blev doktor i musik men drömmen om hemlandet fanns alltid kvar.

-Afghanistan har en mångtusenårig musiktradition och musik har alltid varit en levande del av det afghanska samhället, berättar Dr Sarmast och fortsätter:

-Hit vandrade alla möjliga kulturella idéer, filosofiska, religiösa, musikaliska, från Indien, Persien, Grekland och andra, de möttes, blandades med varandra och fortsatte vidare. Afghanistan har alltid varit en kulturell smältdegel, menar Dr Sarmast.

Både klassisk västerländsk och traditionell afghansk

Afghanistans nationella musikinstitut ligger i några röda trevåningshus mitt inne i Kabul och ser ut som en typisk högstadieskola. Elever springer i korridorerna under rasterna, det finns en matsal och en aula, men framför allt ett flertal musikövningsrum.

Institutet har två inriktningar, klassisk västerländsk och traditionell afghansk musik och undervisar i de olika instrumenten. Läraren Abhishek Adhikang håller takten när Yusuf och Fawad spelar en indisk raga med 16 takters cykel.

Yusuf och Fawad spelar en indisk raga med 16 takters cykel. Yusuf och Fawad spelar en indisk raga med 16 takters cykel. Bild: Lennart Berggren afghansk musik,yusuf och fawad

I slutet på år 2001 hade talibanerna drivits iväg från Afghanistan och ett enormt återuppbyggnads- och demokratiarbete satte igång.

min övertygelse är att utan kultur och musik kan inget civilt samhälle fungera

-När jag kom tillbaka såg jag hur musikkulturen hade förstörts av kriget och av de drakoniska regler som de religiösa extremisterna infört. Så jag började ett tålmodigt arbete, för min övertygelse är att utan kultur och musik kan inget civilt samhälle fungera, säger Dr Sarmast.

-Då var det internationella samfundet främst inriktade på att bygga upp säkerheten, och männen i kostym, i ledande poster i den afghanska politiken, ville framstå som goda muslimer. De ville därför inte stödja musik och kultur, trots att det ingenstans i islam står att musik är förbjudet eller ens att musik inte är bra. Men sedan blev intresset större för konst, musik och utbildning här i landet.

Enda kvinnoorkestern

I ett av övningsrummen spelar Shukria ett gitarrallegretto av Johann Mertz från 1800-talet. Hon är 18 år och har slöjan neddragen runt halsen. På Afghanistans nationella musikinstitut finns flera kvinnliga ensembler och även en helkvinnlig orkester, den enda i landet.

De ger ofta konserter med ett politiskt tema, som jämlikhet eller för att stärka kvinnors rättigheter. Självklart var detta en provocerande verksamhet för de extremister som till och med ansåg att musik skulle vara förbjudet.

Shukria Fawzi spelar gitarr. Slöjan behövs inte på Afghanistans nationella musikinstitut. Shukria Fawzi spelar gitarr. Slöjan behövs inte på Afghanistans nationella musikinstitut. Bild: Lennart Berggren afghansk musik,shukria fawzi

Självmordsattentat

-Vår föreställning förvandlades helt plötsligt till verklighet när en talibansk självmordbombare sprängde sig själv i luften bland åhörarna. Tack och lov dödades bara två personer och inga elever skadades. Jag själv som satt direkt framför honom blev svårt sårad i ryggen och min hörsel försvann på en örat, berättar Dr Sarmast om händelsen för tre år sedan när de gav en konsertföreställning om just tragedin bakom självmordsbombares dåd.

En ung kille i röd tröja från fotbollsklubben Barcelona sitter framåtböjd över tangenterna. Toner från Bach fyller övningsrummet, men en annan tonsättare är favoriten, för Arsan, 17 år.

-Jag har varit fascinerad av Mozart sedan jag var liten och ville bli musiker som han. Men i Pakistan där jag växte upp som flykting var det omöjligt, berättar Arsan som redan är väldigt skicklig på piano.

Arsan Parwani, ung kille som är fascinerad av Mozart. Arsan Parwani är en ung kille som är fascinerad av Mozart. Bild: Lennart Berggren afghansk musik,arsan parwani

-Men det var först när jag kom tillbaka till Afghanistan och började här på musikinstitutet som jag kunde göra det jag alltid har velat, säger han och spelar ännu ett stycke, nu ”Nocturne” av Chopin.

det går inte att skapa fred och stabilitet utan att investera i utbildning, kultur, konst och musik, menar Dr Sarmast.

-Vi har skapat ett ganska aktivt konsertliv i Afghanistan men inte bara här. Hittills har vi gett konserter i nära 25 länder, däribland Finland. Vi fortsätter nu arbetet för att återuppbygga de musikaliska traditionerna i Afghanistan. För det går inte att skapa fred och stabilitet utan att investera i utbildning, kultur, konst och musik, menar Dr Sarmast.

Afghanistans nationella musikinstitut har en helkvinnlig orkester, vilket förargar många extremister i landet. Afghanistans nationella musikinstitut har en helkvinnlig orkester, vilket förargar många extremister i landet. Bild: ANIM afghansk musik

Men hans elever, åtminstone Arsan, är mest av allt fokuserade på musiken.

-Jag vill bara bli så bra på musik som möjligt, och även lära mig dirigera en orkester, menar Arsan som inte tänker så mycket på de nästan dagliga bombdåden.

-Jag har växt upp med det, det är normalt för mig. Varje dag när jag går hemifrån vet jag inte om jag kommer att komma tillbaka levande, säger Arsan som studerar piano vid Afghanistans nationella musikinstitut.

Festivalsäsongen är här och violinisten och kompositören Jaakko Kuusisto har en hektisk sommar framför sig. Först ut är Musikfestspelen i Nådendal som inleds tisdag 6.6.2017, en av Finlands mest etablerade festivaler inom den klassiska musiken.

- Jag lyssnar nästan inte alls på musik, säger Jaakko Kuusisto.

Kuusistos musikkarriär präglas främst av klassisk musik, men om han någon gång på fritiden lyssnar på musik är det inte klassiskt.

- Då och då kan jag lyssna på jazz eller pop och rock, men inte så jättemycket, man hör så mycket musik ändå.

Musikfestspelen i Nådendal

Kuusistos sommar är fullspäckad med musik. För tillfället komponerar han en trumpetkonsert, ett beställningsverk av två orkestrar i USA.

Utöver att komponera står flera konserter på schemat. I Musikfestspelen i Nådendal, som sträcker sig från 6.6 - 17.6.2017, medverkar Kuusisto i åtta konserter.

För Kuusisto är Musikfestspelen i Nådendal en speciell händelse. Det är den första festivalen efter vintersäsongen och den är lite annorlunda jämfört med andra festivaler.

Klädseln är festlig och de fina konserterna spelas i kyrkan. Trots det är stämningen väldigt avslappnad, säger Kuusisto.

- Det viktiga är inte vad vi spelar, det är mera hela stämningen och de fina kollegorna och publiken man får möta.

Han tillägger att Nådendal dessutom är en fantastisk stad för en festival av den här sorten.

Nådendal är en fantastisk stad för en festival som Musikfestspelen i Nådendal Bild på gästhamnen i Nådendal Bild: Yle nådendal

Musikfestspelen i Nådendal är en kammarmusikfestival med tyngdpunkt på klassisk musik, men festivalen bjuder också på populärmusik av bland annat Sting. Dessutom spelas det också musik för barn på festivalen.

Kuusisto spelar själv både klassisk musik och medverkar på Stingkonserten.

Festivalkulturen i Finland

Musikfestspelen i Nådendal är en av många festivaler i Finland. Utbudet är stort och det finns någonting för alla. Festivalkulturen mår bra.

Man börjar inse att konstnärlig aktivitet av den här sorten kan gynna samhället på många sätt.― Jaakko Kuusisto

Kuusisto säger att festivaler inte endast är en del av kulturlivet utan att de småningom börjar ses som en central del av näringslivet.

- Man börjar inse att konstnärlig aktivitet av den här sorten kan gynna samhället på många sätt.

Han nämner Operafestivalen i Nyslott och Pori Jazz, som med tiden blivit allt större och fått stor betydelse för städernas ekonomi.

Kuusisto säger att det stora antalet festivaler gör att arrangörerna i framtiden måste utveckla festivalernas identitet. För att locka publik ska en festival stå ut i mängden och kännas annorlunda och speciell, någonting som Musikfestspelen i Nådendal har lyckats med, åtminstone enligt Kuusisto.

Even: Har du hört på Nas?
Isak: Öhh...
Even: Skämtar du, har du inte hört på Nas? Du måste få höra Nas.

Sedan lyssnas det på Nas, The Message från hans andra platta It Was Written från år 1996.

Den här dialogen är plockad från andra avsnittet i tredje säsongen av den hyllade norska ungdoms TV-serien Skam. Den förs mellan Even, som ställer frågan, och Isak, huvudpersonen i tredje säsongen, och här framkommer på ett tydligt sätt två mycket centrala element i serien. Dels vilken viktig ställning musiken har och dels att det handlar mycket om 1990-tals hiphop.

Musikens roll i Skam

Hos mig själv, som till skillnad från ungdomarna i serien har upplevt 90-talet, och just då faktiskt lyssnade mest på hiphop och soul, väcker Nas-referenserna minnen av hur stor roll musiken spelade som positionsmarkör.

Jag var väl i och för sig redan då lite för gammal för de där typiska hiphop-attributen, klädstilen och sånt, men valet att lyssna på ”svart” musik kände jag starkt att var just min grej.

Medan rocken tillfälligt hade spelat ut sin roll.

Varför just Nas är så viktig för Even i Skam motiveras egentligen inte, och killarnas klädstil följer inte heller ett typiskt hiphop-mode eller så. Men man får en känsla av att just 90-tals hiphopen representerar någonting äkta i motsats till den samtida mainstreampopen.

Det här är någonting jag kan relatera till och därför bidrar soundtracket väsentligen till att också jag kan ha behållning av serien. Även om jag initialt tänkte att jag inte hörde till målgruppen, så att säga.

Isak kollar mobilen Isak från Skam Bild: NRK Norsk Rikskringkasting,Skam (tv-serie),tv-serier,TV-serier för ungdomar

Att Skam också har andra uppenbara kvaliteter - de fina, unga skådespelarna, en känsla för det äkta autentiska greppet där t.ex. smarttelefonerna är med över allt och används i umgänget på det för mig lika irriterande som för ungdomarna självklara manér – det har många redan varit inne på före mig.

Jag konstaterar bara att serien är värd hypen.

Här ska det främst handla om musikens roll, som inte heller begränsar sig till 90-tals rap ska det visa sig. Jag har dessutom valt att fokusera på nämnda säsong 3 där just Nas musik spelar en så viktig roll.

Nas – en av de stora inom 90-tals hiphop

Hiphop-artisten Nas med ett budskap Hiphop-artisten Nas Bild: creative commons 1990-talet,hip hop,Hiphopkultur,Nas,populärkultur

Och Nas ja, han är en rappare från Queensbridge, New York och hans ställning som en av 1990-talets viktigaste namn inom östkuststilen är orubblig - som föregångare och förnyare av i synnerhet det lyriska uttrycket inom hiphop och genom att utveckla hiphopens vokabulär. (Klicka på bilden av Nas för att lyssna på The Message.)

För mig var det ändå till en början främst samplingarna som gjorde att jag fattade tycke för Nas.

På 1994 års debutalbum Illmatic, plockar han vid sidan om soul och funk också från jazzens håll på ett sätt som inte tidigare hörts inom östkust-hiphopens hårdare skola.

Till saken hör också att Nas far, Olu Dara är jazztrumpetsist och medverkar på albumet.

Att poängtera hans östkuststatus är för övrigt viktigt just för att Nas kom fram under en tid då rivaliteten mellan östkusten – där hiphopen uppstått – och uppstickarna från västkusten, höll på att utvecklas till den konflikt som ett par år senare kom att kräva livet av två av genrens största stjärnor från väst- respektive östkusten: först 2Pac och sedan The Notorious B.I.G.

The Notorious B.I.G. och Tupac The Notorious B.I.G. och Tupac Bild: creative commons 1990-talet,hip hop,Hiphopkultur,populärkultur,rivalitet,The Notorious B.I.G.,Tupac Shakur

Också annan 90-tals hiphop

Det ska kanske ännu tilläggas, att även om Isak tvekar just gällande Nas, så är han ingalunda obevandrad inom 90-tals hiphop. I samma diskussion som jag anknyter till i inledningen nämner han t.ex. NWA som en favorit på frågan om hurudan musik han lyssnar på.

Vidare noterar jag - och det här känns viktigt - att det är Wu-Tang Clans C.R.E.A.M. från deras klassiska debut Enter The Wu-Tang Clan, som spelar i bakgrunden då Isak diskuterar med Eskild som basar för kollektivet där han bor.

Temat homosexualitet

För förståelsen av hela grundproblematiken i säsong tre gällande Eskild och hans relation till Isak, måste det nämnas att Eskild är homosexuell.

Inte för att han är intresserad av Isak - ”på det viset” - men av sättet de snackar på, anar sig tittaren snabbt till att även Isak är homo. Även om han själv till en början på typiskt tonårsmaner gör sitt yttersta för att dölja sin läggning.

Isak från Skam Isak från Skam Bild: NRK Norsk Rikskringkasting,Skam (tv-serie),tv-serier,TV-serier för ungdomar

Då Eskild till exempel visar en bild av en kille han ska på träff med och frågar om Isak tycker han är snygg, låtsas Isak vara helt ointresserad, liksom att: ”vete fan”. Varpå Eskild retas med honom och säger att du kan väl säga om en kille är snygg, utan att det gör dig till homo.

Till saken hör nämligen att Eskild redan har sina aningar; han har, som han uttrycker det en mycket utvecklad ”gaydar” och han ger Isak högst ett år tills det är dags för honom att komma ur skåpet.

Erotisk ögonflirt till tonerna av Radiohead

Nu dröjer det ju inte ens så länge, för vid det här laget har Isak redan stött på Even, som jag alltså nämnde i inledningen. Han börjar känna en oemotståndlig dragning och snart står det uppenbart att han inte längre kan dölja sin läggning för sig själv åtminstone.

Even från Skam Even från Skam Bild: creative commons Norsk Rikskringkasting,Skam (tv-serie),tv-serier,TV-serier för ungdomar,ungdomar,ungdomskultur

Scenen när Even går förbi Isaks kompiskrets, som är involverad i en diskussion på skolgården, och ögonflirtar, är superstilig och talande, filmad i slow motion. Isak är totalt absorberad och musiken som spelar är Radioheads Talk Show Host. (Klicka på bilden ovan för att höra musiken.)

Tillbaka till Nas

Efter det här följer sedan så småningom scenen hemma hos Even där inledningens dialog om musiksmak och om Nas, utspelar sig. Nas fortsätter att spela en viktig roll i berättelsen om Isak.

I en annan scen på en fest samtalar nämligen Isak igen om musik med en tjej, Emma, som han försöker låtsas vara intresserad av för att hålla skenet uppe. Han upprepar ungefär det som Even sade tidigare åt honom om Nas och har dessutom läst på ytterligare så han kan upplysa henne om att Illmatic är tidernas bästa hiphop-album.

Skivomslag till Nas debutalbum Illmatic Skivomslag till Nas debutalbum Illmatic Bild: creative commons 1990-talet,hip hop,Illmatic,musikalbum,Nas,Skivomslag

Uppenbarligen ska man se det som kreddigt att i de här umgängeskretsarna ange Nas som favoritmusik. Eller åtminstone tycks Isak anse det.

Att Emma lyssnar på Justin Bieber är också talande i sig.

Ni kan hata mig nu

Ännu en scen där Nas musik har en betydande roll är inledningen av del 6. Den bär för övrigt titeln Escobar season, vilket anspelar på en av Nas gangsterpseudonymer, Nas Escobar. (Klicka på bilden nedan.)

Skivomslag med Nas Escobar Skivomslag med Nas Escobar Bild: creative commons 1990-talet,hip hop,Nas,Pablo Escobar,The Firm

(Att Nas lånat den colombianske drogbaronens och gangsterkungens namn är typiskt för en viss hiphop-jargong, men analysen av det hör kanske inte till berättelsen om Skam).

Men som det brukar gå i ungdomsserier böljar det fram och tillbaka, upp och ner på kärleksfronten. Så också i Isaks förhållande till Even, som liksom Isak själv försöker hålla upp en heterosexuell front med mångåriga flickvännen Sonja.

Isak har också på grund av Even gått bakom ryggen för kompisgänget och nu känner han sig både som en svikare och samtidigt sviken av Even.

Att det är Hate Me Now som spelar i hörlurarna när han med huvan uppdragen går över skolgården är därför mer än lämpligt.

Den första kyssen

I ett tidigare avsnitt har han visserligen redan hunnit uppleva den första passionerade kyssen med Even. Det händer i en swimming pool i en källare dit killarna har brutit sig in. "Har du lust och bada?" frågar Even.

Isak och Even i poolen Isak och Even kysses i poolen Bild: NRK kyssen,Norsk Rikskringkasting,Skam (tv-serie),tv-serier,TV-serier för ungdomar,ungdomar

Musiken som spelar när de kysser varandra i vattnet är Des’rees überromantiska 90-tals ballad I’m Kissing You från Baz Luhrmans Romeo & Julia (klicka på bilden ovan). Redan det talar ju sitt tydliga språk, men Skam-makarna går ett steg längre, är snäppet noggrannare när det gäller musikreferenserna.

Det har tidigare framkommit att just Baz Luhrman är Evens favoritregissör och även Radiohead-låten Talk Show Host, som förekommer tidigare, finns på soundtracket till Romeo och Julia.

På det här sättet får musiken i Skam en så signifikant roll genom att den inte bara är betydelsebärande i en viss scen, utan den anspelar också hela tiden vidare och tillbaka på sig själv. Också för en äldre populärkulturnörd är sådana här referenser och sammanhang alltid lika givande att upptäcka och ta del av.

Här kan du lyssna på en diskussion om säsong 4 av Skam:

Nya sånger om svåra ämnen

Gamla favoriter i ny tappning

Framgångar och motgångar

Finalens slutgiltiga resultat:

Barn reagerar på Michael Jackson

Barn reagerar på AC/DC

Barn reagerar på Eagles

Barn reagerar på Fleetwood Mac

Presidenten fyllde konserten med innehåll

Från Sallinen till Schubert

President Emmanuel Macrons musiksmak

Rossini och Bach

Schumann och Liszt

1990-talet: de smutsiga hårens tid

Döden var alltid närvarande i grungen

Soundgarden & cirkusen som kom till stan 1995

Äktheten i musiken

Ålderns höst

Livets olidliga skörhet

Läs mera:

Erik-André Hvidsten är tillbaka på Vegatoppen

Rösta på Vegatoppen nr 20 här!

Här är den – Yle Vegas pop/rockfrågesport!

Rockpoliserna:

1. I vilket band sjunger Dave Gahan?

2. Det har nu gått 20 år sedan ”OK Computer” kom. Vilken grupp gav ut denna hyllade skiva?

3. Det har nu även gått 20 år sedan låten ”Bitch” blev en stor hit världen över. Vem sjöng den?

4. Sonny & Cher var en mycket populär duo på 1960- och 1970-talen med låtar som ”I Got You Babe”, ”Baby Don’t Go”, ”The Beat Goes On” och ”All I Ever Need Is You”. Vad hette Sonny i efternamn?

5. Gissa skivan! Vilket skivkonvolut presenterar Molly, 4 år? Klicka på rutan för att se hennes teckning och höra henne berätta om bilden. Efter fråga 10 kan du jämföra teckningen med originalpärmen.

6. Vad heter det musikaliska projekt som Michael Cretu startade år 1990? Samma år fick de en listetta i över 20 länder med debutsingeln ”Sadeness (Part I)”.

7. Vilket inhemskt band vann Rock-FM för 35 år sedan och har bl.a. gett ut skivorna ”Bare Bone Nest”, ”Big Lupu”, ”Rumble City, LaLa Land” och ”Lime Green Delorean”?

8. Vilken soulgrupp hade 60-tals hittarna ”Hold On, I’m Comin’”, “Soul Man” och “I Thank You”?

9. Varifrån kommer bandet Del Amitri?

10. Han är känd med sina 70-tals hittar ”It Never Rains in Southern California”, “The Free Electric Band” och “I'm a Train”, men har även skrivit låtar som blivit stora hittar med andra artister. Vem är denne brittiske artist som växte upp i Gibraltar?

Gissa skivan – originalpärmen

Släkten musicerar

Musik också för båtfolket

Rätt musik då man knådar deg

Den egna musiken då, vilken är den?

Naturen ett återkommande tema

Musik, kultur och natur är en treenighet - allt påverkar allt

Where have all the flowers gone ...

Musiken berör och når våra känslor

Underhållning på högsta nivå

Gammalt och nytt

Nio stjärnor på scen

Dingo - hysteri bland de unga

Rök över vattnet - heavy och manlighet

Susanne och Marianne - kärleksrock och kvinnor

Jag drömmer om en jul hemma - Eppu Normaali och KY:s disko

Relax - stil med Liikkuvat lapset och Kari Peitsamo

Anarki i tv - punk och riksdagsmän

Feberdrömmar och Pave Maijanen

Jailhouse Rock - kris och Remu Aaltonen

Paul Olin gör en tillbakablick

Klipp ur serien:

Pinsamt med karaoke?

Der finns inget rätt eller fel när det kommer till musik

Här är den – Yle Vegas pop/rockfrågesport!

Rockpoliserna:

1. Till vilken James Bond-film sjöng Chris Cornell titellåten ”You Know My Name”?

2. Vilken dansstil blev populär långt tack vare Chubby Checker?

3. ”Here With Me”, “Thank You”, “White Flag” och “Life for Rent” var stora hittar kring millennieskiftet. Vem var den brittiska sångerskan?

4. År 1989 fick den svenska duon Rob’n’Raz en stor hit runtom Europa med singeln ”Got To Get”. Vem var den kvinnliga artisten som sjöng på den?

5. Gissa skivan! Vilket skivkonvolut presenterar Molly, 4 år? Klicka på rutan för att se hennes teckning och höra henne berätta om bilden. Efter fråga 10 kan du jämföra teckningen med originalpärmen.

6. ”That’ll Be the Day”, “Peggy Sue” och “Maybe Baby” – tre kända 50-tals hittar med en viss amerikansk rock’n’roll-pionjär – vem?

7. Vilken grupp gav ut 1970-tals skivorna ”Eldorado”, “Face the Music”, ”A New World Record”, ”Out of the Blue” och ”Discovery”?

8. Vem fick år 1982 en listetta med singeln ”Pass the Dutchie”?

9. Kari Peitsamo firar 40-års jubileum som artist i år. 1993 gav han ut en skiva på svenska. Vad hette den?

10. Vem är singer-songwritern på bilden? Alla hans tre studioplattor (betitlade ”+”, ”×” och ”÷”) har blivit listettor.

Gissa skivan – originalpärmen

Vältajmad hitlåt

Brexit och historien som går igen

Politiskt gungande musik

Högt på listan men tyst i radion

Här är den – Yle Vegas pop/rockfrågesport!

1. Vad hette genombrottssingeln för Ultravox? Det är även deras mest framgångsrika singel.

2. Vem fick år 1995 en stor hit med singeln ”Wonderwall”?

3. Varifrån kommer synthpopduon Hurts?

4. Siouxsie Sioux fyllde nyligen 60 år. Med vilken grupp blev hon känd?