Det finns bara ett alternativ för kvinnliga musiker; att synas, höras, spela och att själv se till att det blir möjligt. Berlinbaserade skivbolaget Monika Enterprise har i över femton års tid nischat sig på kvinnliga artister. Bolagets chef, musikern Gudrun Gut beklagar sig över att den här nischen fortfarande är en nisch.
- Musikbranschen är väldigt macho, säger Gudrun Gut som i över trettio års tid bland annat själv spelat i band, drivit skivbolag, gjort radioprogram; sett Berlins musikscen vara allt från punk till elektroniska vardagsrumsfester.
Gut började spela musik 1979, under punkperioden. Då var såväl kvinnor och män en självklar del av scenen, men då pengar kom in i bilden så förändrades det här.
- Det som hände var att killarna blev mera professionella kring del hela.
- Och kvinnorna förblev punk, fyller Merja Kokkonen i.
Kokkonen är bosatt i Berlin och ger ut sin musik under artistnamnet Islaja, på Guts skivbolag. Hon konstaterar att musikbranschen är fylld av bästa broder nätverk.
- ”Klubb för män” grejen är det största problemet, menar Kokkonen.
Manliga artister bokas för festivaler och det skrivs artiklar om dem. Det beror enligt Kokkonen på att de har personliga band till journalister och arrangörer, något som kvinnorna inte har.
- Jag vet inte riktigt var det händer, var en klick blir en klick. Jag har spelat i band med killar och de var mycket noggranna med att vi kvinnor inte skulle få mera uppmärksamhet än de själva fick.
- Nu då de samma männen ordnar festivaler så finns det inte en enda kvinna på programmet. Det är nästan som en hämnd.
Tiondel
Kvinnor utgör bara tio procent av musikbranschen, något som är skrattretande säger Gudrun Gut. Bland musikjournalister är läget ännu sämre.
Musikbranschen brukade vara framåtblickande och gå i bräschen för förändring. Idag är den mest konservativa av konstformerna. Kvinnor har en större del i alla andra konstformer och musikbranschens problem beror på det här, så lyder Guts teori.
Socialt perspektiv
1997 var den tyska musikindustrin inne i en stadionfas, vilket också innebar ett konservativt sound och tänk. Gut startade sitt skivbolag Monika eftersom hon ville göra lite socialt arbete. Nischen blev att knyta an fina kvinnliga artister till bolaget. Att det här ännu idag är en nisch, beklagar Gut däremot. Väldigt lite har hänt.
Gut betonar ändå att styrkan med Berlin är att människorna själva skapar kulturen, ingen annan gör det åt dem.
- Världen behöver flera chefer som Gudrun. Så kan man verkligen förändra något, säger Merja Kokkonen. Att någon gör själv är inspirerande och sådant sprider sig vidare till andra länder.
- Om du vill fixa saker, gör dem själv säger Gudrun Gut och om du är kvinna måste du kämpa dubbelt upp.
Det är en omöjlighet för kvinnor att inte höras i den popmusik som reflekterar våra känslor och sociala relationer.
- Den handlar om livet här och nu, menar Gudrun Gut.
Dokumenterat: Aldrig tillbaka i ruta ett, om de elektroniska musikerna Merja Kokkonen och Gudrun Gut i radio Vega på söndag 7.9 klockan 9.03 och onsdag 10.9 klockan 11.03.
