Veckans låtlista är full med härliga danslåtar av Katy Perry, Icona Pop, Calvin Harris, Sigma och AronChupa. Dessutom får vi njuta av falsettsång framförd av autraliensiske Nathaniel. Klicka, lyssna och må bra.

Måndag betyder nya låtar på spellistan. Den här gången koncentrerar vi oss mest på glada danslåtar. Sådant behövs när höstmörkret kommer allt närmare.

Katy Perry / This Is How We Do

Äntligen har vi fått in This is how we do på listan. I somras bloggade vi om videon, och föll pladask för den twerkande glasstruten. Låten har skandinaviska rötter eftersom den är inspelad i Stockholm och skriven tillsammans med Klas Åhlund och popkungen Max Martin. För någon vecka sedan kom det ut en riktigt gammal intervju med Katy. Har du sett den? Om inte, kolla här. Det är verkligen underhållande.

Icona Pop / Get Lost

Icona Pop har haft ett toppenår där de bland annat fått vara förband åt Miley Cyrus och Katy Perry. Där någonstans emellan har de också hunnit spela in en ny singel, och det är den här. Hösten kommer att gå åt till att göra nytt material, och precis nu sitter de antagligen i en studio någonstans och lägger grunden för det nya, tredje albumet. Den som väntar sig en ny I love it blir nog besvikna. Tjejerna har sagt att de medvetet drar sig bort från den låten.

Calvin Harris ft. John Newman / Blame

Den här gången har Calvin Harris parat ihop sig med John Newman och hans kännspaka röst. Singeln finns med på Calvins fjärde album som förhoppningsvis kommer ut senare i år. Videon kryllar av brudar och budgeten tycks inte ha räckt till kläder åt dem, stackarna. Som tur är finns det vattenhål att dyka ner i på de mest märkliga ställen. Hoppas vattnet är varmt.

Sigma ft. Paloma Faith / Changing

Sigma fortsätter leverera fina drum’n’bass-låtar. Den här gången är det Paloma Faith som står för sången. Låten har något 90-taligt över sig. Trummorna skulle kunna finnas i en gammal Prodigylåt, och sången i någon gammal houselåt av Snap!. Underbart.

Nathaniel / You

Falsetten har fått ett uppsving med låten You. Ja, vi kan nog säga Justin Timberlake har fått konkurrens när det kommer till höga toner. Australiensiske Nathaniel har bland annat blivit beskriven som en blandning mellan Prince och Miguel, och vi kan inte annat än hålla med. Fin låt.

AronChupa / I'm An Albatroz

Den här smått förvirrande låten är gjord av svenska AronChupa som också är producent till gruppen Albatraoz. I'm An Albatroz har han gjort tillsammans med sin syster. Den har legat högt på Sveriges spotiylista, och kommer antagligen att funka bra här också. Speciellt på dansgolven.

Så här ser hela spellistan ut

Här kan du kolla in alla låtar som för tillfället finns på spellistan. Du ser också hur ofta vi spelar dem. Spellistan finns också på Spotify, men där saknas så klart låtar som inte publicerats på Spotify.

För att kunna vinna bör du ta en bild med disco som tema!

Tema för årets MGP2014 final går under temat disco. För att kunna vinna vill vi att du skickar in en bild där det framgår vad disco betyder för dig. Skicka in bilden till oss på mgp@yle.fi eller via Instagram. Tagga dina bilder med @mgpfinland och hashtagga dem med #mgpvip ifall du deltar via Instagram.

De tre mesta och bästa discobidragen vinner en biljett till MGP finalen till studion i Helsingfors lördagen den 4.10. Där får vinnarna sitta i VIP-loungen som befinner sig alldeles vid scenen där också finalisterna och domarna sitter. Priset inkluderar endast VIP-biljetten, resor och logi är inte en del av vinsten.

Finalen gå av stapeln lördagen den 4.10 kl. 18.00 och kan ses på Yle Fem och på arenan.yle.fi.

Du kan också anmäla dig som publik

Är du mellan 8-15 år gammal så har du möjligheten att se den direktsända finalen live i studion i Helsingfors. Anmäl dig då på adressen mgp@yle.fi.

Publik tas emot till generalrepetitionen som börjar kl. 14.00 och till direktsändningen som börjar kl 18.00.

Publikanmälningar tas emot i ordningsföljd på adressen mgp@yle.fi. Ange vid anmälan om du vill vara med om generalrepetitionen eller om du hellre vill vara med om den direktsända fianlen.

Svenska Yles musikredaktion ger tips på veckoslutets konserter och musikaliska evenemang. Vi tipsar om bland annat Musik och Talang i Vasa och Jazz.Finland-festivalen i Helsingfors

Jukka Isojoki (Nöjesfredag och Lördax)

Vad: Musik & Talang är en musikkongress, ett forum för morgondagens musik och en festival som ordnas för fjärde året i rad i Vasa.
Var: 19-20.9.2014 i Vasa.
Varför: Möjlighet att få höra både artister och musikproffs berätta om arbetet med musik.
Extra: Musikkongressen är både för dig som är yrkesverksam och dig som är påväg in i branschen och behöver de rätta nätverken och verktygen för att ta steget vidare i din karriär.

Gunilla Ginström (Vega Visor och Danslistan)

Vad: Ålands enda "järnväg" Iarnród.
Var: Spelar på Skördefesten på Pub Stallhagen, Godby.
När: Fredag 19.9 från kl.19.
Varför: Iarnród är Marianne Häggblom, Kim Hansson, Henrik Forsell, Ella Grussner Cromwell-Morgan och Simon Påvals. Bandet spelar irländsk folkmusik och shanties. I bland spelar de också åländsk folkmusik ;)
Extra: Varför är det så långt mellan Ekenäs och Godby? Hinner inte fram i tid! Iarnród är både glada och proffsiga. Jag skulle gärna vara på plats!

Henrik Svahn (Café Continental och Vega Groove)

Vad: Jazz Finland-festivalen i Helsingfors.
Var: På fem olika scener i huvudstaden, se organisatörens webbsida
När: Torsdag 18.9 - söndag 21.9. Inleds med Young Nordic Jazz Comets 2014 på Koko Jazz Club, 18.9 kl. 19.00.
Varför: En ny storsatsning. Det största showcaset genom tiderna för inhemsk jazz. Över tjugo grupper och solister på fem olika scener under fyra dagar.
Extra: Toppjazz från Finland med en lång rad av våra främsta förmågor, särskilt ur den något yngre generationen.

Mårten Holm (Kaffekvarnen och Vega Folk)

Vad: Skivan Baltic Crossing - The Tune Machine
Var: Jag såg konserten i Helsingfors i veckan och rekommenderar skivan.
När: Jag har intervjuat violinisterna Esko Järvelä och Kristian Bugge som kan höras i Vega Folk om några veckor.
Varför: Det svänger någonting otroligt. Man får lust att dansa på bordet fast man är nykter.
Extra: Har du någonsin möjlighet att kolla in Baltic Crossing så blir du garanterat inte besviken.

Norska dansbandet Ole Ivars firar 50 år i år och är historiens första norrmän som toppar Danslistan. De nordiska banden får sällan ens en plats på listan. Duetten med Kikki Danielsson, Jag trodde änglarna fanns, valdes till en av bandets bästa ballader och kom med på vårens jubileumsalbum. Och nu är de här!

Ole Ivars utmanade på sommarens Danslista och kom in i augusti. Efter en lite trevande start på sjätte och sjunde plats fick de röster som räckte till topp-placeringar.

Och nu på femte veckan blev det fullpott för dem. Duetten med Tore Halvorsen och Kikki Danielsson gillas av dansvänner i hela Norden.

Ole Ivars grundades 1964 i norska Hamar och raden av bandmedlemmar som kommit och gått är verkligen imponerande. Enda ursprungsmedlemmen som är med och firar 50 är keyboardisten Ole Ödegård. Blåsaren Arne Willy Foss kan nästan räknas till originalsammansättningen han också, för han kom med redan 1965.

Basisten William Kristoffersen är yngre i Ole Ivars. Han har varit med sedan början av 80-talet, men han är en nyckelfigur eftersom det är han som skriver alla låtar åt bandet. William Kristoffersen har också fått självaste norska Kungens förtjänstmedalj för hans betydelse för den norska underhållningsmusiken.

Många priser och guldplattor har det förstås blivit för Ole Ivars under decenniernas lopp. Deras skivor säljer fortsättningsvis bra.

Många föll för Angelina

Veckans nykomling är österbottniska dansbandet Marlenes. Sången Angelina, som handlar om sångerskan Marlene Östersunds lilla dotter, har berört många av Danslistans lyssnare.

Angelina är skriven av Marlene och bandets basist John Gullqvist. Lilla Angelina föddes i 24:e graviditetsveckan och vägde bara 470 gram ifjol i oktober.

Nu fyller Angelina 1 år och är en glad och söt liten flicka, älskad av sin familj hemma i Sundom. Till familjen hör mamma Marlene, pappa Tommi och syskonen Ella, 2 år, Linus, 8 år.

Dansbandet Marlenes grundades ifjol somras och Angelina är första singelsläppet. Som bådar gott! Vi väntar på fler inspelningar av nykomlingarna!

Tommys är tillbaka

En av veckans utmanare är Tommys och en av låtarna från nya skivan Kära Mor, Att ännu älska dig. Låten är skriven av Jonas Lindau och Maritha Johansson.

Tommys hör till Danslistans Guldklass efter succén med låten En duva med bruten vinge.

Det blev ett helt år på Danslistan med den låten så nu får vi se hur långt det bär med det nyskrivna materialet.

- När vi spelar Att ännu älska dig fylls dansgolvet med en gång, berättar Tom Käldström från Tommys.

Då fylls dansgolvet med en gång!

Veckans övriga utmanare är svenska Callinaz med en Eva Eastwood cover, Himlen var här.

Från Norge kommer Anne Charlotte Fremmegård med egna låten Dansefest i bygda.

Häng med i röstningen på Danslistan!
I Vega på söndag kl. 14.06 och tisdag kl. 13.03.

Kaffekvarnen fyller 20 år och har över tusen sändningar med aromrikt knaster bakom sig. Här kan du lyssna och rösta på din favoritschlager.

När vi bad lyssnarna rösta på den bästa schlagermelodin anno 1999 valdes Nordsjön, Konvaljens avsked och Barndomshemmet till topp tre. Men hur vill ni att listan ska se ut i dag, nådens år 2014?

Är det någon melodi ni saknar - kommentera här eller mejla marten.holm@yle.fi.

Lyssna också på Kaffekvarnens jubileumssändning den 24 september klockan 10.05.

De var med när Robbie Williams fick kicken från Take That, och de har spelat med många stora stjärnor. De är också med i Jamiroquai, och i fredags (19.9) befann de sig i Vasa för Musik & Talang. Vi har träffat Paul Turner och Rob Harris, ett riktigt roligt par.

Rob Harris och Paul Turner spelar i Jamiroquai, men de har också jobbat med många andra stora stjärnor, som till exempel Take That, Robbie Williams, Tina Turner och Alphaville. Vi antar att det finns artister som är lätta att jobba med, och såna med smärre attitydproblem. Vi undrar om killarna rent av en svart lista på typer de alltid tackar nej till?

Rob Harris, Magnus Hansén och Paul Turner hade en fin liten pratstund ihop. Rob Harris, Magnus Hansén och Paul Turner hade en fin liten pratstund ihop. Bild: YLE / Magnus Hansén

- Jodå, den ligger i ett kassaskåp någonstans, säger Paul lite skämtsamt.

- Vissa artister har ett rykte om sig och förtjänar det, men av vissa förväntar du dig en sak, men så är det inte alls så. Du märker att deras karriär är byggd på att människor tycker om dem och vill hjälpa dem. De har en glans över sig och en sorts god energi, säger Paul.

- Vissa är fantastiska artister, och när de går in i ett rum känner du att det är någon i rummet. De har något i sig, säger Rob.

Efter alla dessa år, kan ni ännu bli starstrucked?

- Jag blir inte riktigt starstrucked, men det finns människor som gör mig exalterad. Det är spännande att jobba med dem, säger Paul.

Paul och Rob verkar vara två riktigt hyggliga typer som har nära till skrattet. Dessutom är de bra på det de gör. Inte undra på att så många vill jobba med dem. När vi frågar om det finns en drömartist de vill jobba med kommer det inte bara ett, utan två svar.

- Prince, och så Marvin Gaye om han ännu var här, säger Rob.

- Deras låtskrivande, deras arv och musikalitet, det är sådana människor vill vi lyssna på och se spelningar med. De finns på vår bucketlist, säger Paul.

Napoleon Dynamite

2004 kom det ut en film som heter Napoleon Dynamite. Den gjorde grym succé, och en av Jamiroquais låtar finns med i filmen.

- Jag har sett den scenen ganska många gånger faktiskt, den får mig att le. Jon Heder (som spelade huvdrollen red. anm.) kom till en show vi gjorde i New York. Han hade tänkte komma upp och dansa när vi spelade Canned heat men av någon orsak hände det inte. Men han är en trevlig kille, säger Rob.

Robbie Williams fick sparken

Paul har också spelat med Take That, och var med i bandet när Robbie Williams fick nyheten om att han inte längre var välkommen med i bandet.

- Jag var med då, vi höll på och repeterade inför en stor turné. För musikerna i bandet, som var ett ganska stabilt band eftersom vi varit med dem länge, så blev det en ganska surrealistisk tid. Jag kan bara tänka mig hur det var för dem, men vi såg inga gräl eller så. Vi skulle möta dem nästa dag, men de kom över till hotellet på kvällen och berättade. Men Robbie är en cool kille, så jag är glad över att hans karriär gått så bra, säger Paul.

- Jag jobbade med Robbie i våras och jag såg att han tittade lite extra på mig och eftersom han visste att jag spelar i Jamiroquai så visste han ju att jag känner Paul. Han blev jätteglad över det här och han pratade med mig och frågade hur Paul mår. Det är fint att se att stora artister också bara är människor som har vänner och bryr sig om andra människor, säger Rob.

- Robbie har DET. En sorts aura omkring sig, och han ger publiken något extra, säger Paul.

Rob har också spelat med Mark Owen efter att Take That splittrades.

- Han jobbar hela tiden och skriver låtar. Han sitter inte bara där och väntar sig att saker ska hända. Han jobbar för det, säger Rob.

- Människor som inte anstränger sig får oftast bara en hitlåt, avslutar Paul.

Den gröna intervjun

Som avslutning låter vi Rob och Paul välja ut några utklippta gamla (alltså återvunna) frågor ur en låda.

Vilken skiva dansade du senast naken till?

- Jag har aldrig dansat naken, säger Rob.

- Men om vi byter det till att vilken skiva spelades senast när du såg någon dansa naken? säger Paul.

- Nej nej nu håller vi oss till den här. Men skulle jag dansa naken skulle det vara till något löjligt, som Squarepusher, säger Rob.

- Han är en bra artist. Lite drum’n’bass-känsla, en otrolig bas-spelare, säger Paul.

- Tänk Harvey Keitel i filmen Bad Lieutenant. Den filmen är sjukt störd. Det finns konstiga saker i den filmen, och så dansar han faktiskt naken, säger Rob.

Vilka låtar önskar du att du skrivit?

- Kanske Happy Birthday. Vet du att det är den komposition som dragit in mest pengar, någonsin? Nej men skämt å sido, en låt jag skulle velar skriva är Al Greens Let's stay together. Lyriken, hur den spelas … den är nästan perfekt.

Vilken legend skulle du helst vilja se live?

- Frank Sinatra, under hans storhetstid. Och Marvin Gaye, säger Rob.

- Jag skulle gärna ha sett James Brown och Jimi Hendrix. Och så vill jag se Rolling Stones, säger Paul.

- Och kanske Justin Bieber. Du lever och drömmer, säger Rob.

Med de orden avslutar det skämtsamma paret sin intervju med X3M. Vi avslutar med en av Jamiroquais bästa låtar. I alla fall snyggaste videor.

Den första mediehändelse jag minns, är Freddie Mercurys död. Jag var sex år gammal. Queens gamla musikvideor visades i musikprogrammen på tv. Det var underligt, skrämmande och fascinerande att se den döde spexa och sjunga, i märkliga kläder och miljöer.

Kulmen var Mercurys minneskonsert. Vi spelade in konserten på VHS, och jag tittade på den, om och om igen. Eller, egentligen tittade jag inte på konserten, utan på videokollagen som visades mellan konsertnumren: hopklipp av intervjuer, liveframträdanden och musikvideor.

Ur de kollagen växte bilden av Den Stora Stjärnan – halvguden som blev min barndoms hjälte och främsta förebild. Det var något magiskt i hur tidslagren lades mot varandra, hur klippen samordnades till en vacker, mäktig helhet.

Då hade jag givetvis ingen aning om att någon lagt ihop kollagen. Jag visste inte vad en regissör var för något. Men en sådan fanns givetvis bakom magin.

Som nittonåring köpte jag en DVD med David Bowies musikvideor. Före de intressantaste videorna stod alltid samma regissörsnamn: David Mallet. Bowies och Mallets samarbete sträcker sig från slutet av 70-talet till mitten av 90-talet. Tekniskt sett är de av väldigt skiftande kvalitet. Men till innehållet är alla besynnerliga, hänförande. Djupast rörde mig Ashes to Ashes, med sina skärande färger och gåtfulla karaktärer: Bowie som harlekin, Bowie som astronaut, Bowie i en madrasserad cell.

Min verkliga nyfikenhet på Mallet vaknade, när jag insåg att han också står bakom flertalet av Queens 80-talsvideor (I Want to Break Free, Radio Ga Ga, Mercurys The Great Pretender), och, inte minst, tv-regin för minneskonserten.

När jag systematiskt gick igenom hela hans musikvideoproduktion - som omfattar omkring 130 arbeten för artister som Billy Idol, Blondie, Tina Turner och Peter Gabriel - såg jag å ena sidan en långt ifrån kompromisslös videohantverkare i popindustrins tjänst, men å andra sidan en egensinnig filmskapare, som knyter mer eller mindre dolda tematiska band mellan sina arbeten.

I programmet Vaddmoln och svampmoln presenterar jag det jag ser när jag ser Mallets videor.

Markus Krunegård ska spela i Helsingfors och det ser han fram emot. Att komma till Finland är som att komma hem. Han pratar flytande finska men en sak undviker han gärna på sitt andra språk, och det är politik.

Vi ringer upp Markus Krunegård och det visar sig att han gått iväg till en park för att få vara i fred under vårt samtal. Vi undrar om han verkligen får vara det, eller om folk känner igen honom och kommer fram för autografer.

- Inte i den här parken, men visst händer det. Men folk vill mest ta bilder, säger han.

Att folk kommer fram och vill snacka och fota är inget han stör sig på.

- Jag vet ju själv att det är ganska jobbigt att gå fram till någon, så det är smickrande tycker jag. Vill man vara ifred kan man vara i skogen, säger han.

När vi ringer upp honom ska han snart ha en konsert på Gröna Lund, för att bota valångesten. Någon ångest för själva spelningen har han inte.

- Nej, men jag spelade på en kompis bröllop förra helgen och det var ångest. Det är en väldig ära att få göra något sådant, men jag var så jävla nervös så jag höll på att svimma. Det är mycket värre, när man kan göra bort någon annan, och det är väldigt få människor på plats. Stora konserter blir som ett lapptäcke av glädje, och det är bara roligt.

Som att komma hem

Markus ska spela i Helsingfors den åttonde oktober, och det ser han fram emot.

- Det är alltid roligt att … komma hem, tänkte jag säga, men att vara i Finland.

Är det som att komma hem när du kommer hit?

- Någonstans är det det. Jag har alltid besökt Finland med jämna mellanrum och finska var det första språk jag lärde mig, så någon del i magen tillfredsställs mer än i Sverige.

Markus är alltså i princip tvåspråkig, och när han kommer till Finland ger han också intervjuer till finska medier.

- Jag pratade med Helsingin Sanomat i en timme alldeles nyss och det gick bra. Men det var svårt för hon ville prata om en massa politik och sånt, och jag pratar inte om politik på finska. Det är svårt med alla konstiga ord som integration, talman, parlament och sånt jag bara hör på svenska. Jag pratar mest finska med morsan, med kusinerna blir det mest så här: Vad åt du då? Jahaa, va kul.

Vill du gå fram och snacka med Markus när han är här är det alltså fritt fram, både på svenska och finska (men undvik politik på det senare språket). Och är du allt för blyg är det bara att ta fram kameran. Han poserar glatt. Vilken schyst kille.

Missade du Svenska Talande Klubben i Vasa, eller vill du se spelningen med Kim Kronman och Victor och Natten igen? Lyllo dig. Nu finns de på Arenan.

Kim Kronman på STK i Vasa | X3M

24 minuter

Spela upp klipp på Arenan: Kim Kronman på STK i Vasa | X3M

Victor och Natten bjöd på en energifylld spelning på Svenska Talande Klubben i Vasa. Innan de steg upp på scen var det Kim Kronman som underhöll publiken.

Här kan du kolla in mingelbilder från kvällen, och här kan du se bilder och känna på stämningen från spelningarna.

Stämningen kan du också känna på här i videoklippen. Och så får du bra musik på köpet.

Stiftelsen höll till på Vasa torg under dagen. Här kan du se hur det gick.

Filmfestivalen Kärlek & Anarki är i full gång och i år frodas musikfilmerna på vita duken. En av dem är Pulp: A Film About Life, Death & Supermarkets. Vi har träffat filmmakarna och en av bandmedlemmarna.

Storyn i Pulp: A Film About Life, Death & Supermarkets är enkel: Pulp återvänder till sin hemstad Sheffield för att framföra en sista konsert. Allt är inspelat under en dag, och i den här nostalgiska dokumentären får vi följa med bakom kulisserna i Sheffield, både backstage och bland fansen. För regissören Florian Habicht var det viktigt att också vanliga människor skulle synas. Han ville med alla medel undvika att göra en typisk rockdokumentär.

Filmen hade premiär i somras och Florian har åkt omkring och visat den i olika delar av världen. När filmen nu visas i Finland, och vi får träffa honom, har han också med sig producenten Alex Boden, och Pulps trummis Nick Banks. Florian är inte längre nervös när filmen visas, i stället tycker han det är intressant att se hur filmen mottas på olika sätt på olika ställen.

- Oftast får vi bra respons. Jag vill inte ens höra den dåliga, säger Florian.

- Här i Finland verkar folk gilla humorn i den, så jag tror vi är på rätt ställe. Mörk komedi och ironi, det verkar vara den finska stilen, och det är också den brittiska, säger Alex.

En annan likhet vi verkar ha med den brittiska kulturen är vårt något nedtonade sätt. I andra delar av världen kanske man överdriver sina egna, och andras förmågor. Om något är fantastiskt i England, och i Finland, säger man att det är "helt okej". Det här gillar Nick. Han vill stå med fötterna på jorden.

Filmen ger tittaren uppfattningen om att texten i Common people verkligen är något bandet menar. Det är inte bara en låttitel, de har alltid tyckt att det varit lite obekvämt med rockstjärnelivet.

- Pulp ville alltid vara lite annorlunda, och ifall det innebar att dra sig ifrån rockstjärnelivet så gjorde de det. Jarvis (Cocker, sångare i bandet red. anm.) föredrar att köra omkring i en söndrig gammal bil i stället för en stor Mercedes med svarta rutor. Han hatar allt sådant. Han köper hellre kläder på loppis än på Hermés, säger Nick.

Skulle bandet någon gång ha problem med att hållas nere på jorden så kan Nicks dotter hjälpa till. När hennes fotbollslag behövde sponsorer erbjöd Nick sig att hjälpa till. De tryckte upp Pulp på tröjorna, och när de andra 14-åriga tjejerna frågade vad det var svarade hon: ”Oh its me Dads crap band”. Kolla här.

- Tonåringar … vad ska jag säga. En förälders jobb är att skämma ut sina barn. När de var små och fick sina utbrott så tänkte jag: vänta bara, jag får min hämnd om några år, säger Nick.

Ville ta reda på Sheffields hemlighet

Florian sticker inte under stol med att han är ett stort fan av Pulp, men när han gjorde filmen ville han förstå folket i Sheffield lika mycket som själva bandet och deras fans.

- Det kommer många bra band från Sheffield, som till exempel The Human League, Def Leppard och Arctic Monkeys. Jag frågade folk varför så många bra band kommer därifrån och en del sade att det beror på att det inte händer något i Sheffield, att man måste göra något för att komma bort. Men när jag kom dit upplevde jag det som ett väldigt speciellt och kreativt ställe. Jag tror det är därför det kommer så mycket bra musik därifrån, säger Florian.

Florian verkar gillar Sheffield, och han fick en del glada överraskningar under sin vistelse där.

- Jag for till en gammal pub, och folk hade tagit med sig instrument och plötsligt började alla spela och jamma ihop. Det hade jag inte varit med om förr. Det kändes som att gå tillbaka i tiden på något sätt, säger Florian.

Finns det fortfarande nya och bra band som kommer därifrån?

- Jag tror att ungdomar alltid kommer att göra musik, och nu kan man sitta hemma med sin dator och göra det, men jag hoppas att de märker att de också kan lämna datorn. Att det är fint att vara ett litet tajt gäng som gör musik tillsammans, och att du går ut och tar över gatorna. Du kan inte ta över gatorna med Google street view, du måste vara där på riktigt. Det hoppas jag de förstår. Men vem vet. Kanske jag bara är gammalmodig, säger Nick.

Vi hoppas invånarna i Sheffield tar åt sig Nicks råd. Undrar vilka de nya Pulp blir?

Här kan du läsa kulturredaktören Tomas Janssons tankar om filmen.

De svenska stjärnskotten i Nonono spelar på nästa Svenska Talande Klubben i Helsingfors. Också finlandssvenska Ronya, Drifters' Collective och DJ Lenno stiger upp på scen. Vilken kväll det kommer att bli alltså!

Den femte november är det igen dags för Svenska Talande Klubben, och den här gången kan man nästan kalla kvällen för en festival. Iallafall en minifestival. Och så har vi lyckats landa ett riktigt höjdarband också, nämligen Nonono.

Nonono blev kända med låten Pumpin Blood som spelades flitigt på radiokanalerna. Efter Pumpin Blood kom de Dirty Dancing-influerade låtarna Like the wind och Hungry eyes, också de riktigt sköna låtar. Debutalbumet We Are Only What We Feel kom ut i våras. Vi träffade Nonono i somras på Provinssirock. Här kan du läsa mer om det.

Finlandssvenska Ronya kom också ut med nytt material i våras. Hennes låt Flame är en riktig fullpoängare, men vi har inget emot att lyssna på de gamla godingarna heller, de som satte henne på musikkartan: Annoying och Hyperventilating. Ronya har stått på Svenska Talande Klubbens scen förr, och ifall du missade henne då rekommenderar vi att du tar dig i kragen och kommer och kollar på henne du. Den här energin och rösten vill du inte missa.

DJ Lenno är 19 år och en av EDM-scenens snabbt växande stjärnor. Han har samarbetat med flera olika musiker, bland annat i USA. I somras spelade han på Weekend Festival och den nyaste singeln heter Wake Up. Vi träffade honom i samband med att han spelade live i Yles morgon-tv, läs mer om det här.

Drifters' Collective gör musik som vi kanske kan säga är en blandning mellan pop och alternativ hiphop. Här kan du kolla hur det gick när bandmedlemmarna Andreas af Enehjelm och Fredrik Ginman var gästprogramledare i Succémorgon. De bjöd också på en livespelning. Här under ser du deras nyaste video Questions.

Svenska Talande Klubben hålls på Circus den femte november. Dörrarna öppnas kl 19 och biljetterna kostar 25,50 euro. Från och med torsdagen den 25 september kan du köpa biljetter från Lippupalvelu.

Den 24.9 fyller ett av Radio Vegas populäraste program 20 år. Mårten Holm som har varit med ända sedan början berättar om hur det hela började.

- Kaffekvarnen fick sin början för över tjugo år sedan då jag spelade gamla sjömansvisor nonstop på lördagar en hel sommar. Efter sommaren frågade min dåvarande chef Kristina Berg om jag vore intresserad av att regelbundet börja veva gamla stenkakor. Fundera! Jag funderade i tre minuter och gick tillbaka till hennes rum och sade "Kaffekvarnen med Mårten mellan melodierna". Hon sa "yes!". Den 24 september för 20 år sen startade jag veven. Så det var Kristina Bergs fel.

Hade du trott att programmet skulle bli så här populärt och långlivat?

- Inte alls! Ingen annan trodde det heller. Vem skulle lyssna på sådan mossig musik!

Finns det mycket yngre lyssnare?

- En hel del har jag förstått. Jag får ibland önskemål av tonåringar som vill höra på vad mor- och farföräldrarna lyssnade på förr i tiden.

Vad är orsaken till att den här äldre musiken fortfarande är populär?

- Den spelas så sällan i radion. Det är som ett litet museum i etern.

Vad skriver lyssnarna i sina brev? Är det bara önskemål eller motiverar de dem på något sätt?

- En äldre dam skrev om en kärlekshistoria under fortsättningskriget. Hon blev kär i en tysk soldat och de lovade varandra trohet och skulle träffas när kriget var över. Men så gick de inte. Han åkte från Åbo med ett tyskt krigsskepp som torpederades av en Sovjetisk u-båt och hon träffade honom aldrig mer. Det var en av de största sjöolyckorna under andra världskriget i Östersjön. En gång kom en hälsning till en speleman i Pedersöre som fyllde hundra år signerat: "Enbart 86 år". I bland kommer det önskemål från ovanligare platser. Typ: "Önskar få höra (minns inte vilken låt), signerat: "Trogen lyssnare i Teheran".

Hur hittar du musiken? Finns allt i YLE:s arkiv?

- Det mesta finns som önskas men nog är det hel del som vi inte hittat.

Vilken är din favoritartist bland dem du spelar i programmet?

- Ulla Billquist. Hon har ett intressant livsöde och otroligt vacker röst. Dessutom sjöng hon bra låtar till utmärkta kompositioner.

Kommer vi att få se ett 30-års jubileum?

- Troligtvis 40-årsjubilem. När man gått hädan rullar man väl i repris i 40 år till.

Rösta på den bästa gamla schlagern.

Lyssna också på Kaffekvarnens jubileumssändning den 24 september klockan 10.05.

Lyssna här på årets MGP-finalistlåtar. Hör låtarna och läs också mera om finalisterna - och se också årets MGP-musikvideo!

Låtarna har formats från en första akustisk version till ett i musikstudio inspelat och producerat musikstycke. Finalisterna har bearbetat sina låtar på MGP-lägret som ordnades i maj. På lägret har finalisterna fått coaching av sång-, scen- och danslärarna för sitt framförande. Finalisterna har också tillsammans med MGP:s musikproducent bearbetat låtarna och nu är de slutliga alstren äntligen här.

Axel

Milly

The Finnish Music Factory

Mya

E & A

Alfred

Alva

Felicia

Maridy

ErMik

Sluta tramsa börja dansa

Så finns det också en ny musikvideo där MGP-finalisterna och programledarna medverkar. Se musikvideon Sluta tramsa börja dansa intill.

Kom som publik till studion i Helsingfors

MGP 2014 - Sluta tramsa börja dansa

2 min 45 s

Spela upp klipp på Arenan: MGP 2014 - Sluta tramsa börja dansa

Ted Hjort går under artistnamnet Distorello och gör elektronisk musik med inspiration från film. Han är en mångsidig kille som älskar att blanda musikstilar och tycker om Turtles och tv-spel.

Ted Hjort är en trevlig och avslappnad ung man som just nu är bosatt i Åbo och har gjort musik sedan han var 16 år gammal. Efter att skate-punkbandet Cheap Strings gick skilda vägar på grund av studier på olika orter började han för ett år sedan med ett soloprojekt, Distorello.

- Jag tycker om att blanda olika musikstilar. Det är svårt att sätta min musik i en genre men jag skulle säga att det är en blandning av elektro, pop och house med inspiration av filmmusik. Det finns också influenser från min punk-era.

Ted vill inte begränsa sig till en viss musikstil och det är det som är det fina med Distorello, det blir en härlig cocktail i högtalarna.

Framtidsplaner

Distorello har en EP på Spotify. Det har inte funnits så mycket tid för musiken på senaste tiden, men framtidsplaner har Ted gott om.

- Jag har nya låtar på gång hela tiden, de borde bara göras små justeringar innan de läggs upp. Min plan är att ge ut en till EP när låtarna blir färdiga. Jag skulle också väldigt gärna uppträda för en livepublik med min musik.

Hurdant mottagande har musiken fått?

- Kompisar har sagt att det är svängigt och att det funkar så jag har fått riktigt bra feedback på min musik.

Redaktören som i skrivande stund sitter med Distorello i hörlurarna håller med. Det är svårt att låta bli att trumma i takt med musiken och om man stänger ögonen och drömmer sig bort från X3M:s redaktion kan man nästan se framför dig ett svettigt pulserande dansgolv. Fiilisen i musiken är väldigt bra.

Namnet Distorello

Solonamnet Distorello känns intressant så givetvis undrar vi varifrån det kommer.

- Mitt tidigare artistnamn var Distorted men sen när jag ändrade musikstil från pop till elektronisk musik så ville jag ändra namnet. Första delen av Distorello kommer från Distorted och andra delen av att jag älskar Turtles och Italien, Donatello.

Hur gör man elektronisk musik?

När Distorello-låtar uppstår använder Ted främst dator och keyboard. På vissa låtar finns eltrummor med men även andra riktiga instrument förekommer.

- Det finns vissa låtar där jag sjunger men oftast är det instrumentalt. Själv spelar jag främst gitarr och bas men kan en del piano och lite trummor.

Förebilder

Eftersom Ted gillar så många olika sorters musik har han svårt att säga en förebild. De har ändrat ganska mycket under årens lopp men just nu inspireras han av filmkompositören John Williams, som är 82 år gammal och har en lång karriär bakom sig. Också den skottländska Lorne Balfe som medverkat i många filmers musikkomposition tillsammans med Hans Zimmer är en idol. Enligt Ted finns den bästa filmmusiken i Star Wars, Jurassic Park och Back to the future. De två första har ovannämda John Williams gjort musiken till.

- På den elektroniska sidan inspireras jag just nu av Adventure Club, Krewella och Daft Punk.

Vad sysslar Ted med när han inte gör musik?

- Jag tittar så klart på filmer. Jag går också på gym och hänger med kompisar.

Tv-spel är en stor passion i perioder och Ted har till och med en spelblogg som han uppdaterar relativt aktivt.

Lyssna på Distorello på Spotify eller Soundcloud.

Vi hittade Distorello via Osajnat. Tipsa oss om ditt band så kanske vi intervjuar er.

Svenska Yles musikredaktion ger tips på veckoslutets konserter och musikaliska evenemang. Bli inte liggande på sofflocket när det finns så mycket bra att uppleva livs levande!

Michael Cronström

Redaktör för Vega Rock och Kors och ters

Vad: Kate Bush: Before The Dawn.
Var: Hammersmith Apollo, London, England.
När: Fredag 26.9 och lördag 27.9.
Varför: Kate Bush live efter en paus på 35 år. Otroligt ambitiös produktion och hej…. det är Kate Bush! Kanske det bästa jag sett i mitt 54 år långa liv!
Extra: Biljetter finns hos återförsäljare. Visserligen är de svindyra, men den här showen är värd det. Förutom konsert blir det film och teater i världsklass på köpet. Det är ingen trött nostalgitripp som så många andra artister i mogen ålder kommer med utan ett banbrytande koncept av någon som verkligen gör skäl för benämningen artist. Sälj din egendom och maxa ut ditt kreditkort och hoppa på ett plan till London! Hinner du inte åka på veckoslutet så går de sista showerna av stapeln tisdagen 30.9 och onsdagen 1.10.

Gunilla Ginström

Redaktör för Vega Visor och Danslistan

Vad: Birgitta Ulfsson och Den avslöjande tröstaren.
Var: Kulturhuset Karelia, Ekenäs och Tryckeriteatern, Karis.
När: Ekenäs: På fredag 26.9 klockan 19 och i Karis lördag 27.9 klockan 19.
Varför: Charmiga Birgitta Ulfsson och pianisten Lowe Pettersson minns Tove Jansson i ord och toner med anledning av Tove Janssons 100 års jubileum.
Extra: Tove Janssons härliga teatervisor, alla tonsatta av Erna Tauro, är ständigt aktuella. Klassiker som vi kan men inte tröttnar på. Tycker jag. Som ska gå och avnjuta!

Benny Törnroos

Redaktör för Covers och Fonden

Vad: KAJ har skivreleasekonsert för nya albumet Närproducerat pjas.
Var: På Ritz i Vasa.
När: Lördag klockan 14 och 17.
Varför: Får Jåo Nåo - hitten en uppföljare? Kommer fansen med traktorer eller mopon? Hur låter det med band?
Extra: Ett gott skratt förlänger inte bara livet utan också käften.

Monica Eklund

Producent för musikjournalistiken på Svenska Yle Fakta och fiktion

Vad: Monteverdi & Schütz: sakrala konserter och motetter, med vokalensemblen Lumen Valo, Markku Mäkinen (orgel) och Mikko Ikäheimo (teorb)
Var: Pargas kyrka.
När: Fredag 26.9 klockan 19.
Varför: Lumen Valo sjunger gudomligt vackert och med en precision som får ögonen att tåras och nackhåren att resa sig – i enbart positiv bemärkelse.
Extra: Konserten med Lumen Valo är en del av festivalen I barockens labyrinter som ordnas i Pargas 25-28.9.2014.

Det säger Maritha Johansson, en flitig textförfattare till dansbandslåtar i hela Norden. Man kan inte gå den enkla vägen, utan texterna måste beröra, säger Johansson som skriver om minnen, förluster, önskningar, hopp, sorg och glädje. Att ännu älska dig, signerad Maritha Johansson och Jonas Lindau, är den senaste vinnarlåten. Med den toppar Tommys Danslistan.

Tommys gick alltså rakt in på första plats med låten som också fått dansvännerna upp på golvet i sommar.

Tom Käldström berättar att hela dansgolvet fylldes med en gång när Tommys spelade Att ännu älska dig på spelningarna under sommaren.

Danslistans jury röstade in låten som etta och hos webbröstarna kom den tvåa, vilket var veckans bästa resultat.

Inte första listettan

Att ännu älska dig är inte Johanssons första listetta.

- Jag har haft många vinnarlåtar både på Svensktoppen och i Norge, berättar Johansson.

Tommys svensktoppslåt Min kärlek blommar än låg inne på Svensktoppen i Sverige i 12 veckor år 1998. Också den skriven av Johansson, med musik av Lasse Sigfridsson.

- Men glöm inte att skriva att det är Jonas Lindau som gjort musiken till den här låten! Musiken är ju halva låten, skrattar Johansson.

Maritha Johanssons texter har tonsatts av ett 30-tal olika tonsättare. Hon är utbildad journalist, men gav upp det yrket och halkade av en slump in på låtskrivandet år 1989. Det var via kontakter inom dansbandsvärlden som hon började sitt nya jobb.

- Många tror kanske att det är lätt och glammigt att skriva för dansband. Men det är det absolut inte. Det är många hinder utmed vägen. Det är stor konkurrens och avundsjuka och det är ingen stor ekonomi det handlar om, berättar hon.

Marithas motto är "att överleva o må bra i det arbete jag kan leverera".

Ett klokt motto, eller hur!

Halvfinska med barnhemsbakgrund

Maritha Johansson bor och lever i Göteborg, hon har tre barn och nio barnbarn. Hennes mamma är från finska Kouvola från början, pappa är svensk, men Maritha Johansson kom att växa upp på både barnhem och hos flera fosterfamiljer.

Hon säger att hon älskar poesi, visor och psalmer. Hon har också skrivit endel andliga sånger.

- Och så brinner jag för mänskliga rättigheter, för barn och för gamla. Och djur!

Kanske är det just därför som Johansson låttexter berör publiken!

Tommys kom alltså från utmanarplats och tog sig ända fram till toppen av Danslistan. Carisma behöll positionen som tvåa i den hårda konkurrensen och Henrik Åberg fick året fullt och åkte in i hedersklubben Guldklassen.

Häng också du med i röstningen på Danslistan!
I Vega på söndag kl. 14.06 och tisdag kl. 13.03.

Robin släpper en ny skiva, 16, idag och är den yngsta artisten som sålt över 100 000 album i Finland. Robin berättar att arbetet med den nya plattan varit tyngre än med de tidigare albumen. Han avslöjar också något om sig själv som fansen inte vet.

Idag (26.9) ges Robin Packalens fjärde studioalbum ut. Albumet bär titeln 16 som också är artistens ålder. Det betyder att Robin hunnit med mycket trots sin unga ålder.

Tjejernas idol stegar in hos Radio X3M på morgonkvisten och det är dagens första intervju. Den unga artisten äter sin frukost, dricker kaffe och verkar pigg och avslappnad.

Intervjun går på finska trots Robins väldigt svenska efternamn. Det är många som tror att han är svenskspråkig men han kan inte så mycket svenska. Nästa vecka har han svenskaprov och han är orolig över hur han ska klara sig i provet.

- Jag har inte hunnit läsa till provet och kommer nog inte att ha tid att göra det heller på grund av min skivrelease och allt annat som har med nya albumet att göra. Får se hur det går.

Albumets namn, 16, kan han ändå säga på svenska.

16

Arbetet med det nya albumet har varit väldigt annorlunda än arbetet med de tidigare plattorna. Nu har Robin nämligen själv fått vara med och göra låtarna.

- Lupaan tulla pelastaa är en låt som jag själv skrivit och Frendikortti har jag skrivit lyriken till. Det har varit roligt att vara med i processen. Visst skulle jag säkert ha fått vara med mera när vi jobbade med de tidigare skivorna men ärligt talat hade jag inte kunskapen då.

Robin berättar att det varit svårare att göra den nya skivan för problemen har kommit direkt till honom när det tidigare var någon annan som skötte om dem. Det var ett stort jobb att färdigställa skivan och han hoppas att det märks när man lyssnar på låtarna.

Det gamla materialet

Eftersom de tidigare skivorna innehåller mindre av Robin i och med att någon annan skrivit låtarna undrar vi givetvis hur han känner för det gamla materialet idag.

- Vi lyssnade faktiskt på Koodi-albumet tillsammans med bandet för några dagar sedan och tänkte att det var en rolig stämning i låtarna. Jag skäms nog inte alls för de gamla låtarna. Det som är gjort är gjort och det går inte att ändra på.

Robin menar att man måste se framåt och han tycker att han utvecklats i och med varje skiva.

Framtiden

Robin berättar att han hört att han har fans i både Estland och Norge. Och visst drömmer han om att göra spelningar utomlands.

- Det skulle vara väldigt roligt men då borde jag ha engelskspråkiga låtar eller då borde det äldre materialet överättas.

Just nu tänker Robin ändå inte så väldigt långt in i framtiden utan mest på vad han ska göra som följande grej.

Se videoklippet där Robin berättar om något som fansen inte vet om honom.

Kolla också Robins konstiga färdmedel i instavideon nedan.

I veckans lista - som första gången sändes 15.2.2011 - gör Per Lindroos en djupdykning tillbaka till 70-talet och den röda tråden handlar om amerikanska och brittiska band som hade sin storhetstid just då

Söndagen den 28.9.2014

1. 10CC - Dreadlock holiday
2. AMERICA - A horse with no name
3. ACE - How long
4. EAGLES - Doolin' Dalton
5. TOTO - Hold the line
6. FLEETWOOD MAC - Go Your Own Way
7. MANFRED MANNS EARTHBAND - Blinded by the light
8. UGLY KID JOE - Cats in the cradle
9. STEELY DAN - Rikki don't lose that number
10. MOODY BLUES - Nights In White Satin
11. HOOTERS - 500 Miles
12. PAUL OXLEY'S UNIT - Spanish Bars
13. SUPERTRAMP - Logical song

Snart är det dags för Svenska Talande Klubben igen. Den här gången står Helsingfors på tur och Nonono ställer sig på scenen som huvudband. Före dem kommer vi att höra underbara finlandssvenska Ronya som kommer att spela helt nytt material

- Den är lite positivare än det på förra skivan, lite mer 80-talsvibes, säger Ronya.

Ronya har tidigare jobbat mycket med olika producenter och då har det varit naturligt att hon anammat deras sätt att skriva och göra musik. Nu har hon börjat jobba mer självständigt.

- Jag bygger upp låtarna med min röst och då förstår producenterna ganska långt vad jag är ute efter. Jag får mer frihet och då blir det mindre mystisk musik och mer positivt.

Förutom flera nya låter kommer vi att se ett nytt band uppträda tillsammans med Ronya på STK.

- Jag ville ha girl power i bandet för det blir lätt så maskulint, jag ville också ha en kvinna som spelar ett maskulint instrument. Så då hittade vi Alina som är jättebra, henne får ni se på STK!

Svenska Talande Klubben på The Circus den 5 november.

I klippet hör du Stiftelsens nya inslag Vad har du i fickan Jan där gästerna ska förevisa, ja helt enkelt vad de har i fickan.

Musik som musik, tänkte vi och lät heavyredaktören Kjell Simosas recensera folkmusik och Mårten Holm från Kaffekvarnen och Vega Folk tycka till om grindcore. Holm är positivt överraskad och Simosas har en del förbättringsförslag.

Baltic Crossing - The Tune Machine

Ian Stephenson: gitarr och dragspel, Andy May: Northumbrian säckpipa och piano, Esko Järvelä: 5-strängad fiol, Antti Järvelä: mandolin och kontrabas, Kristian Bugge: fiol

Mårten Holm: Finsk-dansk-engelska Baltic Crossing spelar modern folkmusik med swung. Musiken blandas friskt med den skandinaviska och keltiska musikkulturen. Gruppen fungerar lika bra live som på skiva. The Tune Machine = "knätofs-fördoms-förstörare".

Favoritlåt: De första spåret "Risumäki satiainen" får åtminstone mej att dansa på bordet.

Skolvitsord: 9

Kuriosa: Baltic Crossing har turnerat friskt runt om i Europa. För tillfället är de i Danmark och de är nästa år på väg till Australien och Amerika.

Kjell Simosas: All slags intrumentalmusik är rätt långt ifrån det jag tycker om. Väldigt få kommer undan med dem om man frågar mig. Om instrumentalmusiken dessutom består av mandoliner, violiner o flöjtar ställer det till ännu mera för mig. Därför ställde jag mig väldigt skeptisk till The Tune Machine. Men det fanns många bekanta element från metallmusiken, då den så kallade folkmetallen slagit igenom under 2000-talet. Dock saknade jag sång i låtarna. En vacker kvinnoröst kunde ha varit elementet som hade fått mig att köpa ett eget exemplar av The Tune Machine.

Musikerna är sjukligt duktiga och kan inte annat än beundra deras förmåga att skapa sådana låtar som finns representerade på detta album. Plus för ok melodier. Minus för saknande av sång. Kan tyvärr inte komma på ett enda ögonblick då jag skulle ha ett behov av att lyssna på denna skiva.

Favoritlåt: Goodnight Salonkylä

Skolvitsord: 6

Inferia - Fistament

Jani Huttunen: sång, Vili Kähäri: gitarr, Sami Heinonen: bas, Kalle Lindfors: trummor

Kjell Simosas: Standard bra grindcore som dock saknar påhittighet. Tycker själv bäst om grindcore som har lite mera punk i sig. Det saknar tyvärr Fistament för mycket för min smak. Låtarna handlar om makabra sexrelaterade incidenter. Trots denna väldigt väldigt marginella genre har Inferia förpestat hela världen med sin kompromisslösa grindcore i 25 år.

Favoritlåt: Sex Inch Deeper

Skolvitsord: 7

Kuriosa 25 år gammalt band. Det finns tre olika subgenren i grindcore. Politisk grind, gore grind och porno grind. Inferia är Finlands första grindcore-band. Från Lahtis har bandet tagit sig upprepade gånger utomlands. Främst till Sydamerika. Inferias musik är rätt traditionell ug-grind och deras största charm ligger i de fyndiga och sjuka ordlekar som de sysslar med i framför allt låttitlarna. Sångaren Jari Huttunen är den enda originalmedlemmen och han är en normal gift man, som råkar ha ett vrickat sinne för humor.

Mårten Holm: Det är första gången jag seriöst lyssnar på sådan här musik. Jag hade ganska mycket fördomar som jag fick göra avkall på. Måste medge att jag blev ganska så positivt överraskad trots att jag inte uppfattade mycket av sångarens gutturala growlingörinä. Finns ingen översättning till svenska.

Mycket välgjorda inspelningar av Lahtisbandet som spelat sen 1989. Tyckte dock att de 25 låtarna på skivan lät lite lika. Jag skulle själv inte köpa skivan men att lyssna på sådan här musik går nog för sig ibland. Jag tror dock inte att min fru skulle gilla om jag lyssnade på det hemma.

Favoritlåt: Vermin Anus Groan Incredible Noise And Lust var piggaste låten på skivan.

Skolvitsord: 6

Intervju med Baltic Crossing sänds i Vega Folk 26.9.2014 klockan 22.15.