Quantcast
Channel: Musik | svenska.yle.fi
Viewing all 2895 articles
Browse latest View live

Snödrottningen, Mårran eller Vita häxan - vilken isande sagofigur är din favorit?

$
0
0

Kyla och is har i många olika kulturer förknippats med död och hot. Många av de mytiska karaktärerna som vuxit fram inom folktro och mytologi är kyliga kvinnor - en motsats till den varma, trygga moderliga famnen.

Visst finns det också kulna karlar, som ryska Fader Frost och Yeti, snömannen i Himalayabergen (om man nu kan tillskriva honom ett kön). Här har vi plockat fram några favoriter - fyll gärna på vår lista!

Mårran & Isfrun

Stackars Mårran - hon är den första många av oss kommer på när vi tänker på otäcka sagofigurer och köld. Den kalla, ensamma figuren i Tove Janssons Mumindal har skrämt slag på barn (och vuxna) sedan Jansson skrev sina Muminböcker, och speciellt sedan animationsserien började visas på tv i början av 1990-talet.

Mårran är så isande kall att hon släcker en brasa om hon sätter sig på den - och alla är rädda för henne, hennes kyla och ensamhet är förödande.

Mårran. Skrämmande också när man bara ritat hennes stirriga blick på en sten i Pellinge, Borgå skärgård. Mårrans ansikte målat på en sten på Pellinge i Borgå skärgård Bild: Yle/Sune Bergström borgå,mårran,pellinge,sten,östnyland
Men titta nu då. Huj. Mårrans ansikte målat på en sten på Pellinge i Borgå skärgård, blomsterkrans på huvudet Tove Jansson100-årsjubileet till ära Bild: Yle/Sune Bergström blomsterkrans,borgå,mårran,pellinge,sten,östnyland

Den enda i Mumindalen som till och med Mårran är rädd för är Isfrun. Otroligt vacker och farlig som få kommer hon ridande på sin snöhäst en gång om vintern. Den som ser henne i ögonen fryser till is. Hu.

Yuki-onna

Det här är ingen man skulle vilja möta i en snöstorm - eller någonsin, någonstans, för den delen. Yuki-onna (Yukionna, Yuki onna) är en figur i japanska folksagor. Hon är ett naturväsen som kommer svävande inför borttappade vandrare i snöstormen, med vackert svart hår och blåa läppar, iklädd vit kimono. Hennes genomskinliga hud blandar sig med det snötäckta landskapet och hon är förödande vacker.

Men vandrarna överlever inte mötet med Yuki-onna eftersom hon andas på dem och lämnar djupfrysta kroppar efter sig när hon svävar vidare, utan att lämna några fotspår efter sig. En annan variant gör gällande att Yuki-onnan kan bli kär i en vandrare och besparar honom från döden. Hon kan förklä sig till vanlig kvinna och gifta sig och få barn - men för det mesta blir hon ändå avslöjad.

Gammal målning av den japanska mytiska figuren Yuki-Onna. Bild: Wikimedia Commons Yuki-Onna

Historierna om Yuki-onnor härstammar från bergstrakterna i norra Japan - en av de första nedskrivna Yuki-onna-berättelserna kan dateras till 1300-talet, när munken Sogi skrev om en vacker kvinna som dykt upp i hans snöiga trädgård.

Varifrån legenden om yuki-onnorna fått sitt ursprung är okänt, men en del forskare menar att det kunde ha att göra med att febersjuka personer yrat ut ur sina hus iklädda bara tunna vita sommarkimonor och skrämt slag på folk som sett dem vandra omkring i snön.

Snödrottningen

För att göra en lång historia kort: En vinter kommer Snödrottningen, iklädd vit päls, i en släde och kidnappar den lilla pojken Kaj. Hon ger honom två kyssar: Den första för att han ska tåla kyla, den andra för att han ska glömma bort sin bästis Gerda. En tredje kyss skulle ta livet av honom. Men Gerda ger sig iväg för att rädda honom. I slutändan är det hennes hjärtas värme som räddar läget.

Snödrottningen sattes upp av Nationaloperan 2012. Snödrottningen Bild: Kansallisooppera nationaloperan,opera,snödrottningen

H.C. Andersens klassiker har omarbetats till otaliga konstverk: allt från opera, teater, balett och film - Disney lät sig inspireras av sagan om den onda, kalla drottningen men tog bort det där med ondska i animationsfilmen Frost (2013). Andersens saga publicerades inför julen 1844 som en sjudelad historia.

Louhi - Pohjolan akka

Louhi regerar över det kyliga Pohjola i norr i det finska nationaleposet Kalevala. Hon är en ond och slug häxa som kan anta flera olika former, hon kan härska över väder och vind, sol och måne och kan föda fram de mest fantastiska monster. Louhi har vackra döttrar som Lemminkäinen och Ilmarinen försöker vinna till sig, utan att lyckas särskilt bra.

Akseli Gallen-Kallela målade Kampen om Sampo: Här har Louhi förvandlat sig till ett förfärligt monster med vingar på vilka hon bär en här av soldater. Flyförbannad är hon när hon går miste om den fantastiska Sampo. Målning föreställande scen ur Kalevala: Kampen om Sampo. Bild: Wikimedia Commons Akseli Gallen-Kallela,Kalevala,Louhi

Naturligtvis är Väinämöinen hennes störste motståndare och de kämpar om den magiska kvarnen Sampo. Kalevala är full av historier om slag mellan den onda Louhi och de goda från kalevalasidan, det ena värre än det andra.

Verkar som en rätt taskig typ, Louhi.

Vita häxan Jadis i Narnia

När Jadis regerar i Narnia är landet täckt av en evig vinter - utan jul. Vita häxan är extremt mäktig: Hon läser tankar, med sitt trollspö kan hon förvandla människor till sten, och hennes fysiska styrka gör det möjligt för henne att plocka upp vuxna karlar från marken med lekande lätthet. Så fort hon lämnar Narniavärlden blir hon av med sina krafter, men är inte sen med att lära upp sig i magi igen. Naturligtvis är hon extremt vacker och imposant ståtlig. I Narnia-böckerna är hon antagonist till det goda lejonet Aslan.

Vita häxan (Lina Ekblad) i Häxan och lejonet på Wasa Teaters scen år 2010. En scen ur Wasa Teaters uppsättning av Häxan och lejobet. Från vänster: Jakob Johansson, Simon Holmberg, Lina Ekblad. Bild: Jan Ericsson häxan och lejonet,narnia,teater,wasa teater,österbotten

C.S. Lewis böcker om Narnia har också omarbetats till radiohörspel och för teaterscenen. År 2005 spelade Tilda Swinton Jadis i den Disneyproducerade filmen Berättelsen om Narnia: Häxan och lejonet.

Jäätikkinen

En helt ny kylig prick figurerar i Yles barnprogram Pikku Kakkonen: 2016 års julkalender hette Jäätävä seikkailu - “Ett isande äventyr” - och där sysslar tomten Jäätikkinen (jää = is på finska, red.anm.) med frostiga konster. Hon förtrollar de kollriga tomtarnas pyssel till isbeklädda prydnader och ordnar en festival där alla fryser (Pakkasfestivaali).

Jäätikkinen spelas av Minttu Mustakallio. Karaktären Jäätikkinen från Yles finska tv-julkalender Jäätävä seikkailu. Bild: Yle/Kari Pekonen Joulukalenteri: Jäätävä seikkailu,julkalender (tv),jäätävä seikkailu,Pikku Kakkonen,Yle Arenan,Yle TV2

Hon är inte direkt ondskefull, men opålitlig och klurig.

Ismonstret i Alaska

Den här kunde kategoriseras under rubriken "modern some-folktro". I slutet av oktober i fjol spreds en video som en löpeld över nyhetssajterna i Nordamerika: Ett ismonster simmade omkring i en havsvik i Alaska! Vad var det?!

Ett pärlband med isklumpar som flyter omkring - ett ismonster? Skärmdump av video på en rad isbitar som flyter omkring i vatten. Bild: Skärmdump från npr.org ismonstret i alaska

En medarbetare hos Bureau of Land Management, en avdelning hos det amerikanska inrikesministeriet som förvaltar federala landområden, såg något märkligt i ett vattendrag och hivade fram videokameran. Det såg ut som en istäckt, enorm alligator som simmade omkring och när videon blev viral tog spekulationerna om ett Loch Ness-liknande havsmonster i isversion full fart. Du kan kolla in videon här.

Men vad var det då? En gigantisk arktisk krokodil? En vansinnigt stor karp som somnat under ett isflak? Tyvärr var förklaringen väldigt tråkig. Det var…

...ett rep. Ett isbelagt rep som fastnat i en brygga.

Så man kunde kanske dra slutsatsen att vad gäller frostiga monster överträffar vår fantasi verkligheten.

Det finns flera andra isiga odjur och svala typer i mytologi och sagor - vilken är din favorit?


Peter Sjöblom och Annika Strömberg utmanar Vegatoppen - rösta här!

$
0
0

Vegatoppens bägge utmanare kommer den här veckan från Österbotten och visar att låtskrivandet mår väldigt bra i regionen just nu. Peter Sjöblom och Annika Strömberg har bägge gjort musik så gott som hela sina liv.

Peter Sjöblom viskar i vinden

- Jag är mycket nöjd med den nya skivan Viskar i vinden. Det har varit ett ganska långsamt projekt men nu då allt är färdigt så känns det riktigt bra berättar Sjöholm

Peter Sjöholm är född i Jakobstad men bosatt i Vörå. Musiken har alltid funnits i Peters liv.

- Som tonåring hade vi ett rockband som tyvärr aldrig släppte någon skiva. Det var först till 1996 som jag kom ut med min första skiva som hette Hoppets färg.

Skyddsängel

Låten som är utmanare denna vecka på Vegatoppen heter Skyddsängel och är ett sammarbete med Johanna Grüssner.

- Det var väldigt trevligt att få jobba med en så duktig artist som Johanna. Slutresultatet blev riktigt bra och jag hoppas att vi kanske kan sammarbeta igen i framtiden konstaterar Sjöblom.

Annika Strömberg är utmanare på Vegatoppen. Annika Strömberg Bild: Annika Strömberg annika strömberg

Annika Strömberg visar vägen

Annika är en riktig mångsysslare då det gäller musik.

- Jag tonsatte min systers texter redan som 12 åring. Det har blivit en hel del olika projekt under årens lopp. Teater, musikaler, revyer är det som jag jobbat med berättar Strömberg.

- Mitt intresse för musik har alltid varit stort och kommer att vara en stor del av mitt liv. Jag vill gärna fortsätta göra musik i framtiden och hoppas att lyssnarna gillar den nya låten Visa mig vägen.

Veckans båda utmanare är alltså österbottningar som visar att låtskrivartraditionen är mycket stark just nu i regionen. Gillar du någon av utmanarna så rösta på Peter eller Annika.

Thomas Lundin ny etta på Vegatoppen

Thomas Lundin erövrade direkt Vegatoppens första plats med sin nya singel Tänk om allt är som det ska. Däremot räckte inte rösterna till för Lee Angel och Sven, vilket betyder att de inte längre finns med på listan.

Så här fördelade sig rösterna i Vegatoppen nr 50:

1. Thomas Lundin / Tänk om allt är som det ska: 21.2 %
2. Guns Rosor / Ein flickå från lande: 13.29 %
3. Sam Zimon / Never: 12.34 %
4. Fredrik Furu / För alla änglar: 9.18 %
5. Carolina Wendelin / George : 8.86 %
6. Susann Sonntag / Änglar som ser: 8.86 %
7. Mikaela Finne / Home Sweet Home: 8.86 %
8. The Rime / Pictures : 7.28 %
-------------------------------------
9. Lee Angel / Open Road: 5.7 %
10. Sven / Where Will I Go: 4.43 %

Rösta på Vegatoppen nr 2 här!

Vegatoppen nr 2

Du kan rösta på en låt. Röstningen avslutas på tisdag 17.1 kl.24:00

Resultaten från Vegatoppen nummer 2 presenteras, torsdagen den 19.1.2017 kl. 20.03 med repis lördagen den 21.1.2017 kl. 21.03. Då får du veta om utmanarna Peter Sjöblom och Annika Strömberg tar sin upp på Vegatoppen och hur det går för listans övriga låtar och artister.

Vi vill gärna höra vad du tycker om låtarna! Kommentera i kommentarsfältet under artikeln.

Vegatoppen i Radio Vega, torsdagar kl.19:22, i repris på lördagar kl.21:03 och på Arenan i 30 dagar.

Så här fungerar Vegatoppen

Vegatoppen satsar på finlandssvensk musik, det vill säga musik som antingen framförs på finlandssvenska eller på andra språk men vars upphovsmän- och kvinnor har finlandssvenska rötter.

I varje program presenteras tio låtar, två av dessa är veckans utmanare. De två låtar som får minst röster faller ut.

För att kunna rösta måste du skapa en Yle-profil. Mera information hittar du i användarinstruktionerna.

Du kan rösta på en låt. Röstningen avslutas varje onsdag kl.12.00.

Vegatoppen sänds i Yle Vega torsdagar kl.19.22 och i repris lördagar kl.21.03. Redaktör för programmet är Jukka Isojoki.

Sitter du kanske själv på låtmaterial där hemma som du önskar att skulle höras av en större publik? Ta då kontakt med Johan Lindroos, johan.lindroos@yle.fi och gör honom medveten om att du och din musik existerar. Då finns det också en möjlighet att du kan bli en av utmanarna på Vegatoppen.

Rockpoliserna: Saara Aalto vann äntligen!

$
0
0

I december publicerade vi en omröstning där ni fick rösta fram den största och intressantaste rock- och pop-nyheten 2016.

Resultaten är nu klara och vi får gratulera Saara Aalto för att hon för en gångs skull inte kom tvåa! Vi lät också Aalto själv rösta strax före jul och hon konstaterade att hon väl täcks rösta på sig själv med hopp om att någon gång vinna någonting.

Yle Vega bjöd in Maria “Biffen” Ahonen och Stefan Nordgren för att gå igenom listan med femton större och mindre händelser.

Rockpoliserna Maria Ahonen och Stefan Nordgren Maria Ahonen och Stefan Nordgren Bild: Svenska Yle / Lasse Grönroos maria ahonen,rockpoliserna,stefan nordgren

Maria Ahonen är en av Finlands främsta skivomslagskonstnärer. Det är hon som gjort skivomslagen för bland annat PMMP, JennI Vartiainen, Stig och inte att förglömma Jari Sillanpääs kaffepaket samt skumvinsflaska.

Stefan Nordgren älskar Guns n’ Roses och vet allt om hard rock. Han är också en av de aktivaste debattörerna på vårt facebook-forum “Rockpoliserna”. Om du inte redan gått med i gruppen så skall du göra det nu. Rockpoliserna diskuterar allt mellan himmel och jord som tangerar rock och pop och det är välkommet att tipsa om konserter och bra musik.

Vi började med att gå igenom de händelserna på listan som ni tyckte var minst intressanta. Sångerskan Sannis musikvideo för låten “Vahinko” var litet kontroversiell när en massa barn mimade låttexten där det bl.a. sjöngs om sex och öl och bl.a. att “du får testa mig en gång om du vill”.

Stefan Nordgren funderar kring Sannis video Stefan Nordgren funderar på artisten Sanni Bild: Svenska Yle / Lasse Grönroos stefan nordgren

Under låtens gång förivrar sig Biffen och Stefan att diskutera vilken artist som är deras favoritsmygpervo. Biffen föreslår Per Gessle och Stefan Whitesnakes David Coverdale. Men de är av litet olika åsikt om Sannis låt.
- Jag tycker det är helt löjligt att folk har blivit sura över det här. När jag var liten älskade jag Roxette och man fattade inte vad lyriken betydde. Man trodde det handlade om My little ponies och bulla och sånt, säger Biffen.
- Nog kan man ju fråga sig om det är bra smak eller inte, tycker Stefan.

En större och en mindre reunion

2016 var inte bara året när artister gick bort eller lade lapp för luckan. Både Guns n’ Roses och Spice Girls återförenades. Båda banden med tre originalmedlemmar, men till skillnad från Gn’R:s stort uppslagna och omskrivna reunion gick Spice Girls comeback under namnet “GEM” förbi både Biffen och Stefan. Och ganska många fans.
- Det verkar bara så desperat på något sätt. Det känns inte helt rätt, tycker Biffen.

Punk-rocken firade 40-årsjubileum och det legendariska finska skivbolaget LOVE-records firade 50-årsjubileum, trots att de lade av redan 1979. Det är i och för sig tvättäkta “icke-nyheter” för trots att olika slags jubileum lyfts upp stort i rockpressen så är det ju inget mer än en siffra. Att åldersstigna artister dör är ju inte heller en så stor överraskning.

Leonard Cohens död fick fem procent av rösterna.
- För mig var det en artist som vi hade hemma när jag var liten på 80-talet, men jag följde honom aldrig. Men nu när man hör låtar av honom är det ju jättebra, konstaterar Stefan.

Ett modigt drag av en i övrigt otrevlig Beyoncé

Beyoncé bjöd däremot på en klassisk “skandal” när hon under Super Bowl-showen passade på att införa alla tänkbara militanta hänvisningar till Malcolm X och Black panther-rörelsen, vilket ju väckte stor diskussion i USA. Både för och emot. I studion var vi rörande överens om att Beyoncé är en tämligen motbjudande figur. Varken musiken eller imagen får höga poäng av Biffen och Stefan. Men själva tilltaget och ställningstagandet uppskattar båda.

Malcolm X Bild: USCBSN /GBAPTN /GBRTV malcolm x,mord,nation of islam,usa

- Jag måste säga att jag har litet problem med hennes skiva. Hon sade att “min man var otrogen och nu gör jag en skiva men vi är nog ändå ihop...”. Det är inte så smart, menar Biffen.
- Jag tror inte du hittar en större publik i USA än Super Bowl. Om du står för nånting så där kan du säga vad du tycker, säger Stefan.

Vi närmar oss de stora samtalsämnena 2016. Guns n’ Roses reunion och Axl Rose inhopp som vokalist i AC/DC går litet hand i hand. Båda gästerna blir fullständigt lyriska när vi talar om Guns n’ Roses förträfflighet. Stefan röstade själv för Guns n' Roses reunion som årets musikhändelse.

Men AC/DC:s chanser att brejka i dagens utseendefixerade värld är en annan femma, menar Biffen.
- Om de nu sku komma och marscha in på skivbolaget så skulle de antagligen bli utskrattade, konstaterar Biffen om AC/DC vars album Back in black från 1980 de fakto är världens mest sålda bandalbum genom tiderna. Stefan å sin sida önskar att AC/DC inte gör en ny skiva med Axl, åtminstone inte under namnet “AC/DC” utan i så fall kallar det nånting annat.
- Kalla det nånting där du kombinerar Axls namn med AC/DC. Eller “Axl loves Angus”, skrattar Stefan.

Prince bortgång väckte tankar hos båda.
- Purple Rain är min favoritfilm, jag älskar den. Jag tycker han är helt härlig, säger Biffen.
- När jag var yngre gillade jag inte honom. Jag lärde mig att älska honom här på senare år. Och sen gick han och dog, konstaterar Stefan.

Lemmy Kilmister Lemmy Bild: EPA / PETER KLAUNZER lemmy

Nej tack till osmakliga YouTube-begravningar

Vi snackar Lemmy Kilmisters begravning eller minnesstund som sändes live på YouTube inför 280 000 fans. Inklusive undertecknad.

Biffen och Stefan tycker det är ok med en minnesstund där fansen skålar i Lemmys favoritdrink och hyllar sin idol, bara det inte går för långt eller blir en trend.
- Om det faktiskt sku vara begravning med präst och allt så nej tack. Det är för personligt. Men om det är en hyllning så tycker Stefan det är okej.
- Det är en litet morbid tanke nog, säger Biffen.

Bob Dylans Nobelpris och David Bowies död har dryftats så mycket så vi går till Biffens val av största musiknyhet, som fick näst mest röster.

Maria Ahonen saknar Kent Maria Ahonen gillar Kent Bild: Svenska Yle / Lasse Grönroos Kent (band),maria ahonen,rockpoliserna

Det var en stor personlig tragedi för mig. Jag medger det helt öppet, beklagar sig Biffen att svenska bandet Kent lade av 2016. Kent spelade sitt sista gig i Stockholm den 17 december.

"Vi ses på torget", Saara Aalto

Och så är vi framme vid vinnaren i vår omröstning. Med 27% av rösterna är Saara Aalto överlägsen etta. Orsaken är förstås hennes medverkan i brittiska X-Factor och att hon lyckades ta sig till finalen där, även om hon än en gång fick nöja sig med andra plats. Vi har ifjol sett hennes vinnarleende nästan lika många gånger som statsministerns fåraktiga leende på löpsedlarna.
- Jag gjorde faktiskt grafiken till hennes konsert på Arenan senare i år. Kanske jag gör hennes nya skiva, man vet aldrig, berättar Biffen.

Folket har talat. Även om George Michael hann dö efter att omröstningen lades ut. Hoppeligen minns vi inte musikåret 2017 i lika dystra tecken. Gott nytt år.

Musiktest: Varifrån kommer Sigur Rós och vem skrev American Pie?

$
0
0

Här är den – Yle Vegas pop/rockfrågesport!

Testa dina musikkunskaper och briljera för dig själv eller tävla med kompisen och se vem som får flest poäng! Varför inte ha en liten tävling på jobbet under kafferasten eller över en liten fredagspilsner efter jobbet på puben runt hörnet?

Varje fredag kommer 10 nya frågor av varierande svårighetsgrad här på svenska.yle.fi. Ämnesområdena rör sig inom de musikstilar som kan kallas något slags pop och rock, men kan även gälla soul, funk, blues, punk, heavy och så vidare.

Vid rätt svar markeras ditt svar genast med grönt. Ett felaktigt svar blir rött och då markeras det rätta svaret med fet stil.

Rockpoliserna:

Vill du snacka allmänt eller specifikt om musik med likasinnade individer? Kolla in vår Facebook-grupp Rockpoliserna (klicka här)! Vi vill höra folkets röst! Du kan tipsa om musiknyheter, gigs, ny eller gammal musik. Bra eller dålig, ingen skillnad så länge det är kul att käbbla om saken! De aktivaste debattörerna kan till och med få en egen Rockpolis-badge!

Rock'n'roll! Eller något. Lycka till!

1. Vem skrev rockklassikern ”American Pie” och fick även en hit med den?

2. Varifrån i Norden kommer gruppen Sigur Rós?

3. Vilken svensk popgrupp fick år 1981 en hit och något av en klassiker med ”Ooa hela natten”?

4. Vad heter musikklubben i Liverpool som är känt för att The Beatles ofta lirade där i början av deras karriär?

5. Vem är artisten på bilden? Hennes största hit är ”You’re So Vain” från år 1972.

6. ”Smile”, ”The Fear”, ”Fuck You” och “Hard Out Here”. Fyra kända singlar med en viss brittisk sångerska – vem?

7. I början av år 1977 fick David Soul en listetta med singeln ”Don't Give Up On Us”. Han var annars mest känd från en polisserie på tv – vilken?

8. Vilken känd tenorsaxofonist fick smeknamnet The Big Man?

9. Vilken amerikansk soul/hiphop-duo består av singer-songwritern CeeLo Green samt producenten Danger Mouse? De slog igenom år 2006 med debutsingeln ”Crazy”.

10. Låtskrivarparet Chris Difford och Glenn Tilbrook utgör kärnan i ett långlivat brittiskt popband. Vilket?

Maria Kalaniemi: Folkmusiken kommer alltid att finnas!

$
0
0

Maria Kalaniemi räknas till en av de främsta folkpionjärerna i vårt land. Under flera årtionden har hon gjort en betydande karriär såväl i Finland som utomlands och förnyat uppfattningen om dragspelet och folkmusiken. Nu gästar hon Nästan unplugged.

- För mej handlar nog allting i folkmusiken om stämningen och den jordnära känslan, säger Maria Kalaniemi som är aktuell i det andra avsnittet av Nästan Unplugged.

- Musik skall vara nånting man känner och inte behöver analyseras eller förklaras!

Maria tillägger att det är först nu hon börjat hitta fram och den viktigaste egenskapen är att våga vara sej själv i det man gör.

Maria Kalaniemi föddes 1964 och är numera också konstnärsprofessor och inledde sina studier vid Sibelius-Akademin redan 1983 som en av de sex första folkmusikstuderandena i Finland. Kalaniemi har under flera årtionden turnerat och förnyat uppfattningen om dragspelet och dragspelsmusiken. Den lyriskt känsliga och intensiva spelstil som Kalaniemi skapat har vunnit en trogen åhörarskara på olika håll av världen. Hennes spelstil har träffande beskrivits som finländsk dragspelsfado.

- Folkmusiken kommer alltid att ha sin plats och jag ser inget problem trots att den så att säga finns i marginalen.

- Och det är skönt att få vara ifred och jobba på utan att vara bunden vid trender och krav som den stora musikbranschen har idag. Folkmusiken utvecklas på sitt eget sätt, tillägger Maria.

Maria Kalaniemi har gjort ett många konsertturneér i olika sammansättningar på olika håll i världen. Hon har erhållit pris och erkännanden. I maj 2012 erhöll Maria Svenska Kulturfondens Konstpris. Hon är även en uppskattad pedagog och undervisar bland annat vid Sibelius-Akademin i Helsingfors där honförutom via musik, försöker lära sina elever att hålla ögon och öron öppna för samtidens intryck.

- Var och en måste hitta sin egen väg att göra folkmusik på och minns att vi lever idag! Man måste akta att musikstilen inte blir ett museiföremål.

Jag har studerat gamla sång- och spelstilar men sen gör jag på mitt sätt. Jag har alltid älskat riffmusik och tar intryck av allt från Piazzolla till Rammstein och sku jag vara lite yngre så sku jag säkert spela i ett rockband.

Hurudan är du som person?

- Ibland känns det som om jag är för långsint och jag borde kanske lära mej att säga mera raka ord vid tillfällen då det behövs men det kanske man lär sej här ännu “på gamla dar"

Just nu känner Maria att hon gärna skulle vilja ta det lugnt och bara få vandra i skog och mark!

Som gästartist i programmet har Maria bjudit in den mångsidige sångerskan Emma Salokoski. Emma medverkar bland annat i en klassisk finsk tango. Programmet bjuder i övrigt på många härliga stämningar
inom folkmusiken med ingredienser av olika blandade stilar.

Maria Kalaniemi och Emma Salokoski. Maria Kalaniemi och Emma Salokoski tillsammans på scen i Nästan unplugged. Bild: Niklas Rosström 6533 1302 000,avsnitt 2,Emma Salokoski,Maria Kalaniemi,nästan unplugged,säsong 2,Yle Fem

Programmet Nästan unplugged – ett liveporträtt är en musikalisk resa genom tre artisters och tre musikgruppers unika karriärer. Artisterna berättar om sina liv, sina visdomar, erfarenheter och om de positiva och negativa sidorna av att vara artister och låtskrivare i en alltmer hårdare musik- och mediavärld. Programmen är inramade i en liveinspelning från den anrika Aleksandersteatern i Helsingfors och varje avsnitt inleds småskaligt med att varje artist framför akustiska och avskalade nummer för att sedan kulminera i mera energiska framföranden med en stor orkester mot slutet av programmet.

Text: Niklas Rosström

Till serien hör också avsnitt för radio där vi för njuta av liveframträdanden och Niklas Rosström samtalar med veckans artist om livet och musiken. Avsnittet med Maria Kalaniemi sänds i Yle Vega måndag 16.1.2017 kl. 19.22 i programmet Vår musik. Vill du tjuvlyssna på programmen redan innan tv-sändningen så publiceras de på Arenan på fredag 13.1.2017 kl. 8.00. Delar ur radioavsnitten kommer också att sändas samma dag i programmet Vega Kväll.

Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet - nästan

$
0
0

Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet - nästan

Rubriken är en hänvisning till en känd replik från ett svenskt sketchprogram från medlet av 1990-talet. Frej, Jahkob och Rasmus är ändå tre soundjägare som är lite för unga för att komma ihåg Killinggänget.

I ett litet rum i en nedsliten rödtegelbyggnad i en bortglömd del av Vallgård sitter tre killar uppflugna på var sin högtalare. Golvytan räcker inte till för mer än en stol.

- Här finns 17 högtalare, som vi byggt själva, säger Frej Vuori. Tolv av dem är bashögtalare, lägger han leende till.

För att få allt att rymmas in i det lilla rummet krävs organisationsförmåga, eller många timmar Tetris.

Tillsammans med Jahkob och Rasmus Tjäder utgör de cirka hälften av Ivah Soundsystem, ett kollektiv som jobbar med ljud.

Det är basen som räknas

De tre har väldigt olika uppgifter i teamet. Frej Vuori är en av dem som sköter DJ-bordet, det är han som mixar skivorna. Rasmus Tjäder är den som håller i micken och får igång publiken, och Jahkob Tjäder är, förutom DJ, också ingenjören som funderar på hur högtalarna placeras.

- Högtalarna i din hemstereo går i regel loss på 50 watt. I det här ljudsystemet talar vi om 17 000 watt. Och då står bara basen för elva- tolvtusen watt, säger han.

I en liten högtalare kan man lika gärna använda den trådlösa kopplingen, dom klarar sällan av alla de frekvenser som man får med via en kabel.― Jahkob Tjäder om kabel vs. trådlöst.

Musiken som killarna oftast spelar kommer från Jamaika-hållet: ska, reggae och dub. Den mjuka musiken känns i hela kroppen.

- Första gången man står framför högtalarna kan det kännas som en hjärtattack, eller som om inälvorna skulle vibrera, säger Jahkob Tjäder.

Mixerbordet är en nyckel till det perfekta ljudet.

Då man vant sig så blir det en euforisk känsla av basens vibrationer då de går igenom kroppen, menar han.

- Det kan kännas som en skön massage, kompar lillebror Rasmus Tjäder.

Högtalarna är ett gediget handarbete

Killarna i Ivah Soundsystem har själva byggt ihop högtalarna utgående från ritningar av ljuddesignern Mikko Laurila. På Jahkob Tjäders laptop skymtar skisser för en ny uppsättning högtalare, ännu större och ännu kraftigare.

Högtalarna är byggda i slitstarkt björkfaner, för att det är tåligare än plast, och klarar bättre av resonansen.

En gång spelade vi på en nattklubb, och bartendern undrade om vi kunde skruva ner basen då glasen inte ville hållas i hyllan.― Frej Vuori om vikten av att ha mycket bas.

- Vid frekvenserna på 60-50 hertz och neråt, så är det ganska mycket luft som pressas igenom högtalarna, säger Jahkob Tjäder

"Som att kånka på 17 stycken tvättmaskiner." Så är det att rouda på ljudsystemet, säger Frej Vuori. (t.h.)

Det finns ändå ett material som skulle ge ännu bättre ljud: betong.

- Men det skulle vara för opraktiskt då vi ska transportera högtalarna till och från spelningar. Det är redan nu som om vi skulle flytta med 17 tvättmaskiner varje gång vi ska på en keikka, säger Vuori.

Vill du se hur det ser ut när Ivah Soundsystem uppträder live? Klicka här för Youtube-videon.

Genväg nummer 1: betong under skivspelaren

Men tillbaka till jakten på det perfekta ljudet. Här dyker betongen upp igen. Utanför den lilla lyan där Ivah Soundsystem hyst in sig finns klubben Ääniwalli, och deras DJ-bord i betong, för utomhusfester på gården.

- Då du spelar musik från vinylskiva så vill du att bordet din skivspelare står på är så stabilt som möjligt. Om basen får bordet att vibrera, så hoppar nålen på skivan, och då hoppar också musiken, förklarar Frej Vuori, och pekar på några betongplattor som hört till utrustningen som alltid är med killarna på en spelning.

Betongplattan behöver nödvändigtvis inte bli en del av inredningen i ditt hem, om det är så att du gillar att spela LP-skivor.

- För hemmabruk räcker det med gummitassar under skivspelaren. Men då vi spelar musik med mycket bas så har vi betongplatta, skumgummi och en matta under skivspelaren för att uppnå det bästa ljudet, berättar Jahkob Tjäder.

Det perfekta ljudet är något som Jahkob Tjäder ofta funderar på.

Det är inte bara för vinylspelaren som den kraftiga basen kan ställa till det, visar det sig.

- En gång spelade vi på en nattklubb, och bartendern undrade om vi kunde skruva ner basen då glasen inte ville hållas i hyllan. Nej svarade vi, basen hör till, så du får nog plocka ner glasen. Och det gjorde han, skrattar Vuori.

Genväg nummer 2: använd inte mobilens högtalare

Samtalet går vidare från ljudkällan till själva högtalaren. Jahkob Tjäder menar att han kanske överanalyserar sound, men om ljudkvaliteten är dålig, så vill han hellre att det är tyst.

- Särskilt om man spelar upp musik rakt från mobilen så låter det illa, man hör inte ens alla frekvenser, så musiken är inte den samma som via en bra högtalare.

Han får medhåll av de två andra ljudsnickrarna i rummet. Ett alternativ till att spela musik rakt från mobilen är en liten bärbar, trådlös högtalare.

- Där gäller det också att placera den rätt i rummet. Jag brukar sätta den på en lite högre, upplyft plats, så sprider sig ljudet bättre, säger Frej Vuori.

Jahkob och Rasmus Tjäder placerar högtalare.

En fråga som ofta gäckar den som använder sig av en liten högtalare är kopplingen: ska man plocka fram kabeln eller går det lika bra med trådlöst?

- I en liten högtalare kan man lika gärna använda den trådlösa kopplingen, dom klarar sällan av alla de frekvenser som man får med via en kabel. Men har du ett bra högtalarsystem så ska du nog koppla det via kabel för att få ut det mesta av ljudet, säger Jahkob Tjäder.

P.S. Blev referensen till Killing-gänget oklar för dig? Då ska du kolla det här klippet ur Sveriges (kanske) roligaste humorprogram Nilecity 105,6, som gick på svensk tv i medlet av 1990-talet:

Lyssna på vad mer killarna har att berätta om sin jakt på det perfekta ljudet:

Konsertrecension: Den här veckan kan Ebbot Lundberg skaka om din själ

$
0
0

”Ni får ursäkta mig, jag är lite stel”, flinar Ebbot Lundberg där han står under en discokula i Åbo i sin kännspaka tunika, "men jag spelade tennis med min 85-åriga pappa."

Att äldre och yngre människor gör saker tillsammans är en fin sak.

Efter jätteframgångarna med The Soundtrack of Our Lives har Ebbot deltagit i det populära tv-programmet Så mycket bättre och bildat band tillsammans med fem killar som ser ut att precis ha gått ut gymnasiet.

Ebbot inleder sin finlandsturné på ett Dynamo i Åbo som är lite onsdagsglest, drar av några låtar från albumet The Ages To Come. Håret hänger i ögonen. Låtarna är bra och singeln To be continued med texten “Here I am again, It´s a story that will never end” klingar melankoliskt och vackert men konserten skall bli så mycket bättre än så.

Det tar lite tid innan Ebbot och The Indigo Children som egentligen är bandet Side Effects kommer igång. Visuellt är det läckert, Ebbot trängs enorm och förkunnande på den lilla scenen tillsammans med musikerna som alla, marionettlikt, bär militärkappor.

The Indigo Children är ett new age-begrepp för barn med extraordinära egenskaper och det passar bra då ett överskridande, transcendent, 60-talsstråk för det mesta finns med i Ebbots musik. Indiefrisyrerna och kostymerna ger ett medvetet kusligt intryck.

Gitarrist och sångare på scen. Bild: Sebastian Bergholm/Yle Ebbot Lundberg

Musiken är en ganska ospecificerbar väv av garagerock, 60-tal, punk och indiepop. Det sprakar om den helt enkelt.

Evig återkomst/Rock n´ roll will never die

Melankolin i musiken samarbetar fint med texter om att komma återkomma och lära sig av livet, om att kunna förändra sig. Jag tänker att bandet lägger fram en vacker och cyklisk livssyn som man gott kunde göra till sin egen – det är aldrig försent att ändra sina vanor.

Ebbots karriär är lång och framgångsrik. Redan på 1980-talet ledde han det röjiga och garagerocksoundande Union Carbide Production och senare alltså The Soundtracks of Our Lives som spelat i Finland otaliga gånger. Musiken har också förekommit i amerikanska tv-serier och på topplistor.

Återkomsten handlar här också om att på sätt och vis börja från början, stiga ner på en mindre scen en vardagskväll, antagligen av passion till musiken.

Omm och tinner

Ungefär i mitten av konserten börjar det hända saker, bandet får feeling. Ebbot Lundbergs röst är nämligen något alldeles speciellt – den växlar mellan mörker och ljus, mellan sammet och sandpapper, mellan yta och ett enormt djup. I ett enda skede av konserten släpper han ett uråldrigt, nästan buddhistiskt, omm-aktigt läte ur strupen som får mig att skälva.

Här möts buddism, min fantasi om mongoliska krigare som strupsjunger, källarrockare, tidsepoker som dör och föds. Men människan är alltid densamma.

The indigo children Bas och gitarrspel på scen Bild: Sebastian Bergholm/Yle Indigo Children

Ebbot är från Göteborg, Sveriges ruffiga framsida, en hamnstad med rocken som en naturlig del av blodomloppet. En arbetarstad med traditioner. I TV4-produktionen ”Så mycket bättre” förtjusade Ebbot det svenska folket, bland annat genom att göra en version av vänsterproggarna Nationalteaterns Barn av vår tid.

Primetime gjorde han en fantastisk tolkning där han sjöng fraserna "Är du rädd för ditt eget barn, lilla mamma/tinnertrasan vandrar mellan husen/vaktbolagen kommer snart" – de som har betalt för att jaga förortsungar.

Jag minns då jag bodde i Göteborg och satt i en kompis lilla etta och han plockade fram en vinyl av Nationalteatern och just spelade Barn av vårt tid, hur bra den lät. Det fascinerar mig att den låten också kan få rollen av veckoslutsunderhållning, men jag tänker att Ebbots charm ligger i balansen mellan förkunnare, hans råhet och vänlighet.

Ibland plockar han upp ett munspel och spelar lite. Jag gillar inte Muminjämförelser, som sällan gör annat än skapar en känsla av igenkännande, men jag kan inte hjälpa att jag kommer att tänka på Snusmumriken och hans oberoende livsinställning.

Musik att leva till

På det nya albumet gömmer sig en mängd fina låtar, och i synnerhet Backdrop people är en sådan som får mig att tänka på nätter som aldrig vill ta slut, vänskap som känns evig, ja – en låt man vill att skall komma in i ens liv i en situation som verkligen betyder något och man kan återkomma till i sina minnen.

Den påminner också om min stora soundtracksfavorit, Instant repeater 99, som de dessutom spelade på Allsång på skansen. Nå, Åbo är inte Skansen så den spelar Ebbot inte men nog Mantra slider och The Passover, vilket får publiken att spricka upp i leenden.

Band på scen Bild: Sebastian Bergholm/Yle Ebbot Lundberg

Då Ebbot fått upp ångan gör han vad som helst. Sjunger underbar rock, väljer de låtar som han verkar vilja sjunga, energin flödar ut honom. Bandet spelar superenergiskt och dessutom medvetna om att det skall se snyggt ut då man spelar rock. Att de plötsligt spelar The Doors Light my fire känns helt rätt. Try to set the night on fi-r-ee, det är sanslöst laddat helt enkelt. Det finns inga regler - vi alla kan göra vad vi vill, om vi vill, tänker jag.

Jim Morrisson skulle heller inte ha haft något att klaga på tolkningen och det är absolut värt att välja att lägga sin kväll på en spelning med bandet.


Ebbot Lundberg & The indigo children spelar i Tammerfors den 19.1, i Helsingfors den 20.1 och i Vasa den 21.1.

The Lieblings och Bassbros utmanar Vegatoppen - rösta här!

$
0
0

The Lieblings gör musik med ett leende på läpparna

- Det ska vara kul då man gör musik. Vi trivs tillsammans både i träningslokalen och på scenen berättar Andy Prinkkilä en av medlemmarna i Vegatoppen aktuella The Lieblings.

The Lieblings är inga nykomlingar i musikvärlden. Medlemmarna har en gedigen bakgrund i den inhemska pop/rock musiken. Andy och Coma Silvennoinen har man kunnat höra i The Sugarrush, trummisen Katja Tolonen i Wrecking Queen och Sam Shingler i The Pansies.

- Vår nya skiva släpps i början av mars och vi är verkligen nöjda över materialet. Låten Spark som nu är utmanare är en låt som är kanske en av de lite lugnare låtarna på nya skivan. Det blir säkert en hel del spelningar under 2017. Hoppas vi ses då hälsar Prinkkilä till alla Vegatoppen lyssnare.

Bassbros är utmanare på Vegatoppen. Bassbros Bild: Bassbros bassbros

Bassbros är tillbaka!

Kanske det är någon av er som kommer ihåg låten Bianca som var en finlandssvensk dancelåt som man kunde höra spelas aktivt i Radio X3M för ett antal år sedan?
Nu är killarna bakom Bassbros tillbaka med besked. Den nya låten heter Still here. En utveckling i både musikstil som ljudvärld är lätt att höra.

- Jovisst har vi utvecklats massor under de senaste åren. Vi har bättre utrustning och så är vi väl mera målmedvetna berättar Markus Wikström som är den ena halvan av Bassbros.

-Från första början var det bara jag och min bror Alfred Gestranius som skapade musik. Nuförtiden finns det plats för gästande solister som vi gärna använder i låtarna säger Wikström.

Thomas Lundin fortsätter som etta på Vegatoppen

Thomas Lundin prenumererar på Vegatoppens första plats med sin nya singel Tänk om allt är som det ska. Däremot räckte inte rösterna till för Mikaela Finne och Sam Zion, vilket betyder att de inte längre finns med på listan.

Så här fördelade sig rösterna i Vegatoppen nr 2:

1. Thomas Lundin / Tänk om allt är som det ska: 18.67 %
2. Guns Rosor / Ein flickå från lande: 17.84 %
3. Annika Strömberg / Visa mig vägen: 12.45 %
4. Carolina Wendelin / George : 10.79 %
5. Peter Sjöblom / Skyddsängeln: 9.54 %
6. Fredrik Furu / För alla änglar: 9.13 %
7. Susann Sonntag / Änglar som ser: 8.71 %
8. The Rime / Pictures: 6.22 %
-------------------------------------------
9. Mikaela Finne / Home Sweet Home: 3.73 %
10. Sam Zimon / Never: 2.9 %

Rösta på Vegatoppen nr 3 här!

Vegatoppen nr 3

Du kan rösta på en låt. Röstningen avslutas på tisdag 24.1 kl.24:00

Resultaten från Vegatoppen nummer 3 presenteras, torsdagen den 26.1.2017 kl. 20.03 med repis lördagen den 28.1.2017 kl. 21.03. Då får du veta om utmanarna The Lieblings och Bassbros tar sig upp på Vegatoppen och hur det går för listans övriga låtar och artister.

Vi vill gärna höra vad du tycker om låtarna! Kommentera i kommentarsfältet under artikeln.

Vegatoppen i Radio Vega, torsdagar kl.19:22, i repris på lördagar kl.21:03 och på Arenan i 30 dagar.

Så här fungerar Vegatoppen

Vegatoppen satsar på finlandssvensk musik, det vill säga musik som antingen framförs på finlandssvenska eller på andra språk men vars upphovsmän- och kvinnor har finlandssvenska rötter.

I varje program presenteras tio låtar, två av dessa är veckans utmanare. De två låtar som får minst röster faller ut.

För att kunna rösta måste du skapa en Yle-profil. Mera information hittar du i användarinstruktionerna.

Du kan rösta på en låt. Röstningen avslutas varje tisdag kl.24.00.

Vegatoppen sänds i Yle Vega torsdagar kl.19.22 och i repris lördagar kl.21.03. Redaktör för programmet är Jukka Isojoki.

Sitter du kanske själv på låtmaterial där hemma som du önskar att skulle höras av en större publik? Ta då kontakt med Johan Lindroos, johan.lindroos@yle.fi och gör honom medveten om att du och din musik existerar. Då finns det också en möjlighet att du kan bli en av utmanarna på Vegatoppen.


Tigerstedt har receptet på hitlåtar

$
0
0

Dan Tigerstedt är en av de stora okända inom den finländska pop- och rockbranschen. Men faktum är att han från 1976 framåt har jobbat med närmare 500 inhemska skivproduktioner. Ibland som ljudtekniker, ibland som mixare men också som producent.

Hurriganes, Broadcast, Riki Sorsa, Gringos Locos och Dingo, bara för att nu nämna några namn. Men det skulle nästan vara lättare att räkna upp vem som Tigerstedt inte har jobbat med om man skulle gå igenom den finländska musikeliten.

Började med Klas Klättermus och pappas bandspelare

Men det var en lång väg att vandra för Tigerstedt innan dörrarna till skivstudiorna öppnades. Starten var en Grundig bandspelare som hans pappa hade köpt. Orsaken var att en av de äldre bröderna medverkade i barnprogrammet Klas Klättermus och det programmet skulle bandas.

Men varken de äldre bröderna och pappan fick inspelningen att fungera och Dan som var yngst i brödraskaran fick inte röra apparaten.

Men en gång då de övriga hade gått ut för att skida passade han på att testa och fick allt att fungera. Det gav honom impuls att jobba vidare med ljud och teknik.

Hurriganes blev eldprovet

Via Fazers musikaffär kom han så småningom till Parkville-studion där han gjorde sina första jobb 1976.
Det stora eldprovet kom några år senare då Hurriganes skulle spela in sin skiva, Jailbird, i Birdland-studion.

Albert Järvinen var tillbaka i bandet och Remu ville att bandet skulle spela in skivan i Abbas nya studio i Stockholm. Men eftersom föregående skiva hade sålt ganska dåligt gick inte skivbolaget med på det.

Inspelningarna gick bra ända tills det var dags att spela in Remus sång. De höll på i en timme för att försöka få ett bra ljud i hörlurarna åt Remu men ingenting dög.

- Till sist sa jag att nu har jag alla volymer på fullt det finns ingenting jag kan göra mera. Och då säger Remu plötsligt överraskande okkej och så började vi jobba, berättar Tigerstedt och skrattar.

Då gick det upp för mig att han skäller ut en tills han tror att man har gjort allt och plötsligt är han nöjd.

Högre lön än chefen

Så småningom öppnade Takomo sina dörrar och det var enligt dåtida mått mätt Finlands absolut modernaste studio och Tigerstedt blev anställd som tekniker med månadslön. I något skede hade direktören för Fazers musik undrat hur det kommer sig att en ljudtekniker hade högre lön än högsta chefen för bolaget.

Förklaringen var helt enkelt att det blev enorma övertidstimmar och Tigerstedt hade till och med ett eget rum där han kunde övernatta när det ibland blev sena nätter och tidiga morgnar.

Världskänd producent till Finland

1987 kom den världskända producenten Tom Dowd till Takomo för att tillsammans med Tigerstedt spela in en skiva med Gringos Locos. Skivbolaget satsade stort för man hoppades att de skulle slå igenom också utomlands.

Det blev ett av de bästa minnena under Tigerstedts karriär. Dowd hade jobbat med en massa världsnamn som Eric Clapton, Lynyrd Skynyrd, Eagles och Rod Stewart.

- Han var så otroligt bra på att skapa en fin stämning i studion och det är ett av de viktigaste elementen då man spelar in en skiva, berättar Tigerstedt. Tänk på de stackars musikerna som har en chans på ett eller två år att visa vad de gör för, det är en enorm press de har på sig.

Dowd hade också ringt ett samtal då båda två satt bakom mixerbordet. Det var till mogulmanagern Robert Stigwood som var skyldig både Dowd och Clapton pengar för skivor de hade spelat in på skivbolaget RSO som han ägde.

Clapton hade fordringar på 40 miljoner och Dowd på 20 miljoner dollar och det var de pengarna som Dowd ringde och efterlyste från kontrollrummet i Takomo, berättar Tigerstedt och skrattar.

Dan Tigerstedt med superproducenten Tom Dowd i Takomo studion. Dan Tigerstedt och Tom Dowd bakom SSL mixerbordet i Takomo-studion Bild: Privat/Dan Tigerstedt Dan Tigerstedt,Tom Dowd

Dingo tömde pajazzon

1983 var det ett band från Björneborg som steg in i studion och enligt Tigerstedt var det inte någon som då kunde fatta hur stora de skulle bli, oberoende vad man påstår nu efteråt.

Dingos första skiva sålde helt hyfsat men det var då den följande, Kerjäläisten valtakunta, kom ut som Finland och i synnerhet tonårsflickorna, blev helt galna.

- Vi fick tejpa för fönstren på studion för vi hade ju en massa flickor som hängde bakom rutorna hela tiden. Dessutom var det fem fans som hade suttit på taket på min franska bil så det blev intryckt, berättar Tigerstedt.

Men inspelningarna gick smärtfritt och bandet var lätt att jobba med. Dan Tigerstedt blev också den första icke-musiker i Finland som blev belönad med en guldskiva för Autiotalo.

Däremot kom det i Dingos kölvatten en hel del band som skivbolagen skrev kontrakt med som musikaliskt var alltför dåliga för att stiga in i en studio.

Och eftersom Tigerstedt jobbade på månadslön spelade han nog ibland in artister som han musikaliskt hade väldigt lite gemensamt med.

- Men man kunde alltid göra sounden bättre, säger han diplomatiskt.

Fokus på Dan Tigerstedt i Yle Vega på lördag 21/3 kl 13.03 och på Arenan i en månad

Musiktest: Vilket djur bet Ozzy huvudet av och vems skiva är The Joshua Tree?

$
0
0

Här är den – Yle Vegas pop/rockfrågesport!

Testa dina musikkunskaper och briljera för dig själv eller tävla med kompisen och se vem som får flest poäng! Varför inte ha en liten tävling på jobbet under kafferasten eller över en liten fredagspilsner efter jobbet på puben runt hörnet?

Varje fredag kommer 10 nya frågor av varierande svårighetsgrad här på svenska.yle.fi. Ämnesområdena rör sig inom de musikstilar som kan kallas något slags pop och rock, men kan även gälla soul, funk, blues, punk, heavy och så vidare.

Vid rätt svar markeras ditt svar genast med grönt. Ett felaktigt svar blir rött och då markeras det rätta svaret med fet stil.

Rockpoliserna:

Vill du snacka allmänt eller specifikt om musik med likasinnade individer? Kolla in vår Facebook-grupp Rockpoliserna (klicka här)! Vi vill höra folkets röst! Du kan tipsa om musiknyheter, gigs, ny eller gammal musik. Bra eller dålig, ingen skillnad så länge det är kul att käbbla om saken! De aktivaste debattörerna kan till och med få en egen Rockpolis-badge!

Rock'n'roll! Eller något. Lycka till!

1. Den 20:e januari 1982 bet Ozzy Osbourne huvudet av ett djur på scenen. Vad var det för djur?

2. Vilken grupp gav år 1987 ut skivan ”The Joshua Tree”?

3. Vilken artist har haft hittarna "You Make Me Feel Like Dancing", "When I Need You" och "More Than I Can Say"?

4. Vilken sångerska hade huvudrollen i den framgångsrika musikalfilmen ”Evita” (1996)?

5. Vad heter Kiss-medlemmen på bilden?

6. Vilken svensk artist är känd med låtar som "Falsk matematik", "Hög standard", "Hyreskasern" och "Oh Boy"?

7. Micky Dolenz, Michael Nesmith, Peter Tork och Davy Jones. Vilket band utgjorde de?

8. Med vilken militärgrad titulerade sig Elvis Presleys manager Tom Parker?

9. Vilken låt blev den största hitten för Edwin Starr? Den kom år 1970 och blev hans enda listetta.

David Johansen, Arthur ”Killer” Kane, Jerry Nolan, Sylvain Sylvain och Johnny Thunders. Vad hette deras legendariska grupp?

Paul Oxley: Jag har lärt mej av mina misstag!

$
0
0

Paul Oxley´s Unit har överlevt i nästan fyra årtionden, givetvis lite till och från men bandet lever och mår bra just nu. Nu gästar de programmet Nästan unplugged.

Man talar ofta om det ljuva 80-talet. Och för vissa var det faktiskt så eftersom musikindustrin fungerade helt annorlunda då. Det fanns inga självklara sociala medier, ingen digital hysteri vilket gjorde att respekten för artisteriet och det musikaliska hantverket var någonting helt annat på den tiden.

- När Paul kom upp med lite nya låtar för några år sen så trodde jag aldrig att jag skulle se mej sitta i en turnébuss på väg till Jyväskylä igen. Den tiden var liksom förbi, säger basisten och radioredaktören Kjell Ekholm.

- Men som det nu oftast går, så far saker framåt av bara farten och så är man där igen, skrattar han.

- Jag vet inte vad som händer med mej nu för tiden men jag är rätt nöjd nu, det är de små sakerna som gör livet värt att leva, säger Paul Oxley. Jag kan gå i skogen och fota fåglar och sen bara sitta där en hel dag och det är väldigt skönt!

Gitarristen Uffe Enberg minns tillbaka och konstaterar att om Paul aldrig hade kommit med sina låtar till Ekenäs i tiden så skulle han aldrig ha haft det musikerliv han fått vara med om. Dessutom har man fått syssla med det man tycker allra mest om i livet!

- Det här är ett team arbete av sällan skådat slag och visst har vi ju varit irriterade på varandra, och är det ännu ibland, tillägger han. Men till slut så vinner ändå det positiva och vi fokuserar på det viktigaste – musiken!

På en bakgård i Ekenäs

Allting startade en gång i tiden på ungdomsgården i Ekenäs. Året var 1979 och den unge engelsmannen Malcolm Campbell hade träffat kärleken i England i form av en finlandssvensk lärarinna som sedan ville återvända till hemstaden Ekenäs. Malcolm tog sin gitarr, en kappsäck och åkte med till Finland. Resten är historia, ett stycke pophistoria!

Här kan vi dessutom avslöja att före Malcolm tog namnet Paul Oxley som resulterade i gruppens nuvarande namn så hette bandet en kort tid Bob Spika and the Radio.

Paul och de övriga bandmedlemmarna är överens om att nyckeln till allting var att de klickade så bra med varandra från första stund.

- Vi hade ganska samma musiksmak, minns han.

Däremot har jag nog haft svårt att anpassa mej till den finska mentaliteten och kulturen, tillägger han men säger att han trivs bra i Helsingfors just nu.

- Fast jag drömmer nog om en liten gård på den engelska kusten sen när jag skall pensionera mej nån dag.

- När jag återvände till Finland för många år sen så ville jag bara fokusera på det mest elementära, d.v.s musiken, säger Paul. Dessutom har jag lärt mej av mina misstag och kanske har en ödmjukare attityd till allting nu.

Mer än en familj

Under de intensiva åren i början av -80 talet så blev vi väldigt sammansvetsade. Man kan kanske säga att man kände sina bandmedlemmar bättre än sin egen familj, säger Kjell Ekholm. Den vänskapsgrund vi hade och har är enormt stark och det skall nog mycket till förrän vi skall bli ovänner tillägger han.

Trummisen Nicke Björkqvist som spelat med “endast” tjugo år tyckte det var häftigt att en gång i tiden få komma med i bandet! De här killarna var ju lite av legender redan på 90-talet för en ung Ekenäskille som jag, säger han.

Paul Oxley's Unit tillsammans med Nästan unpluggeds stråkar. Bild: Henkka Niemistö 6533 1303 000,avsnitt 3,nästan unplugged,Paul Oxley's Unit,säsong 2,Yle Fem

Bandets största hits Terry´s inside och Spanish Bars har spelats oavbrutet i finländsk radio sedan starten i början av 80-talet. De ingår naturligtvis i Nästan Unplugged-programmet tillsammans med bandets andra hitlåtar. Vi får även höra låtar från den senaste plattan och ett gästframträdande av Pauls döttrar Lori och Niki Campbell.

- Det var både viktigt och roligt för mej att få över mina vuxna döttrar till Finland för att medverka i programmet.

Nu tror jag de äntligen förstår vad jag hållit på med här i alla år, säger Paul.

Text: Niklas Rosström

Till serien hör också avsnitt för radio där vi för njuta av liveframträdanden och Niklas Rosström samtalar med veckans artist om livet och musiken. Avsnittet med Paul Oxley´s Unit sänds i Yle Vega måndag 23.1.2017 kl. 19.22 i programmet Vår musik. Vill du tjuvlyssna på radioprogrammet redan innan tv-sändningen så publiceras det på Arenan på fredag 20.1.2017 kl. 8.00. Delar ur radioavsnitten kommer också att sändas samma dag i programmet Vega Kväll.

500 år gammal musik lockar fortfarande

$
0
0

Renässansmusikfestivalen Aurore ordnas nu för tredje gången och har etablerat sig i huvudstadens musikliv. Det finns av allt att döma ett särskilt intresse för denna musik just nu och trots att musiken är i snitt 500 år gammal är den förvånansvärt aktuell i många hänseenden.

Det anser en av de medverkande musikerna, sopranen Tuuli Lindeberg, som på lördag 21.1 bjuder på en afton med engelsk renässansmusik tillsammans med cembalisten Matias Häkkinen och blockflöjtsensemblen Q Consort. För trettio år sedan upplevde barockmusiken ett uppsving och motsvarande lyft förefaller vara aktuellt för renässansmusiken just nu.

Tuuli Lindebergs väg till tidig musik gick via pianostudier vid Östra Helsingfors musikinstitut och studier för att bli musikteorilärare till professionell sångare. Hon upptäckte sin röst som ung vuxen och bestämde att hon sadlar om, vilket har gett resultat. Lindeberg blev färdig musikmagister med sång som huvudämne och jobbar i dag mest som frilans. Det betyder konserter för det mesta i hemlandet, hon har ett kontinuerligt samarbete med en barockensemble och undervisar också en aning vid Sibelius-Akademin.

Repertoaren består främst av musik från renässans och barock, men också nutida musik. I själva verket sjunger hon gärna musik från alla epoker, men hennes röst har kvaliteter som passar bäst för tidig musik och modern musik.

- Dessa tidsperioder - renässansen, barocken och nutiden - har något gemensamt. På något sätt är kraven på musikerna likriktade, menar Lindeberg.

Renässansmusikfestivalen Aurore är en utmärkt möjlighet för Lindeberg att få demonstrera kärnan i hennes musikerprofil.

- Renässansmusik är i hög grad kammarmusik, och man måste kunna jobba balanserat ihop med hela ensemblen för bästa resultat. Man måste ha studerat stilepoken och dess tonsättare, ha kännedom om repertoaren, och i synnerhet vara medveten om tidens språkliga uttal, rent historiskt.

Hovmusik från Elisabet I:s tid

Under tidigare år då Lindeberg för det mesta sysslade med barockmusik gjorde hon ett noggrant arbete med att bekanta sig med källorna och samma forskningsarbete har ägt rum nu med renässansmusiken och dess repertoar. Viktiga och centrala delar av renässansen är litteraturen, det vill säga sångernas texter och poesin, men också de samhälleliga frågorna. Det gäller att komma underfund med varför en text har skrivits och vad tonsättaren har funderat på då texten har klätts i toner.

Tuuli Lindeberg bjuder i sin konsert inom Aurorefestivalen på en bukett med engelsk renässansmusik. Konsertens titel, In Her Majesty’s Service, fokuserar på hovmusiken från Elisabet I:s tid. Också med tanke på den konserten har Lindeberg fördjupat sig i epokens litterära och musikaliska källor. Renässansen är epoken som öppnade för nya ideal och värderingar efter den mörka medeltiden, men det politiska maktspelet och spänningarna bland makthavarna går det inte att ta miste på, då som nu.

De tonsättare och poeter som vågade lyfta fram samhällsfrågor via konsten blev inte nödvändigtvis så populära och för en del kunde ett utspel inom konsten betyda slutet. Till exempel Earlen av Essex försökte kommentera samhällsförhållandena med musikens hjälp vilket drottningen inte gillade, därmed fängslades Earlen som slutligen dog i fångenskap.

- Ju mer man läser om bakgrunden till musiken och den tillvaro som den tillkom i, desto mer fascinerad blir man. Jag vill att publiken också ska få känna av dessa spänningar, säger Lindeberg.

Fullständig kontroll

Som musiker och sångare behöver man vara kanske mera nyanserad då man sjunger renässansmusik. Man ska sjunga med naturligt frisk sångteknik, men som en form av kammarmusik kräver renässansmusiken mycket färger och flexibilitet, man ska vara ett instrument bland andra instrument, inte en solist utan en del av en helhet. Samtidigt är man mycket utsatt, allting hörs, också misstagen och de minsta detaljerna.

- Man måste vara tekniskt i sådan form att man har full kontroll över sitt instrument, rösten. Och det har föregåtts av många års hårt arbete, menar Tuuli Lindeberg.

Kommer konserten på lördag inom Aurorefestivalen att låta som det lät för 500 år sedan då musiken kom till? Lindeberg menar att man inte ska rekonstruera utan helt enkelt vara historiskt informerad, hon uppträder för dagens publik med dagens medel. Trots att vi kan ta del av tiden genom litterära källor vet vi ju egentligen inte exakt vilka estetiska värderingar som man hade, vi kan bara bilda oss en uppfattning eftersom det inte finns några inspelningar att tillgå.

- Man måste bara våga fatta ett beslut som man kan stå bakom, huvudsaken är att musiken lever.

Engagerad och kunnig publik

Folkrörelsen för tidig musik, renässans och barock, har den förändrats? Personligen upplever Tuuli Lindeberg att det finns en mycket entusiastisk publik för konserter med tidig musik. All respons som kommer tyder också på att publiken är sakkunnig. I synnerhet sådana konserter som äger rum i huvudstadsregionen kan man känna hur publiken lever med och är koncentrerad.

Tuuli Lindeberg har många favoriter bland sångerna hon framför. Men det som är gemensamt för alla är stämningen och den vackra poesin som de företräder.

- Alla dessa vackra sånger och sköna texter kan upplevas av dagens publik som en levande historisk fläkt från 500 år tillbaka. Människorna idag är som då. Trots tidsepokernas växlingar har mänskligheten inte förändrats.

Renässansmusikfestivalen Aurore ordnas 19-22.1.2017. Konserterna äger rum i Pauluskyrkan i Helsingfors.

McCartney kämpar för rätten till sina låtar

$
0
0

Nu kommer den tidigare Beatles-medlemmen att gå till domstol för att få tillbaka rättigheterna till en del av de låtar som han skrev tillsammans med John Lennon i början av deras karriär.

Allt startade egentligen med ett gott råd som McCartney hade gett Michael Jackson i början av 80-talet. De var goda vänner och tillsammans spelade de in hitlåtar som Say, say,say. Men både vänskap och samarbete gick ordentligt på grund 1985.

Jackson köpte framför näsan på McCartney

Då lyckades Jackson köpa upp rättigheterna till The Beatles´ låtar mitt framför näsan på McCartney. Faktum är att McCartney själv hade köpt upp Buddy Hollys katalog och tipsade Jackson om att låträttigheter är bra business. Jackson bad genast sin egen finansexpert att börja följa med marknaden.

Bakgrunden till hela händelseförloppet var att Lennon och McCartney genast i starten av The Beatles grundade förlaget Northern Songs Ltd. tillsammans med Brian Epstein, som var gruppens manager och Dick James som redan var inne i branschen. Bolaget hade som uppgift att sköta om allt som gällde upphovsrätter till deras låtar.

Då Epstein dog försökte Lennon och McCartney göra ett nytt avtal med James, men misslyckades. Så småningom så sålde James bolaget till ATV som senare sålde det vidare till australiska miljardären Robert Holmes à Court.

Men Holmes à Court hade inget större intresse för gamla Beatles-låtar, så han bestämde sig för att sälja bolaget vidare. Det var då Michael Jackson slog till.

Efter många och långa förhandlingar lyckades Jackson till slut, i augusti 1985, köpa bolaget för 47,5 miljoner dollar. Samma dag var vänskapen med McCartney ett minne blott.

Lagen ger McCartney rätt

Tio år senare lyckades Jackson få sitt skivbolag Sony att bli del av bolaget och han fick 95 miljoner dollar i den affären. Samtidigt så steg Jacksons skulder hela tiden och han blev till slut tvungen att låna 200 miljoner dollar av Sony och som säkerhet fick de då rättigheterna till de ca 250 Lennon/McCartney-låtar som han var delägare till.

I och med Michael Jacksons död och de enorma försäljningssiffrorna för hans sista skiva var skulden snabbt betald tillbaka och för ett år sedan köpte Sony upp rättigheterna från Jacksons dödsbo för 750 miljoner dollar.

Det som nu har fått fart på McCartney är den amerikanska upphovsrättslagstiftningen som gör det möjligt att rättigheterna till låtar som är skrivna före år 1978 kan ges kompositören om det gått 56 år sedan verket gavs ut. En förutsättning är att upphovsmannen senast två år före tiden gått ut, meddelat om intresse att köpa tillbaka rättigheterna. Det lär McCartney ha gjort 2015.

Eftersom McCartney delade på upphovsrätten med Lennon så är det fråga om hälften av rättigheterna. Den delen som tillhörde Lennon hade Yoko Ono sålt till Sony 2009.

I praktiken betyder det att de låtar som de skrev 1962 kommer att kunna övergå i McCartneys ägo 2018. Och år 2025 borde alla låtar som McCartney skrev ensam eller med Lennon vara tillbaka i hans ägo om allt går som planerat.

Abba bråkade också

Det är ganska vanligt att det uppstår stora stridigheter mellan artister och skivbolag då det gäller just förlagsrättigheterna. Ett annat exempel var Sweden Music som via Stikkan Anderson ägde rättigheterna till alla Abba-låtar. 1989 sålde Anderson bolaget till Polygram för 189 miljoner kronor.

Björn Ulvaeus och Benny Andersson var intresserade att köpa men hade inte pengar. I dagens läge är summan en spottstyver jämfört med hur mycket som Polygram har förtjänat i och med musikaler och filmer och låtarna säljer och spelas fortfarande.

De försonades aldrig med Anderson som dog 1997.

Titta på Lola uppochner med öronen

$
0
0

Att ta steget från popmusiker och låtskrivare till att börja göra musik för TV och film var en stor utmaning för Peter Hägerstrand som nu är aktuell med serien Lola uppochner.

Alla kommer vi ihåg öppningsscenen i Twin Peaks med en nästan ensam bas som skapar just den där spänningen i luften, samtidigt som vyer från den lilla byn med ett sågverk flimrar förbi i rutan. Och liksom fasaden i byn var en chimär så var musiken det också.

Det var egentligen Kinny Landrum som spelade temat som Angelo Badalamenti komponerat, och det som vi tror att är en bas var de facto ett Duane Eddy-gitarrsound samplat på en Emulator 2. Landrum spelade den så lågt i registret att det lät som en basgitarr.

Serien som utkom 1990 blev på många sätt stilbildande också då det gäller musik som man hör i TV-serier ännu idag.

Fasaderna spricker till ljuv musik

Och visst finns det något av den amerikanska succéserien också över vårt eget drama, Lola uppochner, som nu sänds på Yle Fem. Bakom fasaden i den lilla finlandssvenska staden Flatnäs sker det mord och äldre män har ihop det med unga flickor.

Det blev också en stor utmaning för Peter Hägerstrand som har komponerat musiken - förutom några covers och några originallåtar - som finns i serien.

Hägerstrand har gjort musik med grupper som Gycklarnas Afton, Jupiter Park och Good Evening Manchester. Sedan blev han soloartist och har haft flera låtar på Yle Vegas spellista.

Så småningom blev det mer och mer jobb med olika TV-serier och filmer, och nyligen skrev han på ett kontrakt med ett multinationellt skivbolag för soundtracket till Lola uppochner.

Kändes konstigt

Då avsnitt ett och två av Lola uppochner premiärvisades på bokkalaset i Ekenäs på hösten var det en märklig känsla för Hägerstrand.

– När jag såg den då var det nog grejer som jag helt hade glömt bort och sedan blev det ju lite schizofrent i och med att jag nu har jobbat med soundtracket som kom ut nyligen. Problemet då man gör [musik] för en TV-serie är att det är fråga om ganska korta snuttar och det blir ju ganska jobbigt att lyssna på en cd med 15 – 20 sekunders stycken. Så därför har jag förlängt eller gjort om instrumenteringen för skivversionen, berättar Hägerstrand.

Storyn är a och o

Att skriva musik för TV är en stor utmaning för vilken kompositör och musiker som helst. Och enligt Hägerstrand så är arbetsgången oftast den samma.

Det börjar med story och handlingen och eftersom det nu fanns en bok som den grundade sig på, läste han den och skapade sig då en uppfattning om i vilken ljudvärld som handlingen utspelade sig.

- Väldigt långt är det fråga om känslor. I det skedet har man ju ännu inget konkret att utgå ifrån. Det är då du får manus in handen och kan börja se scenerna och hur det är uppspjälkat och i det här fallet så skiljer sig handlingen en hel del från boken. Kronologin som finns i serien finns ju överhuvudtaget inte i boken.

Temat en utmaning

I de flesta TV-serier finns det ett tema som återkommer i olika versioner. Det kan vara fråga om en melodislinga som modifieras i olika stämningar, sound, tempo, klangfärg och harmoni.

– Jag hittade temat ganska snabbt, men sedan blev det nog en hel del villovägar också, säger Hägerstrand och skrattar. Genast då jag kunde börja se dagstagningarna visste jag ungefär åt vilket håll musiken också skulle gå. I början jobbar man i allmänhet i midi-format, och det är först då den slutliga versionen finns som man börjar plocka in riktiga instrument i den mån det finns tid och pengar.

Här ett exempel på hur musiken smyger sig in i scenen och nästan skapar en klaustrofobisk stämning i cellen som Ca kommer in i.

Den osynliga musiken

I många TV-serier finns det musik, men du upptäcker den inte. Så jag frågade Peter Hägerstrand om den bästa musiken i ett drama är sådan som man inte ens lägger märke till.

– Det är ju det klassiska med musik till bild eller film. Men jag tror man aldrig kan sträva efter det. Samtidigt finns det så mycket fysiska grejer i musiken som du inte kan lägga dit för att de blir direkt störande. Du har till exempel inte en oboe under en dialog, för tonomfånget för rösten och instrumentet ligger i samma område. Det finns nog många undantag också, säger Hägerstrand.

Bort med det onödiga

Eftersom Peter Hägerstrand har en bakgrund som låtskrivare och så småningom började jobba både med film och med tv, tillsammans med sin sambo Ulrika Bengts, så gällde det att lära sig hantverket från grunden.

– Jag kom ganska snabbt underfund med att det gäller att minimalisera så mycket som möjligt och det är inte alltid så lätt. Man måste rensa bort allt onödigt och bara lämna kvar det absolut viktigaste.

Så nästa gång du tittar på Lola uppochner, gör det med öronen. Då kommer du att upptäcka hur mycket stämning som musiken egentligen skapar i ett TV- drama.

Kulturredaktionen skriver om teman relaterade till dramaserien Lola uppochner. Se den här:

Sven Boom och One Desire utmanar Vegatoppen - rösta här!

$
0
0

Sven Boom litar på poesins kraft

En kulen vinterkväll beslöt Paul Olin att städa i sin dammiga bokhylla. Han hittade några gamla diktböcker och det var starten till gruppen som idag heter Sven Boom.

Paul Olin har under många år varit känd som en man med många järn i elden. Du har säkert hört eller sett honom i radio eller tv eller kanske på en teaterscen. Nu är Paul och hans vänner aktuella med en ny skiva som heter Hårda sånger.

- Jag började bläddra i några gamla diktböcker och wow-effekten var omedelbar. Vilken lyrik! Vilken puls, rytm och sväng! Vilket bråddjup! Vilken visdom, humor och skörhet. Vilket material för rock´n´roll! Och på klingande svenska berättar Paul

Sagt och gjort

Paul tog kontakt med några av sina vänner och snart såg första låtarna världens ljus. Musiken på skivan är en blandning av punk, postpunk, ska, flamenco, ballader, goth och flera odefinierbara, säregna musikkategorier.

- Lyriken är ju det bästa med hela projektet här finns texter av Claes Andersson, Karin Boye, Elmer Diktonius och Kristina Lugn och många fler. Det blir helt enkelt en intressant blandning som man inte hört tidigare säger Paul.

One Desire är utmanare på Vegatoppen. One desire Bild: One Desire andré linman,Jimmy Westerlund,one desire

One Desire skall ta världen med storm

Sångaren André Linman i One Desire är bekant för många Sturm & Drang vänner. Det här är det första riktiga projektet han ger sig in i efter framgångarna med Sturm & Drang

- Jag skulle kalla det melodiös hårdrock. Det är musik som jag växt upp med och som jag gillar, säger Linman.

- Vi har ett bra gäng som alla vill göra bra musik och dessutom älskar vi att stå på scen och spela för vår publik.

One Desires första singel Hurt har nu släppts tillsammans med en video. 24 mars släpps skivan.

Thomas Lundin fortsätter som etta på Vegatoppen

Thomas Lundin prenumererar på Vegatoppens första plats med sin nya singel Tänk om allt är som det ska. Däremot räckte inte rösterna till för The Rime och Peter Sjöblom, vilket betyder att de inte längre finns med på listan.

Så här fördelade sig rösterna i Vegatoppen nr 3:

1. Thomas Lundin / Tänk om allt är som det ska: 19.25 %
2. Guns Rosor / Ein flickå från lande: 14.91 %
3. Susann Sonntag / Änglar som ser: 12.42 %
4. Fredrik Furu / För alla änglar: 11.8 %
5. Carolina Wendelin / George : 10.56 %
6. Annika Strömberg / Visa mig vägen: 8.7 %
7. The Lieblings / Spark: 8.07 %
8. Bassbros / Still here: 8.07 %
-------------------------------------------------------------
9. The Rime / Pictures : 3.73 %
10. Peter Sjöblom / Skyddsängel: 2.48 %

Rösta på Vegatoppen nr 4 här!

Vegatoppen nr 4

Du kan rösta på en låt. Röstningen avslutas på tisdag 31.1 kl.24:00

Resultaten från Vegatoppen nummer 3 presenteras, torsdagen den 2.2.2017 kl. 20.03 med repis lördagen den 4.2.2017 kl. 21.03. Då får du veta om utmanarna Sven Boom och One Desire tar sig upp på Vegatoppen och hur det går för listans övriga låtar och artister.

Vi vill gärna höra vad du tycker om låtarna! Kommentera i kommentarsfältet under artikeln.

Vegatoppen i Radio Vega, torsdagar kl.19:22, i repris på lördagar kl.21:03 och på Arenan i 30 dagar.

Så här fungerar Vegatoppen

Vegatoppen satsar på finlandssvensk musik, det vill säga musik som antingen framförs på finlandssvenska eller på andra språk men vars upphovsmän- och kvinnor har finlandssvenska rötter.

I varje program presenteras tio låtar, två av dessa är veckans utmanare. De två låtar som får minst röster faller ut.

För att kunna rösta måste du skapa en Yle-profil. Mera information hittar du i användarinstruktionerna.

Du kan rösta på en låt. Röstningen avslutas varje tisdag kl.24.00.

Vegatoppen sänds i Yle Vega torsdagar kl.19.22 och i repris lördagar kl.21.03. Redaktör för programmet är Jukka Isojoki.

Sitter du kanske själv på låtmaterial där hemma som du önskar att skulle höras av en större publik? Ta då kontakt med Johan Lindroos, johan.lindroos@yle.fi och gör honom medveten om att du och din musik existerar. Då finns det också en möjlighet att du kan bli en av utmanarna på Vegatoppen.


Filmrecension: Marcus & Martinus erbjuder en dagbok för alla sina fans

$
0
0

Det går bra för norsk popkultur just nu. Webbserien Skam för äldre tonåringar, popduon Marcus & Martinus för de yngre. Vare sig man bor i Sverige, Danmark eller Finland.

Det låter som en saga. Två bröder växer upp i ett litet samhälle i nordliga Norge. I ett vitt hus på brinken till en vacker fjord tar de sina första stapplande steg medan mamma ler och pappa filmar.

Pojkarna går från att tulta omkring i identiska sparkdräkter och slåss om det elektriska minipianot till att kicka boll på gården och konkurrera om micken på skolavslutningen.

Däremellan kramar de varandra. Hårt och innerligt.

När de är elva blir de upptäckta. Tolv år gamla deltar de i MGP. Som de vinner. Vid fjorton är de fullfjädrade proffs som reser land och rike runt.

Snygg inledning

Det har kommit många filmer om unga stjärnor de senaste åren. Filmbolagen har uppenbarligen insett vilken publikpotential alla dessa entusiastiska fans utgör och prånglat ut porträtt på alla från Justin Bieber till Robin.

Det var således bara en tidsfråga innan Marcus & Martinus Gunnersen skulle förevigas på vita duken. Och varför inte? Vem skulle inte vilja höra historien om dessa charmiga tvillingar som får en att minnas gruppen Bros som 1988 frågade When will I be famous?

Bröderna Gunnersens tidiga framgång skildras med schwung av regissören Daniel Fahre. Suggestivt bygger han upp en stämning av förväntan inför det stora genombrottet. Det som vi vet att skall komma, men som tål att upprepas. För vare sig man är ett hängivet tonårsfan eller en vuxen med noll koll så är det alltid lika kittlande att få ta del av det där magiska ögonblicket när världen öppnar sig och jublet brakar loss.

De tidiga filmklippen från brödernas barndom fungerar i sin tur som en tacksam fond för det som komma skall, samtidigt som det utgör en stark känslomässig markör. Vi inser att grunden för framgången lagts tidigt, att banden mellan bröderna är starka.

Hur coola de än verkar vara mellan varven.

Strike a pose! marcus och martinus poserar. Bild: FRED JONNY marcus & martinus: tillsammans mot drömmen

Den svaga länken

Dramaturgiskt följer filmen samma mönster som Justin Bieber-porträttet Never Say Never (2011) och i det stora hela sitter rytmen som den skall. Det enda som sticker ut är de påklistrade sekvenserna under vilka man försöker bygga upp spänningen inför den första riktigt stora spelningen i Oslo.

I alltför många scener spekulerar pojkarna, deras pappa och diverse teammedlemmar kring huruvida de kommer att sälja slut biljetterna till den stora arenan eller inte. Dessa tillgjorda snuttar är helt onödiga - inte minst med tanke på att filmen i övrigt inte skyggar för att visa de jobbigare sidorna av framgången.

Detta att aldrig få vara ifred, att tvingas skriva autografer timme efter timme, att slitas mot varandra. Vem får mera utrymme på scenen? I intervjuer?

Och hur hitta tillbaka till varandra i trängda lägen då samarbete är ett måste?

Varthän härnäst?

Det säger sig självt att detta inte är en rockdokumentär med skarpa kanter och hotfulla element. Nej, filmen cementerar bilden av två hurtiga och sunda unga män på väg att ta steget ut i livet. Ett steg som bevakas av tusentals människor. Varje dag. I många länder.

Det som för unga fans måtte te sig som rena rama drömmen väcker därmed många frågor hos den vuxne. Frågor av den art som inte går att besvara nu - inte medan framgångståget hetsar vidare i snabb takt. Frågor som får utrymme först den dag då det eventuellt når slutstationen.

Vad händer men den som tidigt vant sig vid att ständigt bli kollektivt bekräftad? Vad händer när de skrikande flickorna tystnat och riktat sin uppmärksamhet åt annat håll?

Hur långt räcker den trygghet som vuxit fram i ett samhälle med 800 invånare när man väl vant sig vid att sälja 7500 konsertbiljetter på en timme?

Eller fått sin barndom förevigad på film?

poppig popduo i biosalongen popduon Marcus och Martinus kastar popcorn omkring sig Bild: Finnkino Oy marcus & martinus: tillsammans mot drömmen, marcus gunnarsen, martinus gunnarsen

Musiktest: I vilket band sjunger Gwen Stefani och vems hit var Levoton tuhkimo?

$
0
0

Här är den – Yle Vegas pop/rockfrågesport!

Testa dina musikkunskaper och briljera för dig själv eller tävla med kompisen och se vem som får flest poäng! Varför inte ha en liten tävling på jobbet under kafferasten eller över en liten fredagspilsner efter jobbet på puben runt hörnet?

Varje fredag kommer 10 nya frågor av varierande svårighetsgrad här på svenska.yle.fi. Ämnesområdena rör sig inom de musikstilar som kan kallas något slags pop och rock, men kan även gälla soul, funk, blues, punk, heavy och så vidare.

Vid rätt svar markeras ditt svar genast med grönt. Ett felaktigt svar blir rött och då markeras det rätta svaret med fet stil.

Rockpoliserna:

Vill du snacka allmänt eller specifikt om musik med likasinnade individer? Kolla in vår Facebook-grupp Rockpoliserna (klicka här)! Vi vill höra folkets röst! Du kan tipsa om musiknyheter, gigs, ny eller gammal musik. Bra eller dålig, ingen skillnad så länge det är kul att käbbla om saken! De aktivaste debattörerna kan till och med få en egen Rockpolis-badge!

Rock'n'roll! Eller något. Lycka till!

1. I vilket band är Gwen Stefani sångerska?

2. Vem hade hittar med ”Levoton tuhkimo” och ”Autiotalo”?

3. Redan före Abba var Björn Ulvaeus med i ett annat populärt svenskt band – vilket?

4. Vilken brittisk sångare har haft listettor med singlarna “This Ole House”, ”You Drive Me Crazy”, “Green Door” och “Oh Julie”?

5. Detta klassiska skivkonvolut kommer från en viss Pink Floyd-skiva – vilken?

6. I år fyller Midnight Oils klassiska hit ”Beds Are Burning” 30 år. Varifrån kom bandet?

7. Vilket amerikanskt industrirockband startades år 1988 av sångaren och låtskrivaren Trent Reznor? De är fortfarande aktiva.

8. Vilken artist hade The Attractions som sitt kompband åren 1978–1986 och 1994–1996?

9. Vems låt var ”Red Red Wine” ursprungligen? Artisten har både skrivit och sjungit in den själv.

10. "It's My Life", "Such A Shame" och "Life's What You Make It". Det är tre kända 80-tals singlar med ett brittiskt nyvåg/postrock-band – vilket?

Satin Circus: ”Vi är ett energiskt band”

$
0
0

Satin Circus är ett bra exempel på ett ungt och ambitiöst band. Stora drömmar och allt är möjligt! Killarna Paul, Krippe, Axel och Olli träffades redan under skoltiden och bestämde sej för att göra musik tillsammans, nu är de aktuella i Nästan Unplugged.

- Vi är ett energiskt band och allt möjligt händer alltid under våra övningar, säger trummisen Olli Halonen.

- Vi har total demokrati och det är inte alltid så lätt tillägger basisten och sångaren Paul Uotila. Ibland saknar vi en stark ledare!

Låtskrivaren och producenten Patric Sarin kom i kontakt med bandet efter en spelning på Korjaamo för många år sedan. Resultatet blev sedan ett skivkontrakt, många pophits, otaliga spelningar och UMK. Men just nu står bandet i ett vägskäl.

- Engelska är popmusikens språk och vi kommer att fortsätta på den linjen intygar både gitarristen och sångaren Kristian Westerling och Uotila med en mun.

- Stackars Finland!

I Finland råder en trend av nationell musik på finska just nu och trenden ser ej ut att ändra under en nära framtid.

Bandet jobbar på nytt material just nu men tar det ganska lungt i övrigt. Nästa steg måste vara avgörande i nån riktning. Det hände ganska mycket under de första åren och nu måste vi helt klart sikta på utlandet säger killarna.

- Vi älskar att leka med låtar och arrangemang inflikar Olli. Det är nog bandets styrka, att vi är mångsidiga.

- Alltså vi diggar musa, inte är det så mycket annat skrattar Krippe.

Axel tillägger att bandet ofta för höra att de överraskar andra musiker genom sin lekfullhet.

- Ibland kan vi dra fram en kontrabas eller en saxofon, vi kan byta instrument och det är något man inte är van att se i ett popband. Dessutom har vi spelat allt från klassiskt till jazz så vi har en bred musikerbas tillägger han.

Många faktorer spelar roll

Patric Sarin påpekar att det finns många faktorer som är livsviktiga, dels det att man måste älska det man gör samt att jobba hårt på sin image. Men lika viktigt är att man kommer i kontakt med folk som tar en till nästa nivå. Där står Satin Circus just nu, ett begåvat band med ambitioner. Men vart nu?

- Vi började i tiden med dethär för vi ville sprida glad musik säger Paul.

Både Sverige och Norge har mera internationella artister än någonsin. I Finland finns det inte så mycket vilja för skivbranschen att göra engelskspråkig musik just nu. Det står inte på nåns agenda. Vi måste hitta nån därute som gillar det vi gör och tar oss för vilka vi är. Det må nu sen ta den tid det tar kommenterar bandet.

I Nästan Unplugged bjuder Satin Circus på en mångsidig popkalvalkad, pratar om bandet, varandra och njutningen av att få hålla på med musik och artisteri.

- Jag sjunger i Akademen så det var naturligt att bjuda med dem på ett hörn också, tillägger Axel.

Text: Niklas Rosström


Till serien hör också avsnitt för radio där vi för njuta av liveframträdanden och Niklas Rosström samtalar med veckans artist om livet och musiken. Avsnittet med Satin Circus sänds i Yle Vega måndag 30.1.2017 kl. 19.22 i programmet Vår musik. Vill du tjuvlyssna på radioprogrammet redan innan tv-sändningen så publiceras det på Arenan på fredag 27.1.2017 kl. 8.00. Delar ur radioavsnitten kommer också att sändas samma dag i programmet Vega Kväll.
Satin Circus på Alexandersteaterns scen. Bild: Henkka Niemistö 6533 1304 000,avsnitt 4,nästan unplugged,Satin Circus,säsong 2,Yle Fem

Klä av dej Råkkin men lämna Bluesen på - ny trio vill göra världen lite gladare

$
0
0

Skådespelaren Sixten Lundberg, känd bland annat från föreställningen Grottmannen, är aktuell med sin nya musikaliska trio Klä av dej Råkkin men lämna Bluesen på.

Så gick det till

- Det började av en slump när jag ville sjunga för min sambo på hennes födelsedagsfest, berättar Lundberg. Jag bad gitarristen Uffe Enberg, känd från bland annat Paul Oxleys Unit, om lite assistans. Det kändes lite darrigt eftersom jag aldrig har uppträtt med sång.

- Men det funkade och Uffe kom genast med idén om att göra lite mera av det hela. Teddy Granroth, multiinstrumentalisten från bland annat Raseborgs sommarteater bads komma med. Han tackade ja och därmed hade en ny trio sett dagens ljus, säger Sixten.

Klä av dej Råkkin men lämna Bluesen på!

- Bandets namn låter kanske lite långsökt, men det är textraden i en av våra låtar. Den antyder att vi spelar allt från blues till rock med en rockhistorisk glimt i örat. Dessutom ingår en riffig frågesport i vårt koncept, tillägger Teddy. Vi vill göra mångsidig musikalisk underhållning.

- Vi kan inte göra världen bättre, men vår allvarliga avsikt är att göra tillvaron lite gladare, säger Uffe och knäpper i med riffet från Sunshine of your life.

Sixten Lundberg och Benny Törnroos. Sixten Lundberg och Benny Törnroos i studion i Böle i samband med programmet Vår Musik. Bild: Mårten Holm/Yle Benny Törnroos,Sixten Lundberg

Basist på en dag

- Förutom att jag inte har uppträtt med sång har jag inte heller spelat på något instrument, berättar Sixten Lundberg. Nu ville killarna att jag skulle lära mig spela bas. Efter första övningen konstaterade de att det låter som fusionsmusik. De lösgjorde tre strängar och nu gör jag ett hisnande solo på en ”one string bass”. Det sista steget till att bli den fulländade Grottmannen är taget.

- Nu skall vi ut på turné. Först erövrar vi Torsborg i Svartå den 4 februari 2017 och därefter Gumbohuset den 11 februari.

Trion hade världspremiär i Vår musik måndag 23.1.2017 i Yle Vega. Se spelningen på

Spice Girls uppmuntrade tjejerna att våga vara tuffa, sexiga och ta kontroll

$
0
0

För 20 år sedan tog popfenomenet Spice Girls och hitlåten Wannabe världen med storm. Gruppen som visade sig bli det mest framgångsrika flickbandet genom tiderna, banade väg för en kultur där också tjejer fick ta för sig.

I medlet av 1990-talet dominerades popindustrin av pojkband som Backstreet Boys, Boyzone och Take That. Därför kom tjejgruppen Spice Girls som en frisk fläkt och välkommen motvikt med sitt girlpowerstuk och sin kaxiga attityd. Geri, Mel C, Mel B, Victoria och Emma uppmuntrade flickorna att ta för sig. Att vara sexiga, tuffa och livsbejakande. Att föredra väninnor framom pojkvänner och att våga ta kontroll.

Det är okej att vara tjej

Anna-Sofia Nylund och Ida Henriksson var kring 10 år när Spice Girls slog igenom år 1996. De var Spice Girls-fans av stora mått och tog till sig allt vad girlpower hade att erbjuda. De klädde ut sig till Spice Girls, arrangerade egna shower med kompisarna, dansade och mimade till deras låtar.

- Vi hade hundratals träningar då vi träffades för att öva in nya koreografier. Vi satt och väntade på att Wannabe skulle komma på tv så att vi kunde banda låten på VHS. Jag har oändliga minnen av Spice Girls som är superfina, minns Nylund.

Ida Henrikson och Anna-Sofia Nylund var stora Spice Girls-fans på 90-talet. Ida Henrikson och Anna-Sofia Nylund var stora Spice Girlsfans på 90-talet. Bild: Nina Sederlöf / Yle anna-sofia nylund,ida henrikson

Förutom allt det lekfulla och kreativa som intresset för tjejgruppen medförde, var det första gången som både Nylund och Henrikson kunde identifiera sig med ett band som förutom musiken också betonade vänskap och det kvinnliga.

- För oss var det också ett sätt att leka med det kvinnliga uttrycket. Det var då vi fattade att också tjejer kan göra saker och ting själva. Man behövde inte försöka vara kille för att göra tuffa saker och få spela i ett band. Man kunde ha roligt och man fick njuta av att vara flicka, resonerar Henrikson.

Det är så lätt att kritisera det som unga tjejer är intresserade av, det ser man ju lika mycket idag.― Ida Henrikson

Spice Girls var en produkt av sin tid

Låtskrivaren och musikproducenten Niklas Nylund som figurerat i musikbranschen i 30 år säger att Spice Girls har en given plats i pophistorien.

- Spice Girls var ju ett fenomen. Det var musik där brudar sjöng för brudar, de hade en egen grej.

Som musikproducent lyssnade Niklas Nylund på tjejkvintetten med lite andra öron än gemene Spice Girls-fantast.

- Klart jag lyssnade på dem, inte nödvändigtvis för att jag var ett stort fan, tjejerna var ju inga sångvirtuoser precis, men jag lyssnade på produktionen. Soundet var mycket snällare och snyggare, mer Hi-fi, tekniskt bättre ljud helt enkelt, säger Nylund.

Musikproducenten Niklas Nylund anser att Spice Girls förtjänar sin plats i pophistorien. Niklas Nylund i musikkiosken Bild: Yle/Stefan Paavola musikaffär,musikkiosk,niklas,niklas nylund,nylund,strängar.

Starka marknadskrafter bakom flickornas framgång

Spice Girls mest framgångsrika år föll sig mellan åren 1996 och 2000. Då spelade tjejerna in tre skivor, en långfilm och begav sig ut på världsturné. Gruppen skrev under lukrativa reklamkontrakt bland annat med colajätten Pepsi. Det var inte bara colajätten som sålde sina produkter med draghjälp av kryddflickorna. Tjejernas glada nunor prydde allt från penaler, samlingskort till kläder och allt tänkbart krims krams man kunde komma över.

Ida Henrikson menar att man allt för lättvindigt kritiserar barn- och ungdomskultur för att vara marknadsstyrd och kapitalistisk, speciellt kultur som är riktad till unga tjejer.

- Visst är det ju befogat. Det var ju väldigt mycket köp det här och köp det där. Också jag satte alla mina sparpengar på Spice Girls-samlarkort. Men det är så lätt att kritisera det som unga tjejer är intresserade av, det ser man ju lika mycket idag. Vad gällde Spice Girls så existerade det kommersiella sida vid sida med den kraftgivande girlpowergrejen, menar Henrikson.

Här uppträder Spice Girls under slutcereomonin i OS i London år 2012. De fem damerna i gruppen sjunger på scenen vid avslutningskonserten av olympiska spelen i London år 2012, i bakgrunden en engelsk taxibil med registernumret SPICE Bild: EPA/Marius Becker Spice Girls

Spice Girls-arvet lever kvar

Två decennier har förflutit sedan tjejgruppens slagkraftiga genombrott men än idag lever Spice Girls-arvet kvar. Nostalgiska 90-tals fester med Spice Girls-tema ordnas i parti och minut. Dessutom ryktas det om att Mel B, Emma och Geri planerar en återförening till sommaren.

Även Ida Henrikson och Anna-Sofia Nylund har bejakat sitt Spice Girls förflutna i vuxen ålder genom att vara med och arrangera en 90-tals fest med betoning på deras stora idoler från barndomen och de tidiga tonåren.

- En orsak varför vi ville ordna festen var att vi ville uppträda och klä ut oss som Spice Girls i vuxen ålder, skrattar tjejerna. Man har kommit till att det var supercoolt att vara Spice Girls fan. Det var ju de som var föregångarna för ens girlpower.

Hur kändes det att som 30-åriga brudar stå och sjunga “so tell me what you want, what you really really want” utklädd till Baby Spice (Ida) och Scary Spice (Anna-Sofia)?

- Det var jättefint. Många med oss har fina minnen som framkallar starka känslor, säger Nylund.

- Jag fick kalla kårar och blev nästan tårögd under kvällen. Det blev på något vis så konkret vad systerskap är, minns Henrikson.

Här kan du lyssna till Fokus på Spice Girls för en injektion informativ nostalgi.

Viewing all 2895 articles
Browse latest View live


<script src="https://jsc.adskeeper.com/r/s/rssing.com.1596347.js" async> </script>