Vilken är dirigentens uppgift? Vad händer om hen tas bort? Den funderingen fanns bland frågorna inskickade till Folkets musikskola. Marina Lindholm, lektor i musikpedagogik, inkallas för att hjälpa till med svaret.

Orkestermusiker kan anklagas för att endast titta ner i sina noter under en konsert, och inte alls se upp på dirigenten som är där för att leda dem. Sanningen är ändå att kapellmästaren (som hen också kallas) har en väldigt betydande roll.

- En dirigents uppgift är att hålla ihop hela orkestern. Nu klarar musikerna av att hålla takten utan dirigenten också, men då det kommer till tempoväxlingar och dynamiska skillnader är dirigenten viktig, berättar Lindholm.

- När jag gjorde gymnasieläroböckerna (Lindholm har skrivit och medverkat i flera läroböcker i musik, bland annat för gymnasiet, red.anm.) minns jag att jag intervjuade John Storgårds, som sade att dirigenten är som en trafikpolis som övervakar taktartsbyten och ser till att allt går rätt till.

Det är under övningarna som dirigenten berättar hur hen vill ha det och hur musiken ska tolkas och övar upp orkestern. Musikerna gör anteckningar åt sig och nöter på så sätt in det i sitt spelande.

Wienerfilharmonikerna anses vara en av de bästa orkestrarna i världen. Men de behöver också en dirigent. Wiens filharmoniska orkester Bild: Richard Schuster/ Wiener Philharmoniker filharmoniska orkestern i wien,orkester,wien,wiens filharmoniker

Trots att det kan verka som om musikerna endast stirrar på sina noter under konserter, så ser de ur ögonvrån vad dirigenten gör. Dirigenten har redan gett sin tolkning. De ser gesterna och minns hur det ska vara.

- Kort och gott: han ger sin tolkning, håller ihop det hela och övervakar, summerar Lindholm.

Vad händer om man tar bort dirigenten?

- Då saknar man säkert den sista finishen, finslipningen fattas. Om det skulle hända under en konsert så skulle jag kunna föreställa mig att just tempobyten säkert skulle blir lidande och dynamiken likaså. Om det är rak marsch från A till Ö klarar orkestern sig säkert.

[Skribenten råkar veta att bland annat Leif Segerstam, tongivare och dirigent själv, har komponerat flera symfonier som ska spelas utan dirigent. Det är enligt honom själv "fripulsativ" musik, som ger musikerna stora friheter beträffande bland annat rytmiken.]

Varifrån kommer taktpinnen?

- Förr dirigerade man med en jättestor stav som dirigenten stod och slog takten i golvet. Kompositören Jean-Baptiste Lully dog av att han slog den smutsiga staven i sin fot och fick blodförgiftning, så det var inte så lyckat, berättar Lindholm.

Så småningom började man använda en vanlig lång pinne. Många av dirigenterna gör sina egna taktpinnar (det finns ingen taktpinne-butik). I Musikhuset i Helsingfors pågår för tillfället en utställning med alla våra kända dirigenters taktpinnar med namn under. De är alla olika. En del vill ha en stor runt korkknopp i handen, andra har korta pinnar och en del använder ingen taktpinne alls.

Finländska dirigenters taktpinnar är utställda i Musikhuset i Helsingfors. Musikhusets utställning av finländska dirigenters taktpinnar. Bild: Lisa Forss dirigent,Musikhuset (Helsingfors),taktpinnar

- Om man har mindre orkestrar och ensembler så behövs inte en taktpinne, men har man en större orkester så syns det helt enkelt bättre om man har en lång taktpinne. Samma sak om man leder en kör: under stora körfestivaler ser man ofta dirigenten sätta vita handskar på. Helt enkelt för att det syns bättre.

Varför dirigerar vissa utan taktpinne?

- Det är helt enkelt en smaksak, hur man vill ha det. Vanligtvis, om man har en stor orkester, så syns det bättre om man har en taktpinne. Det finns inget rätt och fel.

Som kompositör kan man kalla Thomas G:son för Kung Melodifestival. Sedan 1999 har han haft hela 47 låtar med i tävlingen. Också i år har han ett bidrag med i finalen. Men han startade karriären i ett heavy-band.

Han flimrar ofta förbi i det så kallade "green-room" på Melodifestivalen och hårsvallet och vargskrattet känner de flesta igen. Men karriären startade då han som tonåring satt hemma i sitt rum och filade på förebilden Yngwie Malmsteens gitarrskalor.

- Till och med då jag gick och hälsade på min flickvän så hade jag gitarren och en liten förstärkare med mig. Så jag kunde plötsligt försvinna upp på vinden och öva.

Låtskrivande tog fart redan i tonåren. Texterna var på svenska.

- Jag kommer speciellt bra ihåg en låt som hette Tandläkaren,berättar G:son och skrattar.

Så småningom var han med och bildade gruppen Masquerade som gjorde en skiva 1992 och åkte på turné till Japan.

Tre personer i Ånge blev sista spiken

I Japan fick killarna i Masquerade pröva på storstilat turnéliv men då de var tillbaka i Sverige kom verkligheten emot igen.

- Till skillnad mot Japan där det var stora arenor och alla kunde alla låtar och alla hängde med så var det i Sverige 15 fulla personer i publiken som kastade saker upp på scenen. Spiken i kistan blev en spelning i Ånge för tre personer. Vi hade åkt 700 kilometer i en van med blankslitna däck och hade eget PA. Efter det sade jag att NEJ nu räcker det för mig!

Brodern byggde studio

Räddningen blev G:sons bror som byggde en studio åt honom där han kunde börja skriva och spela in egna låtar. Han upptäckte snabbt att det fanns en stor efterfrågan på dansbandslåtar och även om han inte tidigare hade lyssnat på den typen av musik så hittade han ganska snabbt det rätta formatet. En av de första låtarna var "Vid älvens strand" som fortfarande är en av hans mammas favoritlåtar.

- Då jag skickade in mina första låtar så tänkte jag att herregud vad månne de tänker och så kom det genast svar att BRA LÅT, berättar G:son och skrattar och säger att den här typens musik låter mycket bättre då man gör dem själv.

Skrivit också för Finland

År 1999 debuterade G:son i Melodifestivalen och redan 2001 så vann han med Lyssna till ditt hjärta/Friends. Det var skivmogulen Bert Karlsson som gav ut skivan och han har senare berättat att man blev tvungen att betala en ganska stor summa pengar åt en holländsk kompositör som påstod att låten var ett plagiat. G:son hade dock aldrig hört orginalet. 2002 fick G:son en inbjudan att också delta i den finländska uttagningen med låten Who cares about a broken heart som Johanna Siekkinen sjöng. Det var dock Laura Voutilainen som vann det året. Låten gjordes senare av Charlotte Perrelli.

Lite vin gav Euphoria

En av de största favoriterna till en seger i ESC under årens lopp var Carola med Evighet år 2006 men då var det ju våra egna monster som vann tävlingen. Men 2012 blev det seger med Loreen och låten Euphoria som han skrev tillsammans med Peter Boström. De hade träffats utanför Stockholm där Peter bor, druckit lite vin och skrivit några låtar tillsammans under en sommardag.

- Följande dag gick vi igenom vad vi hade gjort och när vi kom till den här låten kändes det genast att här har vi något riktigt bra. Vi skickade in den med två olika sångerskor och sedan var det någon som ville att vi skulle låta Loreen testa på den och då visste vi att vi hade hittat rätt.

Överraskande favorit

G:son bor fortfarande i Skövde, men den auktionsfirma som hade funnits i släkten i nästan hundra år och som han ägde tillsammans med sin mamma och sin bror, såldes för två år sedan.

- Men jag gillar fortfarande gamla saker och det behöver inte vara något fint utan mera vardagsföremål som man har använt för länge sedan som kan få ett nytt liv.

Men vilken låt skulle en som har skrivit en ESC-vinnarlåt själv hoppats att han skulle ha skrivit?

- Det där är ju en så jäkla omöjlig fråga, säger Erik Thomas Gustafsson som han egentligen heter och vrider och vänder på sig. Men jag ger mig inte och om några minuter kommer svaret:

- Vi säger Fox on the run med Sweet.

Fokus på Thomas G:son i Yle Vega på onsdag 22/2 kl 20.03, repris på lördag 25/2 13.03

Bekanta artister är tillbaka igen. Utmanarna i Vegatoppen den här veckan tävlar mot Guns Rosor som äntligen tagit sig upp på Vegatoppen. Vem röstar du på den här veckan?

Rickard Eklund utamanar med ny musik. Är det årets låt igen?

Förra året var ett viktigt och framförallt framgångsrikt år för Rickard Eklund. Förutom att låten Finland var en av Vegatoppens mest framgångsrika låtar genom tiderna så vann låten dessutom titeln årets finlandssvenska låt 2016.

- Visst har det varit ett fantastiskt år för mig. Framgången har gett mig en stor dos självförtroende. Man vet på något sätt att man är på rätt väg. Det har inspirerat mig att fortsätta skriva musik berättar Eklund

- Det är klart att jag känner av en liten press nu då den tidigare låten hade såna framgångar, men jag fortsätter bara som vanligt och ser framåt mot arbetet med kommande musik.

Kiara Nelson är utmanare på Vegatoppen. Kiara Nelson är utmanare på Vegatoppen Bild: Niklas Sandström Photography kiara nelson

Vem är Kiara Nelson?

- Jag är 18 år gammal och halvt amerikan (pappa) och halvt finlandssvensk (mamma). Jag har vuxit upp med mamma i Esbo, jag har sjungit hela mitt liv och har hela tiden vetat att jag skall bli artist. Jag älskar också att dansa och vara med kompisar.

- Musik är mitt liv. Det är klart att man ska fylla sitt liv med olika saker och upplevelser men en sak är jag säker på, jag kommer att jobba med musik någonstans i världen berättar Kiara.

Så här fördelade sig rösterna i Vegatoppen nr 7:

Guns Rosor klättrar upp på Vegatoppens första plats med låten Ein flickå från lande. Däremot räckte inte rösterna till för Carolina Wendelin och Susann Sonntag, vilket betyder att de inte längre finns med på listan.

1. Guns Rosor / Ein flickå från lande: 14.34 %
2. Ronya Mariah / Angel: 12.87 %
3. Lovana / 8 hours: 12.5 %
4. Thomas Lundin / Tänk om allt är som det ska: 12.13 %
5. Amanda Finnholm / Midnight Sun: 10.66 %
6. Sven Boom / Av ständig oro: 10.29 %
7. Desiree Saarela / Mitt i allt: 8.82 %
8. Nellie / Wonderful boy: 8.46 %
--------------------------------------
9. Carolina Wendelin / George : 6.99 %
10. Susann Sonntag / Änglar som ser: 2.94 %

Rösta på Vegatoppen nr 8 här!

Stängs viiden päivän päästä

Vegatoppen nr 8

Du kan rösta på en låt. Röstningen avslutas på tisdag 28.2 kl.24:00

 Guns Rosor / Ein flickå från lande 

 Ronya Mariah / Angel 

 Lovana / 8 hours 

 Thomas Lundin / Tänk om allt är som det ska 

 Amanda Finnholm / Midnight Sun 

 Sven Boom / Av ständig oro 

 Desiree Saarela / Mitt i allt 

 Nellie / Wonderful boy 

 Rickard Eklund / Sömntåg 

 Kiara Nelson / Bulletproof 

Skicka

Resultaten från Vegatoppen nummer 8 presenteras, torsdagen den 2.3.2017 kl. 20.03 med repis lördagen den 4.3.2017 kl. 21.03. Då får du veta om utmanarna Rickard Eklund och Kiara Nelson tar sig upp på Vegatoppen och hur det går för listans övriga låtar och artister.

Vi vill gärna höra vad du tycker om låtarna! Kommentera i kommentarsfältet under artikeln.

Vegatoppen i Radio Vega, torsdagar kl.19:22, i repris på lördagar kl.21:03 och på Arenan i 30 dagar.

Här är den – Yle Vegas pop/rockfrågesport!

Testa dina musikkunskaper och briljera för dig själv eller tävla med kompisen och se vem som får flest poäng! Varför inte ha en liten tävling på jobbet under kafferasten eller över en liten fredagspilsner efter jobbet på puben runt hörnet?

Varje fredag kommer 10 nya frågor av varierande svårighetsgrad här på svenska.yle.fi. Ämnesområdena rör sig inom de musikstilar som kan kallas något slags pop och rock, men kan även gälla soul, funk, blues, punk, heavy och så vidare.

Vid rätt svar markeras ditt svar genast med grönt. Ett felaktigt svar blir rött och då markeras det rätta svaret med fet stil.

Rockpoliserna:

Vill du snacka allmänt eller specifikt om musik med likasinnade individer? Kolla in vår Facebook-grupp Rockpoliserna (klicka här)! Vi vill höra folkets röst! Du kan tipsa om musiknyheter, gigs, ny eller gammal musik. Bra eller dålig, ingen skillnad så länge det är kul att käbbla om saken! De aktivaste debattörerna kan till och med få en egen Rockpolis-badge!

Rock'n'roll! Eller något. Lycka till!

1. Vilken countryartist kallades för "The Man In Black"?

 Waylon Jennings 

 Porter Wagoner 

 Johnny Cash 

 Merle Haggard 

2. Det har nu gått fem år sedan en maskerad rysk feministisk punkgrupp väckte uppståndelse när de högljutt protesterade i en kyrka i Moskva. Vad heter gruppen?

 Femen 

 Kolibri 

 Pussy Riot 

 Kitty Power 

3. Vem fick för 20 år sedan en listetta med singeln ”Beetlebum”?

 Olive 

 White Town 

 Blur 

 R. Kelly 

4. Tv-serien “Vänner” (“Friends”) gick i 10 år och förutom karaktärerna blev även signaturmelodin “I’ll Be There For You” mycket populär. Vad hette gruppen som framförde den?

 Blessid Union of Souls 

 The Connells 

 Dave Matthews Band 

 The Rembrandts 

5. Vad heter gruppen på bilden? De är kända för låtar som ”Shang-A-Lang”, ”Bye Bye Baby”, ”Give a Little Love” och ”Money Honey”.

 Bay City Rollers 

 Mud 

 Smokie 

 The Glitter Band 

6. Vad heter tjejtrion som förknippas med Kid Creole?

 The Coconuts 

 The Peanuts 

 The Walnuts 

 The Hazelnuts 

7. År 1984 nådde en viss amerikansk grupp stora framgångar internationellt med skivan ”Break Out” och hittarna ”Automatic”, ”Jump (For My Love)” och ”Neutron Dance”. Vilken var gruppen?

 Los Lobos 

 Miami Sound Machine 

 Animotion 

 The Pointer Sisters 

8. År 1967 mådde den brittiska psykedeliska musiken bra med kända låtar som ”Strawberry Fields Forever” och “Arnold Layne”. De gavs ut av The Beatles respektive Pink Floyd. Men vem gav ut hitsingeln ”Kites”?

 Gentle Giant 

 Simon Dupree and the Big Sound 

 Keith West 

 The Move 

9. År 1977 fick Manfred Mann's Earth Band en listetta i USA med deras version av låten ”Blinded by the Light”. Vem gav ut originalet? Det kom år 1973, men floppade då.

 The Edgar Winter Group 

 Bruce Springsteen 

 Jim Croce 

 Helen Reddy 

10. Vad hette den brittiske musikern John Mayalls band? Det fanns åren 1963-70 samt 1982-2008. Ett flertal kända artister har spelat där.

 The Bluesbreakers 

 The Jazzbreakers 

 The Rockbreakers 

 The Popbreakers 

Vinyltryckerierna i Tyskland går på högvarv med urgamla tryckmaskiner, för det finns en stor efterfrågan på vinyl. Hur är det med dig? Konsumerar du fortfarande vinyl, kassett, cd eller bara digital musik?

Rösta i vår poll!

Artikeln uppdaterad 18:24: videoklipp lagt till

Riktigt bra hiphop.

Det är torsdag kväll och fullt hus på After Eight i Jakobstad. Från scenen hörs svenska, engelska och singalesiska. Kvällens artister är Tom Alfons och Costa. Det är två killar som har hittat hiphopen i varandra.

Det låter kanske otippat att Sri Lanka och Jakobstad möts på scenen, men samtidigt är det helt logiskt. Bra musik känner inte till några gränser, inte ens språket. Trots att Costa i första hand rappar på sitt modersmål, singalesiska, hänger publiken med. Tom Alfons gungar med och gör några instick, och ser i alla fall ut som om han förstår precis allt.

- Den vanligaste kommentaren jag får är att folk inte förstår orden men att jag har ett bra kroppsspråk. Jag tror att de känner min vibe, säger Costa.

Ifall man ska lära sig ett uttryck på singalesiska så är det “paavi paavi”, som återkommer gång på gång. Det betyder att flyta. Som ett löv flyter i en bäck. Eller varför inte som en MC flyter i en vers.

Costa Artisten Costa Bild: Yle / Petter Sandelin costa

Från Sri Lanka till Jakobstad

Costa kom till Finland år 2013 för att studera. Det var en stor kulturkrock.

- Det var verkligen konstigt. Jag hade en helt annan bild av landet. Ärligt talat om min bild av Finland var A, så var verkligheten Z. Jag menar det varken positivt eller negativt. Det var bara helt annorlunda. Kanske är det så för alla.

De första två åren i Finland gjorde han ingen musik. Sedan tog han sig i kragen och hittade tillbaka till låtskrivandet. Han har gett ut några låtar som har blivit populära i hemstaden Kandy. 2016 träffade han Tom Alfons.

- Vi träffades förra sommaren på gymet. Det var en slump, berättar Tom Alfons.

Några veckor senare stod de på scenen tillsammans. Costa värmde upp för Alamaa i Jakobstad och ville gärna ha flera rappare på scenen.

Tom Alfons Artisten Tom Alfons Bild: Yle / Petter Sandelin tom alfons

En hektisk månad

Tom Alfons har alltid skrivit texter, men det är först det senaste året som låtarna blivit klara. Något har hänt.

- För mig var det här galet. Ellen som jobbar här frågade om jag ville göra ett gig. På en månad har jag varit tvungen att få ihop alla lösa trådar. Det har varit sjukt hektiskt för mig men det känns bra. Det är för det här man gör det.

Det märks att han och Costa tar fram det bästa ur varandra.

- Vi lyssnar på olika sorters hiphop, förklarar Costa.

- Costa är en skön kille. Det är väl det mest generiska man kan säga om någon men han är verkligen det. Han är väldigt ivrig på att göra låtar och få klart dem. Jag är den som hela tiden går tillbaka och vill spela in på nytt och på nytt, säger Tom Alfons

- Jag har försökt jobba med många, men det har aldrig gått så här bra. Han kommer på grejer som jag aldrig skulle komma på, säger Costa.

Idag är musiken viktig för dem båda. De har svårt att tänka sig att leva utan att skriva låtar.

- Jag har ingen aning om vad fan jag gjorde före det här. Jag har märkt att man har så mycket fritid. Även om du har ett jobb så har du fritid, säger Tom Alfons.

- Till och med efter att du har gjort musik har du fritid, flikar Costa in.

- Du behöver riktig mat och mat för själen. Soul food, säger Tom Alfons.

Amen.

Dags för både en nykomling och en lite mera rutinerad artist att utmana vegatoppen. Utmanarna i Vegatoppen den här veckan tävlar mot Thomas Lundin som tagit sig upp på Vegatoppen. Vem röstar du på den här veckan?

Lxandra den målmedvetna utmanaren

20 åriga Alexandra går sin egen väg. I redan över ett år har hon bott i Tyskland och jobbat flitigt med sitt artisteri.

- Det är en stenhård bransch jag gett mig in i. Man måste tro på sin sak och framförallt ha bra medarbetare. Det finns så många duktiga artister och låtskrivare som försöker ta sig fram säger Alexandra

- Mitt artistnamn är Lxandra, helt enkelt för att världen är full av artister som heter Alexandra. På det här sättet är det helt enkelt lättare att hitta mig på olika musiktjänster.

- Just nu jobbar jag på nytt material och snart ska jag släppa ut en hel skiva. Inom kort har dessutom min video till låten Flicker premiär.

Geir Rönning är utmanare på Vegatoppen. Geir Rönnning firar näsdagen i Vasa. Bild: Yle/Rolf Granqvist geir rönning,näsdagen 2013

Första skivan på svenska för Geir Rönning

Geir Rönning är en rutinerad artist som de flesta finlandssvenskar känner till. I över 30 år har han arbetat med musik både som artist och låtskrivare.

- Det har varit otroligt roligt och givande att arbeta med musik under dessa år. Jag har fått se så mycket av världen och dessutom fått lära känna så många fina människor berättar Geir.

- Nu är det dags för en skiva på svenska och jag måste säga att det har varit riktigt roligt att få jobba med det svenska språket. Tiden kändes rätt för den här skivan.

Så här fördelade sig rösterna i Vegatoppen nr 8:

Thomas Lundin klättrar upp på Vegatoppens första plats med låten Tänk om allt är som det ska. Däremot räckte inte rösterna till för Kiara Nelson och Nellie, vilket betyder att de inte längre finns med på listan.

1.Thomas Lundin / Tänk om allt är som det ska: 18.22 %
2. Sven Boom / Av ständig oro: 14.83 %
3. Guns Rosor / Ein flickå från lande: 13.98 %
4. Rickard Eklund / Sömntåg: 13.56 %
5. Ronya Mariah / Angel: 12.71 %
6. Lovana / 8 hours: 11.02 %
7. Desiree Saarela / Mitt i allt: 8.9 %
8. Amanda Finnholm / Midnight Sun: 4.66 %
------------------------------------------------
9. Kiara Nelson / Bulletproof: 1.27 %
10. Nellie / Wonderful boy: 0.85 %

Rösta på Vegatoppen nr 9 här!

Vegatoppen nr 9

Du kan rösta på en låt. Röstningen avslutas på tisdag 7.3 kl.24:00

 Thomas Lundin / Tänk om allt är som det ska 

 Sven Boom / Av ständig oro 

 Guns Rosor / Ein flickå från lande 

 Rickard Eklund / Sömntåg 

 Ronya Mariah / Angel 

 Lovana / 8 hours 

 Desiree Saarela / Mitt i allt 

 Amanda Finnholm / Midnight Sun 

 Lxandra / Flicker 

 Geir Rönning / Om du vänder dig om 

Skicka

Resultaten från Vegatoppen nummer 9 presenteras, torsdagen den 9.3.2017 kl. 20.03 med repis lördagen den 11.3.2017 kl. 21.03. Då får du veta om utmanarna Lxandra och Geir Rönning tar sig upp på Vegatoppen och hur det går för listans övriga låtar och artister.

Vi vill gärna höra vad du tycker om låtarna! Kommentera i kommentarsfältet under artikeln.

Vegatoppen i Radio Vega, torsdagar kl.19:22, i repris på lördagar kl.21:03 och på Arenan i 30 dagar.

I Västafrika spelar man kora, men finländska Afrotysonia har bytt ut den afrikanska harpan mot en purfinsk kantele. På debutskivan Dance on the Roof sammansmälter västafrikanska och karibiska rytmer, finsk folkmusik och jazz till en svängig och dansant helhet.

Det finns dagar då man helst skulle slänga ut datorn genom fönstret och kliva ut för att dansa på taket i stället. En sådan dag inspirerade finlandssvenska Sonja Korkman till titellåten på den nya skivan Dance on the Roof.

Sonja Korkman är sångsolist i Afrotysonia, en trio som glatt och fördomsfritt kombinerar finsk kantele med afrikanska rytmer. Musiken på gruppens färska debutskiva svänger och gungar på afrikanskt och karibiskt vis, men koran, den västafrikanska harpan, har man bytt ut mot en kantele, det finskaste av alla instrument.

Sonja Korkman är sångsolist i Afrotysonia och skriver det mesta av gruppens musik. Porträtt av Sonja Korkman Bild: Yle / Henrik Svahn sonja korkman

Hejare på kantele

För det mästerliga kantelespelet svarar Aino Kurki, som får sitt instrument att låta som en hel orkester.

– Aino har utvecklat ett alldeles eget sätt att spela kantele, säger Sonja Korkman. – Hon har en utbildning i traditionell nordisk musik men har tagit starka intryck av den västafrikanska korastilen.

Tredje medlem i Afrotysonia är senegalesiska Macoumba Ndiaye, som spelar trummor och slagverk. Han har bott i Finland några år och snabbt etablerat sig som en efterfrågad musiker.

– Vi hade tur när vi fick Macoumba med i bandet, säger Sonja. – Det var då vi hittade vårt eget sound.

Fångar stämningar

Afrotysonia gör sin egen musik, och låtarna har tagit form och finslipats på många spelningar under det gångna året. Det är i allmänhet Sonja Korkman som skriver texterna, medan musiken görs av Sonja och Aino tillsammans. Hela bandet svarar för arrangemangen.

– Nå'n politisk agenda har jag inte när jag skriver mina texter, säger Sonja. – Min filosofi är att fånga stunder, situationer och känslor och försöka återge dem så väl som möjligt.

Dance on the Roof är Afrotysonias debutskiva. Omslaget till Afrotysonias skiva Dance on the Roof Bild: Afrotysonia / Fabio Selvas afrotysonia,Skivomslag,sonja korkman

Att ha roligt är huvudsaken

Då Afrotysonia spelar är det meningen att både bandet och publiken ska ha roligt. Gruppens pigga och svängiga musik lockar till dans och har fått ett gott mottagande av publiken.

– Folk tycker att vår musik är positiv och de blir glada av att lyssna på den, säger Sonja.

Senegal nästa?

Afrotysonia har skivreleasekonsert på Tenho i Helsingfors den 2 mars. Efter det följer fler spelningar i huvudstadsregionen och i sommar förhoppningsvis många festivalframträdanden.

Utomlands har gruppen ännu inte hunnit spela, men tanken är inte främmande.

– Macoumba har stora planer på en turné i Senegal, skrattar Sonja. – Vi får se hur det blir.

Sonja Korkman berättar mer om Afrotysonia och gruppens musik i Vega Kväll, torsdagen den 2 mars efter kl. 18.03. Då hör du också musik från den nya skivan.

Här är den – Yle Vegas pop/rockfrågesport!

Testa dina musikkunskaper och briljera för dig själv eller tävla med kompisen och se vem som får flest poäng! Varför inte ha en liten tävling på jobbet under kafferasten eller över en liten fredagspilsner efter jobbet på puben runt hörnet?

Varje fredag kommer 10 nya frågor av varierande svårighetsgrad här på svenska.yle.fi. Ämnesområdena rör sig inom de musikstilar som kan kallas något slags pop och rock, men kan även gälla soul, funk, blues, punk, heavy och så vidare.

Vid rätt svar markeras ditt svar genast med grönt. Ett felaktigt svar blir rött och då markeras det rätta svaret med fet stil.

Rockpoliserna:

Vill du snacka allmänt eller specifikt om musik med likasinnade individer? Kolla in vår Facebook-grupp Rockpoliserna (klicka här)! Vi vill höra folkets röst! Du kan tipsa om musiknyheter, gigs, ny eller gammal musik. Bra eller dålig, ingen skillnad så länge det är kul att käbbla om saken! De aktivaste debattörerna kan till och med få en egen Rockpolis-badge!

Rock'n'roll! Eller något. Lycka till!

1. Med vilken låt blev Harry Belafonte världskänd? Han gav ut den för 60 år sedan och den anses fortfarande vara hans signaturmelodi.

 Gomen Nasai (Forgive Me) 

 Jamaica Farewell 

 Mary’s Boy Child 

 Day-O (The Banana Boat Song) 

2. Vilket band förknippas med Chris Martin? De är en av 2000-talets mest framgångsrika brittiska grupper.

 Coldplay 

 Franz Ferdinand 

 Muse 

 The Libertines 

3. Nyligen fick Adele ta emot flest priser av alla nominerade artister i en prestigefylld musikgala – vilken?

 World Music Awards 

 YouTube Music Awards 

 Soul Train Music Awards 

 Grammy Awards 

4. Vem slog år 1983 igenom med singlarna “Wherever I Lay My Hat (That's My Home)”, “Come Back and Stay” och “Love of the Common People”?

 John Paul Young 

 Bonnie Tyler 

 Paul Young 

 Howard Jones 

5. Vad heter sångerskan på bilden? I år har det gått 50 år sedan hon som första britt vann Eurovision Song Contest med låten ”Puppet on a String”.

 Shirley Bassey 

 Petula Clark 

 Sandie Shaw 

 Lulu 

6. “Oh Carolina”, “Boombastic” och “It Wasn't Me” – tre kända hittar med en man som är döpt till Orville Richard Burrell. Men vilket är hans artistnamn?

 Shabba Ranks 

 Shaggy 

 Busta Rhymes 

 Maxi Priest 

7. Vilken svensk artist debuterade år 1969 med LP:n ”Ja, dä ä dä”? Den innehåller bl.a. singlarna ”Här kommer natten” och ”Små lätta moln”. LP:n var banbrytande eftersom det var en av de första rockplattorna på svenska.

 Pugh Rogefeldt 

 Svante Thuresson 

 Bernt Staf 

 Georg ”Jojje” Wadenius 

8. Vilket amerikanskt new wave-band består av medlemmarna Kate Pierson, Fred Schneider, Keith Strickland samt Cindy Wilson?

 The B-52’s 

 Talking Heads 

 Human Sexual Response 

 Missing Persons 

9. Billboard har en gång utnämnt originalversionen av hitten ”Endless Love” till den bästa duetten någonsin. Den kom år 1981. Vilka var det som sjöng den?

 Mariah Carey och Luther Vandross 

 Shania Twain och Lionel Richie 

 Diana Ross och Lionel Richie 

 Diana Ross och Luther Vandross 

10. Det har nu gått 45 år sedan Dr. Hook & the Medicine Show fick deras första hit med ”Sylvia's Mother”. Texten är baserad på en verklig händelse som låtskrivaren själv var med om. Vad hette han?

 Dennis Locorriere 

 Shel Silverstein 

 Ray Sawyer 

 George Cummings 

De bidrag som kom på tredje och fjärde plats i deltävlingarna möts nu i fyra dueller. Vinnarna i varje duell går vidare till finalen, som äger rum i Stockholm lördag 11.3.

I finalen tävlar sedan totalt tolv artister - de åtta artister som har tagit sig vidare direkt från deltävlingarna plus de fyra artister som tar sig vidare via Andra chansen. Vinnaren representerar Sverige i Eurovision Song Contest i Kiev, Ukraina.

Programledare i Melodifestivalen är Hasse Andersson, Clara Henry och David Lindgren.

Här är artisterna i Andra chansen 4.3:

Duell 1:

FO&O – Gotta Thing About You
Låtskrivare: Robert John ”Mutt” Lange, Tony Nilsson

De Vet Du – Road Trip
Låtskrivare: Johan Gunterberg, Christopher Martland

Duell 2:

Axel Schylström – När ingen ser
Låtskrivare: Behshad Ashnai, Axel Schylström, David Strääf

Lisa Ajax – I Don’t Give A
Låtskrivare: Ola Svensson, Linnea Deb, Joy Deb, Anton Hård af Segerstad

Duell 3:

Boris René – Her Kiss
Låtskrivare: Tim Larsson, Tobias Lundgren

Dismissed – Hearts Align
Låtskrivare: Ola Salo, Peter Kvint

Duell 4:

Anton Hagman – Kiss You Goodbye
Låtskrivare: Christian Fast, Tim Schou, Henrik Nordenback

Loreen – Statements
Låtskrivare: Anton Hård af Segerstad, Joy Deb, Linnea Deb, Loreen

Se Andra chansen på Arenan

Programmet kan ses på kanalplats 5 via SVT World med start kl.21:00 och strömmas också direkt på Arenan, där det finns tillgängligt i 30 dagar efter sändning.

Här hittar du mera information om Melodifestivalen.

Nästa gång du hör en finländsk hitlåt från 70-talet så är sannolikheten väldigt stor att Irina Milan finns med som bakgrundssångerska. Egentligen började hon som soloartist men trivdes aldrig med den rollen. Hon är fortfarande aktiv idag och nya utmaningar väntar i höst.

Irina Milan föddes i en familj där musiken var ständigt närvarande. Hennes pappa, Einar Englund, var en känd klassisk kompositör men han var inte främmande för populärmusik. Det hände sig också att han ibland spelade jazz på Fiskartorpet i Helsingfors för att dryga ut familjens matkassa. Mamman i familjen var musiklärare men hon dog när Irina var 8 år gammal.

Vänskapen försvann i studion

Och sedan hände det. Då Irina Milan hörde The Beatles och I want to hold your hand första gången var det som en explosion. Men hon började också lyssna på kvinnliga artister som Shirley Bassey, Ella Fitzgerald och Dusty Springfield för att nämna några.

Drömmen om en värld i popbranschen började växa fram tillsammans med en väninna som också sjöng.

En dag tog de mod till sig och ringde upp en skivbolagschef och frågade om de eventuellt kunde göra en provinspelning. Året var 1967 och alla inom branschen var intresserade av unga kvinnor som sjöng bra. Men på bolaget var man bara intresserade av Irina så duon sprack i och med det. Också vänskapen flög all världens väg.

Skiva och bisarr turné

Den första låten på singeln blev en cover av Sonny and Chers And the beat goes on, som i finsk version hette Vaikka paljain jaloin. Låten blev en mindre hit och det betydde att Irina Milan också börja turnera. Att åka runt i Finland och sjunga i föreningslokalerna på landsbygden var dock en utmaning för många artister.

Och det blev inte bättre av att man marknadsförde Milan som Tangoflickan från söder.

- Jag var ju lite envis och tyckte inte om att sjunga humppa och tango. Jag ville sjunga Summertime och I who have nothing och det var inga läckerbitar för fulla män och kvinnor inne i Finlands djupa skogar, berättar Irina och skrattar.

Hon minns speciellt ett uppträdande som hon hade i norra Finland där hon var mitt i smällkalla vintern.

- Det fanns inget rum för solisten eller orkestern. Det fanns bara en danssal och ett litet kök där man kokade kaffe. Jag bad om att få hjälpa dem med disken istället för att sitta i salen bland publiken och lyssna på den musik som jag egentligen borde ha sjungit. Diskvattnet var härligt varmt, det var säkert – 30 grader ute. Jag sjöng en timme och så kom jag tillbaka igen och fortsatte att diska. Det kommer jag aldrig att glömma.

Medverkade på alla kända låtar och varje vecka i TV

På 70-talet kunde man knappt se ett enda musikprogram där Irina Milan inte medverkade i kören. Och av en händelse så blev hon också den kvinna som man anlitade på de allra flesta skivor som spelades in i Finland. Hon råkade bara vara på plats då det var någon som saknades i studion och så startade det.

Irina Milans sång hör man tydligt på låtar som Paula Koivuniemis Aikuinen nainen och Lea Lavens Ei oo, ei tuu. Enligt musikorganisationen är det åtminstone 2281 låtar till och säkert en hel del som inte har blivit noterade officiellt.

Under den mest hektiska perioden fick det stå en taxi utanför som förde henne från en studio till en annan.

Irina Milan deltog också i uttagningen för ESC 1973. Irina Milan sjunger i samband med uttagningen till ESC 1973. Bild: Yle/Leif Öster Irina Milan

Knäckebröd och konst

I mitten av 70-talet började hon samarbeta med den kända dirigenten och kompositören Jorma Panula. I och med det så tog hennes solokarriär också en ny riktning. Det blev mera av den experimentella musiken och sångmässigt mera krävande verk som hon också gjorde på skiva. Men med den musiken blir man inte rik så hon fortsatte med det som hon kallar för knäckebröd och sjöng stämmor på andra artisters låtar.

Vill hjälpa unga solister

Med den enorma erfarenhet som Irina Milan har skaffat sig under många decennier känner hon att den största tillfredställelsen har hon fått i sitt jobb med att hjälpa unga artister hitta sin röst och personlighet.

- Vi är tyvärr jättedåliga på att tolka en text och leva oss in i den här i vårt land. Det är fråga om känslor. Det räcker inte bara med en vacker röst, säger Irina Milan som hjälpt många musikalartister på vägen.

Rösten finns kvar och i höst kommer hon att medverka i musikalen Cats i Tammerfors. Det som gläder henne speciellt mycket är att hon då kommer att få sjunga Memory som är en av hennes favoritlåtar.

För blyg för The Beatles

Det finns en detalj som få känner till om henne: I ungdomen var Irina Milan ordförande för den finländska Beatles-fancluben i Finland. Hon fick ”ärva” den av en god vän som flyttade till Sverige. Milan såg den legendariska konserten i Stockholm i oktober 1963 och inte nog med det.

- Jag sku ju ha fått gå och träffa killarna privat efter konserten men jag var ju så blyg så jag vågade inte. Men i stället fick jag ett kort av dem med autograferna på och dessutom skrev John Lennon en personlig hälsning till mig. Det har jag kvar och det finns i ett bankfack, berättar Milan.

Fokus på Irina Milan i Yle Vega lördag 4/2 kl 13.03

Bäste hårdrockare. Det kommer en punkt i ditt liv när du inser att du inte längre har koll på vad ungdomen bamlar om och du börjar ge upp hoppet för rockmusikens framtid.

Först märker du att du inte känner till ett enda band som pryder pärmen till Kerrang!

Sedan noterar du att lineupen på metallfestivalerna i stan till 90 procent består av okända band och till sist märker du med fasa att Megadeth, Judas Priest och Slayer inte längre är huvudartister utan där står namn som In flames, Sabaton och Ghost.

Väntas nu; dem såg du ju på minsta scenen klockan 14 på dagen helt nyligen. Eller var det ren för sju år sedan? Dessutom var de skit. Förutom Ghost som sparkade röv.

Så du går hem och lägger på Venoms Welcome to hell på skivtallriken och gråter en skvätt över världens orättvisa.

Liknar Lasse M. Shadows?

För många år sedan intervjuade jag bandet Good Charlotte och de skrattade och tyckte att jag liknar “den där ena typen i Avenged Sevenfold” till utseendet.

“Avenged vadförsla?”

M. Shadows (arkivbild) Vokalisten M. Shadows från bandet Avenged Sevenfold Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press Avenged Sevenfold,Music

Och nu har Avenged Sevenfold, eller A7X som de förkortas, stigit upp i den stora ligan som spelar i arenan. Som huvudartist. De gjorde det de facto redan för fyra år sedan när de sålde slut arenan när de turnerade med skivan Hail to the king (2013).

Också den här konserten är slutsåld med 11 000 fans i publiken.

När slutar man vara ett “nytt band”?

Första gången A7X spelade i Finland var som uppvärmare för Iron Maiden på Olympiastadion i Helsingfors och Ratina-stadion i Tammerfors 2008.

Två år senare spelade de i Helsingfors ishall och 2011 var de huvudartister på Provinssirock.

Jag anser mig ha ganska god koll på hårdrock men jag har aldrig sett A7X live. Åtminstone minns jag inte att jag skulle ha gjort det.

Bandet har sålt över 10 miljoner skivor och deras nyaste platta The Stage kom fullständigt oannonserat ut ifjol. De hade lyckats hemlighålla hela skivinspelningen till och med för de nyfiknaste fansen och överraskade alla.

The Stage låter som en blandning av Muse, Metallica och modern amerikansk hårdrock. Mer progressivt än Hail to the king och i själva verket riktigt bra.

Arkivbild Bild: Live Nation avenged sevenfold

Kan man kalla bandet nykomlingar när de grundades 1999?

Klart man kan. Min första stora konsert var 11 år tidigare i ishallen där jag såg Kiss på deras Crazy nights-turné. Efter det såg jag i slutet av 80-talet och början av 90-talet Iron Maiden, AC/DC, David Lee Roth, Guns n’ Roses och Alice Cooper. Alltid i ishallen på Nordenskiöldsgatan i Helsingfors.

Det var som Megadeth sjunger Back in the day. På den tiden fick man röka inomhus och utskänkningsalternativen för publiken bestod av varm korv i en kiosk i ishallen samt ljumskvarm bärs i någon buske utanför.

Nästa dag i skolan hade man en ny t-skjorta, keps, halsduk och tinnitus.

Hur smälta in?

Hur beter sig metal-kidsen nuförtiden? Hur skall jag smälta in? Skall man bära jeansväst med 100 emblem och har 90 procent av publiken långt hår? Är vita tennisskor ännu det enda rätta skodonet, oavsett väder? Smugglar man in bärs i kalsongerna för att sedan i smyg häva dem på toaletten inne i hallen? Bandar folk egna bootlegs med kassettbandspelare som också smugglats in i trosor eller långkalsonger?

Van Halen visste 1984 hur man poserar Van Halen på festival backstage 1984 Bild: imago stock&people/ All Over Press Van Halen

Det finns bara ett sätt att ta reda på.

Så jag googlar. Videoklipp på Youtube visar att A7X:s publik 2017 inte helt ser ut som Maidens 1982. Nåjo. Jag styr stegen mot arenan, hämtar min pressbiljett och går in.

Disturbed fullträff som uppvärmare

Förbandet Disturbed såg jag redan 2009 på Graspop-festivalen i Belgien. David Draiman är en duktig sångare och egentligen skulle jag inte varit så förvånad om Disturbed varit huvudakt och A7X uppvärmare.

Jag träffar Ida Voutilainen och Anna Back som kommit från Vasa för att se konserten och Ida säger att hon faktiskt är mer taggad att se Disturbed tack vare Sound of silence-låten.

Men att se A7X har varit en “fjortisdröm” för dem så de ser fram emot att återuppleva bitterljuv tonårsångest med A7X.

När Disturbed börjar spela är arenan så gott som fullsatt från golv till tak, vilket visar att det här bandet för många är minst lika viktigt som A7X.

Det är ju som på den gamla goda tiden när t.ex. Iron Maiden tog Anthrax med sig eller när Guns n' Roses hade Skid Row med sig. Man ville se båda banden nästan lika mycket.

I ett skede var det bara små inhemska band som fick spela för en tom hall i väntan på Ozzy & co.

David Draiman i sin långa svarta kappa sjunger perfekt som på skiva men han verkar koncentrera sig litet mer på att sjunga bra än att underhålla publiken. Nästan inget mellansnack alls förrän mot slutet.

Mobiltelefonerna lyser upp arenan och största applåderna får bandet i Simon & Garfunkel-covern Sound of silence. Disturbed tror starkt på pyroteknik, vilket aldrig är fel.

En klart godkänd konsert men den lämnar mig ändå aningen likgiltig. Kanske det beror på att jag ligget i matkoma på golvet efter köttpastejen med korv i som jag åt före giget?

A7X Avenged Sevenfold i arenan i Helsingfors 7.3.2017 Bild: Svenska Yle / Lasse Grönroos Avenged Sevenfold

Den förhatliga metalcoren

Det största problemet med A7X är att de spelade metalcore när de började. Det är den moderna amerikanska metal-genren som kännetecknas av tekniskt finslipat spelande, pitch-perfekt growlande och mycket attityd. Exakt mot eller för vad är oklart.

Men growlandet är tonrätt och rent och kommer snarare från stämbanden än från tjocktarmen.

Metalcore-sång låter mer som en stämd telefax än ett rytande lejon. Fast det är growling har det nästan ingenting att göra med t.ex. Autopsy eller Deicide.

För den generationen som vuxit upp med antingen klassisk hårdrock, grindcore eller death- och black metal är metalcore litet av ett rött skynke.

Men A7X har någonting. Något mer än bara en igenkännbar logo och en sångare som enligt Good Charlotte liknade mig.

Dessutom förändras deras musik litet för varje skiva de ger ut.

Debuten Sounding the seventh trumpets (2001) sång lät nästan som dödsrosslande, men den tidiga metalcore-stilen började suddas ut och det började på till exempel den självbetitlade skivan Avenged Sevenfold (2007) luta mer mot traditionell hårdrock och senast på Hail to the king stod de redan på Metallica-territorium. Och The Stage tar dem vidare mot nya episka sfärer.

Är jag förresten den enda som tycker att The Stage-skivomslaget ser ut som en hundvalp i rymden?

A7X:s rekvisita: En flygande kub och en astronaut

Gene Simmons från Kiss sade en gång att publiken lyssnar med ögonen. Därför behövs det stuff och rekvisita på scenen.

Ozzy hade sin katedraltrappa, katapulten som slängde slakterirester på publiken och en dvärg som hängdes. Alice Cooper har sin giljotin. Kiss har bomber och granater, hissar, en robotspindel och en pansarvagn. AC/DC har kanonerna och en jättelik uppblåsbar tasmansk prostituerad. Rammstein brinner. Guns n’ Roses har Axl och en cylinderhatt. Och Iron Maiden har pyramider, isberg, Eddie och nu senast ett Maya-tempel.

A7X är inte sämre. När konserten börjar avslöjas en stor vit kub av tyg i taket och flera stora vita screenar. På dem projiceras dockanimationsvideon till singeln The Stage när bandet inleder sin konsert.

Sist in på scen är förstås sångaren M. Shadows iklädd rödrutig lumberjack-skjorta, svarta solglasögon och kepsen bakfram som om det vore studsheavy-dagar igen. Shadows håller brillorna och kepsen på genom hela giget och han har odlat skägget.

Mysteriet med den försvunna öronproppen

Bandet får bra publiken med, men sången är mixad litet lågt. Med öronproppar hör jag nästan ingen sång alls, bara den mullrande basen.

Jag löser problemet med att ta ut den ena proppen för att efter en stund tappa den. Tror jag. De facto hittar jag öronproppen efter konserten. I mitt öra. Mycket besynnerligt.

M. Shadows på catwalken M. Shadows från Avenged Sevenfold i arenan i Helsingfors 7.3. 2017 Bild: Svenska Yle / Lasse Grönroos Avenged Sevenfold

A7X spontana restaurangframträdande avbröts

M.Shadows berättar att de i söndags hade försökt spela låten Nightmare på restaurangen Hard Rock Café i Helsingfors, men alla började gå ut och personalen bad dem avsluta spelandet.

Och mycket riktigt. Bandet hade två dagar tidigare kopplat av med förfriskningar i stan och beslöt sig för att de ville spela låten Nightmare på restaurangens scen med husets instrument. Givetvis lätt på fyllan. Vilket inte helt uppskattades av personalen som avbröt “giget”.

Två dagar senare spelade de sen för en slutsåld arena.

Se videon här

Många hitar

Som A7X-”novis” får jag ärligt erkänna att jag inte känner igen alla låtarna. Men om man inte annars känner till bandet så torde hitten Hail to the king åtminstone vara bekant om man någon gång har lyssnat på en rockradiostation.

Den kommer som tredje låt och publiken sjunger givetvis strongt med. Därefter kommer nyaste skivans Paradigm som också är en mycket bra låt. Litet senare får de framföra Nightmare utan avbrott och till ett mer entusiastiskt mottagande än på krogen i stan.

Gitarristen Synyster Gates och basisten Johnny Christ ser ut som små glada pojkar i ett Discharge-coverband och bandet andas väldigt litet av den “farlighet” som förr i världen skrämde föräldrar och lärare. Gitarristen Zacky Vengeance ser väldigt prydlig, välfriserad och snäll ut han med.

M. Shadows trivs bäst längst ut på catwalken nära publiken och hela giget lämnar ett sympatiskt intryck.

Jag kan dock inte relatera till låtarna på samma sätt som fansen som återupplever sin tonårsångest eller annars har en lång gemensam historia med A7X. Jag har inte spelat luftgitarr till Bat country på sommarstugor eller förlorat min oskuld (eller nån annans heller för den delen) till tonerna av A little piece of heaven.

Konsertens näst sista låt som Shadows utförligt marknadsför som en låt om nekrofili. För säkerhets skull frågar han arenan hur många som vet vad ordet betyder. Och mången tårfyllt lycklig ung tjej syns på videoskärmarna.

Bandet avslutar med Unholy confessions och jag noterar att de inte spelade gamla hiten Beast and the harlot.

Men ett mysigt metal-gig av rutinerade proffs med gott förhållande till publiken. Jag är inte alls förvånad att de säljer slut arenor.

Det händer sig ibland att det där telefonsamtalet som många drömmer om blir verklighet. Den danska basisten Ida Nielsen kunde knappt tro sina öron då hon blev erbjuden att åka till USA för att spela några dagar med Prince. Dagarna blev till år och turnéerna till månader och hon hann också medverka på två skivor.

Ida Nielsen växte upp på den danska landsbygden och i skolan fanns det ett trumset och en basgitarr. Hon sjöng också i skolkören och i den fanns en klasskamrat som hade ett band. Basisten i bandet slutade plötsligt och klasskompisen frågade Ida om hon kunde komma och spela bas. Jo såklart, svarade hon även om hon bara spelat några gånger i skolan.

Sedan gick det fort framåt och plötsligt var hon med i gruppen Zap Mama som också spelade i Finland. Samtidigt började hon samarbeta med det danska företaget TC Electronic som år 2009 började tillverka basförstärkare. De gjorde några videoinspelningar med henne som de publicerade på Youtube och Ida lade sedan upp dem på sin My Space sida.

Det där klassiska telefonsamtalet

Plötsligt en dag ringer telefonen och i andra ändan är det en som presenterar sig som artisten Princes manager.

- Jag trodde ju det var ett skämt, säger Ida och skrattar högt. Dagen innan hade hon dessutom skojat med en vän om hur häftigt det skulle vara att få spela just med honom.

En vecka före resan fick hon ett mail och där stod det vilka låtar hon skulle öva in. När hon väl anlände till Minneapolis i USA så hade hon gjort ett grundligt hemarbete och gått igenom nästan hela hans repertoar.

Och det var tur för efter att hon hade spelat några dagar i hans studio hade Prince plötsligt frågat om hon ville åka ut på turné med honom. Svaret var ja och efter det började hårdjobbet. Det gällde att öva in ca 300 låtar som kunde tänkas bli spelade under turnén.

Magiska stunder på scenen

Och för Ida Nielsen blev det en tid som var full av upplevelser och nya lärdomar om branschen. Och varje kväll fick hon uppleva den där speciella magin som Prince kunde framkalla både hos publiken och hos bandmedlemmarna.

Det gick inte en kväll utan överraskningar. Och på många konsertklipp kan man till exempel se hur Prince i slutet av konserten slänger ut en bas eller gitarr, som han har spelat på, till publiken. Så jag frågar Ida om det faktiskt gick till på det sättet.

- Hmmmm nej jag måste ju säga sanningen, inleder hon lite tvekande. Det var så att en av våra gitarrtekniker alltid fanns på en viss plats bland publiken och det var till honom som Prince slängde gitarren.

Men i övrigt vill inte Ida Nielsen prata mycket om privata detaljer om livet på turnéer och i studion tillsammans med honom. Eftersom Prince dog för cirka ett år sedan så undrade jag också om det var svårt för henne att inse faktum och försöka anpassa sig till en tillvaro utan honom. Då blir den glada utåtriktade danskan stum och tyst och säger att hon inte vill gå in på privata detaljer kring frågan.

Kvinnorna i branschen

Då vi kommer till kvinnor i branschen säger Ida att hon är jätteglad över att det nu börjar finnas mer och mer duktiga musiker som är kvinnor men hon vill inte fästa så stor vikt vid könet.

- Dessutom har det nog varit annorlunda för mig eftersom jag spelat med Prince. Det ger en helt annan status, säger hon.

Turné i Finland

Den finländska basisten Jan Strandberg upptäckte Ida Nielsen långt innan hon spelade med Prince och nu är hon i landet för att göra en miniturné tillsammans med honom. I gruppen ingår också flere kända finländska musiker.

De spelar torsdagen 9/3 i Tammerfors och fredagen 10/3 i Helsingfors.

Ida Nielsen och Jan Strandberg är på turné tillsammans. Basisterna Ida Nielsen från Danmark och Jan-Olof Strandberg från Finland. Bild: Yle/Kjell Ekholm Ida Nielsen,Jan-Olof Strandberg

Inslag om Ida Nielsen i Vår musik på måndag med start kl 19.30.

Dokumentären Dixieland berättar historien om en jazzorkester för ungdomar i den lilla staden Kherson i södra Ukraina. Gruppen har blivit en symbol för orten och barnen uppträder på alla större högtider.

Orkesterns dirigent och ledare, 79-åriga Semion Nikolaevich Ryvkin, växte upp på en militäranläggning under andra världskriget eftersom han var föräldralös. Han har ägnat sitt liv åt musiken och undervisat många små bråkstakar i den en gång förbjudna jazzen.

Till Dixieland anländer de flesta barn "genom fönstret". De hör någon öva genom ett öppet källarfönster och blir intresserade. De modigaste vågar sig ner för trapporna till de nedslitna utrymmena och blir kvar.

När de lämnar källaren gör de det med nya värderingar, ändrade levnadsvanor, vänner och förhoppningsvis en ljusare framtid. Nu har många äldre medlemmar lämnat för studier på annan ort och Ryvkin lär upp nya. Bland andra 9-åriga talangen Polina.

I dokumentären möts ungdomen, där tron på dig själv bär dig framåt, och ålderdomen där det blivit bråttom att föra vidare dina kunskaper och insikter.

Det är också en berättelse om frihetens pris, framgång och berömmelse i dagens Ukraina.

Dokumentärens trailer på Youtube.

Regi: Roman Bondarchuk

9-åriga Polina spelar saxofon i dokumentären Dixieland. Polina spelar saxofon i ett källarutrymme. Bild: Sia Avantis Promo 6270 1849 000,dixieland,dokumentärprogram,polina,Yle Fem

Den här veckan är det JAG med låten Rush och Jepokryddona med låten Jack Lintel´s Jig som utmanar Vegatoppen.

Jepokryddona är en folkmusikgrupp som är hemma från Nykarleby. Gruppen grundades 1994 av Christine Julin-Häggman, som är gruppens ledare och också violinst. I Jepokryddona spelar Julin-Häggman främst dragspel.

- Jag fick ett leksaksdragspel då jag var fyra år och då jag var sex började jag spela folkmusik. Sen lärde jag mig spela piano och violin, men det var dragspelet som startade allt.

Alla som har spelat i Jepokryddona sedan 1994 har varit elever vid Musikinstitutet i Jakobstad.

- De har alla tränat etyder och skalor och har spelat klassisk violin, vilket är bra för då får man teknik. De folktraditionella låtarna vi spelar är ganska svårspelade, så man behöver kunna en hel del. Just nu finns det både nybörjare och längre hunna i gruppen, berättar Julin-Häggman.

Känslostarka hemlandstoner

Jepokryddorna har turnerat mycket och rest runt i stora delar av världen, bland annat till Australien, Alaska, Ryssland och Tyskland.

- 2001 var vi i en kyrka i Michigan - publiken både skrattade och grät under konserten, berättar Julin-Häggman. Många i USA härstammar ju från Finland och det betyder mycket för dem då man berättar om Finland och spelar hemlandstoner. Det är mycket känslostarkt.

Berätta lite om Jack Lintel´s Jig

- Den kom till Jepokryddona tack vare min dotter, som hade varit på spelläger i Helsingland, förklarar Julin-Häggman. Hon kom hem med den här låten och den föll alla i smaken. Så fick vi för oss att vi skulle hälsa på Janne Hyöty för att få ett lite poppigare sound och så blev låten så här - en ganska trevlig och glad låt, fast den går i moll!

Just nu bandar Jepokryddona in låtar för en skiva.

JAG utmanar med låten Rush

JAG, eller Jens Anton Grönholm som han heter på riktigt, är hemma från Helsingfors och har gjort musik i tolv år. JAG har ett eget produktionsbolag som han styr tillsammans med Patrick “Bluf” Gripenwaldt, som också är hans producent och DJ.

JAG, alias Jens Grönholm. Jens Grönholm, alias JAG, som är utmanare på Vegatoppen 9.3.2017 Bild: JBH-productions jag,jens grönholm

Genren som JAG har valt har hård konkurrans, också i Finland. Hur sticker man ut?

- Man måste väl vara tillräckligt bra för det första, skrattar Jens Grönholm, man måste jobba hårt och ligga i. Om man sitter hemma och väntar kommer ingen och knackar på dörren. Vi har hållit på i tolv år mer eller mindre aktivt och haft spelningar i över tio år. Helt över en natt har det ju inte gått, men det är kul att det finns folk som vill lyssna på ens musik.

JAG tycker att Finland är ett bra hiphop-land.

- Finsk rap börjar bli den mest poulära genren i Finland, vi är inte mera ett "hevikansa", säger Jens Grönholm.

JAG gör främst musik på engelska men har också ett finskspråkigt projekt på gång tillsammans med en kompis. JAG har också gjort en låt på svenska. Just nu jobbar han på nästa album tillsammans med Patrick Gripenwalt, albumet släpps troligtvis i augusti. Nya singeln Rush släpptes på måndag (6.3) och i september planerar JAG att åka på en liten turné till Frankrike.

Rush är den nya singeln, berätta.

- Det här är så JAG som det blir det är en sådan stil som jag är mest tänd på att göra, berättar Jens Grönholm. Det är mycket 90-tal över soundet, lite rått och inte så finslipat. Ren rap, så att säga.

Så här fördelade sig rösterna i Vegatoppen nr 9:

Guns Rosor innehar nu första platsen på Vegatoppen, medan Thomas Lundin har fallit ner till en andra plats. Förra veckans utmanare Geir Rönning och Lxandra fick inte tillräckligt med röster och faller ut efter endast en vecka på Vegatoppen.

Guns Rosor / Ein flickå från lande: 18.98 %
Thomas Lundin / Tänk om allt är som det ska: 15.28 %
Sven Boom / Av ständig oro: 12.04 %
Rickard Eklund / Sömntåg: 11.11 %
Desiree Saarela / Mitt i allt: 10.19 %
Lovana / 8 hours: 9.26 %
Ronya Mariah / Angel: 8.8 %
Amanda Finnholm / Midnight Sun: 8.8 %
- - - - -
Geir Rönning / Om du vänder dig om: 5.09 %
Lxandra / Flicker: 0.46 %

Rösta på Vegatoppen nr 10 här!

Vegatoppen nr 10

Du kan rösta på en låt. Röstningen avslutas tisdag 14.3 kl. 24:00.

 Guns Rosor / Ein flickå från lande 

 Thomas Lundin / Tänk om allt är som det ska 

 Sven Boom / Av ständig oro 

 Rickard Eklund / Sömntåg 

 Desiree Saarela / Mitt i allt 

 Lovana / 8 hours 

 Ronya Mariah / Angel 

 Amanda Finnholm / Midnight Sun 

 Jepokryddona / Jack Lintel´s Jig  

 JAG / Rush  

Resultaten från Vegatoppen nummer 10 presenteras torsdag 16.3.2017 kl. 20.03 med repis lördag 18.3.2017 kl. 21.03. Då får du veta om utmanarna Jepokryddona och JAG tar sig upp på Vegatoppen och hur det går för listans övriga låtar och artister.

Vi vill gärna höra vad du tycker om låtarna! Kommentera i kommentarsfältet under artikeln.

Vegatoppen i Radio Vega, torsdagar kl.19:22, i repris på lördagar kl.21:03 och på Arenan i 30 dagar.

Den här artikeln har uppdaterats 10.3.2017 kl.07:25. Jepokryddona är hemma från Nykarleby, inte från Jakobstad.

Här är den – Yle Vegas pop/rockfrågesport!

Testa dina musikkunskaper och briljera för dig själv eller tävla med kompisen och se vem som får flest poäng! Varför inte ha en liten tävling på jobbet under kafferasten eller över en liten fredagspilsner efter jobbet på puben runt hörnet?

Varje fredag kommer 10 nya frågor av varierande svårighetsgrad här på svenska.yle.fi. Ämnesområdena rör sig inom de musikstilar som kan kallas något slags pop och rock, men kan även gälla soul, funk, blues, punk, heavy och så vidare.

Vid rätt svar markeras ditt svar genast med grönt. Ett felaktigt svar blir rött och då markeras det rätta svaret med fet stil.

Rockpoliserna:

Vill du snacka allmänt eller specifikt om musik med likasinnade individer? Kolla in vår Facebook-grupp Rockpoliserna (klicka här)! Vi vill höra folkets röst! Du kan tipsa om musiknyheter, gigs, ny eller gammal musik. Bra eller dålig, ingen skillnad så länge det är kul att käbbla om saken! De aktivaste debattörerna kan till och med få en egen Rockpolis-badge!

Rock'n'roll! Eller något. Lycka till!

1. Vad hette bandet som spelade med Bill Haley?

 His Comets 

 His Planets 

 His Asteroids 

 His Meteors 

2. Vilken var Bon Jovis första etta på singellistan?

 Runaway 

 She Don't Know Me 

 Only Lonely 

 You Give Love a Bad Name 

3. Nyligen förkunnade HIM att de kommer att sluta. Vad heter sångaren och frontmannen i HIM?

 Ville Valo 

 Mikko ”Mige” Paananen 

 Mikko ”Linde” Lindström 

 Janne ”Burton” Puurtinen 

4. ”More Than a Feeling”, ”Don't Look Back” och “Amanda” – tre stora hittar med ett amerikanskt rockband som hade sin storhetsperiod under 1970- och 1980-talen. Vad heter bandet?

 America 

 Boston 

 Chicago 

 The Detroit Spinners 

5. Vad heter den skotska tvillingduon på bilden? De slog igenom för 30 år sedan med singeln ”Letter from America”.

 Camera Obscura 

 The Proclaimers 

 Aztec Camera 

 Orange Juice 

6. Lou Reed, John Cale, Sterling Morrison och Maureen “Moe” Tucker. Vilken legendarisk 60-talsgrupp hade den klassiska sammansättningen?

 The Four Seasons 

 The Byrds 

 Love 

 The Velvet Underground 

7. Det har nu gått 30 år sedan den första rap/hiphop-skivan kom etta på USA:s albumlista. Plattan hette ”Licensed to Ill”, men vem gav ut den?

 Grandmaster Flash and The Furious Five 

 Afrika Bambaataa 

 De La Soul 

 Beastie Boys 

8. “Up Where We Belong” och “(I've Had) The Time of My Life” var två stora 1980-tals duetthittar. Männen var Joe Cocker respektive Bill Medley, men vad hette kvinnan som sjöng duett med dem?

 Jennifer Warnes 

 Marilyn Martin 

 Amy Grant 

 Patti La Belle 

9. Ronan Keating fyllde nyligen 40 år. Med vilket irländskt pojkband slog han igenom?

 East 17 

 Five 

 Another Level 

 Boyzone 

10. Det har nu gått 45 år sedan Neil Young fick sin hittills enda etta på USA:s singellista. Låten var ”Heart of Gold”, men vad hette skivan den fanns på?

 Everybody Knows This Is Nowhere 

 After the Gold Rush 

 Harvest 

 Time Fades Away 

Roine Söderlundh är en av Sveriges mest anlitade koreografer. Han har medverkat i ett flertal musikalproduktioner och shower som dansare, koreograf och regissör under sina trettio verksamma år i branschen. Nu är han i Helsingfors för att regissera Svenska Kulturfondens storsatsningen Spegling - 100 år av finlandssvensk musik.

Under 2000-talet jobbade Söderlundh bland annat med Robert Wells och turnéerna Rhapsody in Rock. I arbetets tecken besökte han Finland och etablerade kontakter här.

Men Söderlundhs förhållande till Finland och det finlandssvenska är djupare än så. Hans mamma är nämligen hemma från Kimito och hela hans barndom reste familjen under somrar, jular och påsklov för att hälsa på mormor.

- När jag fick förfrågan om att regissera Spegling, tänkte jag wow, vad häftigt att komma tillbaka med de rötter jag har. Jag har många vackra minnen från Finland men efter att min mormor gick bort så har jag inte varit här så mycket, berättar Söderlundh.

Musik från barndomen

För bara några år sedan besökte Söderlundh stället där han spenderade så mycket av sin barndom.

- Det var stort. Alla dofter fanns där och naturen, det var mäktigt. Alla de här minnena bär jag med mig nu när jag regisserar Spegling. När jag började gräva i den äldre musiken så märkte jag hur mycket jag känner igen, musik från min barndom, som Höstvisa till exempel. Det är så många vackra melodier som har skrivits i Finland.

Här tränar Roine Söderlundh med dansare inför lördagens konsert där nästan 250 artister medverkar. Svenske koreografekn Roine Söderlundh tränar tillsammans med dansare inför konserten Spegling, som äger rum 11.3.2017. Bild: Niklas Gerkman Roine Söderlundh,spegling,Svenska kulturfonden

Att skapa en show är som att lägga ett pussel

I egenskap av regissör för jättesatsningen Spegling med nästan 250 artister, musiker, sångare och dansare på scenen, har Söderlundh varit med om att vaska fram pärlor ur vår finlandssvenska musikskatt som skapats under de hundra senaste åren, vilket minsann inte har varit någon lätt match. Arbetet påbörjades för ett år sedan och har inbegripit många långa möten med det övriga produktionsteamet.

- Först måste man bestämma sig för repertoar och artister. Materialet måste stå klart innan man kan börja skapa sig en föreställning. Det är som att lägga ett pussel. Sen är det bra att kavla upp ärmarna och börja jobba och se till de oändliga detaljerna, säger Söderlundh.

Barnträdgård - vilket vackert ord!

När Roine Söderlundh började leta efter ledord för konserthelheten, specifikt finlandssvenska ord som inte används i Sverige, hittade han ordet barnträdgård (i Sverige talar man om lekskola eller förskola). Ett ord han fann både vackert och romantiskt.

- Barnträdgård är för mig fantasi, någonstans där barn växer. Det är kunskap och lärdom. Det är något så poetiskt med den här trädgården. I själva konserten försöker jag hitta den konstnärliga trädgården med alla vackra stycken, beskriver Söderlundh.

Temperament och raka rör

Det intensiva arbetet med artisterna och det konstnärliga teamet i Finland har lockat fram sidor hos Roine Söderlundh som han under många års tid trängt undan.

- Som barn var jag högljudd och blev ofta tillsagd av de vuxna att vara tyst. Med åren har jag lärt mig att lägga band på mig och tala lugnare. Vi svenskar ska vara så himla duktigt diplomatiska och inte trampa någon på tårna. Men här i Finland är det raka motsatsen. Alla skjuter ut sina idéer och säger rakt ut vad de tycker. Det är så mycket temperament. Jag har fått tillbaka lite av det finlandssvenska i mig som jag har förtryckt lite grand.

Spegling - 100 år av finlandssvensk musik är Svenska Kulturfondens storsatsning. en logo för storsatsningen Spegling - 100 år av filnadssvensk musik Bild: Lena Malm logotyper,spegling,Svenska kulturfonden

Från folkmusik till elektropop

Under jubileumskonserten Spegling - 100 år av finlandssvensk musik på lördag kväll (11.3) lovar Söderlundh & co bjuda på en genomarbetad helhet med många överraskningar. Artisterna kommer att framföra musik de vanligtvis inte framför och dessutom i oväntade sammansättningar. Så gott som alla musikgenrer är representerade. På konserten uppträder bland andra Monica Groop, Geir Rönning, Venior, humorgruppen KAJ och a capellagruppen Fork.

Under själva konserten kommer Söderlundh inte att kunna sitta stilla och njuta. I stället kommer han att se till att allting flyter perfekt backstage. Efter det ska han dricka champagne och fira att Finland fyller hundra år.

- Det är ju fantastiskt att få vara med. Det är en once in a lifetime-upplevelse att få vara här och fira att Finland fyller hundra år, säger Roine Söderlundh.

Konserten sänds i Yle Vega och i Yle Fem

Yle Vega direktsänder konserten Spegling - 100 år av finlandssvensk musik lördagen den 11 mars med start kl. 18:03. Vi värmer upp med mingel och intervjuer, själva konserten kör igång kl. 19:00. Nina Sederlöf och Tomas Ek är programledare för radiosändningen medan Baba Lybeck och Christoffer Strandberg är konferencierer under konserten i Musikhuset.

Under påsken, måndagen den 17 april, får dessutom alla finländare chans att uppleva Spegling då hela konserten sänds i Yle Fem.

Spegling – 100 år av finlandssvensk musik är en del av programmet för Finlands 100-årsjubileum.

I slutet av 1950-talet kastade jag en snöboll mot ett fönster. Det blev en fullträff, som ledde till ett livslångt äventyr bland annat i den storslagna grekiska arkipelagen, berättar Christine Schildt.

Kalla mig inte fröken, tack!

Christine Schildt (f.1940) studerade vid Husmodersskolan i Högvalla. Till studierna hörde en praktikperiod och den unga Christines plats blev familjen Schildts hem.

- En dag hörde jag ett rysligt oljud, som följdes av skarpa ord. Jag undrade vad som var på gång, säger Christine. I samma stund såg jag Göran komma bärande på en blytung kappsäck fylld av konserver. Antagligen hade han hämtat dem från båten. Det var vårt första möte och han kallade mig fröken. "Kalla mig inte fröken, tack!" svarade jag spontant och därefter kallade han mig ”Tipu”.

Det var minsann en snöbollseffekt

- Vi blev goda vänner och en dag, mitt i vintern ville jag ta en skidtur. Jag kunde se att Göran satt och läste i sitt rum, minns Christine. Då kom jag på tanken att han kanske ville följa med. Jag gjorde en snöboll som jag kastade mot hans fönster. Han flög upp ur stolen som en raket och såg skräckslagen ut. När han såg mig förstod han skämtet. Jag bad honom med på skidturen. Han kom och på den vägen är jag fortfarande, säger Christine med ett leende på läpparna. Året var 1959.

s/y Daphne blev också ett hem för mig

1963 gjorde Christine sin första seglats med den legendariska segelbåten s/y Daphne, numera museibåt i Forum Marinum i Åbo. Göran Schildt hade köpt båten redan 1949 och seglat och skrivit flera böcker om sina seglatser.

- Nu var det min tur att följa med, skrattar Christine. Vi seglade upp mot Bosporen och in i Svarta havet. Och det blåste så jag trodde att öronen skulle lossna. Det var ett äventyr som hette duga. Och min mor visste inget om vad jag höll på med. Jag var ju så ung, bara 23 år. Göran var 46. Men han var tryggheten själv, jag behövde aldrig vara rädd.

Göran Schildt skulle ha fyllt 100 år 11.3.2017. Göran Schildt Bild: YLE Ekenäs,göran schildt,schildt,villa schildt

Leros blev vårt första/andra hem

Christine och Göran Schildt tillsammans med S/Y Daphne blev ett begrepp i vida kretsar. Många kulturpersonligheter besökte dem och seglade med i Medelhavet. Alvar Aalto, Georg Henrik von Wright, Vivica Bandler, Roberto Sambonet för att nämna några.

- I allmänhet gick seglatserna och livet ombord smidigt och vi hade det trevligt. Jobbigast var det när damer som Göran tidigare hade haft sällskapat med kom ombord. Då kunde man känna sig lite pirrig, säger Christine

- Sedan kom Leros och Villa Kolkis nästan som på bricka åt oss, berättar Christine Schildt. Vi seglade in i en vik på Leros i början av 70-talet och det var något av en sensation. Alla ville komma och se båten, eftersom segelbåtar, isynnerhet utländska var sällsynta i de grekiska farvattnen. Samtidigt fann vi tycke för ön, vi såg på varandra och utan att säga ett ord stod saken klar. Här vill vi bosätta oss.

- Efter många strapatser blev det vårt första eller andra hem tillsammans med Skeppet i Ekenäs. Ibland kände vi oss hemma på det ena stället ibland på det andra. Nuförtiden är jag nog mera på Leros, konstaterar Christine, allt är så mycket lättare där trots att Grekland har det svårt.

Dags att lämna Skeppet

Livet är att avstå och Christine Schildt har bestämt sig för att lämna Skeppet, hennes och Görans hus i Ekenäs. Skeppet är ritat av Görans goda vän Alvar Aalto. Tanken är nu att huset skall bli en inspirationskälla för unga arkitekter, som kan få bosätta sig här för en tid.

- Själva flyttande är inte så svårt, det har jag bestämt mig för. Men att sortera upp allt, välja och välja bort…det är inte lätt, säger Christine och ser sig omkring i rummet med tusentals böcker, konstverk och fotografier.

Göran Schildt 100 år

- Göran skulle ha fyllt 100 år den 11 mars. Jag vill visa min tacksamhet mot honom genom att vara med och ordna olika evenemang. En tolvpersoners grupp, musiker och dansare från kulturföreningen Artemis på Leros skall göra en turné i Finland under festveckan, Göran Schildt-regattan blir i år dubbelt så stor, många specialresor ordnas till Leros, föreläsningar vid olika universitet och så vidare, konstaterar Christine och fortsätter:

- Jag har fått så mycket, jag vill ge vidare det jag kan. Vi fick aldrig barn och det styrde säkert vårt gemensamma liv. Om vi hade fått familj skulle vårt liv ha sett helt annorlunda ut. Göran hade kanske fått en professur på ett universitet och det är jag inte säker på att han skulle ha gillat.

Christine Schildt i Min musik

Christine Schildt gästade Benny Törnroos i Vår musik i februari 2017 och berättade där om sig, sitt liv och sin favoritmusik. Christines musikval är blåvitt som Finlands och Greklands flaggor. Theodorakis, en av ikonerna inom den grekiska musiken finns givetvis med. Eleni Karaindru, en grekisk pianist och kompositör fascinerar med sin filmmusik Dust of time och ett lyriskt utspel om mångatan får vi höra i stycket Panselino av Haris Alexious. När längtan till Finland blev stort var det inledningen till Finlandia, som tröstade såväl Christine som Göran Schildt.

På lördag kväll (11.3) gick Svenska Kulturfondens storsatsning Spegling - 100 år av finlandssvensk musik av stapeln i Musikhuset i Helsingfors. Nästan 250 artister, musiker och dansare uppträdde under den drygt två timmar långa konserten. På plats fanns 1200 gäster bland dem Ole Norrback med fru, Kimmo Sasi och givetvis Svenska Kulturfondens direktör Leif Jakobsson.

I minglet under pausen sågs många glada ansikten. Ett otal hejsan, morjens, kindpussar och kramar växlades i vimlet både före, under och efter konserten.

Ole Norrback med frun Vivi-Ann anlände i god tid före konserten till Musikhuset. Paret firade det hundraåriga Finland i musikens tecken redan för andra gången på kort tid.

- Det här skapar sammanhållning och vi-känsla. Därför tycker jag att sådana här samlingar är oerhört viktiga för oss finlandssvenskar, säger Ole Norrback som numera lever ett aktivt pensionärsliv efter år som minister och riksdagsledamot för SFP samt ambassadör i både Norge och Grekland.

- Inte har det blivit bättre med hans tid att vara hemma nu heller. Han går från möte till möte som vanligt inflikar Vivi-Ann Norrback med glimten i ögat.

Enligt Ole har livet som pensionär inte ändrat nämnvärt på vardagen.

- Fast på ett sätt nog. Nu gör jag det jag vill. Förr gjorde jag det också andra tyckte att jag borde göra. Nu får jag fritt välja och det är ju naturligtvis trevligt. Att stanna upp är inte bra för hälsan, man mår nog bättre om man är i gång, säger Ole Norrback.

Barn från Åshöjdens grundskola franför Fifimedley. elever från åshöjdens skola uppträdde på svenska kulturfondens storsatsning spegling - 100 år av finlnadssvensk musik Bild: Patric Westerlund spegling,åshöjdens skola

Svenskans betydelse krymper

Kimmo Sasi, tidigare riksdagsledamot för Samlingspartiet är glad och upprymd under pausen efter den mångsidiga kavalkaden finlandssvensk musik som bland andra Monica Groop och humorgruppen KAJ bjudit på under första delen av konserten. Det rådande språkklimatet i Finland är någonting han däremot är bekymrad över.

- Det skulle kunna vara bättre. Jag är bekymrad över att svenskans betydelse krymper. Man borde nog återinföra den obligatoriska svenskan i studentskrivningarna. Två språk ger olika dimensioner och mera kreativitet, anser Sasi.

Från MGP-artist till sångare och musikproducent. Venior framförde sin nya låt Wildflower. venior Bild: Kjell Svenskberg spegling,venior

Konserten är värd sitt pris

Bland publiken finns också Mia Ahlroos, producent vid Svenska Kulturfonden. Hon var med och initierade projektet och lade stommen till konserten för snart två sedan.

- Vi ville göra något för att uppmärksamma Finlands 100-årsjubileum och musik är ju någonting som sammanför väldigt många människor. Det är trevligt med så många olika musikstilar och alla spännande möten. Många artister som aldrig tidigare jobbat tillsammans gör något nytt enkom för den här kvällen.

Det är Svenska Kulturfonden som bekostar konserten. Biljetterna har delats ut gratis bland föreningar, organisationer och förbund i Finland. Mia Ahlroos anser att konserten Spegling är en bra satsning som är värd sitt pris.

- Vi bjuder publiken på en högklassig produktion och alla som är med lär sig någonting nytt.

Glada stämningar backstage före konserten. Niklas Rosström (längst till vänster) är en av medproducenterna tillsammans med Lani Nordlund (längst till höger). På bilden bl.a humorgruppen KAJ, regissören Roine Söderlundh (längst bak) samt konferenciererna Baba Lybeck och Christoffer Strandberg. En gruppbild backstage av bl.a Christoffer Strandberg, Baba Lybeck, Niklas Rosström och Humorgruppen KAJ. Bild: Svenska Kulturfonden Baba Lybeck,Christoffer Strandberg,Niklas Rosström,spegling

En musikalisk injektion

Efter konserten som avslutades med stående ovationer efter den mäktiga version av sången Modersmål o fäders land där hela ensemblen medverkar, strömmar publiken ut ur konsertsalen, däribland direktören för Svenska Kulturfonden Leif Jakobsson.

- Det här var en verklig injektion av vår egen musikaliska kultur och musikskatt. Jag tror vi behöver det här i dessa tider då snålblåsten är alltför påtaglig ute i samhället.

Svenska Kulturfondens direktör Leif Jakobsson i vimlet under konserten. leif jakobsson i minglet under pausen i musikhuset under svesska kulturfondens storsatsning spegling - 100 år av finlandssvensk musik gick av stapeln 11.3.2017 Bild: Christoffer Ryhanen leif jakobsson,spegling

På frågan vilken roll kulturen spelar med tanke på finlandssvenskarnas framtid, svarar Leif Jakobsson så här:

- En av de viktigaste elementen för att det finlandssvenska överhuvudtaget ska överleva är att vi har en levande kultur, någonting vi fått prov på här i kväll. Den för oss inte bara över språkgränserna här i Finland utan öppnar portar också internationellt.

Konserten Spegling - 100 år av finlandssvensk musik visas i Yle Fem påskmåndagen den 17 april. Du kan också lyssna på konserten med inledanden mingel och intervjuer via länken nedan.

Benny Törnroos har träffat mezzosopranen Monica Groop och samtalar om livet, yrkesvalet och den nyvunna friheten, nu då det mest hektiska turnélivet är förbi.

Hotell Villa Real, Madrid den 26.11.1996:

Jag går till fönstret och drar undan de tunga gardinerna. Vilket ljus! Klarblå, hög himmel och strålande sol. Efter vintermörknet uppe i norr känns det som en gåva att ta emot detta solsken. Efter frukosten sjunger jag cirka en timme på hotellrummet medan städerskorna går utanför och vankar som äggsjuka hönor i väntan på att få komma in och städa. Jag brukar alltid öva i hotellrummen överallt i världen, och hittills har det inte hänt att någon knackat i väggen trots att jag vet att det hörs lång väg när jag ”galar”.

Så skriver Monica Groop i en dagboksanteckning för över 20 år sedan. Idag är livet med en eller flera kappsäckar ständigt packade för snabb avfärd förbi. Ett liv som frilansande sångerska innebar att hela tiden vara beredd att ta emot de arbeten som erbjöds. Med åren blev det många intressanta operahus. I Paris, München, London, New York, Stockholm, Amsterdam, Los Angeles.

Talpedagogen fick ge vika för sångerskan

Efter studentexamen var Monica helt inställd på att bli talpedagog. Men efter några goda recensioner som solist i sin mors Astrid Riskas kör, Jubilate (fyller 50 i år) väcktes tanken på att studera sång.

- Min mamma var till en början inte alls förtjust i tanken, säger Monica. Hon visste att yrket kräver massor. Det är som att vara en lindansare, allt skall hela tiden stämma. Annars trillar man. Men, jag gick Sibelius Akademin, blev sångerska och fick så småningom in foten i operavärldens metropoler.

Fredagen den 29.11.1996:

Genast när man vaknar vet man att det är konsertdag idag. Det känns annorlunda på något sätt. Hur mår jag? Hur mår rösten? Hur mår kroppen? Att sjunga Das Lied von der Erde tre dagar i rad är en stadig dos. Min röst ber om nåd, men här ges ingen pardon.

- Mamma visste vad hon talade om, hon hade sett vad en sångares yrke kräver, säger Monica. Man måste vara oerhört disciplinerad med alla levnadsvanor. Lägga sig tidigt, gymnastisera, sjunga upp sig, undvika drag, äta hälsosamt. Då funkar det och jag har verkligen satsat på det och tycker om det. Trots det kommer det en dag då arbeten minskar. Man åldras, nya förmågor vill ta plats och man börjar också prioritera andra saker i livet, fortsätter Monica.

Pellinge musikdagar

- Idag är jag tillbaka vid Sibelius Akademin, nu som lärare och det är fantastiskt, säger Monica. Att kunna dela med mig av all den erfarenhet jag har, såväl vad gäller sång som allt det praktiska kring sjungandet är oerhört stimulerande.

- Jag fortsätter givetvis att sjunga, men nu kan jag välja var och när jag gör det. Alldeles nyligen fick jag uppleva en sak som för många är en självklarhet - att sjunga i mikrofon!

För två år sedan skaffade Monica tillsammans med sin man Perre ett sommarställe på Pellinge i Borgå. Monica såg genast potentialen att ordna sommarkonserter där. Det ledde till att Pellinge musikdagar såg dagens ljus med Monica som konstnärlig ledare. I år hålls konserterna den 11-13 augusti med bland andra Kreeta-Maria Kentala och Barocco Boreale som medverkande.