Andreas & Sebastian är Kyrkslätts stora EDM-hopp. De drömmer om att få spela på Weekend Festival och gör musik på lektionerna. Hur ska det gå med provveckan som pågår just nu?

Andreas Sumelius och Sebastian Geust är två Kyrkslättbor som är 15 och 14 år gamla och går i skolan som vilka som helst vanliga ungdomar. Men de är inte riktigt vanliga, de älskar nämligen EDM och har stora förhoppningar inför framtiden.

EDM, förkortning av electronic dance music, är stort nu. Många dj:s har gjort karriär och blivit världskända. Killarna som går under artistnamnet Andreas & Sebastian berättar att de är inriktade på electrohouse-stilen.

En av deras senaste spelningar var på Kulturkarnevalen i Vasa och enligt dem var publiken grym. Vi kollade på videoklippet och håller med.

Video, jonka Andreas & Sebastian (@andreasandsebastian) julkaisi Marras 11, 2014 at 3:56 PST

När musiken uppstår

Musiken kommer till så att de sitter på varsitt håll och komponerar, de är nämligen inte grannar utan bor ganska långt i från varandra.

- Jag brukar åka till Sebastian med min mopo på sommaren och på vintern får jag skjuts av mamma eller pappa. När vi gör musik tillsammans så gör vi det hos honom, berättar Andreas.

Men bäst fungerar det då de gör musik på olika håll och skickar element till varandra som sedan läggs ihop.

- Om vi sitter i samma rum och gör musik så kan Sebastian direkt påpeka om saker som borde ändras. Så det är bättre att göra det på var sitt håll, konstaterar Andreas.

Skola + EDM = sant?

Just nu pågår provveckan och vi anar att killarna är lite oroliga. Själva påstår att de nog hinner med både skola och musik men det kräver lite pusslande. Och visst kan kvällarna bli sena ibland när man sitter och gör musik.

Deras nya låt Rooster blev färdig under en matematiktimme.

- Sorry mamma och pappa!

Andreas största fan är hans mamma så vi hoppas att hon förstår att en bra låt ibland är viktigare än ett matematikprov. Men bara ibland.

- Och lärarna behöver ju inte veta om det! Fast nu vet de ju.

Drömmer om Weekend Festival

Killarna har redan funderat på framtiden och deras största dröm är att få uppträda på Weekend Festival. De drömmer också om att stå på Tomorrowland-festivalens scen. Det är en av de största festivalerna för elekronisk musik och ordnas i Belgien.

- Men just nu försöker vi nå ut och få så många som möjligt att lyssna på vår musik.

Vi önskar killarna lycka till med provveckan och ger er den nya låten Rooster. Varsågoda!

Från hårdrock till mjuk vispop - så definierar Henrik Wiik sin låtlista. Hans favortiband är Led Zeppelin och en låt finns naturligtvis med i programmet. Han har också plockat med bl.a. det finska bandet Broadcast.

Henrik kommer från Nedervetil som ligger i den nordligaste delen av svenska Österbotten. Härifrån norrut finns det bara finnar, samer och björnar, berättar han

- Jag har största delen av mitt fullvuxna liv varit företagare inom byggbranchen och som bäst håller jag på att byta till en helt ny branch, också här som företagare.

Musiken har alltid funnits med i Henriks liv. Som yngre spelade han gitarr och sjöng i dansbandet Exodus på 70-talet.

- Vi åkte rundt i hela svenska och finska Österbotten på den tiden då det ordnades danstillställningar i så gott som alla byar. '

Sedan blev det uppehåll på i ca 25 år och de senaste 5 åren har han spelat i ett annat band. Det blir mest övningar, några enstaka keikkor. Däremellan har han spelat akustiskt, mest för eget behov.

Till hans andra kulturella intressen hör bl.a. balettdans.

- Vi är en grupp män i mogen ålder från den anrika föreningen Kräftans Vänkrets irf. som har en balettdansgrupp kallad Los Ballarinos.

De har haft en massa framträdanden i nejden under de senaste 15 åren. Efter att de var med i programmet Närbild i TV för något år sedan blev det slut på beställningarna !? Väl medveten om risken att telefonlinjerna kommer att gå heta , så vill han meddela att de nog ännu kan tänka oss några framträdanden, också till södra Finland

Söndagen den 23.11.2104 kl 8.05

1. CREAM -White room
2. MOODY BLUES - Nights In White Satin
3. CREEDENCE CLEARWATER REVIVAL - Green river
4. BEATLES - The long and winding road
5. LED ZEPPELIN - Whole lotta love
6. PROCOL HARUM - A whiter shade of pale
7. MOTT THE HOOPLE - All the young dudes
8. BLOOD, SWEAT AND TEARS - Spinning Wheel
9. BROADCAST - You break my heart
10. QUEEN - Another one bites the dust
11. STEVIE WONDER - Master blaster (Jammin')
12. EAGLES - What do I do with my heart
13. KURT GERTRUDZ - Vårsång

Sångaren och låtskrivaren Bo Söderholm är Charlies nya sångare. Första smakprovet på hur det låter är singeln Här och nu. Den finska versionen är Tästä eteenpäin, för Charlies fortsätter spela i finska Finland också med Söderholm som frontfigur.

Låten ligger inne på Danslistan som veckans nykomling. Charlies tog nionde plats på listan första veckan.

Bo Söderholm anslöt till Charlies i våras, vilket han själv tycker var ett bra beslut.

- Det är roligt att sjunga i Charlies. Vi har en fin sammanhållning och den gemensamma nämnaren är helt enkelt att vi älskar att spela, säger Söderholm.

Här och nu är som sagt skriven av Söderholm. Men det är inte första gången bandet anlitar honom som låtskrivare.

Söderholm har tidigare gjort låtar som Sä tiedät sen, Aina kun sä naurat, Se menköön niin och Kanssas aurinkoon.

Han har också haft framgångar med låtar åt artister såsom Tarja Lunnas, Anneli Mattila och inte minst Charles Plogman.

Plogmans stora solohit Jalat alta är Söderholms alster.

Bo Söderholm jobbar som lärare i Hesingfors, men musiken har funnits i hans liv allt sedan pianolektionerna i lågstadiet.

Denhär vintern spelar Charlies allra mest på finskt håll, men 30 januari kommer de till Vasa och spelar för sin "hemmapublik".

Förutom Bo Söderholm består Charlies av Roger Holmlund på saxofon, dragspel och piano, Affe Tuomela på trummor, Mårten Helsing på gitarr samt Roger Bäck på bas.

Häng med i röstningen på Danslistan!
I vega på söndag kl. 14.06 och tisdag kl. 13.03.

Här är musikredaktionens tips inför veckoslutet! Julnostalgi, 90-tals musik, barockspektakel och bluesparty står på agendan. Passar väl bra så här inför lillajul!

Jukka Isojoki

Redaktör för Nöjesfredag, Vegatoppen och Lördax

Vad: We Love The 90's Xmas – Winter Arena Tour
Var: Köpcentret Ideapark i Lempäälä/Lembois
När: Lördag 22.11.2014
Varför: 90-tals musiken är hetare än någonsin. Nu har du din chans att återuppleva eurodance musiken igen, åtminstone för en kväll. Waldo’s People, Alexia, Pandora, Basic Element, Bad Boys Blue och Movetron är några av artisterna den här kvällen.
Extra: We love the 90's fortsätter turnéra i vinter, 5.12 i Åbo och 13.12 i Seinäjoki.

Gunilla Ginström

Redaktör för Danslistan och Vega Visor

Vad: Årets Stora Julkonsertturné
Var: 21.11 Ekenäs, 22.11 Hangö, 23.11 Mariehamn, 24.11 Liljendal, 25.11 Grankulla osv. 22 orter får besök av Thomas Enroths orkester med gästartister.
När: 20.11-12.12
Varför: En ypperlig chans till julstämning med alla fina artister på samma scen: Christina Lindberg, Erik-André Hvidsten, Thomas Lundin och Helène Nyberg.
Extra: Thomas Lundin sjunger sånger från sin nyss släppta julskiva Julnostalgi för första gången live. Christina Lindberg är ju så mycket mer än De sista ljuva åren. Erik-André Hvidsten med den fantastiska rösten! Heléne Nyberg kan det här med julsånger.

Mera om Årets Stora Julkonsertturné här!

Mårten Holm

Redaktör för Kaffekvarnen och Vega Folk

Vad: Scandinavian Blues Party
Var: Snellmansalen i Karleby
När: Lördagen den 22 november kl.19.00
Varför: Joe Louis Walker (USA), Sven Zetterberg (SWE), The British Standard feat. Jukka Gustavson.
Extra: Karleby har blivit ein he gorr kolkkoan blues stad mötsi tack vare Wentus Blues Band

Bertil Blom

Redaktör för Amadeus och Musikväktarna

Vad: Concerto Grosso - Stor Cirkus. Ett barockspektakel där Finländska barockorkestern spelar och skojar tillsammans med 100-tals barn och musikstuderande.
Var: Musikhuset i Helsingfors.
När: Lördag 22.11 kl.15 och hela kvällen
Varför: Generationer möts, konstformer stöts och blöts, mästare möter gesäller, proffs spelar med amatörer. Det blir cirkuskonst, dans, akrobatik, körsång, violinspel och högklassig barock i ett och samma paket.
Extra: Telemanns konsert för fyra violiner blir en konsert för 400 violiner!

Concerto Grosso - Suuri sirkus

Nu tar Metallväktarna i Radio Vega slut. Finito. Ajöss och gonatt. Kaputt. Hej då. DE LÄGGER NED SK*TEN! Bara ett program återstår.

Men vi tar det från början. Onsdagen den tredje december för 65 miljoner år sedan slog en 15 kilometer stor asteroid ned på jorden med global förstörelse och en 1000 år lång atomvinter som följd.

Det här alltså enligt en teori. Enligt en annan berodde det hela inte på en asteroid utan på att Lemmy Kilmister köpte sin första basförstärkare.

När dammet och röken lade sig hade dinosaurierna dött ut och Keith Richards drink hade vält omkull, vilket ledde till att Keith var på ett taskigt humör fram till slutet av senaste istiden då kvinnorna åter började gå lättklädda.

Sedan hände det en massa mindre viktigt; pyramiderna, böldpesten, franska revolutionen och Sote-reformen. På det hela taget var livet tråkigt och andefattigt fram till den andra maj 1995 då Metallväktarna sändes för första gången.

Men Lasses och Marcus råa maskulinitet, hippa ungdomsjargong och käcka klädstil blev för mycket för riksdagens radioprogramkommitté som nästan 20 år senare beordrade Yle att lägga ned programmet.

Därför ska ni passa på att lyssna på Metallväktarna i Radio Vega klockan 21:05 den 3 december. André Wickström har också lovat att titta in i studion. Och efter det är det slut en gång för alla och en bajstsunami sköljer över Finlands kust och sedan sugs hela jorden in i ett brunt hål i rymden och då har ingen roligt längre.

År 1970 bosatte sig den amerikanske bluessångaren och pianisten Eddie Boyd Helsingfors där han sedan kom att tillbringa de sista dryga tjugo åren av sitt liv.

Även om han vid det här laget närmade sig de 60 var han ingalunda någon avdankad föredetting utan snarare en veteran med semilegendarisk status då han varit med sedan slutet av 1940-talet och för det legendomsusade Chicago-bolaget Chess spelat in en räcka hittar av vilka 24 Hours och Third Degree räknas bland de mer kända. Hans mest kända låt torde ändå vara Five Long Years, en Rhythm & Blues #1-singel från 1952, som genom åren har tolkats av alla bluesens största börjande från B.B. King och Muddy Waters till Buddy Guy och för många andra för att räknas upp.

Till Helsingfors kom Boyd alltså via en Europa-turné där han hade uppträtt som en del av American Folk Blues Festivals program, och som många andra afro-amerikanska musiker var han tagen av den entusiasm och brist på fördomar som den europiska publiken hade visat. Led och besviken som han var på den rasism som han ständigt mött i sitt hemland valde han att förlänga sin vistelse och så kom det sig att han slog sig ner i Helsingfors där han kom att bo tillsammans med sin blivande fru Leila i Berghäll.

En skojig parentes i blueshistorien

Så är väl också det mest speciella med Eddie Boyd ur ett inhemskt musikperspektiv, att han redan samma år, 1970 för det inhemska Love-bolaget spelade in skivan Praise to Helsinki. Just det - smaka på den titeln - en kärleksfull hyllning så fin som någon inte bara till vår fina huvudstad utan också till vårt gästvänliga och varmhjärtade folk. Ja, så sjunger han faktiskt.

Det kan ju tänkas att det själsliga klimatet var annorlunda då, att Eddie var nyförälskad och blev väl bemött i de kretsar där han rörde sig, men lite förbluffad blir jag onekligen när jag hör texten till hans fina basbluesnummer. Jag menar, visst älskar jag också min nuvarande hemstad och visst finns här fina människor, men ändå. Att höra en afro-amerikansk musiker så här oförbehållsamt hylla oss finnar är förvisso överraskande. Och min reaktion säger väl också någonting om hur vi förhåller oss till beröm?

Men skojigt är det förstås också och på det hela taget utgör Eddie Boyds koppling till Finland och Berghäll, Helsingfors en intressant och lite udda parentes i blueshistorien. Som sådan värd att påminna om då det i tisdags, den 25 november hade det gått 100 år sedan Eddie Boyd föddes.

I Vega Groove hör du originalversionen av Praise to Helsinki, som f.ö. också finns i en lite senare version med Albert Järvinen på gitarr och Ronnie Österberg på trummor. Kolla också in den här arkivpärlan: Praise to My Baby

En trippel souldamer och färsk jazz

Vid sidan om Helsingfors-hyllningen spelar vi också Eddie Boyds kändaste låt, Five Long Years i en frän 1960-tals live-version med Tina Turner. Som vi för övrigt har anledning att fira på grund av 75-årsdagen igår, den 26 november. En närmare presentation av henne tänker jag inte gå in på här, men konstaterar bara vidare att hon är en av tre födeledagsaktuella souldamer på vår repertoar.

I första delen tar vi upp bland annat en av den unga bluesens stora hopp, gitarristen Gary Clark Jr. som är aktuell med en ny live-platta. För kvällens jazznummer står Jussi Fredriksson Trio med den enigmatiska(?) skivan ? (frågetecknet är titeln) och Oulu All Star Big Band som på nya skivan 70's Revisited fokuserar på de inhemska fusionsjazzstorheterna Olli Ahvenlahti och Eero Koivistoinen. Slutligen plockar vi också ett spår från den svenska trombonisten och sångaren Nils Landgrens färska dubbel-cd-samling; han framför en överraskande fräsch cover på en mycket välbekant, för att inte säga sliten disco-pärla.

Låtlista

Del 1:
1. Oulu All Star Big Band feat. Olli Ahvenlahti & Eero Koivistoinen: Grandma's Rocking Chair
2. Jussi Fredriksson Trio: Aei-Man Kaeki
3. Gary Clark Jr.: When The Sun Goes Down
4. Booker T. Jones (feat. Jay James [Picton]): Broken Heart
5. Gregory Porter (w. Zbonics): Issues of Life
6. Teppo Mäkynen (& band): All The Things You Are
7. Nils Landgren: I Will Survive

Del 2:

1. Willie "The Lion" Smith: Fading Star
2. Paul Desmond: Embarcadero
3. Little Richard: All Night Long
4. Eddie Boyd: Praise to Helsinki
5. Ike & Tina Turner: Five Long Years
6. Betty Everett & Jerry Butler: Just Be True
7. Jimmy Ruffin: Don't Feel Sorry For Me
8. Jean Terrell: Rising Cost of Love

Seether är aktuell med en Finlandspelning på lördag (29.11) på The Circus i Helsingfors. Kjell Simosas ringde upp basisten Dale Stewart som svarade i telefon i Köpenhamn. Det sydafrikanska rockbandet närmar sig alltså vårt land.

Deras senaste album Isolate and Medicate gavs ut i somras och den senaste singeln Same damn life släpptes i slutet av oktober. Musikvideon är verkligen snygg med bandet maskerade till gamlingar som spelar på ett ålderdomshem.

Dale berättar att det var konstigt att se sig själv i spegeln som en äldre version av sig själv.

- Jag freakade lite när jag tänkte att det inte är så hemskt långt in i framtiden tills jag ser ut så. Jag är halvvägs dit.

Dale var verkligen imponerad av maskeringen. När de hade på sig maskerna och utstyrseln var det människor som trodde att de såg ut så på riktigt. Och då stod de väldigt nära.

En längre paus

Seether hade en ganska lång paus mellan de senaste albumen. Dale berättar att bandet tycker att det är viktigt att vara borta en tid, men inte för länge så att folk glömmer en.

- Vi ville ta vår tid och packade upp kappsäckarna för en tid. Många förhållanden har gått i kras eftersom jag är borta så mycket.

Det är baksidan med att vara tillsammans med en som spelar i ett internationellt känt band. Ingen vill väl vara tillsammans med en som bara är borta hela tiden.

Musiken i Sydafrika

Musik har varit en stor del av Dales liv, han har nästan alltid lyssnat på musik. Det var tack vare band som Metallica, Nirvana och Guns n' Roses som han tog tag i gitarren och ville lära sig spela.

Att vara ung och musikintresserad i Sydafrika hade ändå sina nackdelar, det var nämligen många stora band som inte kom till hans hemland på grund av det politiska läget.

- Det var frustrerande! Men jag minns den första stora spelningen jag var på. Året var 1997 och U2 gjorde en massiv spelning i Sydafrika. Det var verkligen en stor och viktig händelse i mitt liv. Jag hade aldrig sett något liknande.

Seether spelar på The Circus i Helsingfors på lördag (29.11).

Dansbandet Titanix debuterar som utmanare på Danslistan. Bandet från Valdemarsvik har spelat allt sen 1979 och nu testas låten Kyss mig från nya albumet Om då var nu. Upphovsmännen till detta bonusspår är samma gävletrio som skrev Brandsta City Släckers melodifestivallåt Kom och ta mig år 2002.

Nya albumet Om då var nu, som är producerat av Lars "Dille" Diedricson, är lite av en nostalgiplatta med dansbandslåtar från det glada 70-talet. Bandmedlemmarna i Titanix växte alla upp under denhär tiden och plattan är en kärleksförklaring till hela dansbandskulturen.

Titeln Om då var nu kommer från TV-programmet Så mycket bättre. Enligt gänget i Titanix skulle en dansbandsversion enligt samma koncept vara toppen för svensk TV.

Idag består Titanix av ursprungsmedlemmen, gitarristen Stefan Rolf, hans lillebror Jerry Rolf på keyboard, Stefans hustru Maria Rolf, solist i bandet samt Henry Kieksi på bas och Magnus Löfving på trummor.

Kyss mig är albumets bonusspår och till den gjordes också en video.

Måste glömma Carina

Veckans andra utmanare från Sverige är älvdalsbandet Larz-Kristerz, som släppt skivan 40 mil från Stureplan. Utmanarlåten är Jag måste glömma Carina, skriven av dalasonen Erik Morell, känd också under artistnamnet Billy Ope.

Låten är en uppföljare till succélåten Carina, som tog Larz-Kristerz till seger i Dansbandskampen 2008.

Carina fick 13 veckor på dåvarande Vegalistan år 2009.

Sedan dess har Larz-Kristerz återkommit flera gånger på Danslistan, bland annat med Skyll på lantbrevbärarens moped och med Det måste gå att dansa till från förra skivan.

Veckans tredje utmanare kommer från Norge, en duo med namnet Nordans. Deras bidrag är en ledsam historia om obesvarad kärlek, Kjære Lise.

Häng också du med i röstningen på Danslistan!
I Vega på söndag kl. 14.06 och tisdag kl. 13.03.

Pia Honkasalo, som var ung på 80-talet, har valt musiken den här gången. Musik som funnits inspelad på c-kasett och på skrapiga vinylskivor. Och man kan tala om bred musiksmak då det på samma låtlista ryms Baccara och Guns n' roses

Pia kommer från början från Dalsbruk men bor nu med min man i Pikis / St.Karins där hon driver ett hundhotell.

- Mina hotellgäster lyssnar på Radio Vega dygnet runt, och därför har även jag vant mig vid att lyssna på nästan alla program på denna kanal.

Min Musik tycker hon att var ett jättebra tillfälle att få välja ut låtar som hon inte har hört sen 1980 och -90talen, och som väldigt sällan spelas nånstans. Med på listan finns också nyare låtar. Alla har iallafall en viss betydelse för henne.

Förutom hennes jobb, som egentligen inte är ett jobb utan en stor hobby och livsstil, lyssnar hon på radio, hänger vid datorn, går på gympa och yoga, och med sina egna hundar på agility, utställningar, lydnad och hör till Kennelklubbens Kompishundar som besöker bla ålderdomshem.

- Jag har fyra egna hundar: tre tibetanska spaniels (Nalle, Nova och Happy) och en pyreneisk mastiff som heter Heavy. Heavy är med både på bilden och i bakgrunden på min lista.

Söndagen den 30.11 kl 8.05

1. TRACEY ULLMAN - Sunglasses
2. UGLY KID JOE - Cats in the cradle
3. BANANARAMA - Venus
4. BONEY M - Rivers of Babylon
5. BON JOVI - Livin' on a prayer
6. BACCARA - Sorry I'm a lady
7. MADONNA - Material girl
8. CAROLA - Främling
9. BRYAN ADAMS - Cloud nr 9
10.THE WEATHER GIRLS - It’s Raining men
11.ELTON JOHN - Candle in the wind
12.BANGELS - Manic Monday
13.GUNS N' ROSES - November rain

Svenska Yles musikredaktion ger tips på konserter och musikaliska evenemang under veckoslutet. Det bjuds på stort födelsedagskalas, norsk metall, finländsk spacerock och hårt svängande funk.

Henrik Svahn

Redaktör för Café Continental och Vega Groove

Vad: Janne & Olli Haavisto 50/60 år.
Var: Tavastia i Helsingfors
När: Söndag 30 november kl. 17-02
Varför: Bröderna Janne och Olli Haavisto, två stöttepelare inom finländsk populärmusik, firar gemensam födelsedagsfest med en sju timmar lång maratonkonsert. Mer än femtio musiker medverkar i sammansättningar från duoformat till storband. Ett tjugotal solistgäster utlovas, däribland brödernas pappa, 84-åriga vibrafonisten Jukka Haavisto.
Extra: Mer än fyrtio år av finländsk populärmusik passerar revy. Musik ur alla tänkbara genrer med inhemska toppförmågor.

Dan Eskil Jansson

Redaktör för Hitmen och Vega Rock, blogg: Dan Eskils Musikbar

Vad: Borknagar (NOR)
Var: Nosturi, Helsingfors
När: Lördag 29.11
Varför: Melodisk progressiv black metal med influenser från både viking- och folk metal, kryddat med aromer från de symfonirockande dagarna på 1970-talet. Ja, det är en intressant och uppfriskande metallblandning norska Borknagar levererar. Det är inte för inte de ibland kallas för "The Pink Floyd of Black Metal".
Extra: Inget att vara rädd för.

Michael Cronström

Redaktör för Vega Rock och Kors och ters

Vad: Hidria Spacefolk/The Wyman Family
Var: Bar Loose, Annegatan 21, Helsingfors
När: Lördag 29.11 kl. 21.00
Varför: Om du vill glömma arbetsveckan och vardagen kan du söka dig till helt andra sfärer då inhemska Hidria Spacefolk bjuder på sin progressiva space-rock, eller Astro-Beat som de själva kallar sin musikstil. Rymdfolket har sina rötter i en tvättäkta hippiekommun och här bryr man sig inte om hitsinglar och andra kommersiella aspekter. Trots det, eller kanske just därför, är de ett känt namn bland vänner av progressiv rock runt om i världen.
Extra: Uppvärmaren The Wyman Family lönar sig också att lyssna på. Bäst att vara på plats i tid!

Monica Eklund

Musikproducent, Svenska Yle

Vad: Eternal Erection skivrelease
Var: Virgin Oil, Helsingfors
När: Fredag 28.11 kl.22
Varför: Det här är funk som svänger lika hårt som femton kärlekskranka älgar på en gummiflotte. Det är show, det är glitter, det är Sam Huber, det är svettigt och det är så långt från det grådaskiga novembermörkret man kan komma.
Extra: Eternal Erection har uppnått den mogna åldern 20 år i år och jubileumsåret kulminerar i kvällens skivrelease. Nya plattan It's Easy släpps 5.12 och är bandets sjätte skiva. SinglarnaSingalong och Let's Twerk kan du höra här: https://soundcloud.com/eternalerection. Biljetter till kvällens spelning kan köpas via Tiketti, http://www.tiketti.fi

Frida Lindholm från Hon som inte rodnar och Stiftelsen i Radio X3M och Michael Cronström, redaktör för Kors och ters och Vega Rock i Radio Vega, bekantade sig med varandras musiksmak. Vad anser Michael om Taylor Swift? Och Chris Robinson Brotherhood, är det kanske Fridas nya favoritband?

Chris Robinson Brotherhood - Phosphorescent Harvest

Michael Cronström Michael Cronström Bild: Svenska YLE

Michael Cronström: Phosphorescent Harvest är Chris Robinson Brotherhoods tredje album. Chris är ju känd som sångaren i den framgångsrika gruppen Black Crowes vilket betyder att han kan ta ut svängarna med sitt sidoprojekt utan att tänka alltför mycket på de ekonomiska konsekvenserna. Efter 25 år och dryga 30 miljoner sålda Black Crowes-album torde det finnas så mycket pengar på kontot att Chris kan göra mer eller mindre vad han vill musikaliskt när Crowes tar paus, vilket de ju har gjort ganska ofta under de senare åren.

Phosphorescent Harvest öppnar sig inte lika snabbt och lätt som föregångaren Behind The Magic Door. Första gången jag lyssnade blev jag litet besviken, men sakta och säkert har albumet börja låta bättre. Och det är ju ofta så att man lätt tröttnar snabbare på sådant som genast låter bra. Här är ett album som säkert kommer att höra till mina favoriter långt in i framtiden.

Chris Robinson har tillsammans med låtskrivarpartnern och gitarristen Neal Casal (känd bl.a. från Ryan Adams kompgrupp) skapat en platta som låter självsäker, lugn och fylld av skaparglädje. En salig blandning av rock, americana och psykedeliska tongångar. Jag tycker i synnerhet om Chris Robinsons avspända och melodiska sång. Phosphorescent Harvest funkar som albumhelhet, man kommer in i en groove och vaknar till 65 minuter senare förvånad över att det redan är slut. Sällsynt i dessa dagar.

Så här bra kan det låta när mänskor som kan sin sak får göra vad de vill utan att skivbolagsfigurerna* står i studion och pekar menande på klockan och gnäller om avsaknaden av potentiella hitsinglar. Synd att inte alla har möjligheten att göra musik på det här sättet.

*Chris Robinson Brotherhoods skivor ges ut på bolaget Silver Arrow som delvis ägs av Chris själv. Han är alltså sin egen skivbolagschef.

Favoritlåt: Badlands Here We Come
Skolvitsord: 9
Kuriosa: CRB skulle ursprungligen bara vara ett lokalt LA-band med Kalifornien som verksamhetsområde. Nu turnerar de flitigt överallt i USA. Jag skulle gärna se dem live i Europa. Få se….

Frida Lindholm Frida Lindholm Bild: Yle / Camilla Fagerholm

Frida Lindholm: En vinter hyrde vi bil i Kanada med några vänner. Med en gammal Chrysler åkte vi genom Klippiga Bergen. Nu och då såg vi en skylt där det stod 200 km till nästa bensinstation. Just på den resan skulle Chris Robinson Brotherhood passa perfekt.

En morgon på väg till jobbet lade jag på Phosphorescent Harvest av Chris Robinson Brotherhood. Skivan höll mig vaken, men jag kände mig irriterad och trött när jag kom fram. Klockan nio på morgonen när min kropp vill piggna till, skratta och ladda upp ny energi fungerar det inte att byta ut morgonradio mot Chris och hans brotherhood.

Schysst som jag är ger jag skivan en chans till. En sen natt nästan ensam på motorvägen mellan Helsingfors och Borgå lyssnar jag igen och då känns rytmen en annan. De sex minuter långa låtarna är tillräckligt långa. Melodierna lugnar min körstil och det trygga soundet passar ihop med asfaltens färg.

Jag har fått höra att du aldrig skall jämföra en artist med en annan, en regel jag alltid bryter mot. Jag kan inte låta bli att tänka på Eagles. Släkt? Fans? Bröder? Grannar? Ludikusiner? Och så tänker jag på Johnny Cash. Fast det är nog främst vildmark och amerikansk brytning.

För mig känns Chris Robinson Brotherhood som ett band som spelar lite för långa låtar och lite tråkigare versioner av Eagles hittar. Musiken lämnar mig ifred och låter min hjärna tänka helt egna tankar, men den ger mig inget nytt. Men, för att försvara bandet: Trots att Phosphorescent Harvest inte lyckas hålla i mig betyder det inte att den ensamma lastbilschauffören, honom man ser i tv-serien Ice Road Truckers på väg till Alaska på en isig och mörk väg, inte spelar Chris på repeat.

Vitsord: 6
Favoritlåt: Badlands Here We Come

Här kan ni se Badlands Here We Come med Chris Robinson Brotherhood.

Taylor Swift - 1989

Bry dig inte om vad folk säger. Skaka av dig det, sjunger hon i Shake It Off. Det är ett fantastiskt budskap, speciellt då det är så lätt att vara anonym och säga vad som helst åt vem som helst på nätet. Samma gäller ju i verkliga livet också, låt inte någon trycka ner dig

Frida Lindholm: Jag lyssnar ofta på musiker jag tycker är häftiga på något sätt (fast det gör väl alla). För mig är utstrålningen det viktigaste, den skall höras i låtarna. Taylors megahit Shake It Off är en sån. Den föll just ner till plats nummer tre på amerikanska Billboardlistan. Nummer ett är Taylors nya singel Blank Space. Hon är den första kvinnan någonsin att peta ner sin egen hit från plats nummer ett.

Taylors kamp mot streamingsajters utnyttjande av artister är modig (trots att jag själv blev irriterad då jag insåg att jag inte kunde lyssna på skivan via Spotify utan var tvungen att hitta ett fysiskt exemplar någonstans). I varje fall, smart gjort att kräva rätt lön för rätt mängd arbete. Det verkar ju ha fungerat eftersom hon med sin skivförsäljning också toppar Billboards albumlista just nu.

Vad gäller själva skivan 1989 är den inte lika superb som helhet. Den blir ganska snabbt tråkig och många av låtarna påminner om varandra. Men som Michael säger, man plockar några låtar här och där och lyssnar en lite dos varje dag.

"I stay out too late, got nothing in my brain, that's what people say... Cause the players gonna play, play, play, play, play, And the haters gonna hate, hate, hate, hate, hate. Baby, I'm just gonna shake, shake, shake, shake, shake. I shake it off, I shake it off". Bry dig inte om vad folk säger. Skaka av dig det, sjunger hon i Shake It Off. Det är ett fantastiskt budskap, speciellt då det är så lätt att vara anonym och säga vad som helst åt vem som helst på nätet. Samma gäller ju i verkliga livet också, låt inte någon trycka ner dig. Så när jag ber någon lyssna på Taylor är det för att jag tycker att hon är sjukt cool och har en skön attityd.

Vitsord: 8
Favoritlåt: Shake It Off

Michael Cronström: 1989 är Taylor Swifts femte studioalbum. För två år sedan kunde man se henne stå på scen spelande banjo men nu låter det helt annorlunda. 1989 (vilket är hennes födelseår) är ett försök att göra modern pop tillsammans med de svenska hitmakarna och producenterna Max Martin och Shellback. Gitarrerna (och banjon) får samla damm i sina fodral medan syntarna och trummaskinerna tar deras plats.

Det är ju ganska modigt att förändra sound och stil till den här graden då man är en så kommersiellt framgångsrik artist som Swift. Rädd och ängslig är hon ju inte annars heller med tanke på att hon mera eller mindre ensam har gett sig in på en konflikt med streamingtjänsten Spotify som en protest mot hur litet de betalar artister och låtskrivare.

Friskt vågat, hälften vunnet. Men tyvärr bara hälften vunnet. Taylor Swift är inte tillräckligt bra som sångerska för att man skall kunna koncentrera sig på hennes röst och låta de ofta ganska klumpiga arrangemangen hållas i bakgrunden. Nu blir åtminstone jag ofta irriterad på diverse trummaskinsound och liknande. Många av sångmelodierna låter rytmiskt onaturliga, ungefär som. om. man. skulle. skriva. så. här. Svängen och grooven fattas. Det känns inte helt äkta eller naturligt.

Taylor har själv sagt att hon har tittat tillbaka på år 1989 och många av tidens artister som hon nämner som inspirationskällor, bl.a. Annie Lennox och Madonna. Tyvärr låter det här inte alls som någondera av dem.

I likhet med Frida lyssnade jag på det här albumet i bilen på vägen till jobbet på morgonen. Och i likhet med Frida kände jag mig också stressad och irriterad när jag kom fram. I andra situationer fungerade det bättre, men det här kommer knappast att bli ett av mina favoritalbum. Av de tretton låtarna på albumet finns tre fyra som låter ganska bra, resten är ganska irriterande. Vill jag lyssna på den här sortens musik finns det andra som gör det bättre.

Två till tre låtar åt gången är OK, att lyssna på hela albumet i ett sträck är ganska ansträngande.

Favoritlåt: I Know Places
Skolvitsord: 6,5
Kuriosa: Den internationella Deluxe-versionen av 1989 innehåller förutom tre vanliga bonusspår också tre spår där Taylor Swift spelar upp snuttar av tidiga låtskrivardemon bandade med telefonen och där hon berättar om skrivarprocessen.

Hemliga spelningar, nya hemliga låtar för ett album med hemligt releasedatum. Det är mycket mystik kring Amanda Jenssen. Hon kommer gärna till Finland, bara det förblir en hemlis.

När vi hörs har Amanda Jenssen precis övat klart med sitt band inför en spelning senare på kvällen. Jo, du gissade rätt - det är såklart en hemlighet var hon uppträder.

- Det är någon konstig företagsfest. Jag är ju inte på turné nu, det är bara sådana där spelningar där man aldrig vet vad man får vara med om. Ena gången kan det vara världens härligaste middag och alla är så fina och snälla, och nästa gång är alla helt väck och så fulla att de knappt hör, säger hon.

Just då, när nionde snapsen slunkit ner, börjar låtönskemålen hagla.

- Det har ju hänt att man rivit av Jailhouse Rock bara för att någon skrikit det tillräckligt många gånger. Det jag märkte då var att jag inte kunde texten, trots att jag lyssnat på Elvis version tusen gånger.

Ibland snubblar hon också på de egna texterna, vissa är knepigare än andra.

- Nu när vi repade senast var det Ghost från förra skivan som var svårast, så den blev lite "raabadi daababadi". Det bästa när man spelar sina egna låtar är att inte så många märker om man glömmer bort texten och bara hittar på nåt, det är ju ändå jag som skrivit den.

Nytt material under arbete

I början av veckan var Amanda Jenssen tillbaka i studion. För första gången skulle ett gäng nya låtar testas och börja spelas in.

- Jag har skrivit en massa, och jag gör det ensam i min egen värld, och nu var det första gången som andra fick höra dem. Grejen är att jag börjat skriva till andra också. Ibland kommer det låtar som inte riktigt passar och som någon annan kan göra bättre. Det är ingenting man väljer, låtarna bara dyker upp, säger hon.

Var det någon i Så mycket bättre som skulle kunna ta en Amanda Jenssen-låt?

Det blir tyst en sekund.

- Ja, alltså kanske… haha, vilka spännande frågor, ingen annan ställer såna här. Det är rakt på sak, det är bra.

Endast hemliga spelningar

Amanda Jenssen är också rak när det gäller sina spelningar. Det blir inget turnerande den närmaste tiden, förutom de hemliga, privata spelningarna då.

Du får komma till Finland och spela Jailhouse Rock för oss också, på någon hemlig fest.

- Du det gör jag gärna! Det kan vi ordna, men det måste vara en hemlis.

Vilken som är Amanda Jenssens favoritjullåt? Kanske inte den du tror! Lyssna på hela intervjun i klippet.

Stockholm har någonting riktigt bra att ge dig. De kallar sig Urban Cone och har redan jobbat med electrostjärnan Porter Robinson. Debutalbumet kommer med både grekiska delfiner och en död katt.

- Det är skitkul att det går bra nu. Vi har ju alltid trott stenhårt på det vi gör sedan vi var 18 och spelade i min källare, säger han.

Första låten kom till i hans vardagsrum.

- Vi spelade in allt själva, och släppte ut det på Myspace, då när det var stort. Det är skönt att vi gjort allt det här själva. Det är väldigt mycket vi.

Det skeva människoidealet

Tidigare i år var de med på Porter Robinsons singel Lionhearted. Nu snurrar bandets egen Sadness disease på mångas spellistor - en glad låt med tungt budskap.

- Vi gjorde den om människoidealet och hur skevt det är, att perfektion inte existerar. Folk går runt och känner sig otillräckliga, och det är sadness disease.

Djurgäster på skivan

Ifall du tycker att lead-synten låter som en delfin i den här låten så finns det en bra förklaring. Det är en delfin, nämligen.

- Emil (Gustafsson, bas och sång) var och seglade i Grekland. Vi hittade en video på det där det var delfiner kring båten som gjorde ljud, så vi tog det ljudet. Det är en DJing dolphin.

Bortsett från den är det mesta inspelat live. Ja, eller det finns en djurgäst till, berättar Rasmus.

- Det kommer faktiskt en katt också. det är min avlidna katt som vi... ja vi avlivade den inte för låten, men den fick avlivas helt enkelt. Vi hann sampla henne innan hon dog, så den är låten är till hennes minne.

I mars 2015 kommer albumet.

Hör hela intervjun i klippet.

Några av Sveriges just nu mest hyllade artister möter samiska artister i världsklass för ett helt unikt samarbete. Under tre dagar möts två artister som aldrig träffats förut för att skapa musik tillsammans.

Mötena blir inte alltid helt friktionsfria men det blir ändå mycket skratt och gåshud på resan mot den nya, gemensamma låten. Förväntningarna är höga - det ska bli en bra låt på riktigt.

Den övergivna och mycket speciella fjällbyn Vassijavri blir för några veckor värd för Sveriges kanske just nu hetaste musikstudio.

Sapmi Sessions
Yle Fem tisdagar kl. 19.00, seriestart 2.12.2014 (repris lördagar)
6 avsnitt
30 dagara på Arenan

Artistkonstellationerna i den första säsongen är: (preliminär sädningstid)
Avsnitt 1: Markus Krunegård + Inga Juuso (Yle Fem 2.12.2014)
Avsnitt 2: Kristian Anttila + Niko Valkeapää (Yle Fem 9.12.2014)
Avsnitt 3: Familjen, Andreas Tilliander + Sofia Jannok (Yle Fem 16.12.2014)
Avsnitt 4: Johnossi + Lars-Ante Kuhmunen (Yle Fem 23.12.2014)
Avsnitt 5: Anna von Hausswolff + Adjagas (Yle Fem 30.12.2014)
Avsnitt 6: Looptroop Rockers + Wimme (Yle Fem 6.1.2015)

Produktion: SVT / Nordvision

Den första säsongen följs direkt av säsong 2 (7 avsnitt) med start i Yle Fem tisdag 13.1.2015.

Isac Elliot uppträdde i Seinäjoki på söndag kväll. Redan på fredagen dök de första fansen upp och slog läger utanför konsertstället.

-Jo det brukar faktiskt vara så och ibland köar de t..o.m ännu längre än två dygn. Men jag uppskattar att de gör det, säger Isac Elliot som vid det här laget vant sig vid att fansen gör nästan vad som helst för att få en skymt av honom.

Han fyller 14 år den här månaden. Han har gett ut två skivor och turnérar flitigt i Norden. Utöver det har han massvis med fans i länder han aldrig ens besökt.

Och Isac Elliot Lundén med Grankulla som hemort är väldigt mån om sina fans. Visst märker han en skillnad på fans i olika länder men vill ogärna jämföra.

-Alla fans är viktiga för mig och de vill mig alla väl, säger Isac.

Att vara en förebild för många ungdomar medför ju ett visst ansvar.

-Det är mycket jag inte får göra och mycket jag måste vara försiktig med. Men det är också helt bra för mig själv, säger Isac.

Även fansens föräldrar viktiga

För idolen är det inte enbart viktigt att vara en bra förebild för sina fans utan även för deras föräldrar.

Isac Elliot intervjuad av Isabella Erickson Isabella Erickson intervjuar Isac Elliot Bild: Yle/Pia Lagus

-Det är ju ofta föräldrarna som för sina barn till mina konserter så jag vill göra ett gott intryck även på dem.

-Föräldrarna har ju dessutom "måstat" lyssna på mina låtar där hemma så de kan dem och diggar med under konserterna, säger Isac.

Med nya skivan "Follow me" och turnén "Save a girl tour" riktar sig Isac Elliot numera till en lite äldre publik än tidigare.

-Jag blir ju äldre och mina fans blir äldre och då måste musiken också ändra. Visst har jag ännu mycket "små" fans men de flesta är mellan 15-20 år.

Sociala medier viktiga

Isac Elliot är mycket aktiv på sociala medier och ingen finländare har lika många Instagram-följare som han.

-Jag följer med ganska mycket vad fansen skriver på sociala medier. Internet gör det lätt för mig att nå mina fans, säger Isac. Om jag vill sprida nåt lägger jag ut det på Instagram eller twitter och så sprider fansen det vidare.

För idolen väntar nu en spelledig vecka, åtminstone fram till fredag då det bär av till Stockholm. Så vardagarna tillbringarna han nu i skolan. Den tidvisa frånvaron från skolan ser han inte som något bekymmer.

-Pappa är ju lärare och jag gör mina läxor.

Barndomsminnen från Vasa

De österbottniska fansen har under åren kunnat se sin idol i Seinäjoki, Tuuri och Härmä. I Vasa har han aldrig uppträtt. Dock bodde han där ett tag under den tidiga barndomen. Men minnena är ganska få.

-Jag minns en klädbutik, ett ställe var vi var på bröllop och PlayStation 2 spelet i vår lägenhet, säger Isac Elliot som gärna skulle ge konsert i just Vasa, som var föräldrarnas studiestad.

-Jag hoppas jag kan komma och träffa de österbottniska fansen i Vasa nån gång i framtiden. I övrigt är han mycket nöjd med att få turnéra i de länder han redan gör men skulle gärna besöka nåt varmt land t.ex Brasilien eller Turkiet,

-Utgående från feedbacken i sociala medier vet jag att jag har massor med fans i just de länderna, trots att jag aldrig besökt dem. Exempelvis säljs det mycket piratkopior av mina fanskjortor just där.

Att röra sig relativt fritt på gatorna i hemstaden är inget problem för Isac.

-Det är typ tio fans som vet var jag bor men dem har grannarna schasat bort. Grankulla är så liten stad så ingen hittar dit, småskrattar Isac Elliot.

Nöjda ellioteers

Isac Elliots fans kallar sig "ellioteers" och två av dem, Josefine och Janina Pellas från Maxmo, hade sökt sig till Seinäjoki för att se idolen.

-Han är bra för han sjunger jättebra, säger Josefine.

Josefine & Janina Pellas josefine pellas, janina pellas Bild: Olai Lagus

-Vi har sett honom en gång tidigare i Tuuri och det ska bli roligt att se honom igen, säger Janina.

Och fansen och de föräldrar som var på plats på Rytmikorjaamo i Seinäjoki i söndags hade all anledning att vara nöjda. Isac Elliot bjöd på en färgsprakande energisk show.

Isac, bandet och dansarna bjöd på de nyaste låtarna och de största hittarna från debutskivan.

Och trots att det nog är dags att sluta framhålla hans unga ålder så slutar man inte förvånas över den musikalitet tonårsidolen besitter. Proffsigt ut i fingerspetsarna.

Inte ens en irriterande anignainfektion lyckades dra ner på artistens gädje att underhålla. Och både den visuella utformningen och småpratet med publiken satt helt rätt.

Efter konserten gjorde Isac Elliot det som är så viktigt för honom. Han mötte sina fans, skrev snällt autografer och log på bild. Och de fans som väntat på honom på plats i två dygn var säkert lyckliga när de trötta begav sig hemåt.

Uleåborgs indiestoltheter Satellite Stories reste till studion i England med ett färdigt album. Trodde de. När de kom ut var 95 procent borta.

Orsaken heter Simon Barnicott. Han har jobbat med Coldplay, Kasabian, Editors... och nu Satellite Stories.

- "Barni" var en riktig piskare. "Det här och det där måste vi göra om", sa han. Jag trodde att skivan var färdig när vi gick in i studion, sedan när vi kom därifrån var det bara fem procent av det gamla kvar, säger gitarristen Marko Heikkinen.

Det är första gången bandet tagit hjälp av en utomstående producent.

- Tidigare skivor har vi gjort hemma i Uleåborg, men nu kom en gräns emot för vad vi kan göra själva, säger sångaren Esa Mankinen.

Han fick själv känna på barska Barnicotts lust för experiment.

- Vi spelade in under sex veckor på en gård nära Kent. Jag satt i ett rum intill studion en dag när han kom och frågade om jag kunde spela cello.

Esas erfarenheter var i klass med "har väl sett en violin på bild". Det skulle det bli ändring på.

- Han satte en cello i händerna på mig och så fick jag börja öva, säger Esa.

För att ingen ska missförstå: Killarna verkar ha älskat att jobba halvgalet med Simon Barnicott.

- Det var grymt kreativt! Han kom in med helt fräscha öron och kunde höra vad som är det bästa i varje låt och visste hur vi skulle ta fram just det, säger Esa.

Ändå tog det ett tag innan bandet fattade grejen fullt ut. Satellite Stories fick helt enkelt lära sig hur nya Satellite Stories låter.

- När vi kom ut från studion kändes skivan främmande. Det tog två-tre månader innan man började gilla den. Det var samma sak med nya singeln The trap. "Är det här bra eller inte?", tänkte vi, säger Marko.

För mycket Coldplay är den åtminstone inte - trots producentens imponerande CV.

- Eller vänta. I början var textraden "Look up the stars" med, men vi fick ändra det. För mycket Chris Martin, haha.

Nya singeln The trap:

Veckans discjockey Bjarne Wikström har valt låtar som har eurovisionsanknytning. Han har valt med sånger som har vunnit i sångtävlingen under 60- och 70-talet. Den här gången blir det musik på sex olika språk.

Bjarne jobbar som bankfunktionär och bor i stadsdelen Ekenäs i Raseborg. Hans intressen är: musik, språk och katter. Han har själv två katter av rasen Ragdoll. Dessutom är han internationell kattdomare, vilket betyder att han reser omkring i Europa och bedömer katter.

- Det har jag gjort i 18-års tid, och då har jag även nytta av mitt språkintresse för man bör kunna engelska, tyska eller franska muntligen och skriftligen. Jag har valt engelska, men kan också bedöma på franska, tyskan klarar jag mig behjälpligt med, men bedömer inte på detta språket. Katter har jag haft sen 1986, rasen Somali i 23-års tid och nu Ragdoll i 3,5 år.

Min musiklista har ett tema, eurovisionslåtar från 1950-, 1960-, 1970- och 1980-talen, från olika länder och språk.

- Jag har varit intresserad av Eurovisan sen Finland deltog första gången 1961 med Valoa Ikkunassa med Laila Kinnunen.

Söndagen den 7.12 kl 8.05

1. MOCEDADES - Eres tu
2. ANNE-MARIE DAVID - Tu te reconnaitras
3. DANA - All kinds of everything
4. SEVERINE - Un banc, un arbre, une rue
5. VICKY LEANDROS - Après toi
6. MARIE MYRIAM - L'oiseau et l'enfant
7. LAILA KINNUNEN - Tipi-ti-tipi-tii
8. MASSIEL - La la la
9. CELINE DION - Parler a mon pere
10.MONICA ZETTERLUND - När min vän
11.MILK AND HONEY & GALI ATARI - Hallelujah
12.SIW MALMKVIST - Augustin
13.BOBBYSOCKS - La det swinge
14.CLIFF RICHARD - Congratulations
15.LILL-BABS - April, april

Svenska sångaren Henrik Åberg har släppt sin första julskiva, Mitt julalbum. Här blandas låtar på svenska och engelska och Christmas is Here är Åbergs egen komposition, med text av Angelica Snygg.

På Danslistan utmanar han med Jag kommer hem igen till julen av kända låtskrivarna Stefan Brunzell och Ulf Georgsson.

- Äntligen blev det av! säger Åberg om julskivan.

Han har jobbat i snart 20 år som artist, men aldrig kommit till skott med ett julalbum.

- In My Fathers House är en av låtarna på skivan och här hade vi äran att få Elvis egna gamla bas sångare Ray Walker från The Jordanaries att medverka, berättar Åberg.

Henrik Åberg har allt sedan genombrottet i Sikta mot stjärnorna 1995 sjungit Elvis sånger. Just nu turnerar han också i Sverige med föreställningen Elvis Christmas.

Men "Sveriges Elvis" Henrik Åberg gör också annat än Elvis. Tidigare i år åkte han in i Danslistans Guldklass efter ett helt år på listan med låten Hemma igen.

Jannez från Jämtland

Lite mindre bekanta för danspubliken i Finland är veckans andra svenska utmanare, Jannez från Jämtland.

Jannez har funnits sen 1976 och två originalmedlemmar är kvar i bandet, Jan Oscarsson och Peo Grufvelgård. Grufvelgård tilldelades också en guldklave i kategorin Årets musiker i Malung i somras.

De två övriga i dagens Jannez är basisten Jörgen Sandström, som också sjunger i utmanarlåten Blixt från klarblå himmel. Sandström kom med i Jannez år 2007 efter att basisten Richard Holm omkommit i en motorcykelolycka hemma i Laxsjö.

Fjärde man i bandet heter Torgny Sundqvist.

Jannez deltog i Dansbandskampen år 2008.

Rockabilly med teddybjörnarna

Nordisk utmanare på Danslistan är The Teddybears från Norge.

Gitarristen Jan Holberg och trummisen Martin Kopperud har spelat rock ända sedan 60-talet. Framgången kom iallafall först i slutet av 70-talet när de grundade The Teddybears och Öystein Mora anslöt sig som tredje man i bandet.

Det blev en jättesuccé och The Teddybears blev en heltidsturnerande trio under 80-talet.

Ifjol släppte de ett nytt album efter ganska lång väntan av rockabillyfansen i Norge. Utmanarlåten Så lenge sola skinner gratis har kommit med på ett av julens samlingsalbum från Tylden & Co.

Häng med i veckans röstning på Danslistan!
I Vega på söndag kl. 14.06 och tisdag kl. 13.03.

Festlig blåvit musik, barnvänliga Robin Hund och dialektrockande Triio Peeråsetsi.

Bertil Blom

Redaktör för Amadeus och Musikväktarna

Vad: Festkonsert med Åbofilharmonikerna och dirigentmaestron Leif Segerstam.
Var: Åbo konserthus
När: Självständighetsdagen 6.12 kl.12 och kl.15
Varför: För att få höra liveversioner av Jean Sibelius’ Finlandia och Lemminkäinen, men också nyskrivna ”Silent Words” av Sebastian Fagerlund. Och inte minst för att få se maestron Leif Segerstam in action.
Extra: Solist är den hyllade unga cellisten Senja Rummukainen som vann Åbo Cellotävling tidigare i år.

http://www.tfo.fi/sv/evenemang/sjalvstandighetsdagens-festkonsert

Leif Segerstam dirigerar Sibelius i Göteborg:

Monica Eklund

Musikproducent, Svenska Yle

Vad: Robin Hund: Sju dagar tills tomten kommer. Julkonsert för hela familjen med Robin Hund & Hans glada orkester
Var: Nordhuset i Nordsjö, Helsingfors. Adressen är Mosaiktorget 2.
När: Söndag 7.12 kl.15
Varför: Lite glad julmusik för hela familjen skadar aldrig! En svängig julkonsert av det här slaget är dessutom ett ypperligt sätt att smälta självständighetsmiddagen, ifall man har avnjutit en sådan.
Extra: Robin Hund & Hans glada orkester, som utgörs av Tomas "Robin Hund" Järvinen och Henrik "Bob Katt" Strang, framför både gamla julklassiker och nya jullåtar. En barnkör medverkar också. Nya julskivan ”Sju dagar tills tomten kommer” har precis kommit ut.

http://www.robinhund.fi
https://www.facebook.com/robinhund

Gunilla Ginström

Redaktör för Vega Visor och Danslistan

Vad: Fira självständighetsdagen med Raseborg sinfonietta
Var: Tryckeriteatern, Karis
När: 6.12 kl 15
Varför: Klassisk konsert med älskade julsånger av Sibelius och Topelius.
Extra: Sopranen Noora Karhuluoma förgyller konserten. Noora är en ung sångerska, som studerar vid Operahögskolan i Göteborg. Hon har studerat sång och uppträtt i flera europeiska länder och nästa höst debuterar hon som Donna Anna på Malmö Opera.

http://www.muras.fi/

Mårten Holm

Redaktör för Kaffekvarnen och Vega Folk

Vad: Dialektrock med Triio Peeråsetsi.
Var: Calle Nigthclub, Karleby, Finland.
När: Fredagen 5 december kl.23.00-02.00
Varför: Triio Peeråsetsi (=potatissäck). E rock und roll orkester från Kokkola Finland som sjunger o spelar på grundsprååtsi (grundspråket). Bra partyband live. Sista gången de uppträder i år.

https://www.facebook.com/groups/140266852652320/photos/

I dag är det premiär för en av de roligaste höjdpunkterna under Yles Använd hjärtat-kampanj. Frillan och Prillan, kända från X3M:s program Stiftelsen, presenterar låten Vi skall inte dö idag.

- Vi skrev en låt om att man kan och ska ha sjukt kul med äldre människor. Man behöver inte bara sitta och dricka kaffe och prata om vädret, säger Frida "Frillan" Lindholm.

- När du hör låten blir du först glad. Sedan tittar du på musikvideon och blir ännu gladare och till sist ringer du upp din farmor för att vi omedvetet får dig att sakna henne, säger Pernilla "Prillan" Karlsson.

Låten är en del av Yles kampanj Använd hjärtat. Kampanjens mål är att sammanföra unga och äldre, samt inspirera alla finländare att ge de gamla av sin tid. Det finns många ensamma äldre som inte bara under julen, utan också under hela året, drömmer om mera hjälp och glädje i sina liv.

Frida och Pernilla har skrivit texten till låten, och musiken står Patric Sarin och Jonas W. Karlsson för.

Den rikstäckande kampanjen, Lupa välittää – Använd hjärtat pågår mellan den 22 november och 24 december.

Här kan du läsa mer om kampanjen.

Låten finns också på Youtube, här under. Varsågod, och dansa loss!