För ett år sedan blev det klart att Marie Fredrikssons långvariga sjukdom satte stopp för den planerade världsturnén med Roxette. Det betydde att Per Gessles kalender plötsligt gapade tom och att dra ut på en turné med Gyllene Tider kändes inte rätt just då. Istället började Gessle fundera på att göra något som skulle bryta mot det han gjort tidigare.

Jag träffade Per Gessle i mars (2017) i Stockholm för att göra en längre intervju om hans karriär. Serien sänds i Yle Vega från och med midsommar. Men vi pratade också om den nya skivan som utkommer på fredagen (28.4) och som jag hade fått en möjlighet att bekanta mig med före intervjun.

Jag märkte att han var pratglad och ivrig att få diskutera det projekt som jag vill påstå att är det mest personliga han har gjort under hela sin karriär.

Fusion mellan Halmstad och Nashville

Det är lätt att prata musik med Per Gessle. Han är själv som ett levande poplexikon och kan känner till det mesta som har gjorts då det gäller den genrén allt från 60-talet framåt.

Han är den som hittade det hemliga receptet på hitlåtar. Med Roxette hade han och Marie Fredriksson hela fyra första placeringar i USA och med Gyllene Tider har han gjort en massa odödliga sommarklassiker.

Den nya skivan har blivit något helt annat. Gessle hade sett en dokumentärfilm om Nick Cave då han gjorde en skiva i en studio i Frankrike. Det gav inspiration till att bryta mönstret att spela in i Sverige och efter en del sökande så dök countrymusikens Mekka, Nashville, plötsligt upp.

Det är inte första gången som en artist söker sig till den staden för att hitta ett nytt sound i sin musik. Elvis Costello testade det här redan 1981 och resultatet blev det lyckade albumet Almost blue.

- Jag åkte till Nashville för att göra en akustiskt baserad platta, det var min ambition, och att använda lokala musiker där det behövdes. Det gjorde att det blev en härlig fusion mellan Halmstad och Nashville, berättar Gessle.

Men trots 80 miljoner sålda album så var det inga limousiner eller lyxhotell som gällde för Gessle och hans vapendragare Christoffer Lundquist, Anders Herrlin och Clarence Öfwerman som har varit involverade i de flesta produktioner som Gessle har gjort.

De hyrde ett hus som de hittade på webben och som låg nära studion.

Texterna först

Per Gessle var 19 år då hans pappa dog och hans mamma gick bort för tre och ett halvt år sedan. Våren 2014 dog hans storebror och strax innan resan till Nashville hösten 2016 gick hans stora syster också bort. Hur mycket påverkade sorgerna i privatlivet innehållet på skivan?

- Det är ju en väldigt textfokuserad skiva och vi bestämde tidigt att det skall bli en jätteliten produktion. Vi ville att varje instrument skall höras. Det ska låta varmt och gott och det skulle inte bli hitsad (hitbaserad red.anm.) musik utan mer organisk utan att för den skull låta gammalmodig.

- Vi ville inte ha en stor produktion och då blir texterna väldigt viktiga eftersom de ligger på ytan hela tiden. Det här är ju en skiva som jag absolut inte kunde ha skrivit för 15 år sedan så det är klart att det som har hänt mig under de senaste åren präglade innehållet.

Här finns ingenting
Här finns just ingenting att hitta på
Men kom om sommaren
Då har jag en plats dit vi kan gå― Öppningsspåret Min plats

Dansband har förstört countryn

Första singeln från albumet är Småstadsprat som Gessle gör som duett tillsammans med Lars Winnerbäck. Min egen favorit på skivan är öppningsspåret Min plats som säkert för tankarna för många till ungdomens härliga somrar i en småstad. Musikaliskt kunde anslaget inte vara bättre.

Det finns ett vemod som blir förstärkt då steel-gitarren och violinen kommer med. Och de som är ute efter slagkraftiga Gessle-refränger har inte så mycket att hämta. Däremot är det en skiva som växer för varje gång och Per Gessle visar att han kan också kan vara både djup och personlig som i låten Allt gick så fort.

Och det är väl därför som just Nashville och den inramning som de typiska countryinstrumenten ger känns helt rätt. Men det är absolut inte en coutryskiva utan en akustiskt baserad Per Gessle-skiva med influenser från både pop, country och till och med en del av den svenska vistraditionen.

I den svenska musikvärlden finns det ju också en stil som i en del fall låter som country. Den svenska dansbandsmusiken kan ibland ligga nära Nashville.
Och trots att hans fru Åsa gillar svensk dansbandsmusik så är det inget för Per Gessle.

- Jag tycker ju att countrymusiken har blivit lite fördärvad av dansbanden i Sverige för det är ju lite samma art men det blir ju så himla mjäkigt så jag har aldrig varit inne i den världen.

Dags för två nya utmanare att utmana vegatoppen. Utmanarna den här veckan tävlar mot Stella Jonasson som tagit sig upp på Vegatoppen. Vem röstar du på den här veckan?

Månskensbonden sätter sig bakom ratten

Efter två uppskattade singlar är den finlandssvenska artisten Månskensbonden tillbaka med en ny låt i klassisk Springsteen-köra-på-landsvägen-anda. Enda skillnaden är att den utspelar sig i en trakt där vägarna inte leder någonstans och en tid när privatbilismen blivit ett miljöhot.

- Soundet i låten är lite annorlunda men visst hör man att det är musik av Månskensbonden berättar Markus Bergfors.

- Det har gått ganska bra för mina tidigare låtar så det är klar att finns en liten spänning i att se hur Vegatoppen lyssnarna röstar den här veckan.

Risto Tammilehto med vänner. Risto Tammilehto Bild: Privat risto tammilehto

Risto Tammilehto med vänner bjuder upp till dans

Risto Tammilehto har i trettio år jobbat på Svartå slott som timmerman och alltiallo. Fritiden har varit fylld av musik, i andras och i eget dansband. I dag satsar han på en karriär som trubadur och artist.

- Musiken har alltid funnits med mig. Som liten fick jag min första gitarr och efter det har jag varit fast i musikens underbara värld berättar Tammilehto.

- Som blivande pensionär kommer jag att ha mera tid för musiken och i planerna finns att ge ut mera musik. Låten En clown i mina kläder är en gammal Totta Näslund favorit som jag ville ha med på min nya skiva konstaterar Tammilehto.

Så här fördelade sig rösterna i Vegatoppen nr 16:

Stella Jonasson klättrar upp på Vegatoppens första plats med låten Din ängel. Däremot räckte inte rösterna till för Vasas flora och fauna och Hanna Lagerström, vilket betyder att de inte längre finns med på listan.

1. Stella Jonasson / Din ängel: 17.69 %
2. Christer Nordström / Spela: 15.65 %
3. Charlotta & The Napkins / Falling for you: 13.95 %
4. Paulina Biström sjunger Lena Stenlunds visor / En näve mull: 13.27%
5. Jonzons / För att vi ska få ha varann: 10.88 %
6. Thomas Lundin / Tänk om allt är som det ska: 9.86 %
7. Sam´s Garage / The Flame: 6.46 %
8. Jepokryddona / Jack Lintel's Jig: 6.12 %
----------------------------------------------------------
9. Vasas Flora och Fauna / En invasiv art: 3.06 %
10. Hanna Lagerström / 02:51: 3.06 %

Rösta på Vegatoppen nr 17 här!

Vegatoppen v17

Du kan rösta på en låt. Röstningen avslutas tisdag 2.5 kl. 24:00.

 Stella Jonasson / Din ängel 

 Christer Nordström / Spela 

 Charlotta & The Napkins / Falling for you 

 Paulina Biström sjunger Lena Stenlunds visor 

 Jonzons / För att vi ska få ha varann 

 Thomas Lundin / Tänk om allt är som det ska 

 Sam´s Garage / The Flame 

 Jepokryddona / Jack Lintel's Jig 

 Månskensbonden / Nattfilen 

 Risto Tammilehto / En clown i mina kläder 

Skicka

Resultaten från Vegatoppen nummer 17 presenteras torsdag 4.5.2017 kl. 20.03 med repris lördag 6.5.2017 kl. 21.03. Då får du veta om utmanarna Månskensbonden och Risto Tammilehto tar sig upp på Vegatoppen och hur det går för listans övriga låtar och artister.

Vi vill gärna höra vad du tycker om låtarna! Kommentera i kommentarsfältet under artikeln.

Vegatoppen i Yle Vega, torsdagar kl.19:22, i repris på lördagar kl.21:03 och på Arenan i 30 dagar.

Här är den – Yle Vegas Kiss-frågesport!

Testa dina Kiss-kunskaper och briljera för dig själv eller tävla med kompisen och se vem som får flest poäng! Varför inte ha en liten tävling på jobbet under kafferasten eller över en liten fredagspilsner efter jobbet på puben runt hörnet?

Vid rätt svar markeras ditt svar genast med grönt. Ett felaktigt svar blir rött och då markeras det rätta svaret med fet stil.

Varje fredag kommer 10 nya musikfrågor av varierande svårighetsgrad här på svenska.yle.fi. Ämnesområdena rör sig inom de musikstilar som kan kallas något slags pop och rock, men kan även gälla soul, funk, blues, punk, heavy och så vidare.

Rockpoliserna:

Vill du snacka allmänt eller specifikt om musik med likasinnade individer? Kolla in vår Facebook-grupp Rockpoliserna (klicka här)! Vi vill höra folkets röst! Du kan tipsa om musiknyheter, gigs, ny eller gammal musik. Bra eller dålig, ingen skillnad så länge det är kul att käbbla om saken! De aktivaste debattörerna kan till och med få en egen Rockpolis-badge!

Rock'n'roll! Eller något. Lycka till!

1. Vad heter basisten i Kiss? Han är bl.a. känd för sin långa tunga.

 Paul Stanley 

 Ace Frehley 

 Peter Criss 

 Gene Simmons 

2. Vad är bandnamnet Kiss en förkortning av?

 Det är ingen förkortning. 

 Knights In Satan’s Service 

 Kings In Satan’s Service 

 Keep It Simple, Stupid 

3. Varje Kiss-medlem är sminkad som en seriefigursaktig karaktär. Vilken karaktär har Paul Stanley?

 The Starchild 

 The Catman 

 The Demon 

 The Spaceman 

4. Kiss fick sitt egentliga genombrott år 1975 med deras smått legendariska fösta liveskiva ”Alive!”. Det var mycket tack vare konsertversionen av en tidigare utgiven låt som efter detta blev något av gruppens signaturmelodi. Vad heter låten?

 Rock and Roll All Nite 

 Strutter 

 Nothin’ to Lose 

 Let Me Go, Rock 'n' Roll 

5. Vad heter det klassiska Kiss-albumet nedan? Titeln är dold bakom den svarta rutan.

 Hotter Than Hell 

 Destroyer 

 Love Gun 

 Creatures of the Night 

6. Skivan i den föregående frågan innehöll även singeln ”Beth”. Den blev gruppens första guldsäljande hit i USA och en av deras största klassiker. Vilken Kiss-medlem sjöng ”Beth”?

 Ace Frehley 

 Peter Criss 

 Paul Stanley 

 Gene Simmons 

7. Även om Kiss mestadels spelar hårdrock, så gjorde de år 1979 en liten utflykt in i discons värld. Det utmynnade i en singel som delade fansen, men samtidigt blev en av gruppens största hittar. Vad hette singeln?

 Calling Dr. Love 

 Heaven’s on Fire 

 I Was Made For Lovin’ You 

 Shandi 

8. År 1983 tog Kiss av sig sminket och visade sina riktiga ansikten. Vilken var deras första LP utan smink?

 Unmasked 

 Creatures of the Night 

 Lick It Up 

 Animalize 

9. År 1978 gjorde Kiss en film som fått både kalkon- och kultstämpel. Vad hette filmen?

 Detroit Rock City 

 Scooby-Doo! and Kiss: Rock and Roll Mystery 

 The Elder 

 Kiss Meets The Phantom Of The Park 

10. Efter Ace Frehley har Kiss haft fyra andra officiella sologitarrister. Vad heter den nuvarande?

 Vinnie Vincent 

 Mark St. John 

 Bruce Kulick 

 Tommy Thayer 

Gustav Djupsjöbacka tar avsked från sig position som lektor i liedinterpretation vid Sibelius-Akademin.

Som ung pianist för över fyra årtionden sedan kom Djupsjöbacka i kontakt med sångmusiken, vilket gav mersmak. Trots att han i första hand studerade för att bli konsertpianist blev sångmusiken hans livsverk. Efter avslutade studier fick han jobbet som pianist vid Radions symfoniorkester vid sidan av undervisningsjobb vid Helsingfors konservatorium. Då den legendariske ackompanjatören Pentti Koskimies pensionerades år 1988 sökte Djupsjöbacka jobbet som han har skött sedan dess, med avbrott för rektorsjobbet under åren 2004-2012.

Nydanande och experimentlysten

Sin debutkonsert gav Djupsjöbacka år 1978, med ett för tiden lite ovanligt program. Han bjöd in den svenska sopranen Ingrid Haking och ville göra ett experimentellt program, vilket inte direkt kunde godkännas av högskolan utan prövning. Den egentliga debuten skedde redan tre år tidigare som ackompanjatör vid sopranen Rita Bergmans debutkonsert år 1975.

Perspektivet av drygt fyra decennier visar klart hur musiklivet och samhället har förändrats, menar Gustav Djupsjöbacka. Volymen av konsert- och annat utbud har ökat flerfallt. Antalet musiker på marknaden har mångdubblats. Symfoniorkestrar, opera, mindre ensembler - alla tävlar om publikens gunst.

- Recitalkulturen är ändå i någon form av kris, det finns för många forum och publikunderlaget sviktar på många håll, säger Djupsjöbacka. Kulturen har blivit mera finfördelad. Tack vare de nya medierna finns det möjlighet att göra i små sammanhang för mindre kretsar och på sätt och vis har recitalformen återgått till sitt urpsrungliga syfte som en konsert i ett mindre sammanhang.

- Vad gäller liedkonsten så har jag försökt förnya och luckra upp den, med sceniska inslag och nya impulser, berättar Djupsjöbacka.

Kulturpolitik i förändring

Idag är det berättigat att alla blommor ska få blomma. Hierarkin vad gäller det offentliga stödet har också förändrats under Gustav Djupsjöbackas tid som aktiv musiker och organisatör. I dag är det legitimt att till exempel bedriva musikforskning i alla fenomen. För att använda ett förenklat exempel, Abba är lika värdefullt som Mozart. Vyerna har vidgats.

Kulturpolitikens ansvar är att fatta beslut om vad som ska stödjas. Under Gustav Djupsjöbackas tid som rektor för Sibelius-Akademin var folk missnöjda eftersom man ansåg att han inte försvarade bastionerna tillräckligt starkt. Men man måste anpassa sig till den föränderliga världen.

- Man måste vara ständigt beredd att ifrågasätta de givna fördelningarna av stöd och resurser så att musiklivet hålls så mångsidigt som möjligt, menar Djupsjöbacka. De sociala medierna har blivit viktiga marknadsföringsmedel och gör att det idag är mycket lättare att saluföra små tillställningar, man behöver inte en enorm budget för att nå sin målgrupp.

Tar avsked med konsert i Musikhuset

Fredag 28.4 ger Djupsjöbacka en avskedskonsert i Musikhuset. Konserten är en regelrätt liedrecital med favoriter genom årens lopp. Djupsjöbacka är i sitt eget element där han upplever att han har något att ge.

- Den åttaåriga rektorsperioden var en bra period, men ett totalt avbräck från det konstnärliga arbetet, menar Djupsjöbacka.

Första delen i konserten är Schumanns Dichterliebe, som framförs av Kristian Lindroos. Djupsöbackas karriär inleddes de facto just med Dichterliebe i samarbete med Jorma Hynninen, som tog sin an den unge pianisten Djupsjöbacka. Efter pausen blir det sång på franska av Francis Poulenc, som representerar Djupsjöbackas intresse för fransk musik. Sångcykeln framförs av den lovande barytonen Henri Tikkanen.

Som avslutning framför Monica Groop Haugtussa av Grieg. Sibelius är en av de komponister som står Djupsöbackas hjärta närmast, men så här i jubileumsårets efterdyningar fick det räcka för en tid.

- Jag tycker att spiraltanken är givande, att återkomma med jämna mellanrum till bekanta stycken, men att på ett lite annorlunda sätt berika uttrycket, och att hitta nya infallsvinklar och betoningar - det tar aldrig slut.

Uppdragen fortsätter

Att gå i pension innebär inte att verksamheten upphör. Undervisningen fortsätter, med mästerkurser på olika håll i världen, men också som timlärare på Sibelius-Akademin. Nästa offentliga uppträdande blir i augusti på Pellinge Musikfestival, där Monica Groop är konstnärlig ledare.

Gustav Djupsjöbackas avskedskonsert "Die alten bösen Lieder" sänds i Yle Radio 1 fredag 28.4 kl.19.03 och finns på Arenan i 30 dagar.

Hundra år efter sin födelse och mer än tjugo år efter sin död är Ella Fitzgerald fortfarande en av portalgestalterna i jazzens historia. Musikälskare och jazzvokalister i flera generationer har engagerats och inspirerats av hennes musik.

Den 25 april har det gått hundra år sedan Ella Fitzgerald föddes. Världen ser annorlunda ut i dag, men det finns saker som består. En av dem är Ella Fitzgeralds musik.

Ella växte upp i fattiga men förhållandevis trygga förhållanden i Yonkers, New York, där hon bodde med sin mamma. I skolan var hon en duktig elev som oftast hade toppbetyg.

Hamnade på glid

Moderns död i en trafikolycka då Ella var femton år förändrade bilden. Den forna toppeleven började skolka från skolan och tillbringade det mesta av sin tid på gatorna i New York.

Det kunde ha slutat illa, men Ella räddades av sitt intresse för sång och dans. Sjutton år gammal vann hon en talangtävling på den berömda Apolloteatern i Harlem. Då ägde hon inte ens scenkläder utan uppträdde i avlagda herrlumpor.

Ella Fitzgerald med Chick Webbs orkester på Savoy Ballroom i New York 1938. Ella Fitzgerald med Chick Webbs orkester på Savoy Ballroom i New York 1938 Bild: Publicitetsfoto från 1938 Chick Webb,Ella Fitzgerald

Framgång med Chick Webb

Ett knappt år senare var hon sångsolist i populära Chick Webbs orkester och uppträdde på Savoy Ballroom i New York. Nästan över en natt hade Ella Fitzgerald förlyttat sig från rännstenen i Harlem till New Yorks lyxigaste nattklubbar.

För det kunde hon tacka sin enastående, medfödda talang och sin målmedvetna professionalism. De skulle efter hand göra henne till en av jazzens främsta vokalister genom tiderna.

Skivor i sex decennier

Sina tidigaste skivinspelningar gjorde Ella Fitzgerald redan på 1930-talet med Chick Webbs orkester. Hennes första stora hit var sången A-tisket, a-tasket som 1938 blev en miljonsäljare och klättrade upp till första plats på den amerikanska topplistan.

Med åren blev skivorna många. Under sin mer än femtio år långa karriär spelade Ella Fitzgerald in över tvåhundra album som såldes i mer än fyrtio miljoner exemplar.

Skivomslag från 1959. Ella Fitzgerald Sings the Gershwin Songbook. Skivomslag från 1959. Bild: Verve Records Ella Fitzgerald,George Gershwin,Verve Records

Sångböckerna säljer

Den konstnärliga höjdpunkten på Ellas karriär inföll på 50- och 60-talet, då hon var knuten till skivbolaget Verve. Mest berömd är hennes serie av Songbooks, album där hon tolkar verk av de stora amerikanska populärmusikaliska kompositörerna: Cole Porter, Richard Rogers, George Gershwin, Duke Ellington och många fler.

Songbook-skivorna blev både konstnärliga och ekonomiska framgångar, och med dem befäste Ella Fitzgerald sin ställning som USAs ledande kvinnliga jazzvokalist.

Ofelbar sångteknik

Ellas unika röst har gjort henne till en förebild för jazzsångare i flera generationer. En klockren klang förenad med suverän sångteknik gjorde att omtagningar sällan behövdes vid hennes skivinspelningar.

Också de talrika liveskivor som gavs ut under Ella Fitzgeralds karriär vittnar om en sångröst som höll i alla väder.

Särskilt berömd är Ella för sitt ofelbara rytmsinne och sin tydliga diktion. Man kan höra vartenda ord hon sjunger, vilket ger djup också åt tolkningarna. Ändå bevarade Ella alltid ett mått av lekfullhet i sina framföranden, och hon briljerade aldrig med sin teknik för teknikens egen skull.

Ella på konsertestraden i Schweiz 1984. Ella Fitzgerald på konsertestraden i Schweiz 1984. Bild: EPA / Peter Schlegel Ella Fitzgerald

Mästare på scatsång

Ellas scatsång är ett kapitel för sig. Hon uppfann inte scattekniken, den användes redan i jazzens barndom av Louis Armstrong och andra. Men Ella utvecklade stilen till fulländning, och med tiden blev den ett av hennes särmärken.

Scatsången är en sång utan ord, där vokalisten improviserar fritt över harmonierna på samma sätt som en instrumentalsolist skulle göra. Den här tekniken lärde sig Ella under bebop-eran på 1940-talet, då hon hade möjlighet att samarbeta med flera av genrens stora solister som Dizzy Gillespie och Charlie Parker.

Ella Fitzgerald använde sin röst som ett musikinstrument, och förmodligen är det en av de främsta orsakerna till att hon ännu i dag är en förebild för jazzvokalister i hela världen.

Hör mer om Ella Fitzgeralds liv och musik i Fokus på Ella Fitzgerald i Yle Vega och på Arenan.

Det svenska bandet Ghost trollband än en gång den finska publiken när Helsingfors ishall omvandlades till ockult hårdrocksmässa.

I kallt och ruggigt väder får Havis Amanda sin vita mössa klockan 18. Studenter i alla åldrar följer efter och snart är stadens centrum ett hav av vita mössor och studenter i overaller och vuxna i långa, ljusa poplinrockar. Glädjen är högljudd och det skålas i skumvin.

Några kilometer därifrån har de vita mössorna byts ut mot svart läder och svarta t-skjortor, kedjor och nitar. Bland de 8000 metalfans som samlats i Helsingfors ishall seglar en och annan dödskallesminkad påve förbi. På toaletten träffar jag en anonym gast. Masken i silver har drag av en satyrs eller Minotauros ansikte.

Rökelse och mobil bar

Nere på parketten möts jag av en icke tidigare skådad syn, en bardisk där folk köar för öl och annan dryckjom. Så liberalt och fördomsfritt, men så fungerande. Plastglasen får inte föras över halva planen och ordningsvakterna gör ett bra jobb som spärrar. När konserten är över, är golvet torrt och jag ser varken spår efter stänk eller söndertrampade stop. Bara ett täcke av konfetti som sprutats ut över publiken.

Publik väntar på Ghosts konsert. Bild: Leo Gammals Ghost,hard rock,Helsingfors ishall,Hårdrock,ockultism,publik,satanism,Satanism,spöken

Vilket i sin tur är litet ironiskt, för vi är ju här för att fira Walpurgis, en natt då häxor rider på kvastar eller getabockar till gamla offerplatser och gör ofog i djävulens sällskap. Och när det gäller Ghost så borde vi ju vara i djävulskt sällskap.

Det känns istället som om jag stigit in en katolsk domkyrka. Rökelse sipprar ut från scenen och ur högtalarna sjunger gosskören Miserere Mei, Deus på latin.

För att oskadliggöra spökerier förde man förr i tiden oväsen med rop, skott, horn och tände eldar. Publiken ropar visserligen, men det är Ghost som levererar resten när ritualen inleds med Square Hammer från den senaste ep:n Popestar. Och det är inte första gången de är här.

Välsignat vare mörkret

Sedvanligt svävar Papa Emeritus III omkring och välsignar publiken med utsträckta armar som det hör en religiös auktoritet till. Emeritus eller på svenska, den som har tjänat ut, är en mycket välfunnen titel på sångaren i dödskallesmink och svart påvlig dress.

För lyriken i Ghosts låtar handlar om synd, skärseld, makt och död, emellanåt fullkomligt blasfemisk. Katolska symboler används för att förtydliga maktspelet mellan Gud och Satan, där denna förtappade påve, som valt den mörka sidan, nu har hittat en egen församling.

Djävulen och hans son bildar en röd tråd genom kvällens mässa. I olika skepnad dyker de upp i bland andra Secular Haze, Per Aspera ad Inferi, Year Zero och avslutande Monstrance Clock från den andra skivan Infestissumam (2013).

Papa Emeritus III har bytt skepnad. Det svenska hårdrocksbandet Ghost på scenen. Bild: Leo Gammals Ghost,hard rock,Hårdrock,Linköping,ockultism,papa emeritus iii,satanism,Satanism,Sverige

Jag får antagligen på huvudet om jag kallar Ghosts musik för goth metal, men den är mörk, melodisk och suggestiv. I synnerhet Cirice och From the Pinnacle to the Pit från tredje skivan Meliora (2015) har tydliga inslag av Jerry Cantrells (Alice In Chains) riff och stämsång.

Och fast He is är en ballad, som Simon & Garfunkel kunde ha skrivit på 1970-talet, och som skulle platsa i Melodifestivalen, är den samtidigt ett bevis på hur stora Ghost har blivit. När publiken sjunger med i refrängen hör man att de, efter flera år av turnerande världen runt, äntligen nått stadionstatus.

Ghost inledde karriären med att bland annat omarrangera popcovers. Med tanke på hur tunga och sorgliga till exempel spökversionerna av Depeche Modes Waiting for the night och Imperiets Bibel är, så saknar jag dem ur kvällens annars välbalanserade och väl genomförda konsert.

Från påve till voodoopräst

När Spöksonaten går över i He is har Papa Emeritus bytt ut mitran och manteln mot en svart frack, som lär vara inspirerad av kung Gustav III. Påven har förvandlats till Dead Astaire, men uppträder som en Houngan, en dandylik voodoopräst som babblar på kreolsk engelska som är nästintill omöjlig att förstå.

Publik på väg ut från Ghosts konsert. Bild: Leo Gammals Ghost,hard rock,Helsingfors ishall,Hårdrock,ockultism,satanism,Satanism

Denna skepnad är inte osökt. Voodoon har en stark koppling till det katolska i Västindien och döden är en gemensam och bekant nämnare för bägge trossamfund. Det här hörs tydligt i Absolution, Mummy Dust och Ghuleh/Zombie Queen i den avslutande delen. Döden förenar oss alla, frågan är bara vad som händer efteråt.

Varje fredag kan Svenskfinlands musikdiggare testa sina kunskaper i det numera traditionella musiktestet. Efter närmare 90 veckor har det blivit dags att litet utveckla testet och ta med ett nytt element – Gissa skivan!

Varje vecka kommer Molly, 4 år, att med gediget musikkunnande och konstnärligt sinne presentera ett nytt känt vinylkonvolut. Med sitt omisskännligt färgglada sinne och händerna laddade med kritor tolkar hon skivomslag som många säkert känner igen.

Men gör ni det även i hennes egenhändigt tecknade versioner? Mollys artistiska frihet känner nämligen stundom inga som helst gränser.

För att underlätta igenkännandet beskriver Molly samma konvolut även verbalt.

Tecknat skivomslag till Yle Vegas Musiktest. Bild: YLE / Lasse Grönroos skivkonvolut,vega musiktest

Nu på fredag den femte maj är det premiär för Molly och Gissa skivan i Musiktestet!

Yle Vegas Musiktest kommer varje fredag morgon på svenska.yle.fi.

Mycket nöje! Och lycka till!

En vecka innan ESC 2017 kör igång i Kiev laddar improvisationsgruppen Stjärnfall upp med Improvision Song Contest 2017. I dag får Vegas lyssnare provsmaka på det hela genom att föreslå låttitlar och länder för nya improviserade ESC-låtar.

Nya låtar låtar föds alltså i kväll utgående från Vegalyssnarnas önskemål. Skriv i kommentarsfältet vad du vill höra och knäpp på radion kl 17.30 så får vi se vad det blir!

På fredag kväll blir det sedan årets mest hisnande schlagertävling – Improvision Song Contest 2017 - på Nordhuset i Helsingfors. De ställer då till med sin bejublade show av glitter, glamour, galenskap och musik från hela världen och för alla åldrar.

Vem vinner årets schlagergala? Blir det en rock-opera från Moldavien? En tango från Island? En mazurka från Malta?
Där kan du du vara med och välja låtarna och rösta fram din favorit i Improvisionen 2017!

På scenen i Nordhuset är Johanna af Schultén, Åsa Nybo, Max Bremer, Anja Bargum, Paul Holländer, Niklas Häggblom, Christoffer Strandberg, Valo Sauri, Elisabeth Öhman, Sam Huber (music), Douglas Pashley (piano).

Improvision song contest 2017

Gita Kadambi föreslås bli ny chefdirektör för Finlands nationalopera och -balett.

Det är styrelsen för stiftelsen för Finlands nationalopera och -balett som föreslår att Kadambi ska efterträda Päivi Kärkkäinen som går i pension.

Före det slutliga beslutet ska styrelsen höra alla personalgruppen vid operan och baletten.

Kadambi, 45, har arbetat som intendent för Helsingfors stadsorkester sedan 2013 och som personalchef på Rundradion, biträdande intendent för Radions sinfoniorkester och har haft produktionsuppdrag vid Nationaloperan och Operafestivalen i Nyslott.

Hon har avlagt en Executive MBA-examen vid Aalto-universitetet, är musikmagister från Sibeliusakademin och har tagit en Master of Music Performance-examen vid London College of Music.

Den nya chefdirektören ska tillträda i början av 2018.

Dags för två nya utmanare att utmana vegatoppen. Utmanarna den här veckan tävlar mot Risto Tammilehto som tagit sig upp på Vegatoppen. Vem röstar du på den här veckan?

Armadis Rama bjuder på äkta finlandssvensk reggae

Det är ett gäng riktigt duktiga musiker som skapat gruppen Armadis Rama. Robban Hagnäs, känd från Wentus Blues Band, har plockat med sig Frippe Wenelius, Jessica Riippa, Charlotta Kerbs, Callo Rönngård, Tumba Haldin, Juho Kinaret, Rickard Slotte, Michael Ford och Micke Sahlström.

- Reggae på österbottniska, på dialekt fungerar riktigt bra. Det är avslappnat och skönt. Dessutom är det så många duktiga musiker som medverkar på skivan så det har varit roligt att jobba med projektet berättar Robban Hagnäs.

Julienne Julienne Ivars Bild: Privat julienne ivars

Julienne njuter av lugnet i musiken

Julienne Ivars flyttade från Närpes till Stockholm för några år sedan och trivs med storstadslivet.

- Det är klart att det är ett stort steg att flytta från lilla Närpes till Stockholm men jag har blivit väl mottagen. Jag har studerat musik och träffat många trevliga människor berättar Julienne.

- Min musik är väldigt viktig för mig. Jag står bakom det jag skriver och låter inte påverkas av trender. Det ska kännas äkta och på riktigt säger Julienne.

Så här fördelade sig rösterna i Vegatoppen nr 17:

Risto Tammilehto klättrar upp på Vegatoppens första plats med låten En clown i mina kläder. Däremot räckte inte rösterna till för Thomas Lundin och Jepokryddona, vilket betyder att de inte längre finns med på listan.

1. Risto Tammilehto / En clown i mina kläder: 21.07 %
2. Christer Nordström / Spela: 12.92 %
3. Stella Jonasson / Din ängel: 12.64 %
4. Paulina Biström sjunger Lena Stenlunds visor: 9.83 %
5. Jonzons / För att vi ska få ha varann: 8.71 %
6. Månskensbonden / Nattfilen: 8.43 %
7. Sam´s Garage / The Flame: 8.15 %
8. Charlotta & The Napkins / Falling for you: 7.58 %
----------------------------------------------------------------
9. Thomas Lundin / Tänk om allt är som det ska: 5.34 %
10. Jepokryddona / Jack Lintel's Jig: 5.34 %

Rösta på Vegatoppen nr 18 här!

Vegatoppen v18

Du kan rösta på en låt. Röstningen avslutas tisdag 9.5 kl. 24:00.

 Risto Tammilehto / En clown i mina kläder 

 Christer Nordström / Spela 

 Stella Jonasson / Din ängel 

 Paulina Biström sjunger Lena Stenlunds visor 

 Jonzons / För att vi ska få ha varann 

 Månskensbonden / Nattfilen 

 Sam´s Garage / The Flame 

 Charlotta & The Napkins / Falling for you 

 Armadis Rama / Skärivedri 

 Julienne / Eye of the storm 

Skicka

Resultaten från Vegatoppen nummer 18 presenteras torsdag 11.5.2017 kl. 20.03 med repris lördag 13.5.2017 kl. 21.03. Då får du veta om utmanarna Armadis Rama och Julienne tar sig upp på Vegatoppen och hur det går för listans övriga låtar och artister.

Vi vill gärna höra vad du tycker om låtarna! Kommentera i kommentarsfältet under artikeln.

Vegatoppen i Yle Vega, torsdagar kl.19:22, i repris på lördagar kl.21:03 och på Arenan i 30 dagar.

Här är den – Yle Vegas pop/rockfrågesport!

Testa dina musikkunskaper och briljera för dig själv eller tävla med kompisen och se vem som får flest poäng! Varför inte ha en liten tävling på jobbet under kafferasten eller över en liten fredagspilsner efter jobbet på puben runt hörnet?

Vid rätt svar markeras ditt svar genast med grönt. Ett felaktigt svar blir rött och då markeras det rätta svaret med fet stil.

Varje fredag kommer 10 nya frågor av varierande svårighetsgrad här på svenska.yle.fi. Ämnesområdena rör sig inom de musikstilar som kan kallas något slags pop och rock, men kan även gälla soul, funk, blues, punk, heavy och så vidare.

Rockpoliserna:

Vill du snacka allmänt eller specifikt om musik med likasinnade individer? Kolla in vår Facebook-grupp Rockpoliserna (klicka här)! Vi vill höra folkets röst! Du kan tipsa om musiknyheter, gigs, ny eller gammal musik. Bra eller dålig, ingen skillnad så länge det är kul att käbbla om saken! De aktivaste debattörerna kan till och med få en egen Rockpolis-badge!

Rock'n'roll! Eller något. Lycka till!

Gissa skivan - originalpärmen

Här nedan kan ni se Mollys teckning från fråga 5 jämfört med originalomslaget. Dra bildens högra kant mot vänster för att se den rätta konvolutbilden.

Bild: Lasse Grönroos

Det känns litet som att vara ett dörrknackade Jehovas vittne när man talar om Kiss ifall man är lika insnöad på bandet som tidigare finska Kiss Army-bossen Henrik Creutz eller Svenska Yles redaktör Lasse Grönroos.

Och när Kiss är i stan är det julafton igen. VR har låtit sminka de ikoniska stengubbarna vid Helsingfors järnvägsstation i Kiss-smink och i Yle Vega dryftade Creutz och Grönroos sitt Kiss-diggande kvällen innan konserten.

På fotot ovan ser vi en 13-årig Henrik med ett brett leende på de svarta läpparna. Året var 1987. Idag är han en 43 år gammal familjefar och jordbrukare på Malmgård i Östra Nyland. Var och hur började det hela för Henrik?

- Långt över 3/4 av mitt liv har jag varit Kiss-fan. Jag föddes en vecka före deras första album kom ut så det känns som att det här kanske är min grej, berättar Creutz.

- Jag såg en bild av Creatures of the night-skivomslaget (1982) och tänkte att det här bandet är coolt, utan att jag kände till musiken. Det var ungefär 1984 jag började digga Kiss och min första skiva jag köpte var just Creatures of the night.

Kiss gav 100%, igen. Kiss i Helsingforsarenan 4.5.2017. Bild: Svenska Yle / Lasse Grönroos Kiss (band)

I slutet av 80-talet grundade Creutz Kiss Army-fanklubben i Finland.

- Vi fick ihop 70-80 Kiss-fans. Men sedan 1996 kom det ordentligt igång i och med återföreningen och Tomi "Lordi" Putaansuu tog över, berättar Creutz.

Idag är Marko Syrjälä president för det som nu heter Kiss Army Finland och han berättar att klubben har "några hundra medlemmar". Nu ordnade de t.ex. evenemang både före och efter Kiss gig i arenan.

Ungefär hälften av de dryga 800 medlemmarna i Kiss Army Finlands Facebook-grupp är officiella fanklubbsmedlemmar som betalt sin medlemsavgift.

Henrik Creutz med familj på Kiss-konsert Henrik Creutz med familj på Kiss-konsert 4.5.2017 i arenan i Helsingfors Bild: Svenska Yle/Lasse Grönroos henrik creutz,Kiss (band)

Henrik Creutz har varit på Kiss-konserter med hela sin familj; med sina föräldrar och med sin bror och den här gången köpte han bra sittplatser åt sig själv, frun och båda barnen. Men barnens Kiss-diggande påminner inte om hans egen ungdoms.

Gene, Paul, Tommy, Eric Kiss i Helsingforsarenan 4.5.2017. Bild: Svenska Yle / Lasse Grönroos Kiss (band)

- Speciellt pojkens smak och val av låtar är av en helt annan kaliber än mina var i början. Han har valt ganska avancerade Kiss-låtar.

- Mycket från den tidiga perioden och hela åttiotalet är helt och hållet borta. Den nyaste låten han tycker om är I was made for loving you från 1979.

Fans i Donington, England 1996. Notera Lasse till vänster ca 1998. Sminkade Kiss-fans 1996 i Donington, England Bild: Lasse Grönroos Kiss (band),Kiss Army,lasse grönroos

Vi konstaterar att vi båda minns siffror såsom portkoder och telefonnummer via årtal relaterade till Kiss.

Dyker t.ex. talet "76" upp i något sammanhang så går tankarna till skivan Destroyer som kom ut 1976. "86" är Asylum-turnén med de neonsprakande kläderna och 1979 Dynasty-skivan. "1996" återföreningsåret o.s.v.

Dregen från The Hellacopters och Backyard Babies har berättat att han är likadan.

- Litet pinsamt, men det är kanske en sån där sak som bara Kiss-fans förstår, skrattar Creutz.

- I tonåren delade jag in tiden i tiden före och efter 1982, Det var före och efter Creatures of the night, de två stora tidsepokerna, berättar Creutz.

Henrik Creutz är Kiss-fan för livet Henric Creutz poserar med tidningar med Kiss på omslaget Bild: Svenska Yle / Lasse Grönroos henrik creutz,Kiss (band)

Kiss svek inte

När Kiss spelar i en mer eller mindre fullsatt Helsingforsarena inför 9500 människor den 4 maj är mediepådragetkring bandets Finlandsbesök stort.

Medlemmarna i Kiss börjar vara till åren komna. Paul Stanley är 65 och Gene Simmons 67. Trummisen Eric Singer är 58 och gitarristen Tommy Thayer som är yngst är 56.

När det svarta Kiss-lakanet hissas upp och ner ett par varv och knyts ordentligt före giget ska börja så spekulerar säkert många hur Stanleys röst ska hålla. Han har ju haft problem med den i flera år.

Till sist får de upp lakanet som det ska, lamporna släcks och lakanet trillar ner för att avslöja världens hetaste band uppe i takkanten på sina flygande plattformar.

Kiss i Helsingforsarenan 4.5.2017. Bild: Patrik Jonasson Kiss (band)

"You wanted the best, you got the best! The hottest band in the world: KISS!!".

Till klassiska öppningslåten Deuce (1974) kommer de ner och festen är igång.

kattmannen på screenen Kiss i Helsingforsarenan 4.5.2017 Bild: Patrik Jonasson Kiss (band)

Vi tar setlistan först. Kiss brukar spela tryggt och förutsägbart, litet trist när det gäller låtval. Men ikväll bjuder de faktiskt på några överraskningar.

Flaming Youth från Destroyer (1976) har bandet nästan aldrig spelat live och de hårdaste fansen kommer nästan i byxorna.

Från den osminkade perioden hör Lick it up (1983) numera till de obligatoriska hitarna och den kommer redan som tredje låt, men jag blir personligen glad över Crazy Crazy Nights (1987) som är nostalgisk för mig.

Say Yeah från Sonic Boom-plattan (2009) är enda låten från 2000-talet och ett välkommet alternativ till t.ex. Calling Dr. Love som de tack och lov lagt på hyllan nu.

Flaming Youth från Destroyer har bandet nästan aldrig spelat live och de hårdaste fansen kommer nästan i byxorna.

Scenen är magnifik, om än inte lika spektakulär som förra besökets enorma robotspindel som kom ner från taket.

Den här scenen är tagen från den show de körde i USA när de spelade i Las Vegas, bekant från Kiss Rocks Vegas-dvd:n.

Det är en massa screenar, även i taket ovanför bandet och publiken. Och så har de sina sedvanliga ramper som far upp och ner. Och bomber och rök.

Herrejävlar vad det smäller! Från första till sista låt är det en pyroteknisk orgasm utan like. Som vanligt. Och de kör med mycket scenrök, vilket alltid ser coolt ut.

Gene Simmons spottar blod Gene Simmons / Kiss i Helsingforsarenan 4.5.2017 Bild: Patrik Jonasson Gene Simmons,Kiss (band)

Jag noterar små detaljer: Gene tvättar flera gånger händerna på en våt trasa. kanske han får svettiga händer bland bomberna?

Innan Gene ska flyga upp i taket för att sjunga War Machine så står en snubbe i kulisserna och visar upp ett stort "X" åt Gene så han skall veta när han ställt sig på exakt rätt plats med vajrarna fästa på ryggen.

Thayer, Stanley, Simmons Kiss i Helsingforsarenan 4.5.2017. Bild: Svenska Yle / Lasse Grönroos Kiss (band)

Paul Stanleys röst är alltid det största orosmomentet. Men Starchild levererar. Ställvis är han litet svag i tonen, men jag har sett mycket värre konserter där han varit riktigt kraxig.

Helsingfors är turnéns andra gig efter Moskva och det märks att de är litet ovana ännu. Det uttrycker sig i att Paul ofta kikar på någon luntlapp på golvet, troligtvis setlistan och hans mellanspeakar känns inte så inövade.

Det här är en bra sak. Det känns litet mer avslappnat än normalt. Paul har väldigt väldigt mycket ärende hela tiden åt publiken och han ger som alltid 100%.

Den ursprungliga "Struttern" flirtar med publiken, gör kullerbyttor med gitarren och kastar plektrum åt fansen. Han dissar de trista typerna som sitter i publiken och får dem att ställa sig upp.

"Where´s my Lovegun?!" Paul Stanley / Kiss gör kullerbytta på scen 4.5. arenan Helsingfors Bild: Svenska Yle / Lasse Grönroos Kiss (band)

Stanley nämner VR:s stenstatyer i Kiss-masker och tackar flera gånger Finland för det varma mottagandet. Att sen Firehouse går litet knaggligt gör ingenting.

Det känns litet mer spontant än vanligt och man ser att bandet är på gott humör och ivriga att få bränna av klassiker efter klassiker i ett hav av pyro och konfetti.

Gene Simmons är alltid Gene Simmons. Bara axelskydden blir större för varje år som går. Snart syns inte hans huvud längre. Bara en tunga som sticker ut.

Paul Stanley Paul Stanley / Kiss i Helsingforsarenan 4.5.2017 Bild: Patrik Jonasson Kiss (band)

Gitarristen Tommy Thayer ser cool ut i de svarta latextrikåerna och i ett skede smyger Gene bakifrån och överraskar Tommy med att knipa honom i baken eller vad han nu gör med handen i skrevet på lead gitarristen... Thayer svarar med att peta bort Gene med gitarren i en liten piruett.

Breda leenden på scen och i publiken.

Bandet har kört med scenperuker så länge att de yngsta fansen i arenan i Helsingfors inte ens var födda då.

Redan i köpvideon med konserten från Animalize-turnén 1984 bar Gene peruk. Det berodde iofs på att han varit med i en film där karaktären skulle ha kort hår.

Men t.o.m. Singer har scenperuk numera så han inte behöver klippa och färga håret i Kiss-frisyr till vardags.

Tommy Thayer och Paul Stanley Kiss i Helsingforsarenan 4.5.2017. Bild: Svenska Yle / Lasse Grönroos Kiss (band)

Nästsista kyssen?

Den här gången har Kiss ingen ny skiva med sig i bagaget. Liksom många andra gamla band tycker de det känns motigt att lägga ner tid och pengar på ett nytt album som ingen ändå köper utan bara lyssnar gratis på.

De har sagt att de så småningom slutar turnera.

Det kan med andra ord vara sista gången vi ser Kiss. Eller nästsista, för de måste ju rimligtvis inom några år göra en till avskedsturné. Det har ju ändå gått 13 år sedan den förra "Farewell"-turnén. Den gången ångrade de sig och har kört på för fullt.

Kiss bär Creatures of the night-kläderna den här turnén. Kiss i Helsingforsarenan 4.5.2017. Bild: Svenska Yle / Lasse Grönroos Kiss (band)

Men bandet vi ser på scen är proffsiga och "on fire" till skillnad från Kiss i början av 2000-talet när Ace Frehley och Peter Criss var litet "trötta" och det hela gick på rutin och lät ganska trögt.

Paul Stanley frågar om vi vill ha dem tillbaka en annan gång och det vill vi definitivt. Utgående från torsdagens konsert vågar jag ge dem en eller två långa världsturnéer ännu efter denna. Jag har sett hälften yngre band med en energi som är 30% av Kiss.

I Psycho Circus flyger Paul ut över publiken och sjunger på en snurrande rund miniscen mitt i publiken och Tommy Thayer får sjunga Shock Me.

Kvällens allra sista låt är också litet otippad: I was made for loving you.

Tack Kiss! Kiss i Helsingforsarenan 4.5.2017. Bild: Svenska Yle / Lasse Grönroos Kiss (band)

Vill ni läsa en opartisk recension av Kiss får ni vända er till någon som inte spottat ketchup framför spegeln på 80-talet, rest till England och Sverige för att se dem eller byggt platåskor av vedklabbar på landet som barn.

Och jo, jag köpte ytterligare en ny Kiss T-skjorta.

Brytningsskedet för ungdomskulturen kom ungefär samtidigt som minikjolen, minns Yrsa Grüne.

- Först ville flickorna se ut som mamma, och sen plötsligt var det mammorna som ville se ut som flickor.

Till skillnad från idag så köade inte ungdomarna till nattklubbarna.

Musikalen Hair förde fram ett budskap för kärlek och emot kriget i Vietnamn. Hår 1969 Bild: Yle arkiv,arkivet,hair,hår,journalen,musikal

Konventet samlade folk

Istället samlades ungdomen på konventsfester, som ordnas av de olika gymnasierna.

- Då man fyllt femton kunde man få ett konventskort och gå på konvent. På festerna spelade live band så man kunde dansa och i baren serverades läsk, berättar Grüne.

Världsstjärnor som Jimi Hendrix hittade till Helsingfors. Jimi Hendrix, Kulturhuset Bild: www.iltasanomat.fi jimi hendrix,konsert,kulturhuset,rock

- Inte kunde man ju veta vad som händer på toaletterna, säger Grüne menande. Och de bästa festerna ordnades i Revan, alltså dåvarande Svenska lyceum på Elisabethsgatan.

Världsstjärnor i lilla Helsingfors

Listan på stora namn som spelade i den lilla nordiska huvudstaden är imponerande.

- Det ordnades ju massvis med konserter i stan på det som då hette Mässhallen, det vill säga dagens Tölö sporthall, minns Grüne.

Då Tölö sporthall ännu kallades Mässhallen spelade många stora stjärnor där. Tölö sporthall och brevidliggande byggnader Bild: Yle/Touko Yrttimaa byggnader,helsingfors,hus,sporthall,sporthallen,tölö,tölö sporthall

- The Beach Boys, The Who, Wings och Jimi Hendrix. Efter att vi sett Hendrix live konstaterade musikern Hasse Walli att hälften av publiken gick hem och sålde gitarren, medan den andra hälften gick hem för att öva.

På den tiden var världsstjärnorna betydligt mer tillgängliga än idag.

Pete Townshend, frontfigur i The Who Pete Townshend Bild: MOJO pete townshend

Då Beatles gjort slut och Paul McCartney spelade med Wings i Helsingfors var det cirka femtio personer i publiken. En pressbild på The Beatles klädda i kostymer. Bild: Future film/Apple corps George Harrison,John Lennon,Paul McCartney,Ringo Starr,The Beatles

Klubb för den som vill minnas tillbaka

Under vårvintern har Grüne tillsammans med andra ordnat egna träffar under namnet Natsaklubi på nattklubben Kaarle XII i Helsingfors.

Nylands nations byggnad på Kaserngatan. Nylands nation på Kaserngatan Bild: Yle/Petter West helsingfors då och nu,kaserngatan,nylands nation

- På 1960-talet verkade här N-klubi med livemusik och det var nära för oss som var med i musikalen Hair på Svenska Teatern. I dagens läge spelar vi olika åldrars musik på vår Natsaklubi. Först med en DJ, sedan liveband och så brukar vi avsluta med lite intervjuer, berättar Grüne.

Den 9 maj kör årets Eurovision Song Contest igång. Samma dag firar vi också Europadagen. Men vad vet du egentligen om Eurovisionens signaturmelodi? Och vet du vilken finlandssvensk som spelar i Chamber Orchestra of Europe? Testa dig själv här!

Önska dina favoriter i Den Klassiska Kvällen!

Varje tisdag kl.19.22 - 22.00 sänder vi Den Klassiska Kvällen i Yle Vega. Bertil Blom är programledare.

Du är varmt välkommen att delta med dina egna musikaliska önskemål, du når oss på adressen vega.musik@yle.fi. Skriv gärna också varför du vill höra just det stycket - kanske du har en historia att dela med dig av?

Blackbird tog sig inte vidare till final. Bland andra Sveriges Robin Bengtsson och Portugals Salvador Sobral gick däremot till finalen på lördag.

Finland var i final senast år 2014. Det är alltså tredje året i rad som det inte gick vägen i tävlingen.

Norma John består av vännerna Leena Tirronen och Lasse Piirainen. De har själva skrivit låten Blackbird, som handlar om hjärtesorg.

Norma Johns uppträdande har beskrivits som konst på scenen och Leena Tirronens röst som berörande. Vadslagningsbyråerna trodde på Norma Johns chans att ta sig till final och som bäst har Finland haft åttonde lägsta oddsen.

Följande länder gick vidare till finalen:

Moldavien: Sunstroke Project - Hey Mamma
Azerbajdzjan: Dihaj - Skeletons
Grekland: Demy - This is Love
Sverige: Robin Bengtsson - I Can't Go On
Portugal: Salvador Sobral - Amor Pelos Dois
Polen: Kasia Moś - Flashlight
Armenien: Artsvik - Fly With Me
Australien: Isaiah - Don't Come Easy
Cypern: Hovig - Gravity
Belgien: Blanche - City Lights

De tio som gick vidare tillsammans på scenen. Länderna som gick vidare från semifinal 1 i Eurovision 2017. Bild: EBU / Thomas Hanses eurovision 2017,Eurovision Song Contest,Eurovision Song Contest 2017

Utan finalplats blev:

Finland: Norma John – Blackbird
Albanien: Lindita – World
Tjeckien: Martina Bárta – My Turn
Georgien: Tamara Gachechiladze – Keep the Faith
Island: Svala – Paper
Montenegro: Slavko Kalezić – Space
Slovenien: Omar Naber - On My Way
Lettland: Triana Park - Line

Sverige var det enda nordiska landet som tog sig vidare ur den första semifinalen. Också Islands Svala blev utanför finalen.

Portugal är ett av de segertippade länderna som tog sig vidare. Azerbajdzjan har inte en enda gång missat finalen sedan de kom med år 2008, och gjorde det inte i år heller.

Portugal är i final för första gången sedan 2010 tack vare Salvador Sobral. Salvador Sobral. Bild: EBU / Andreas Putting eurovision 2017,Eurovision Song Contest,Eurovision Song Contest 2017,Salvador Sobral

Sveriges Robin Bengtsson öppnade den första semifinalen, men ska uppträda i den andra halvan av finalen. Robin Bengtsson framför sitt nummer på Eurovisionsscenen. Bild: EBU / Thomas Hanses eurovision 2017,Eurovision Song Contest,Eurovision Song Contest 2017,Robin Bengtsson

Den andra semifinalen sänds torsdagen den 11 maj och finalen lördagen den 13 maj på Yle TV2 och på Yle Arenan med start klockan 22. Sändningarnas refereras på svenska av Eva Frantz och Johan Lindroos.

Svenska kulturfondens stora kulturpris på 20 000 euro tillfaller i år författaren Maria Turtschaninoff. Därutöver belönas sex andra aktörer som gjort en extraordinär insats på utbildningens och kulturens område.

Varje år uppmärksammar Svenska kulturfonden ett antal personer som gjort en extraordinär insats på utbildningens och kulturens område genom att dela ut pris.

Stora kulturpriset

Svenska kulturfondens stora kulturpris på 20 000 euro tillfaller i år författaren Maria Turtschaninoff med följande motivering:

"Maria Turtschaninoff, författare och legendväverska, har skapat världar där naturens sånger, världarnas andar och flickors starka röster vävs samman till storslagna berättelser om det uråldriga och tidlösa.

Marias lyriska språk leder läsaren längs stigar kantade av såväl fantastiska varelser som ämnen och problematik som tydligt resonerar i allas verklighet – kärlek, syskonskap, identitet och att våga gå dit ingen annan gått.

Det fantastiska och mytiska blir en sprakande fond för de stora frågorna som berör oss alla, oberoende av ålder och sammanhang.

Turtschaninoffs flickor, kvinnor och kvinnomän har tagit steget långt utanför den finlandssvenska sfären och fyllt ett tomrum i såväl sin egen genre som inom litteraturen i allmänhet.

Maria Turtschaninoff har sedan debuten år 2007 utkommit med sex fantasyromaner och ett läromedel i historia.

År 2014 tilldelades hon Finlandia Junior-priset för romanen Maresi – Krönikor från Röda klostret. Romanen har sålts till 18 länder, utkommit i lättläst version och ska även bli film.”

Svenska kulturfonden delar också ut fyra pris på 10 000 euro var till:

Lillemor Gammelgård, direktör för småbarnsfostran vid Vasa stad för hennes målmedvetna arbete i att stödja språkutvecklingen hos barn i dagisålder.

Journalisten Tom Kankkonen vid Yle för hans förmåga att ge röst åt civilbefolkningen i konfliktdrabbade områden.

Folkmusikern Marianne Maans som har skapat ett personligt uttryck med tvärkonstnärliga inslag från dansens och bildkonstens värld.

Tom ”Riddo” Ridberg som är en eldsjäl inom scenkonst- och musiklivet i Åboland.

Anita och Nils Meinanders pris för medicinsk forskning på 6 000 euro tillfaller Radio X3M:s program ”Sex & Sånt” för deras viktiga arbete med att informera om sex, sexualitet och annan livskunskap med både humor och sakkunskap.

Erna Tauro-stipendiet på 4 000 euro tilldelas skådespelaren och musikalartisten Simon Häger som tagit sig an vitt skilda roller i produktioner på olika svensk- och tvåspråkiga scener, och som på ett förtjänstfullt sätt arbetat för sexuella minoriteters rättigheter.

Övre raden från vänster: Simon Häger, Isa Mårtenson, Dan Granqvist och Tom Ridberg. Nedre raden från vänster: Marianne Maans, Maria Turtschaninoff och Tom Kankkonen. Gruppbild på Kulturfondens pristagare 2017. På bilden finns Simon Häger, Isa Mårtenson, Dan Granqvist, Tom Ridberg, Marianne Maans, Maria Turtschaninoff och Tom Kankkonen. Bild: Yle/Thomas von Boguslawski dan granqvist,isa mårtenson,Maria Turtschaninoff,Marianne Maans,Simon Häger,Tom Kankkonen,tom ridberg

Läs mera:

Sex & Sånt kammar hem storvinst

Yle X3M:s långkörare Sex & Sånt belönas med en prissumma på 6000 euro. Programmet har i drygt 15 år vänt in och ut på alla sexrelaterade frågor som finlandssvenska ungdomar ställt och fortfarande ställer sig.

Det första man tänker när man hör ordet rap är kanske inte kristendom, utan något helt annat. En livsstil med droger, alkohol, sex och pengadyrkan kanske är mer relaterade till rapgenren.

Även om det ännu finns en hel del sådant så har faktiskt de största namnen inom modern rap skrivit mycket lyrik om deras tro och kristendom.

Grammyn för årets rapalbum 2017 och årets bästa nya artist 2017 gick till artisten som går under artistnamnet "Chance the Rapper". Chance, eller Chancelor Johnathan Bennett som han egentligen heter, är en öppet kristen Amerikansk rapartist.

Religiösa tankar har alltid funnits i rap musik eftersom genren handlar om att uttrycka sina tankar och åsikter. Även äldre rapartister som till exempel Tupac Shakur har behandlat ämnet men själv tycker jag att det dyker upp mer och mer i nyproducerad musik.

Han nämner Jesus och Gud i många av sina låtar, bland annat Blessings, All We Got och How Great vilka alla har väldigt starka gospelinslag. Han har nog även mindre religiösa låtar men ändå kan man nog märka ett tema igenom hela det prisvinnande albumet.

Låten "Blessings" (välsignelser) börjar med lovorden "I'm gonna praise Him, praise Him until I'm gone." Chance behandlar många viktiga ämnen i sina verser i "Blessings", bland annat Black Lives Matter-rörelsen och föräldraskap men framförallt hur han har blivit frälst och hur Gud styr hans steg.

Många andra rapartister har också behandlat detta tema. När man håller öronen öppna och faktiskt lyssnar på lyriken så märker man att många av dagens största namn inom rapmusiken har uttryckt sin tro i sina låtar. 

Kanye West gjorde många kristna upprörda med sin låt "I Am a God". Kanye West. Bild: EPA / JUSTIN LANE Kanye West

Kanye West är en av de rapartister som mest nämner sin tro i sin musik. Han har också samarbetat med Chance the Rapper på låten "All We Got". Kanye har även beskrivit sitt senaste album som ett "gospel album med mycket svordomar" och albumet har faktiskt namngetts efter det spanska namnet för aposteln Paulus. West har också talat om Gud i tidigare verk till exempel i låten "Jesus Walks".

Hans låt "I Am a God" gjorde många kristna upprörda eftersom West säger att han är en gud. Lyriken har förklarats med bibelversen "Jag har sagt att ni är gudar, att ni alla är den Högstes söner" (Ps 82:6).

Så fastän Wests sätt att uttrycka sin tro i musiken inte är så rumsrent så är han nog ändå öppet kristen. I en intervju med "Vibe Magazine" berättar han att han tror att Gud är orsaken till hans framgång och att Gud leder West på vägen.

Chance The Rapper är en öppet kristen rapartist. Chance the rapper är en rapartist. Bild: Wikimedia commons Chance the Rapper,rapartist,rappare

Kendrick Lamar är en annan rapartist som har uttryckt sin tro i sin musik fastän mycket av hans lyrik innehåller svärord och våldsamt språk. I introt till hans album "good kid, m.A.A.d city" hör man en bön där Lamar bekänner sina synder och sin tro.

Lord God, I come to you a sinner, and I humbly repent for my sins. I believe that Jesus is Lord. I believe that you raised Him from the dead. I will ask that Jesus will come into my life and be my Lord and Savior. I receive Jesus to take control ofmy life that I may live for Him from this day forth. Thank you, Lord Jesus, for saving me with your precios blood. In Jesus' name, Amen.― rapparen Lamar i introt till albumet Good Kid, m.A.A.d city

Annat än detta väldigt tydliga yttrande finns budskapet med ibland annat låten Alright, där Kendrick förklarar att i Guds händer klarar man sig. I låten "Faith" behandlar han också tro och religion.

Strunta i allt som heter religion, säger rapparen Kendrick Lamar. Kendrick Lamar Bild: EPA / ADAM WARZAWA Kendrick Lamar

- Tro på en Gud, Det är bara en Gud. Strunta i allt som heter religion. Tro på en Gud och gör gott. Försök ditt bästa för att göra gott, vi är inte perfekta, säger Lamar i en intervju till en amerikansk webbsajt.

Det här är bara en glimt av alla religiösa hänvisningar i den moderna rapen. Religiösa tankar har alltid funnits i rap musik eftersom genren handlar om att uttrycka sina tankar och åsikter. Även äldre rapartister som till exempel Tupac Shakur har behandlat ämnet men själv tycker jag att det dyker upp mer och mer i nyproducerad musik.

Så döm inte hunden efter håren, substans kan hittas även i raplyrik.

Artikeln skriven av: Emmy Wikström, Tölö Gymnasium

Efter Lordis seger i Aten stod det klart att Finland skulle få en möjlighet att arrangera tävlingen för första gången. Den 12 maj 2007 dundrade Charpentiers Te Deum ut från högtalarna i Arenan i Helsingfors och spänningen var stor.

Äntligen blev vi av med vitsen om hur helvetet fryser och Finland vinner tävlingen. Men efter det började allvaret. Hurudan bild av Finland skulle vi ge Europa då vi äntligen fick en chans att göra det och hur skulle Yle klara av de utmaningar som man stod inför?

Det har nu gått 10 år sedan Finland för första gången stod som värd för ett av de största nöjesevenemangen i Europa. Genast på måndagen efter segern i Aten började vi på Yle att jobba med ESC 2007.

Snabba ryck

Ett år är en relativt kort tid för att få ihop ett dylikt paket, som då innefattade två TV-program. I tävlingen deltog 42 länder som skulle inkvarteras, transporteras och underhållas. Samtidigt under två veckor fanns ca 500 små happenings ute på stan. I praktiken tog evenemanget över hela centrum av Helsingfors.

Dessutom gällde det att fixa arbetsutrymmen för ca 1500 journalister.

Journalisternas utrymmen fanns i Mässcentrum under tävlingen. Journalisternas utrymmen fanns i Mässcentrum under Eurovision Song Contest i Helsingfors år 2007. Bild: Kimmo Brandt/com.pic/All Over Press Eurovision Song Contest,Eurovision Song Contest 2007,Helsingfors,helsingfors mässcentrum,journalister,Messukeskus Helsinki,presscenter

I synnerhet de kommersiella medierna tog vara på varje chans att ifrågasätta Yles kompetens att få det hela att fungera.

Jungner kunde spelet

Mikael Jungner var då relativt nyutnämnd vd på Yle. Han kunde dra stor nytta av sina erfarenheter som medarbetare för Paavo Lipponen och också av jobbet som ansvarig för samhällskontakterna på Microsoft.

I en intervju för en av eftermiddagstidningarna konstaterade han genast att det inte finns en chans för att Yle arrangera det utan finansiellt stöd från staten. Om det inte löser sig får evenemanget gå till Tallinn eller Stockholm.

Mikael Jungner var chef på Yle då ESC arrangerades. Mikael Jungner informerar på Yle Bild: Jyrki Valkama/Yle Mikael Jungner

Det tog inte många minuter så hade han dåvarande statsministern Matti Vanhanen på tråden som garanterade att allt skulle lösa sig.

Varför inte Rovaniemi?

Det första som skulle avgöras var orten för evenemanget. På slutrakan stod det mellan Åbo och Helsingfors. Men det fanns också andra städer som gärna skulle ha tagit hand om delegationerna och de ca 1500 journalisterna, samt en massa fans som följer med tävlingen.

Heidi Kokki var biträdande producent. Hon kommer speciellt bra ihåg ett brev som hon fick:

- Det hade kommit från Rovaniemi och de undrade varför vi ska stänga in oss i en hall, varför kommer ni inte upp hit istället? Det är sommartid och vi har så ljust hela natten så ni behöver inte ens någon belysning när ni gör showen, tänkte man. Det var ju snällt tänkt men kanske inte så fungerande, säger Heidi Kokki och skrattar.

Åbo var länge med i spelet och de skulle ha varit villiga att hyra en av sverigebåtarna för att inkvartera de deltagande ländernas delegationer.

Valet föll dock på Helsingfors och i Helsingforsarenan arrangerades själva tävlingen medan presscentret höll till i Mässhallen.

Det blev Helsingforsarenan som fick stå värd för ESC 2007. Eurovision Song Contest år 2007 ordnades i Helsingforsarenan. Bild: Kimmo Brandt/com.pic/All Over Press Eurovision Song Contest,Eurovision Song Contest 2007,Hartwall Arena,Helsingfors

Medierna tvivlade

Sekretessen kring vad vi gjorde på Yle var stor och det gjorde att i synnerhet eftermiddagstidningarna gärna spekulerade och gjorde allt för att misskreditera förberedelserna. Mikael Jungner har en teori om vad det berodde på.

- Man trodde att de dåliga framgångarna i tävlingen, som mer eller mindre har fortsatt efter Lordis seger, också skulle synas i innehållet. Men här finns ju inga samband, säger Jungner. Yle är ett av de bästa bolagen i världen på att arrangera dylika evenemang. I Eurovisionen fick bolaget en chans att visa upp det som man är bäst på.

Under några veckor kunde vi uppleva något som man kan kalla för en uppriktig och godhjärtad barnslighet i landet.

Och Yle var illa piskade att äntligen visa upp något positivt.

- Vi hade bakom oss en massa misslyckanden, ekonomin var långt på minus, TV-digitaliseringen fick vi stryk för och vi låg efter de kommersiella bolagen då det gällde webben. Dessutom fanns affären med Digita som också skapade missnöje och i och med den dåliga ekonomin hade vi stora sparprogram och uppsägningar som följd.

Men Mikael Jungner var säker på att det skulle bli bra även om det också fanns de inom Yle som tvivlade och hellre skulle ha sett att pengarna skulle ha använts till något mera seriöst.

- Både folket och beslutsfattarna satt i samma båt och njöt och det var nog något speciellt. Det här var en dröm som gick i uppfyllelse och under några veckor kunde vi uppleva något som man kan kalla för en uppriktig och godhjärtad barnslighet i landet, säger Mikael Jungner.

Hemligheten bakom framgången

Enligt Mikael Jungner ville han se till att det skapades en bra arbetsgrupp som frigjordes från sina övriga uppdrag på Yle. Det var också viktigt att hålla styrelse och förvaltningsråd utanför det hela, för annars skulle det ha blivit en enda soppa.

- I ett sånt här projekt är viktigt att de som är med i kärngruppen har frihet att jobba självständigt och att de kan göra i princip vad de vill bara de håller de givna ekonomiska ramarna och har en hög ambitionsnivå. Det fungerade utmärkt, säger Jungner.

Ledningsgruppen för ESC 2007: Fr. v. Tanja Kymäläinen, assistent, Kjell Ekholm evenemangsansvarig, Heikki Seppälä, ansvarig producent, Tapani Parm, TV-producent, Lissu Litmanen, assistent, Heidi Kokki, biträdande producent, Kaj Flood, teknikansvarig, Kalle Riihikoski, controller Ledningsgruppen för ESC 2007. Fr v Heikki Seppälä Tanja Kymäläinen Kjell Ekholm Lissu Litmanen Heidi Kokki Tapani Parm Kaj Flood Kalle Riihikoski. Bild: Seppo Sarkkinen/Yle esc 2007

Nattmaten saknades

För Jungner blev bästa minnet att se president Halonen som entusiastiskt stod och applåderade.

När allt var över började man genast mitt i natten riva hela scenen och plocka ner allt. Men det som ingen hade tänkt på var att de 300 personer som jobbade med det också borde få mat.

Medan alla andra var på efterfest åkte Heidi runt till olika servicestationer som ännu var öppna och köpte smörgåsar och korv till personalen.

- Men mitt bästa minne var nog när jag stod där i Arenan då de höll på att plocka ner allting. Jag tänkte att det här var något enastående som jag varit med om. Nu har jag sett allt, nu vet jag, så här gick det. Och hur skulle jag göra det här om jag skulle göra det i morgon på nytt. Har jag lärt mig någonting? Jo det har jag, men kommer jag ihåg det? Nej, säger Heidi Kokki och skrattar då hon i minnet går tillbaka till morgonnatten den 13 maj 2007.

Det du inte visste att hände i kulisserna på ESC 2007

• Hissen som transporterade artisterna från det så kallade Green room som fanns i träningsutrymmet under arenan gick så het att dörrarna slutade fungera. En person fick vara uppe på hisstaket och öppna dörrarna manuellt under finalkvällen.

• Den ljus- och ljudutrustning som hängde från taket var så tung att det var på gränsen för vad som var tillåtet i Arenan. En lampa till och det skulle ha blivit för mycket.

• Ett land ville ha ett antal vita katter med på scenen under uppträdandet. Reglerna tillåter inga levande djur så det var enkelt löst. Katterna åkte hem igen.

• En manager för en artist kom i privatplan och hade med sig 800 askar med likörchoklad. Dem fick han genom tullen, men då han under tävlingsveckan åkte hem igen för att hämta 100 lådor vin så sade tullen stopp. Lådorna blev ute på flygfältet.

• En person från publiken försökte ta sig upp på scenen i finalen. En av säkerhetsmännen som var utklädd till ett ESC-fan stoppade honom i sista stund.

• I starten skedde en teknisk miss som ingen dock märkte tack vare den snabbtänkta regissören Timo Suomi. Yle hade hyrt en så kallad spider-cam, som är en kamera som löper längs linor i taket och styrs med en joystick. Efter inledningssekvensen då Lordi plumsar runt i snön i Lappland skulle sändningen fortsätta direkt med en närbild av Lordi på scenen. Den här bilden skulle komma från spider-kameran som sedan i ilfart skulle rulla bakåt och visa hela arenan.

  Lordi uppträdde på Helsingforsarenan under Eurovisionen år 2007. Lordi uppträder i Hartwall Arenan 2007. Bild: Yle Kuvapalvelu 2000-talet,2007,Hartwall Arena,Lordi,mr lordi

  Under inslaget från Lappland hade kameran fastnat och det var ungefär 30 sekunder tid att besluta hur man fortsätter. Timo Suomi kommenderade en steady-cam (en kamera med speciell fastsättning och som man kan röra sig snabbt med) att genast gå och ta en närbild på Lordi och ungefär samma sekund som sändningen kom tillbaka till arenan hade kameramannen hunnit fram och fixade det. Spider-kameran startades om och fungerade sedan fint hela kvällen.

Fokus på ESC 2007 i Yle Vega lördag 13.5 kl. 13.03.

Dags för två nya utmanare att utmana vegatoppen. Utmanarna den här veckan tävlar mot Christer Nordström som tagit sig upp på Vegatoppen. Vem röstar du på den här veckan?

Elna Romberg är tillbaka med ny musik

Elna Romberg är en finlandssvensk artist, sångerska och låtskrivare från Helsingfors. Hon är bl.a. känd från tv-programmet The Voice of Finland som hon deltog i 2015 och hon har uppträtt i alla världsdelar förutom Sydamerika.
Hennes två tidigare singlar, Make New och My Shelter, har spelats på radiokanaler i både Sverige och Finland.

Nu är det dags för ny musik och den här gången är det ett samarbete med Samuel Ljungbladh som är en av Nordens främsta soul- och gospelsångare. Samuel fick sitt stora genombrott då han sommaren 2015 sjöng på Prins Carl Philips och Sofias vigsel och fick hela Europas kungligheter att dansa och klappa i händerna.

Patricia Bergroth Patricia Bergroth Bild: Privat patricia bergroth

Patricia Bergroth utmanar med nya låten - Älskade vännen min

Helsingforsfödda och på Åland och i Ekenäs uppvuxna sångerskan Patricia Bergroth är en respekterad och kunnig vis- och jazzsångerska i Svenskfinland. Patricia har också flitigt deltagit i körsammanhang både som sopranstämma och solist. Hon har uppträtt i flera TV-program och shower tillsammans med bl.a. Annika Hultman, Geir Rönning, Ami Aspelund med flera.

Nya singeln Älskade vännen min är skriven av hangöbon Harry Hedback med text av Annika Hultman. Hans Rautio har fungerat som arrangör och producent.

Så här fördelade sig rösterna i Vegatoppen nr 18:

Christer Nordström klättrar upp på Vegatoppens första plats med låten Spela. Däremot räckte inte rösterna till för Charlotta & The Napkins och Månskensbonden, vilket betyder att de inte längre finns med på listan.

1. Christer Nordström / Spela: 16.8 %
2. Stella Jonasson / Din ängel: 14.45 %
3. Julienne / Eye of the storm: 12.89 %
4. Risto Tammilehto / En clown i mina kläder: 12.5 %
5. Jonzons / För att vi ska få ha varann: 12.11 %
6. Paulina Biström sjunger Lena Stenlunds visor / En näve mull: 10.94 %
7. Armadis Rama / Skärivedri: 9.38 %
8. Sam´s Garage / The Flame: 5.86 %
-----------------------------------------------------
9. Charlotta & The Napkins / Falling for you: 2.73 %
10. Månskensbonden / Nattfilen: 2.34 %

Rösta på Vegatoppen nr 19 här!

Vegatoppen v19

Du kan rösta på en låt. Röstningen avslutas tisdag 16.5 kl. 24:00.

 Christer Nordström / Spela 

 Stella Jonasson / Din ängel 

 Julienne / Eye of the storm 

 Risto Tammilehto / En clown i mina kläder 

 Jonzons / För att vi ska få ha varann 

 Paulina Biström sjunger Lena Stenlunds visor 

 Armadis Rama / Sjärivedri 

 Sam´s Garage / The Flame 

 Elna Romberg & Samuel Ljungblahd / Never leave my side 

 Patricia Bergroth / Älskade vännen min 

Skicka

Resultaten från Vegatoppen nummer 19 presenteras torsdag 18.5.2017 kl. 20.03 med repris lördag 20.5.2017 kl. 21.03. Då får du veta om utmanarna Elna Romberg och Patricia Bergroth tar sig upp på Vegatoppen och hur det går för listans övriga låtar och artister.

Vi vill gärna höra vad du tycker om låtarna! Kommentera i kommentarsfältet under artikeln.

Vegatoppen i Yle Vega, torsdagar kl.19:22, i repris på lördagar kl.21:03 och på Arenan i 30 dagar.

Här är den – Yle Vegas pop/rockfrågesport!

Testa dina musikkunskaper och briljera för dig själv eller tävla med kompisen och se vem som får flest poäng! Varför inte ha en liten tävling på jobbet under kafferasten eller över en liten fredagspilsner efter jobbet på puben runt hörnet?

Vid rätt svar markeras ditt svar genast med grönt. Ett felaktigt svar blir rött och då markeras det rätta svaret med fet stil.

Varje fredag kommer 10 nya frågor av varierande svårighetsgrad här på svenska.yle.fi. Ämnesområdena rör sig inom de musikstilar som kan kallas något slags pop och rock, men kan även gälla soul, funk, blues, punk, heavy och så vidare.

Rockpoliserna:

Vill du snacka allmänt eller specifikt om musik med likasinnade individer? Kolla in vår Facebook-grupp Rockpoliserna (klicka här)! Vi vill höra folkets röst! Du kan tipsa om musiknyheter, gigs, ny eller gammal musik. Bra eller dålig, ingen skillnad så länge det är kul att käbbla om saken! De aktivaste debattörerna kan till och med få en egen Rockpolis-badge!

Rock'n'roll! Eller något. Lycka till!

Gissa skivan - originalpärmen

Här nedan kan ni se Mollys teckning från fråga 5 jämfört med originalomslaget. Dra bildens högra kant mot vänster för att se den rätta konvolutbilden.

Bild: Lasse Grönroos, -