Tråkigast, fullast och bäst på Ruisrock - vilka var de? Det har Tommy och Louise svar på!

Super-Tommy och sommar-Louise åkte på fredagen till Åbo och Ruisrock för att spendera hela helgen på festivalen. Och vilken fest det blev! Rekordmånga besökte festivalen (hela 93 000) som i år ordnades för 45:e gången. Visst drog vädret sitt strå till stacken, men så ska vi inte glömma vilka fantastiska artister där var hela helgen. För att sammanfatta det hela ska vi här dela med oss av våra upplevelser - i bild och betygsättning!

Bästa spelningen:

Tommy: Future Islands. Skivan, som uppkäftigt nog heter Singles och som kom tidigare i år, var deras fjärde men den som verkligen fick mig att upptäcka det här grymma gänget. Ett snack med keyboardisten Gerrit under The Great Escape-festivalen gjorde längtan efter att se dem live ännu kärvare. Och nu, på Ruisrock, var det total kärlek. Jag älskar låtarna. Jag älskar världens bästa frontfigur Sam Herring. Jag blev till och med lite kär i hålet han rivit upp i sina byxor av alla vilda danssteg. Lycka!

Louise: Icona Pop. Det var söndag och jag var dödstrött, men de här tjejerna kunde inte hålla mig stilla. Jag dansade och tog bilder samtidigt, vilket inte är någon bra kombo, men det förklarar i alla fall hur bra de var.

Mest energiska spelningen:

Tommy: David Guetta är som en energisparlampa. Han får mycket till stånd med nästan ingenting. Själv rör han som i en lågbudget-gympavideo med flimrig bild, och ändå blir tittaren i samma form som Cristiano Ronaldo. Guetta lyfter ena handen och ropar lamt: "Finland, let's party". Publiken svarar med att dansa skiten ur sig. Så ja, energin fanns ju där. Mest energi på scenen kände jag hos Icona Pop. Explosion gånger två.

Louise: Här tänker jag säga Suede bara för att de var förvånansvärt energiska. De var nämligen allt annat under intervjun vi gjorde tidigare samma dag...

Tråkigaste spelningen:

Tommy: Nu körde jag ju en så ful teknik att jag alltid gick iväg för att kolla nåt annat (eller hem och nyttja kudde) så fort jag fick ens lite tråkigt. Det hände i år under Wiz Khalifa, Studio Killers och Cheek.

Louise: Wiz Khalifa. Verkligen. Han stod stilla vid mikrofonen och vagga från ena benet till det andra. That's it.

Roligaste spelningen:

Tommy: Igen, Future Islands är det bästa jag upplevt på en scen på länge. Variationen i mellansnacket gjorde säkert sitt till, från "Finns där för era kompisar när de har det svårt, det kan rädda nåns liv!" till "Skit också, jag rev upp ett hål i mina byxor, hänger snoppen ut?".

Louise: Får man säga Icona Pop igen? Då hade jag själv i alla fall som roligast.

Ruisrock 2014

Största överraskningen:

Tommy: Phoenix har en av världens snyggaste trummisar! Och då är trummisar ofta väldigt snygga.

Louise: David Guetta. Egentligen var det väl kanske inte han som överraskade mig, utan jag blev mest överraskad över mig själv för att jag tyckte att det var så bra. Fiilis.

Största besvikelsen:

Tommy: Icona Pop kändes som en solklar tältbokning. Visst funkade de på lilla Louna-scenen, men deras typ av party känns väldigt tältigt.

Louise: Studio Killers. De hade hajpat sin spelning så mycket att jag väntade mig eld, robotar eller typ raketer, men inget av det fick vi se. De påstod liksom att världen aldrig hade sett något liknande tidigare, men det tror jag väl nog att världen har.

Bästa intervjun:

Tommy: Bastille skulle definitivt ha råd att vara mer diviga är de är, skönt att de väljer att vara coola och avslappnade i stället. Example var gladare än vanligt och gav restips. Santa Cruz kom också nära med sin extremt långa Cheek-imitation. Men bäst, ja, jag föll för Phoenix. Roliga, överraskande och finurliga. Och så ville de bjuda på nötter och honung.

Louise: Hmm, svårt. Vi hade faktiskt många bra. Men kanske jag säger Veronica Maggio för jag förvånades över hur trevlig och jordnära hon var.

Bästa mellansnacken:

Tommy: Okej, nu ska jag inte nämna Sam Herring mer (men du förstår vart jag vill komma). Ruudolf, Karri Koira, Musta Barbaari och Aksim höll ju låda som ingen annan, och fick med publiken i veckoslutets mest avancerade övningar. Och snacka kan de, ingen tvekan om det.

Louise: Lily Allen. Kan inte motivera egentligen, men hon var kul. Skulle kanske ha valt Icona Pop om jag inte nämnt dem redan två gånger. De snackade nämligen finska, engelska och svenska på scen. Internationellt och bra!

Modigaste simmaren:

Tommy: Killen som gick helt bärsärk mot vågorna under First Aid Kits spelning på strandscenen. Har aldrig sett nån digga så hårt till nåt så återhållsamt. Respekt för det.

Louise: Tjejen som simmade i stringtrosor under Bastilles spelning. Såg inte själv, men Will från bandet berättade fascinerat om henne i intervjun efter spelningen.

Bästa festivalmaten:

Tommy: Jag återupptäckte lakrits. Jävlar vad mycket lakrits jag åt, och vad gott det var. Om festivalen gick back trots publikrekordet är det säkert på grund av laktritsunderskott i kassan. Ledsen för det.

Louise: Nu åt jag ju ingen festivalmat själv, men den asiatiska maten som besökarna gick omkring med såg god ut. Vårrullar, namiii.

Fullaste besökaren:

Tommy: The Offsprings spelning, vandrandet av och an. Zombieblicken, den skrämmande tomma zombieblicken. Du vet vem du är. . Eller vänta, det kommer du knappast ihåg.

Louise: Han som låg avslocknad på gräset i shorts och t-skjorta ca kl. 19 på fredag. Eller han som hoppade på allt och alla i publiken på Icona Pops spelning. Finns många att välja på.

Franska bandet Phoenix har ett väldigt traditionellt sätt att hålla kontakten med vänner och kärlekar när de är ute på turné. De skickar vykort. Många vykort.

Vi träffar Phoenix i samband med deras spelning på Ruisrock i Åbo. Framför sig har de en hel hög med vykort som de ska skicka till sina vänner och till sin familj. Tillsammans kommer vi fram till att ett vykort per person säkert räcker, och den här gången kan vännerna alltså vänta sig varsitt kort med texten ”Welcome to Finland”. Snart kommer vykorten ändå att sluta komma från världens alla hörn och kanter.

- Vi är klara med turnén i augusti. Det känns både bra och ledsamt, säger sångaren Thomas Mars och basisten Deck d'Arcy.

När turnén är slut börjar de på nytt med arbetet att få fram nya låtar, och senare ett nytt album. Det här är något de inte alls ser fram emot. Att arbeta i studion är faktiskt något de helst slipper.

- Vi tycker om när en sång är klar, men att arbeta med den inne i studion är hemskt. Det kan ta flera år att göra en sång. Vi känner alltid att den här gången ska det gå snabbt och lätt, men det händer inte. Vi är bara naiva, säger Thomas.

- Och vi kan inte göra något annat heller. Vi har inte många alternativ till att göra skivor. Jag kan inte bli en bilförsäljare till exempel. Det här är det enda vi kan, säger Deck.

Phoenix och publikkontakten

Phoenix är kända för att göra bra livespelningar och ha fin kontakt med publiken. Thomas tvekar inte att kasta sig ut i publiken och crowdsurfa, och han gör det ofta, men inte på festivaler tyvärr.

- På festivaler kan det vara jättefrusterande eftersom du är så långt ifrån publiken, och lamporna kan vara jättestarka. Det är svårt att se ut från scenen, så det är ett själviskt sätt att möta publiken. Du ser inte dem du spelar för. Orsaken till att vi fortfarande spelar live är för att varje gång är annorlunda. Det känns inte som groundhog day eller något sånt, säger Thomas.

På Ruisrock nöjde han sig med att med sin superlånga röda mikrofonsladd gå och hälsa på publiken vid stängslet. Kanske inte något att hurra för, men lite pubilkkontakt fick han ändå. Han fortsätter med att beskriva hur det känns när han gör en riktigt bra spelning.

- Det är stunden på scenen när du förlorar uppfattningen om tid och rum, när du inte ens är dig själv. Du möter en annan person, någon du bara känner avlägset. Det händer bara på scenen.

Phoenix och karaoken

Som alla finländare så älskar också Phoenix karaoke. Vi poängterar att han kommit till rätt land.

- Vi har det gemensamt med finländarna. Vi älskar karaoke. Det var något vi gjorde i Japan, och nu gör vi det alltid när vi kan.

Men det kanske inte alltid går så bra. Kanske de, så att säga, sjunger hellre än bra?

- Vi blev utbuade en gång efter att vi sjöng karaoke i Texas. Säkert för att vi var fransmän.

Stoppa pressarna! Nu kan DU vara densom får träffa Isac Elliot i hans studio på fredag.

Ja, nu på fredag. Då får två fans chansen att träffa Isac i hans studio, och de får även ta med sig varsin vän. I studion spelas några nya låtar och så bjuds det på snacks och bilder.

Om du känner att det här är något du måste få uppleva, gör då så här: gå in på X3M:s Instagram Radiox3m och följ oss. Ta sedan en bild eller spela in ett videoklipp på hur du lyssnar på låten Baby I och lägg till hashtagen #meetisac. Tagga även Radiox3m i bilden och du är med och tävlar om detta fina pris. Vinnaren väljs av Prillan och Simon från Stiftelsen i sändning i dag efter kl. 16 då tävlingen avslutas. Vinnarna kontaktas via Instagram.

Lycka till!

OBS! VI STÅR INTE FÖR RESEKOSTNADER. I PRISET INGÅR ENDAST BESÖKET TILL ISACS STUDIO I HELSINGFORS, FINLAND, KL. 16-17 PÅ FREDAG.

En låt där Britney Spears sjunger utan autotune har läckt ut på nätet. Här är fler artister som inte borde ha lämnat autotunen hemma.

En rå version av Britney Spears låt Alien har läckt ut på nätet. Låten finns med på albumet Britney Jean. Videon har spridit sig snabbt, och nu har producenten William Orbit gått ut och sagt att det vi hör i videon bara är en uppvärmning från Britney, för att få igång rösten och för att fixa till ljudbordet. Vad tror ni - är det här den slutgiltiga versionen eller bara ett ljudtest?

Ifall det här är den slutgiltiga versionen (innan all mixning då förstås) så tycker inte vi att det är så farligt. Det låter faktiskt rätt bra. En har hört värre, om man säger så.

Här är några stjärnor som fått mycket kritik för sina stackars röster. För oss vanliga dödliga gäller det väl att komma ihåg att vi inte alltid kan vara på topp. Ibland blir det falskt. Jättefalskt.

Whitney Houston

I slutet av sin karriär fick Whitney Houston mycket skit för att hon supit och drogat bort sin röst. Den användes till och med som avskräckande exempel:

Folket var inte nådiga. Så här såg det ut när hon sjöng i Australien.

Madonna

Madonna är inte känd för att vara den bästa livesångerskan hon heller. Vilken tur att hon har så bra scenshow. Och att hon gör det så bra på skiva.

Kat DeLuna

Att få äran att sjunga USA:s nationalsång The Star-Spangled Banner kan vara riktigt nervpåfrestande. Många stora stjärnor har gjort det. Många har gjort en dundersuccé, och många har gjort ett brakfiasko. För stackars Kat DeLuna hände det senare. I slutet buar en stor del av publiken. Stackars Kat.

Enrique Iglesias

En tid spred sig ett klipp på Enrique Iglesias när han sjunger riktigt dåligt. Sången ska föreställa ljudupptagningen som kom från mikrofonen, och det som tv-tittarna hörde var istället en inspelad version av låten. Tur för honom så sägs det att klippet är fejk, men är det verkligen sanningen?

Beyoncé

Beyoncé kan väl inte sjunga falskt? Det kan hon knappast heller, men saken debatterades vilt när det här klippet spred sig på nätet.

I Beyoncés fall rör det sig nog om en klassisk shred (att dubba en låt med falsksång). Något som kan vara riktigt roligt att lyssna på då och då. Fniss fniss.

Systrarna Klara och Johanna i First Aid Kit står varandra riktigt nära. Så nära att de ser sig mer som ett tvillingpar än som vanliga syskon. De älskar också sin publik. Så mycket att de gör rockcovers om det så krävs.

First Aid Kit befinner sig i Åbo för att spela på Ruisrock. Förra gången de spelade i Åbo så tappade Johanna rösten och var tvungen att åka in till sjukhuset - ett traumatiskt minne visar det sig. Men allt var inte bara trist och otursamt den gången. De spelade nämligen en Kiss-cover under sin spelning, I was made for loving you, och det har de inte gjort varken innan eller sedan dess. Finländarna fick en specialbehandling som de uppskattade.

- Det var så många rockband som spelade, så vi ville vinna över rockpubliken lite grann. Vi körde allsång med dem. Det var fint, säger Klara och Johanna.

Klara och Johanna Söderberg hänger mycket i USA och deras musik andas också Nordamerika och country. De kallar USA för sitt andra hem.

- Ja, men vi vill inte bo där, för då skulle vi inte uppskatta det lika mycket. Det är så häftigt varje gång vi kommer dit. Det är som att vara i en film.

Det bästa med USA är att få se sig runt och uppleva olika saker som de annars bara ser på film. Ibland får de riktiga wow-upplevelser.

- Det händer när vi får se platser vi bara sett på film och hört i låtar. Vi kan inte förstå att vi verkligen är där, att vi till exempel är i Nashwille där Johnny Cash har varit. Eller på Mullholland Drive där de spelade in filmen Mullholland Drive.

Nästan som tvillingar

Det skiljer två år mellan Klara och Johanna. Johanna är den äldre, men det märks knappt någonstans.

- Vi känner oss mer som tvillingar än systrar. Men jag kanske kan vara lite mindre ansvarstagande, säger Klara.

- Ja ... men det tycker inte jag. Vi har nog inga stereotypa roller, inte nu längre i alla fall, säger Johanna.

- Och det är ju bara två år mellan oss, så det märks inte så mycket, säger Klara.

Systrarna umgås nästan hela tiden och är väldigt samspelta, men ibland behövs det en liten paus.

- Då åker vi bort ifrån varandra en stund, och sedan är det kul att se varandra igen, säger Klara.

- Förr bodde vi ihop med våra föräldrar, och då jobbade vi ihop med vår pappa också så då var vi alla nära inpå hela tiden. Det var lite jobbigt, så nu bor vi inte ihop längre, säger Johanna.

"Det är kul att hänga med"

Förutom att de nästan är lika gamla är de också ganska likasinnade när det kommer till semesteraktiviteter. De gillar att gå på museum och ta det ganska lugnt. Det blir inga Avicii-konserter med svettig dans till exempel.

- Jag vet inte ens vilken hans senaste singel är. Det är ändå kul att hänga med i musiken, men det är inte alltid min personliga favorit som ligger högst på listan. Det är fascinerande att hålla koll på vad som är populärt, även om jag själv gör något annat, säger Klara.

Vi hoppas duon får mycket tid över mellan spelningarna nu, för det är då de inspireras till att göra nya låtar. En ny låt tillsammans med Avicii är kanske inte aktuellt (men säg aldrig aldrig) men säkerligen med någon annan stor artist där ute. För en tid sedan hörde till exempel Jack White av sig och de åkte med på hans Europaturné.

- Det var en jättestor överraskning. Det är alltid en överraskning när någon hör av sig. Man förväntar sig inte att nån ska ha hört ens musik, vilja jobba med en eller tycka att ens musik är bra. När det händer, och det är folk man ser upp till, är det alltid helt fantastiskt, och jättekonstigt.

Lyssna på klippet här bredvid med hela intervjun, då får du bland annat veta vilka låtar First Aid Kit sjunger på karaoke. Vi kan säga så här mycket: de är många, och de älskar det.

Missade du First Aid Kit på Ruisrock, eller vill du kanske se dem en gång till? Då ska du ta dig till Helsingfors den nionde eller tionde december. Då spelar systrarna på Savoy, två kvällar i rad.

Två lyckligare vinnare i Isac-tävlingen har utsetts! Vi har även valt ut några andra bidrag vi tyckte om, det var ju så svårt att välja.

I går ordnade vi tillsammans med Isac Elliots skivbolag en tävling där två stycken kunde vinna en träff med Isac i hans studio. Det man skulle göra för att få vara med och tävla vara att lägga upp en bild eller ett videoklipp på hur du lyssnar på Baby I.

Och oj oj så många fina bidrag vi fick in till den här tävlingen! Gissa om det var svårt att välja bara två stycken av över 1000 bidrag. Men två vinnare valdes hur som helst, och de har båda meddelats personligen om vinsten.

Fastän bara två kunde vinna denna tävling fanns det många andra fina bilder och videoklipp som vi tänkte lyfta fram här. Ett stort tack till alla er som deltog, Isac blev säkert hur glad som helst av alla era hälsningar!

Medlemmarna i Bastille tycks ofta bli pohotoshoppade. Bland annat har de hittat sig själva i rymden och på en bebis kropp.

Alla artister har sina så kallade riders, önskemål på saker de vill ha backstage. Många har dyra, pompösa grejer, medan Bastille önskade sig en bild på någon av dem i säng med en finsk kändis. Och det fick de också. Det blev en bild av sångaren Dan Smith i säng med ingen mindre än Matti Nykänen.

Sångaren Dan i säng med Matti Nykänen. Bastille backstage på Ruisrock. Bild: Yle/Louise Lindberg

Den här bilden var på gammalt hederligt sätt ihopklistrad, men basisten Will Farquarson och trummisen Chris "Woody" Wood har många underliga erfarenheter av Photoshop. En gång hittade de en bild av Prins William, hans fru Kate och deras son George med bandmedlemmarnas huvud photoshoppade på deras kroppar.

- Där var en skrämmande bebis med Kyles huvud på sin kropp! utbrister Will förfärat.

En annan gång hittade han sig själv photoshoppad i rymden där han citerar Coldplays sångtext.

Förutom alla photoshoppade bilder finns det också annat hos fansen som bandmedlemmarna finner konstigt. Men inte alltid på ett dåligt sätt.

- Det är underligt hur människor man inte känner är så snälla mot en. Det är rörande men också väldigt abstrakt.

En naken rumpa och ett kryssningsfartyg

Det var perfekt festivalväder hela helgen i Ruissalo, vilket gjorde att många simmade i vattnet intill. Och det till Wills stora glädje. När han blir frågad om spelningen pratar han inte särskilt mycket om just den utan säger:

- Jag såg en flickas rumpa. Hon gick i vattnet i bara stringtrosor mitt under spelningen.

Kanske spelningen alltså inte gick så bra då om han var koncentrerad på vad som försigick i vattnet. Woody däremot var fullt fokuserad.

- Jag märkte inte ens det stora kryssningsfartyget som åkte förbi, så koncentrerad var jag!

I intervjun pratar Will också om sin kärlek till Rihanna. Lyssna på hela intervjun här intill.

Han är känd för sin unika stil. Nu har Michael Monroe en uppmaning till dig: var dig själv och låt andra vara det också!

Vi ses på artistområdet på Ruisrock i Åbo. Michael Monroe är på lysande humör. Han går runt och småpratar med branschkompisar, blåser såpbubblor runtom sig och laddar med kaffe inför kvällens spelning.

Plötsligt sitter vi och pratar om internationella kvinnodagen.

- Den är en gång om året. För män finns det ingen dag, men de har då förstås manipulerat det så att resten av alla dagar är deras och så har kvinnorna den där ena, säger han.

Känner inte igen sig i stereotypen

Michael förställer rösten: "Titta, ni får en dag! Ni får vara hemma och tvätta kläder och dammsuga och bära tunga kassar och så hålls ni i form när det är så tungt att utföra sysslor hemma".

- Vi män ser till att det finns bröd på bordet och så får vi i lugn och ro göra det där enormt tunga jobbet att sitta på kontoret och i värsta fall studera sekretereraren vid kaffeautomaten. Det är fel att generalisera, men så här är det ganska allmänt, säger han.

Michael har svårt att känna igen sig i de stereotypa könsrollerna.

- Jag identifierar mig inte alls med det här. Jag tycker det är helt galet. Jag skulle kunna säga att jag är feminist.

Han skickar en rak uppmaning från rockiga Runsala:

- Jag är av den uppfattningen att alla är lika mycket värda och alla borde ha mod att vara unika. Vi är alla skapta olika och vi borde ge var och en frihet att vara sådana som vi är.

Vi träffar rockbandet Karnivool från Perth. Trots att Finland ligger på andra sidan jordklotet, och är något helt annat än Australien, så älskar de att spela här. De har gjort det många gånger.

- Det är väldigt kul att vara tillbaka i Finland, det är härlig omgivning här, säger gitarristen Drew Goddard när vi träffar honom på Provinssirock i Seinäjoki.

I bakgrunden hör vi en annan bandmedlem som spelar och sjunger högt för sig själv. Låten heter Isn't she wonderful och vi misstänker att han sjunger om någon finländsk skönhet.

Är det där en låt ni ofta sjunger innan ni går upp på scenen?

- Inte alltid. Vi lyssnar på en massa olika musik innan vi går upp på scenen. Det kan vara Sam Cooke, The Bronx, eller något ännu hårdare. Vad som helst som ger oss rätt wibe.

Så han sjunger inte om någon snygg finsk kvinna då?

- Jag säger inte emot att det finns många snygga kvinnor här, men han sjunger nog mer om platsen. Det är en känsla vi får när vi kommer hit, säger Drew.

Tar en öl för att få mod

Vi pratar med Drew före deras spelning, och alla tycks befinna sig i något sorts zen-mode. Det är lugnt och harmoniskt.

- Vi har olika sätt för att göra oss redo för en spelning. Vår trummis lyssnar ofta på musik, stretchar och försvinner in i sin egen värld. Vi hänger tillsammans, andas och tar det lugnt. Jag tar ofta en öl för att få lite mod.

Det är inte så att Drew skulle vara rädd för att gå upp på scenen, och därför är tvungen att ta sig en liten stärkare, men han erkänner att nerverna kan spöka ibland.

- Jag blir nervös, men det är en bra sak. Man känner sig levande. Sen när du inte är nervös är det dags att sluta. Men jag är inte rädd för scenen. Jag är inte ens rädd för att tappa byxorna. Händer det så händer det, och då får publiken sig ett skratt.

Älskar Finland

Det märks att Drew verkligen gillar att resa omkring, bjuda på sig själv och göra spelningar. Och det märks också att han på riktigt tycker om landet dit han kommit nu.

- På turnéer får vi träffa nya människor, se nya platser och se människor bli rörda av musiken. Det är helt fantastiskt. Här i Finland har vi många fans och vi har haft otroliga spelningar här. Det kan verkligen vara otroligt vackert, säger han med djup tacksamhet i rösten.

Vem lyckades imponera på Drew strax innan Provinssirock? och vad hittade han i botten av sin öl? Det hör du i klippet här bredvid.

Leif Wikman har undervisat blivande veterinärer på universitetet och fått lära sig av sina studeranden att punk är bra musik. Musiken i övrigt använder han som en bred anteckningsbok i livet.

Han är en 65-årig veterinär från Kotka. Han har jobbat som universitetslärare, med privat mottagning och försäkringsbolagas veterinär samt radioveterinär på 90- och 00-talet. Numera är han deltidspiensionerad.

Leif gillar att läsa, lyssna på musik och se på bra (och tidvis dåliga) filmer. Dessutom tycker han att släktforskning är intressant.

Musik öppnar dörrar i minnet

Musiklyssnandet har ökat tack vare Spotify och mest blir det att lyssna vid datorn men också under bilfärderna. Han lyssnar på musik alltid då det är möjligt.

- Jag har nog försökt börja lyssna i lurar då jag motionerar - det är lättare att motionera då man lyssnar på musik.

Han tycker om alla slags musik men måste han välja en genre så är det rock'n rollen som han gillar bäst. Om musiken i livet säger han att han använder den som en bred anteckningsbok.

- Musiken öppnar sådana dörrar i minnet som man inte annars kommer åt. Plötsligt då man hör en låt så kommer man ihåg händelser och känslor och minnen från långa tider tillbaka.

Han minns till exempel via David Bowies låt Helden 80-talet då han började sällskapa med sin nuvarande fru. Och via sina studeranden har han lärt sig att lyssna på punk och därför hittar man Dead Kennedys på hans lista. Att listan har bredd är det inget tvivel om för mot slutet blir det både M A Numminen och musik av Sibelius.

Måndagen den 14.7.2014 kl 19.30 och söndag 20.7 kl 8.05

1. HELDEN – David Bowie
2. ALE BRIDER – Itzhak Perlman
3. SMOKESTAUCK LIGHTNING – Howling Wolf
4. YOU CAN HAVE HER – Roy Hamilton
5. HOLDAY IN CAMBODIA – Dead Kennedys
6. HEARTBEAT – Buddy Holly
7. PARADISET – Bo Kaspers orkester
8. INGLAN IS A BITCH – Linton Kwesi Johnson
9. I DON’T WANNA GROW UP – Tom Waits
10. WHITE ROOM – The cream
11. NÄR JAG SPELAR MED MITT DRAGSPEL – M A Numminen
12. BALLADEN OM FREDRIK ÅKARE OCH DEN SÖTA FRÖKEN LIND – Anita Lindblom
13. ALLA MARCIA – Sinfonia Lahti / Osmo Vänskä

Träffen med Isac Elliot var över förväntningarna, tyckte flickorna som fick den unika chansen på fredagen. Isac själv var också glad att få träffa fansen igen.

Förra veckan ordnade X3M tillsammans med Isac Elliots skivbolag en tävling där man kunde vinna en träff med Isac i hans studio. Två lyckliga vinnare valdes och på fredagen var det dags för dem att få sitt pris. Så här kände de efteråt:

- Det var magiskt, jag var helt skakig. Även fast det är en helt vanlig person så blir man helt ifrån sig, förklarar Rikke efter att ha fått träffa Isac.

Den andra vinnaren, Elin, och hennes vän hade haft svårt att sova nätterna innan träffen.

- Det har varit så spännande så jag har inte kunnat sova de två senaste dagarna.

När de fick beskedet om att de hade vunnit förstod de nog inte genast att det var på riktigt.

- Först tänkte jag inte på att jag på riktigt skulle få träffa Isac, men sen när jag insåg det så blev jag jättenervös, berättar Lovisa.

Tröttnar inte på fansen

Man skulle kanske tänka sig att Isac ibland skulle få för mycket av att träffa fans, men så är det inte.

- Ibland kan jag nog vara jättetrött när jag har gjort intervjuer och träffat fans hela dagar, men det är inte att träffa fansen som är tråkigt utan jag blir trött bara. Så att jag vill gå och lägga mig och sova. Men sen när jag väl träffar fansen så är de så ivriga så att de ger mig en massa energi också, säger Isac.

Men just nu är han inte alls trött, utan svarar piggt och glatt på alla frågor. Han har nämligen just kommit hem från sin semester. Semestern har Isac spenderat på stugan där han nyligen firade midsommar. Det gjorde han eftersom han befann sig i Norge under den riktiga högtiden.

- Vi har alltid som tradition att min allra bästa kompis och hans föräldrar kommer till oss och firar, så vi fick göra det nu istället.

Ännu bättre än väntat

När flickorna får frågan om Isac var så som de hade tänkt sig så svarar de först lite tvekande.

- Ja, typ. Jag hade tänkt mig hur han skulle vara och så var han ännu bättre än det.

Under träffen fick flickorna äta godis, ta bilder och lyssna på två av Isacs nya låtar. Särskilt den första tycks ha fallit dem i smaken.

- De nya låtarna var jättebra! Jag höll på att börja gråta då den första låten spelades.

Nytt album till hösten

I framtiden kan vi vänta ett nytt album av Isac - och det väldigt snart. Arbetet med skivan är i full gång och släpps redan på hösten.

- Jag väntar jättemycket på att få släppa den här skivan, den är mycket bättre tycker jag själv också! Vi har tagit det till the next level.

I väntan på albumet kan ni lyssna på Baby I och kolla in videon. Lyssna också på hela intervjun med Isac här intill!

Allsång på Skansen hör sommaren till, och ikväll är det dags att bänka sig framför tv-rutan igen för att högljutt yla med i sångerna. I kväll kommer Skansen gästas av Laleh som vi har pratat med. Det blev bland annat snack om sommarplaner och om att stjäla djur.

Det första Laleh imponerat konstaterar är vilken bra radioröst Fredrika har! Alltid bra att inleda med smicker, men tydligen bet det inte på Fredrika då hon endast ställer kniviga frågor till Laleh. Men en fråga som Laleh lyckas svara på är vad hon ska göra i sommar.

- I sommar ska jag turnera lite, men också försöka ha tråkigt.

Vad gör någon som Laleh när hon har tråkigt då? Jo, ligger i hängmattan. Som är vit. För övrigt gillar hon att vistas utomhus under sommarmånaderna, och passar på att gå mycket i skogen. Kanske det är på grund av hennes skogsvandringar som hon fascineras av mumintrollet, för om hon skulle få välja ett djur att stjäla med sig hem från ett zoo säger hon att hon skulle ta en mumin.

- Fast dom finns ju inte på riktigt, så då skulle jag nog ta en bebisbjörn.

På de två minuter som intervjun pågår lyckas Laleh även snappa upp den finlandssvenska dialekten och avslutar med att säga på klingande finlandssvenska:

- Morjens, jag heter Laleh!

Hela intervjun kan du höra här intill.

Med ett och ett halvt år kvar av studierna vid internationella programmet i operasång ska baryton Robert Näse inkommande veckoslut delta i en sångtävling i Kangasniemi.

- Efter att jag blev student visste jag inte riktigt vad jag ville göra. Många kompisar sökte sig till Åbo, så jag hängde på och började studera musikvetenskap. Studierna var inte helt för mig, men åtminstone fick jag sjunga mycket i kör och så vaknade också intresset för solosång, berättar Näse.

Efter en studietid på Åbo konservatiorium kom Näse till slut till Helsingfors och inledde studier vid Sibeliusakademin, och på den vägen är det.

Viktigt att visa upp sig

Under veckoslutet 18-19.7 tävlar Näse i sångtävlingen på Kangasniemen musiikkiviikot. Tävlingar som denna ger en bra möjlighet att visa upp sina talanger och knyta kontakter inom branchen, menar Näse.

- Man bygger inte en karriär på framgång i tävlingar, men min upplevelse är att man nog kan få en ordentlig boost. Vissa tävlingar har priser som gynnar karriären, som till exempel ett uppträdande någonstans eller en roll. Kanske också ett litet ekonomiskt bidrag, säger Näse.

Tävlingarna varierar till sin natur, berättar Näse. Ibland kan de ha ett visst tema, eller så ska man uppträda med en viss repertoar. Ibland är det gemensam klass och ibland tävlar män och kvinnor skilt.

- Man måste nog konstatera att det inte är en mätbar gren så som många andra, utan det handlar alltid om smak och tycke. Man kan taktikera lite, men det viktigaste är att få med det man kan bäst samt visa på ett brett kunnande, säger Näse.

Bra att kunna språket

Till hösten ska Näse tillsammans med sin klass vid Sibeliusakademin göra ett världsuppförande på en ny opera. Operan Frida y Diego är komponerad av Kalevi Aho och framförs på spanska.

- Det är nog ganska viktigt att kunna språket man sjunger på, säger Näse. Jag värdesätter det själv väldigt högt när jag lyssnar på andra sångare, man märker om de kan språket bra. Jag har själv märkt att det är svårare att lära sig en repertoar utantill om språket inte sitter. Man får också jobba betydligt mera med uttalet.

Samir och Viktor är inte helt säkra på om de kan sjunga, men en sommarplåga tycks de i alla fall få till stånd.

Samir Badran och Viktor Frisk är killarna bakom sommarplågan Success. Från dokusåpastjärna och modebloggare har de nu sadlat om och börjat satsa på musiken. Åtminstone så har det börjat bra för dem, men de har inte ännu kommit underfund med om musik är deras grej.

Det första vi hör när Hannes från Veckoslutskommittén ringer upp Viktor och Samir är folk som för oljud i bakgrunden och en Viktor som försöker tysta dem.

-Men håll käften, jag är live!

Viktor är inte live, och inte får han de andra att vara tysta heller. Intervjun fortsätter. Hur har er sommarplåga Success blivit mottagen?

- Den har faktiskt blivit varmt mottagen! Klart att det alltid finns haters.

En annorlunda sommar

Tydligen har de ändå inte lika många haters som lovers, deras sommar är nämligen rätt så fullbokad. Bokningarna började droppa in genast efter att låten släpptes, och killarnas sommarplaner ändrades plötsligt.

- Den här sommaren blev minst sagt annorlunda! Jag fick avboka allt annat och köra allt på musiken.

I låten Success sjunger de "Vänta, vänta lite Viktor, kan vi ens sjunga den här? Samir, jag vet faktiskt inte. Men vet du vad? Det låter jävligt bra, vi kör bara". Så nu vill vi veta - kan de sjunga eller inte?

- Jag vet inte om vi kan sjunga, men Kevin, vår producent, tycker att vi kan! Vi är väl helt okej, säger Samir.

Luren har alltså getts över till Samir, och han börjar med att säga att han aldrig har skrattat så här mycket i hela sitt liv. Det förklarar stöket där i bakgrunden, men vad har de skrattat åt?

- Alltså Viktor presenterade vår producent som "en kort kille som heter Kevin". Vem förklarar en människa så?

Fulla av energi

Tillbaka till deras nyfunna karriär: musiken. Samir menar att musiken i sig kanske inte riktigt är hans grej.

- Men jag gillar att sprida energi på scenen, så det blir bra med oss för vi har en grym show.

Och energi har de så att det räcker och blir över. Nästan så mycket att Hannes har svårt att ställa sina frågor. Några får han ändå inklämda på slutet av deras samtal.

Vad händer när kvällen blir success?

- Enligt vår musikvideo är det när den tjocka killen får två brudar. Men det är väl en grym kväll helt enkelt, minnen för livet. Till exempel om Viktor får ligga så har han fått success.

Här intill kan du lyssna på hela intervjun. Där kan du bland annat höra när Viktor och Samir tror att lyssnarna inte kommer förstå vad de säger för att de talar svenska...

Du som inte ännu har tröttnat kan lyssna till sommarplågan och se hur en kväll med success kan se ut.

Intervju: Johannes Björkqvist

- Allt skulle ha gått så bra här i livet, men så en vacker dag fick jag en stroke, en propp i hjärnan. Jag blev förlamad och jag var riktigt, riktigt sjuk. Nuförtiden är jag återställd och njuter av en andra start.

Wille Wilenius har gjort sig känd som radiopratare, tv-producent, teaterarbetare, reklambyråkille och manager. Han är född och uppvuxen i Helsingfors, men bor numera i Karis med sin familj.

Wille berättar om sina projekt bland annat på Yle och Svenska Teatern. Han spelar upp en sketch från 80-talet, där den unge Wille bjuder på sina skådespelartalanger.

- Idag är jag inte längre rolig.

Slaganfall vid 40+

Blodproppen i hjärnan är en orsak till att Wille inte anser sig vara speciellt rolig. Mitt i en spännande karriär var det ytterst nära att Wille dog. Rehabiliteringen har varit lång. När det var som värst kunde Wille varken tala eller röra sig. Han var också deprimerad. Stroken kom för sex år sedan. I dag är Wille Wilenius lite på 50 och återställd.

Strax efter sjukdomsattacken genomgick Wille en magnetröntgen. I hörlurarna spelades skvalmusik, varvat med reklam.

Då märkte jag hur bra program radion gör.

- Det här passade jättedåligt in eftersom jag var väldigt, väldigt sjuk. Det kändes eländigt.

Följande minne av radio var i sjukhussängen. Wille var förlamad och kunde inte tala, men någon hade ställt in radion i kudden på Vega. Han kom att höra på allt som sändes på kanalen.

- Då märkte jag hur bra program radion gör. Jag tror att det här påverkar den finlandssvenska musiken. Vi har många bra finlandssvenska artister.

Vilken är den bästa finlandssvenska sången?

Till Willes tidigare meriter hör tv-serien 16 och teatermusikalen Hype. Wille Wilenius är också mannen eller managern bakom Linda Lampenius. Det här får ni höra mera om i Willes sommarprat.

I Vegas sommarpratare berättar Wille Wilenius också vilken finlandssvensk sång han anser är den bästa och han avslöjar också sin nya hobby – ett fritidsintresse som får honom att gråta.

Bland annat den här musiken spelar Wille Wilenius i sitt sommarprat:

Wille Wilenius sommarpratar den 17 juli kl 10.05 i Yle Radio Vega. Du kan också lyssna på hans sommarprat på Yle Arenan.

Här hittar du en lista på alla Vegas sommarpratare 2014!

Mycket kaffe, lite karaoke men inga droger för Anna Abreu. Bra så!

Det är en glad Anna Abreu vi möter på Ruisrock när Tommy från Supernova ska göra en intervju med henne. Hon ser pigg och fräsch ut, och det får den aningen festivaltrötta redaktören att undra om hon alltid är lika glad?

- Jag är nog inte alltid glad, på morgonen kan jag vara riktigt hemsk!

Men tydligen brukar det ändå inte hålla i sig särskilt länge.

- Jag måste vakna bara! Efter att ha varit vaken och tyst en stund så brukar jag hitta tillbaka till leendet.

Nu för tiden är kaffe ett måste för att starta dagen. Men det var inte förrän för ett år sedan, då Anna var med i programmet Vain Elämää, som hon började dricka kaffe. Där sov de endast tre, max fyra, timmar per natt.

- Förut har jag tyckt att kaffe smakar riktigt illa, men under programmets gång drack man några koppar per dag.

- Och inte smakar det ju ännu heller direkt gott, men man blir nog beroende av det!

Knark och karaoke

Anna avslöjar att hon är en sådan person som genast blir beroende av allt. Hon menar att det är orsaken till att hon inte har provat droger. Hon skrattar och säger:

- Om jag skulle prova på droger skulle jag genast hamna på gatan och bo under någon bro!

Okej, då visste vi det. Förutom att Anna inte knarkar så sjunger hon på karaokebar. Eller det hände en gång, och om man får tro henne själv så var det första och sista gången.

- Ska vi säga så här, det skulle vara mycket klokare att gå nykter och sjunga karaoke men när man är nykter har man ju aldrig lust med det.

Orsaken till karaokebesöket var alltså att danska popartisten Christopher var på besök i Helsingfors för att spela in en låt med Anna. Efter att de hade kirrat låten var det dags att fira med "några" drinkar. Vilken låt som hon sjöng tycks dock ha fallit i glömska.

- Hmm ja, vilken låt var det? Någon Adele-låt tror jag, vilket gjorde det hela ännu värre. Det var nog riktigt hemskt!

Enligt säkra källor lär karaokebesöket finnas på film, men tydligen är det inte mycket att titta på. Vi tittar på hennes och JVG:s sommarvideo istället.

Hemlighetsfulla Haloo Helsinki!

Haloo Helsinki! tipsar om bästa festivalmaten, men när det kommer till det nya albumet säger de just ingenting alls.

När vi träffar Elli Haloo och Leo Hakanen från Haloo Helsinki! smittar de oss med sitt goda humör. De är nämligen väldigt glada över att få uppträda på Ruisrock.

-Vi har väntat på det här, och nu får vi dessutom spela på en lördagkväll och på Rantalava vid havet! Det kan inte just bli bättre, säger Leo.

Vid det här laget börjar bandet vara ganska vana vid att vara på scenen och inte framför som publik. Det blir alltså inte mycket tid över för att bandet själv ska kunna gå på festivaler och se spelningar. Men inte dem emot.

-Det är nog ganska så häftigt att vara på den här sidan av scenen också, säger Elli glatt.

Att det inte finns tid över för att besöka festivaler och andra spelningar förstår man, då de berättar om deras fullbokade sommar.

Hemlighetsfulla om nya albumet

-Vi har över 35 spelningar den här sommaren! Men det är skönt att få komma ut ur studion och spela. Här finns syre! säger Leo.

Haloo Helsinki! har alltså jobbat på sitt nya album den senaste tiden, och i början av september släpper de första singeln från nya skivan. Men när de blir frågade om skivan är de väldigt hemlighetsfulla och inleder med en lång tystnad som svar. Sedan säger Elli:

-Don’t say a word!

-Ni får se sen på hösten!

Ett genomgående tema i intervjuerna på Ruisrock var karaoke. Många artister tycks digga karaoke, och det är inte alls ovanligt att man firar att en låt eller ett album är klart med ett besök till en karaokebar. Haloo Helsinki! firade nog inte så, men de skulle inte ha haft något emot det.

-Karaoke är kul! Såklart att vi också går på karaokebar ibland! säger Elli.

Att som en grupp komma överens är inte alltid lätt, men det tycks inte vara ett problem för Haloo Helsinki!. Men tydligen finns det en som bestämmer mer än de andra...

-Det är Mr. Hakanen som bestämmer, säger Elli skämtsamt. Nå nä, oftast brukar det nog gå bra! Vi har inte dödat varandra ännu i alla fall.

-Man ska inte vara för omedgörlig, man måste lyssna till andras förslag, tillägger Leo.

Chips håller dig pigg

Från en sak till en helt annan. Vilken festivalmat är bäst för att man ska hålla uppe fiilisen under hela helgen?

-Chips! säger Elli bestämt.

-Chips är nog bra jo, men vegematen brukar också vara god! Jag är inte själv vegetarian men det är alltid bra att på prova på olika saker. Att man inte genast bara går till kebaben, tycker Leo.

Mums mums! Med chips och vegetarisk mat i magen gick Haloo Helsinki! upp på scenen i Runsala och gav sitt allt. Lyssna på hela intervjun här intill.

Det blir musik från olika genrer, från nio olika länder och med lyrik och musik från sent 1800-tal fram till idag. Det är bara att sätta sig till bords och njuta av det som bjuds.

Diskjockeyn idag kommer från Esbo. Han har i sitt arbetsverksamma liv jobbat inom byggnadsbranschen i alla världsdelar utom Sydamerika.

- Nu som pensionär har jag tid och möjlighet att göra saker jag gillar mest: lyssna på musik, bo sommarhalvåret ute i skärgården, segla på somrarna, resa på vintrarna och däremellan umgås med barn som skolfarfar.

Hans låtlista har inslag från olika håll i världen och olika tidsperioder. Låtskrivarna och artisterna kommer från nio olika länder och representerar allt från sent 1800-tal till nutid. Han har försökt välja ut sånger som inte spelas riktigt varje dag i radio och han definierar låtlistan som en 11 rätters måltid med lite olika musikstilar - dock hoppeligen ingen sillsallad.

- Jag anser att Barry White hade popvärldens mäktigaste basröst. I Svenskfinland har vi ju vår egen basröst i Sam Huber från Eternal erection men jämfört med uncle Barry låter nog Sam nästan som en vokalist i Cantores minores.

Peter säger att livet skulle vara rätt så trist utan musik.

- Därför säger jag som ABBA i den sista låten: "Thank you for the music!"

Måndagen den 21.7.2014 kl 19.30 och söndag 27.7 kl 8.05

1. HALLELUJAH – Jeff Buckley
2. NOTHING COMPARES TO YOU – Sinead O’connor
3. DESPERADO – Eagles
4. JUST THE WAY YOU ARE – Barry White
5. HÄN – J Karjalainen
6. STRÖVTÅG I HEMBYGDEN – Mando diao
7. LONG AND WINDING ROAD – George Michael
8. ALL BY MYSELF – Eric Carmen
9. RIVER FLOWS IN YOU – Yiruma
10. FIX YOU – Coldplay
11. THANK YOU FOR THE MUSIC - ABBA

Finland levererar på spellistan den här veckan! Dessutom ryms lite pop och rock med.

Charli XCX / Boom Clap

Åh vad bra! Charli XCX är så cool och till och med min måndag blev lite bättre av att få höra Boom Clap. Dessutom är låten med i filmen The Fault In Our Stars som står högs upp på min lista på filmer att se.

Satellite Stories / Season Of B-Sides

En riktigt skön låt av Satellite Stories. Det inhemska bandet fortsätter på samma spår som i till exempel Campfire. Inget fel på det!

Anna Abreu / Right In Front Of You

Mera inhemkst och vad glad man blir av videon! Right In Front Of You är en glad och somrig låt som säkert kommer spelas flitigt på radiokanalerna. Glad och somrig var Anna också på Ruisrock när X3M talade med henne. Och vilka snygga outfits hon har i videon!

Royal Blood / Come On Over

Nu var det nog med pop och dags för lite rock istället! Bra så, för Royal Blood levererar en bra rocklåt. Videon däremot blir jag lätt illamående och yr av. Så mycket som flimrar på min näthinna. Får stänga ögonen och lyssna bara.

Så här ser hela spellistan ut

Här kan du kolla in alla låtar som för tillfället finns på spellistan. Du ser också hur ofta vi spelar dem. Spellistan finns också på Spotify, men där saknas så klart låtar som inte publicerats på Spotify.

Allsång på Skansen fortsätter! I kväll får allsången besök av ingen mindre än Darin.

Förutom att sjunga tillsammans med svenskarna på Skansen ska Darin jobba på nytt material i sommar. Exakt vad låtarna ska handla om vet han inte ännu, men sällan är det något från det förflutna.

- Jag brukar skriva om sånt som händer i mitt liv just nu. Ibland skriver jag om sånt som har hänt för länge sedan, men oftast är det något som jag tänker på just i den stunden jag skriver.

Festivaler är också något som hör sommaren till. Tyvärr så brukar det inte bli särskilt många festivalbesök för Darin då han själv ofta är den som uppträder.

- Tyvärr har jag inte gått på så många festivaler som jag skulle ha velat, men det är en skön känsla att gå på festival tycker jag!

Ett tamt lejon eller en örn

Från festivaler till något helt annat - nämligen djur på zoo. Om du skulle få släppa ut ett djur från ett zoo, vilket djur skulle du då släppa?

- Inte lejonet i alla fall! I och för sig hade det varit coolt... Om det skulle vara ett tamt lejon skulle jag ta det!

Men så kommer Darin på att han kanske hellre skulle ha en örn.

- Örnar är coola! Om jag hade fått välja att vara ett djur så skulle jag vara en örn.

Han fascineras alltså av örnar, men hur väl känner han till mumintrollen? Inte alls tydligen, eftersom Fredrika inte lyckas få med honom på en allsång med muminsången. Men Tomas Ledin känner han väl till och avslutar Fredrikas "Vad gör du nu för tiden?" med:

- Varför hör du aldrig av dig?

Lyssna på hela intervjun här intill och i kväll ser du Darin på Allsång på Skansen kl. 21 på Yle Fem.