Sedan Vasabandet Tasty Daze vann Popturné 2014 har de mest gjort musik och hängt i studion. Nu finns deras nya skiva ute på nätet. Lyssna här.

När Stiftelsen ringer upp Tasty Daze sitter Benjamin Bagge hemma hos sångaren Antonio Attianese och väntar på att maten ska bli klar. Det visar sig att Antonio ska bjuda på italienskt, kvällen till ära. Det kan kanske behövas lite lugn tid nu eftersom juli innehöll åtminstone en hektisk vecka. Killarna bandade nämligen in sitt nya album under den veckan, och det kan vi tacka vinsten i Popturné 2014 för.

- Vinsten fick oss att göra upp en plan. Vi koncentrerade oss på att finslipa låtarna och övade väldigt intensivt. Sedan spelade vi in allt. Vi har hållit på med det hela juli, säger Benjamin.

När Tasty Daze gör en spelning gör de det med en alldeles grym energi. Vi undrar varifrån den egentligen kommer? Benjamin verkar i alla fall vara en lugn och stillsam typ sådär i vardagen.

- Jag blir så nervös så jag nästan börjar skaka. Sedan kommer det en adrenalinchock så jag bara hoppar till. Jag tror det är samma sak med Antonio. Men vi vill också förmedla något. Det ska vara kul att se på ett rockband. Lite häftigt och rivigt.

Förhoppningsvis blir det både häftigt och rivigt under hösten när Tasty Daze spelar i Vasa och Åbo (och kanske också på andra ställen).

Här under kan du höra den nya låten With Me Honey, en låt som alla i bandet har hjälpt till att göra, bit för bit.

Här kan du lyssna på hela albumet.

Det inhemska bandet Magenta Skycode meddelade nyligen att de kommer sluta som band. Spelningen på Flow Festival var deras nästsista någonsin - som grupp i alla fall.

Vi träffade Jori Sjöroos för sista gången i rollen som sångaren i Magenta Skycode. Men i annan regi kan det bra hända att vi träffar honom på nytt.

- Efter det här kommer vi göra musik under andra namn. I något skede har jag tänkt ge ut ett album, men när vet jag inte ännu. Kanske om ett år, två eller tre.

Fira med gott vin

Bandet har alltså bara en spelning kvar. Den äger rum i Åbo, och efter det blir det fest. Hur firar man att ett band ska sluta då?

- Antagligen blir det något spontant och litet. Det ska inte finnas så mycket planer i förväg, men det som jag säkert vet är att vi ska dricka goda viner.

Låter bra det där. Jori har vanan inne på Flow Festivalen då han både har uppträtt och besökt festivalen flera gånger. Därför ber jag honom att dela med sig av sina bästa Flow-tips. Förutom att han såklart tycker att man ska titta på sina favoritband, snackar vi också om vad man borde satsa på i matväg.

- Själv rekommenderar jag vegetarisk mat, eftersom det är vad jag själv äter. Men allt som jag har ätit här har varit jättegott!

Svaja naken

Okej, då har det blivit dags för vår hemliga kruka. I den gömmer sig gamla intervjufrågor urklippta från olika tidningar. Jori väljer fyra stycken och först ut är:

Vilken sång dansade du senast naken till?

- Jag måste erkänna att jag nog aldrig har dansat naken. Men nu fick jag ju inspiration!

Men om du skulle dansa naken till en låt, vilken skulle det vara?

- Jag skulle nog svaja istället för att dansa. Det skulle vara en bättre idé.

Vad hade du för dig för 25 år sedan?

- Jag gick typ på sjätteklass och hade just spelat in min första musik. Och jag tyckte om hårdrock.

Vad fick dig att vilja bli musiker?

- Alla säger alltid att det är på grund av kvinnorna, men jag var nog så ung att jag inte riktigt förstod det. För mig var det på grund av den känsla och njutning jag får av musiken. Inget annat får mig att känna på samma sätt. Så ville jag också kunna leva på musiken, och det har ju gått bra för mig.

Vilken sång från de senaste 25 åren önskar du att du hade skrivit?

- Det var en svår fråga! Men varje gång jag hör Coldplays låt Viva La Vida får jag en känsla av att den här sången skulle jag gärna ha gjort! Det är en fantastisk poplåt.

För svenska dansbandet Fernandoz har sommaren varit en av de mest hektiska på länge. Nu kommer de till Tenala och Lillby och sångaren i bandet, Anders Nordlund, ser fram emot den finländska danspubliken.
- I Finland liksom i Norge går man på fest, medan svenskarna tar det mer på allvar och går på dans, nästan som till jobbet!

Fernandoz spelar på Torparrian i Tenala på fredag kväll och åker sen till österbotten, till Lillby, Klacken på lördag.

- Det har varit riktigt hektiskt den här sommaren, säger Anders Nordlund. Vi har alltid varit ett tryggt bruksband, men nu har publiken ökat och vår nya skiva har legat bland topp 10 på svenska försäljningslistan.

Tillbaka till rötterna

Nya albumet En bättre man innehåller 13 låtar och är en mix av bugg och foxtrot, country och vackra ballader.

- Fernandoz är egentligen tillbaka i rötterna igen. Vi är ett killband sen några år tillbaka och soundet är som i starten på 90-talet, konstaterar Anders.

Danskulturen i Norden mår relativt bra för tillfället. Flera arrangörer ordnar danser som drar tusentals personer i publiken och många dansband lever och mår bra på sin musik.

- Vi har alltid legat bland topp 20 i Sverige, säger fernandozsångaren Anders. Bra så, det kunde lätt bli för stort också. För min del är jag nöjd såhär.

Fernandoz består idag av Anders, som varit med sen 1990. hans son Kevin som kom med i bandet år 2010.

- Kevin är bandets keyboardist och på de två senaste plattorna sjunger han också. Kevin har sakta vuxit in i bandet nu, säger Anders.

Tom från Karis

Tom Manninen kom med år 2004 och hans huvudinstrument är saxofon.

- Tom är född i Karis, men flyttade till Sverige med familjen på 60-talet, berättar Anders. Och han är inte vår första bandmedlem med rötterna i Finland.

Kenneth Herrgård från Malax spelade i Fernandoz i 10 års tid, fram till år 2007.

Fernandoz grundades i Vitsand, Torsby år 1986. Åren 2008-2009 låg de inne på dåvarande Vegalistan i rekordantalet 58 veckor med succélåten En helt ny dag.

Just nu hör de till topp 3 artisterna på Danslistan. Efter alla dessa år ligger trea och har 20 veckor på Danslistan bakom sig.

- Det är jättekul! Tack till alla som röstar! säger Anders Nordlund.

Häng med i röstningen på Danslistan!
I Vega på söndag kl. 14.06 och tisdag kl. 13.03.

I november gör Veronica Maggio två spelningar i Finland, och Janne och Ted från Succémorgon ville ringa henne för att catcha upp. Men det skulle visa sig att de här killarna hade en baktanke hela intervjun igenom, vilket gjorde den en aning speciell ...

Det var många saker som gjorde intervjun med Veronica Maggio lite underlig. För det första inleder Ted med att säga att Veronica inte är proffsig. Det är ju också ett sätt att bryta isen på.

- Men är det du Veronica? Vi som trodde att vi först skulle tala med någon pr-typ och sedan kopplas vidare till någon annan och så vidare, utbrister Janne.

- Vi trodde alltså att du var mycket mer proffsig, inflikar Ted.

Okej, bra början. Och så fortsätter Janne så här:

- Men vad kul, då har jag alltså ditt telefonnummer! Det här kommer du att ångra.

Vid det här laget skulle man kunna tro att Veronica redan skulle ha slängt på luren av rädsla och obehag. Men hon skrattar lättsamt, och låter inte alls särskilt orolig.

Klämma in låttitlar

Men det hon inte ännu har lagt märke till är att Janne och Ted har en liten tävling med varandra. De försöker nämligen klämma in så många Veronica Maggio-låttitlar i intervjun som möjligt - utan att det ska märkas. Första titeln får Janne in då han frågar var Veronica är, på Sergels torg kanske? Men nej, på Sergels torg var hon inte.

- Nej, jag är runt Fridhemsplan och uträttar lite ärenden.

Då klämmer Ted in nästa låttitel.

- Är du i Dallas?

Och ja, så här fortsätter det under hela intervjun. Men vad uträttar Veronica för ärenden då?

- Just nu gör jag sjukt ointressanta saker, går omkring vid fridhemsplan och letar efter grejer som behövs till hemmet. Typ batterier och sånt.

Ted undrar hurdana batterier hon ska köpa. Varför han undrar det har vi inget svar på, men i alla fall berättar Veronica att hon ska ha dem till leksaker och fjärrkontroller.

Hantering av ålderskris

Men från en sak till en helt annan, vad har hänt i Veronicas liv sedan Janne och Ted senast talade med henne?

- Jag har nog framförallt bara spelat och spelat och spelat!

Det är väl så då man är artist, medan vi vanliga dödliga har mera tid över till att fundera på annat. Till exempel ålderskris, som tycks vara aktuellt för Janne just nu. Han håller nämligen på att närma sig 30-års strecket med stormsteg, och är i desperat behov av tips hur man hanterar en sådan kris. Därför ber han om råd av Veronica som redan har passerat det skedet i livet.

- Jag hann inte riktigt ha någon kris för jag hade så mycket att göra just då. Det var barn och ny skiva. Så jag krisade inte så mycket då, utan jag hade mera ångest när jag var 25. När jag har så mycket för mig så hinner jag inte fundera så mycket!

Nya låtar på väg

Janne får alltså lov att klara sig genom sin kris helt på egen hand. Men nu till den riktiga orsaken till att vi ringde upp Veronica. Den 14 november uppträder hon nämligen i Helsingfors och dagen därpå i Vasa Övningsskola. Senast hon uppträdde i Finland var på Ruisrock, där vi även träffade henne och snackade lite.

- Det var så himla kul på Ruisrock, det var grymt faktiskt!

Då undrar Janne om det inte känns konstigt att komma till Finland och sjunga och prata på svenska?

- Ja det gör väl det, jag undrar alltid om jag ska prata engelska eller svenska, men arrangörerna säger alltid att jag ska köra på svenska. Och så gör jag det, men jag känner mig lite obekväm varje gång.

Kan du någon finska då, förutom svordomar?

- Jag kan räkna till... tre.

Alla som tänker gå och kolla på Veronica i november har mycket att se framemot. Det är inte bara hennes sjukt bra liveuppträdande man har att vänta på, utan dessutom kommer hon kanske spela splitternya låtar.

- Det kommer komma gamla låtar också, men jag funderar på att spela någon helt ny låt eftersom jag håller på att skriva nytt just nu!

Låter mycket bra det där. Ni ska alltså inte missa Veronicas besök nu i november om ni är sugna på att höra nytt material av henne!

En annan sak ni inte ska missa är ljudklippen här intill. Där kan ni lyssna på hur intervjun egentligen gick till, och hur många låttitlar som Janne och Ted lyckades smita in. Dessutom kan ni höra hur det gick när Veronica tar dem på bar gärning i slutet av intervjun.

Jori Hulkkonen är den ena delen i duon Sin Cos Tan. För oss berättar han om hans största rädsla när det kommer till musiken, och varför deras nya album handlar om en drogkartell.

Jori Hulkkonen har spelat på Flow Festival varje sommar sedan starten 2004. I år är inget undantag, och den här gången står han på scenen tillsammans med Juho Paalosmaa. Tillsammans bildar de bandet Sin Cos Tan.

Vi träffar Jori på festivalen, och eftersom bandnamnet är så som det är, så måste vi fråga ifall han gillar trigonometri (en fråga de får under varje intervju, visar det sig).

- Jag gillar inte trigonometri speciellt mycket, men inte hatar jag det heller. Jag har alltid tyckt om matematik, och jag är något av en vetenskapsfantast. Det är en stor del av mitt liv, säger Jori.

Skivan med en lång historia

Sin Cos Tans nya album Blown Away är deras tredje skiva. De funderade länge på att göra en temaskiva, och slog sedan slag i saken med Blown Away. Albumet har en egen historia, med en egen påhittad huvudperson.

- Det är en medelålders man som heter Michael Burana som efter sin skilsmässa söker en ny riktning i sitt liv. Han reser till Mexiko på semester för att festa, och där förvillar han sig in i fel kretsar. Det slutar med att han blir en drogkurir för en sydamerikansk drogkartell. Det är alltså en mycket typisk handling för en 80-tals actionfilm.

Jori tycker att en temaskiva öppnar många möjligheter att inspireras och att skriva låtar. Till Blown Away har han inspirerats av gamla filmer och tv-serier som Breaking Bad och Miami Vice.

- Det är roligt att göra en skiva som kan innehålla så mycket eskapism, för en stor del av det vi tror vi vet här i världen kommer från amerikanska serier. Det vi tror är verkligheten är egentligen bara fantasi, men vi gör musiken utifrån den där fantasin, säger Jori.

Efter att ha funderat så mycket på Michael Buranas liv längtar duon själva också iväg till sydamerika, men än är ingen resa inbokad. Under hösten spelar de iallafall både i Finland och utomlands. Men att spela live, det är inget som killarna direkt längtar efter.

- Vi lägger hellre vår tid och energi på att vara studion och spela in ny musik. Det är viktigare än att spela live. Spelningarna kan vara en rolig bonus, men vi är mycket noga med var vi spelar. Flow Festival är ett ställe vi gärna spelar på, och i höst ska vi spela på Tavastia och på mindre festivaler i Finland och utomlands.

Den hemliga krukan

Med oss på Flow har vi den hemliga krukan. I den gömmer sig gamla intervjufrågor urklippta från olika tidningar. Jori väljer fyra stycken:

Vilken sång dansade du senast naken till?

- Bra fråga. Säkert någon egen skiva. Ibland är det jättevarmt i studion, så där kan nog t-shirten åka av. Men jag har nog aldrig dansat naken. Men alltid när jag spelar som dj så dansar jag hela tiden. Dans är en stor del av det jag gör.

När du en dag går i pension, vad vill du då bli ihågkommen för?

- Det här är enkelt: musik. För alla små saker jag gett ut och de större också. Att det blir kvar något sorts musikaliskt arv som kommande generationer kan förundras över.

Vad fick dig att vilja bli en musiker?

- Passionen till musiken. Från början ville jag inte jobba med musik, jag bara tyckte om att lyssna på den. Jag ville inte vara med i ett band eller spela något instrument. Men när jag hittade elektronisk musik och kom på att jag kan göra musik helt ensam, så då växte intresset. För mina första sommarjobbspengar, och med lite ekonomisk hjälp av mormor, så köpte jag min första trummaskin.

Vilken legend skulle du helst vilja se live?

- Jag har haft ganska tur, för jag har sett de flesta artister som jag velat se. Vissa har jag till och med fått jobba med. Ett legendariskt namn är ändå Scott Walker - en av de mest intressanta, levande, artisterna. Han har jobbat med musik i 50 år och utvecklats till en väldigt speciell konstmusiker. Jag hoppas också kunna utvecklas på samma sätt. Det jag är mest rädd för är att göra samma skiva om och om igen, avslutar Jori.

Vi träffade Yukimi Nagano och Håkan Wirenstrand från Little Dragon på Flow. Vi snackade bland annat om mediekritik och om livet i största allmänhet.

När vi träffar Yukimi och Håkan på Flow Festival i Helsingfors har de kommit direkt från gårdagens spelning på Way Out West i Göteborg. Med sig på samma flyg hade de många andra artister som hade Flow som nästa stopp. Bland annat träffade de Outkast på flyget och snackade lite. Faktum är att Big Boy från Outkast har hyllat Little Dragons musik, och vi ville såklart veta vad de pratade om.

- Ja, det blev lite tjenis, fråga hur var det igår och så, berättar Yukimi.

I bandet har Yukimi och Håkan även med sig Erik Bodin och Fredrik Källgren. Tillsammans utgör de ett fyrmannaband som träffades redan så tidigt som år 1996. Vid det här laget har de alltså rätt så bra koll på varandra, men helt innan och utantill tycks de ändå inte känna varandra.

- Ibland kan man nog bli överraskad! Men det är klart att vi känner varandra bra, absolut, säger Håkan.

Men tydligen är det endast positiva överraskningar som de stöter på, för bråkar gör de inte.

- Nej, det gör vi inte. Vi bråkar nog mycket mindre nu för tiden tror jag, säger Yukimi.

Sång med i tv-serier

Little Dragons låt Twice har dykt upp i flera tv-serier, så som Grey's Anatomy, 90210 och Revenge. Fastän de tydligen inte följer med någon av de här serierna, tycks andra serier ligga nära hjärtat.

- Just dom serierna tittar jag inte på, men jag hade blivit väldigt glad om jag hörde vår låt spela i Orange Is The New Black, säger Yukimi.

Fargo och True Detective hör också till favoriterna, så tydligen är det drama och thriller som gäller för Yukimi. Nära Håkans hjärta ligger däremot bara en serie.

- Jag har snöat in my på Game Of Thrones, skrattar han.

Nästa Japan och USA

Förutom att de tittar på serier har det blivit en hel del spelningar i sommar. Men lite ledigt också. Vad är det första man gör när man kommer hem från en turné när man varit borta länge?

- Det blir ju att man sover rätt mycket. Sen lagar jag min egen mat, och går kanske ut och tränar, berättar Yukimi.

Innan sommaren är slut ska de ännu hinna med några spelningar. Efter det bär det av lite längre vägar än bara över ett hav. Då styr de nämligen kosan mot Japan och USA.

Hemliga krukan

Förrän vi låter dem åka så långt bort plockade vi snabbt fram vår hemliga kruka. I den hemliga krukan ligger gamla frågor från tidigare intervjuer, och vi ber Yukimi och Håkan att dra två stycken var. Här följer frågorna och svaren vi fick av dem!

Yukimi: Hur intim kan man vara in public?

- Jag är väldigt mycket för det här att man ska få vara sig själv så mycket man vill, och vara så fri som man vill och så intim som man vill.

Så du tycker att grovhångel på gatan är okej?

- Ja varför inte! Mig stör det inte i alla fall.

Håkan: Vad vet du idag som du önskar att du visste när du var femton?

- Att det ordnar sig.

Vad ordnar sig?

- Livet. Allting.

Yukimi: Vad är värst - kritik från media eller från en kollega?

- Jag tycker helt klart att kritik från media kan vara ganska störigt. Vissa tidningar har ju mycket att säga till om, och så är det ju bara en person som står där och har en åsikt. Och jag tycker att just i musik är det svårt att inte vara personlig. Media har en ganska stark röst, och därför kan jag definitivt störa mig mycket mer på en dålig recension än lite kritik från en kollega

Följer du mycket med vad det skrivs om er?

- Nej, faktiskt inte. Men det händer ju. Det är ganska skönt att hålla sig borta från det.

Håkan: Hur kommer det sig att ni hamnade här?

- Vi fick spela på Flow Festival, så därför kom vi hit.

Hur hamnade ni i det här bandet från första början?

- Det var för att jag flyttade till Göteborg, och där fanns Yukimi, Fredrik och Erik och många andra musiker som jag har lärt känna. Erik lärde jag känna i ett reggaeband faktiskt.

Har du en kärlek till reggae fortfarande?

- Ja, det har jag!

Han kan stand up, han kan spela gitarr, han kan österbottniska dialekter och han är rolig.

Alfred Backa var gästprogramledare i Succémorgon i morse, och han passade in som knytnäven i ögat. Bland annat tog han över Teds väderrapporter, och visade hur det skulle låta om Håkan Hellström eller Bob Dylan var meteorolog.

Det var också världspremiär för Alfreds senaste låt Takbjälksvalsen.

Han kan alltså spela gitarr, precis som Janne. Han kan österbottniska dialekter, som Ted. Så om vi skulle sparka Janne och Ted, och anställa Alfred, skulle vi få samma sak för halva summan…. Det här är alltså bara en tankelek.

Att göra musik med hjälp av fordon tycks vara det nya svarta. I samband med X-tractor i Pedersöre listar vi andra roliga musikklipp gjorda med fordon - eller låtande som fordon.

I kväll (16.8) går evenemanget X-tractor av stapeln i Pedersöre. Och vad är X-tractor riktigt? Jo, det är ett musikevenemang där man gör musik med hjälp av gamla jordbruksredskap, så som till exempel traktorer. Hur fantastiskt är inte det här? Vi blev i alla fall sjukt inspirerade och letade fram några klipp där man gör musik med hjälp av andra fordon. Och vet ni vad, det låter faktiskt förvånansvärt bra!

Lyssna och njut.

Musik med jeep

Åh det här är ju så coolt! Undrar hur många gånger de övade innan de fick allting perfekt. Mitt favoritljud är tuten!

Musik från en cykel

Den här killen har haft tråkigt. Men kul att man kan göra något med sin cykel också de dagar då det regnar, antar jag. Ljudet från ventlien låter i alla fall häftigt!

Musik från en bil som kör

Jag kan inte bestämma mig om jeepen eller den här vinner? Båda är bra, men den här är i och för sig ganska kul eftersom den är i rörelse. Dessutom ser killarna som är inklämda i bilen roliga ut.

Billjud med munnen

Okej, den här killen använder inga fordon. Men han låter som ett! Wroom wroom!

Varje vecka får vi in nya låtar på spellistan, och den här veckan kan vi beskriva dem så här: självförtroendeboost, rumpor och dans. Mycket dans.

Vi har fått in fem nya låtar den här veckan, och alla får oss att stampa i takt med musiken. Vi ser också mycket fram emot Nicki Minajs video till Anaconda (som har premiär på onsdag). Den kan bli intressant.

Ariana Grande ft. Zedd / Break Free

Ariana Grande fightas med rymdgubbar i bästa Star Wars-anda i videon till Break Free. Med sig har hon den rysk-tyska producenten Zedd. Låten är mycket mer elektronisk än vad vi är vana att höra från Ariana, och den finns med på hennes andra album My Everything som släpps senare i augusti.

Nicki Minaj / Anaconda

Nicki Minajs förra singel Pills N Potions var en lugn och känslig ballad. Anaconda är det inte. Redan första meningen sätter tonen för låten, och videon ska också vara något helt i sin egen liga. Här ser du lite bakom scenen-material för den. Själva låten är Missy Elliotts, och hon spelade in den 2012, men tog sedan bort den från sitt album. Singelomslaget för låten är omdiskuterat, och blev genast en viral hit, med flera mer eller mindre bra versioner.

The Chainsmokers ft. Siren / Kanye

Den här låten innehåller sensommarens mest catchiga refräng: I want to be like Kanye. Det är klockrent. Låten har ett fint budskap: tro på dig själv, gör det du vill och låt ingen sätta sig på dig.

Marlon Roudette / When The Beat Drops Out

Om du är en sucker för steeldrums kommer du gilla den här låten. When The Beat Drops Out är den första singeln från Marlon Roudettes andra album Electric Soul, och låten får i alla fall webbredaktionen att nicka gillande i takt med musiken.

Kim Kronman / Atlantis

Finlandssvenska Kim Kronman har också hittat in på spellistan. Hans debutlåt Atlantis är en klassisk rocklåt: storslagen och med en del elektroniska inslag. Kim har tidigare spelat i olika band, som till exempel Boys Hate Silence, men nu satsar han alltså på en solokarriär. Atlantis, som förhoppningsvis gör honom till en artist att räkna med, är skriven tillsammans med musikveteranen Paul Oxley.

Så här ser hela spellistan ut

Här kan du kolla in alla låtar som för tillfället finns på spellistan. Du ser också hur ofta vi spelar dem. Spellistan finns också på Spotify, men där saknas så klart låtar som inte publicerats på Spotify.

För David Strömbäck är gamla värdebegrepp som långsamhet, tålamod och hjälpsamhet nyckelord på nya skivan. Simma motströms är Davids fjärde skiva på svenska.

Det var i fjol höstas som inspirationen att skriva ihop en ny skiva kom. Redan år 2011 hade David börjat på, men sen kom projektet med engelska låtar mellan.

- Också om det var roligt att göra det så märkte både jag och min publik att det är på svenska jag ska uttrycka mej, säger David. Texterna är så viktiga för mej.

Så David gick in i studion tillsammans med producenten Janne Hyöty och resultatet har nu kommit på skivan Simma motströms. Musikaliskt är det ganska långt akustiskt och avskalat och det är en dräkt som David tycker lyfter både texterna och musiken.

Låtarna har titlar som Tålamod, Enkelt är skönt, Tysta rum och Livet som är mitt. Sånger om hur man kan motverka de tidsströmningar där rastlöshet, oro och egoism har fått ett allt starkare fotfäste.

Att omsätta sina funderingar i praktiken kan vara svårt, säger David, men han jobbar med det.

- Det har berikat mitt liv mycket och gett mej nya värderingar även om det tar tid. Jag tycker att den här skivan är ett slags livsstilsrecept

Under hösten kommer David att tillsammans med sitt band uppträda på några tillställningar med biskop Björn Vikström. De österbottniska tillfällena blir i Korsnäs 26.8 och Jakobstad 27.8. I slutet av oktober gör David och band en egen liten turné med låtarna från Simma motströms.

• Essi Blues: Can't keep a good man down
• Lars Edberg & Daybreak Rangers: What kind of man
• David Strömbäck: Simma motströms, Tålamod, Långsamhet, Vad skall vi med mänskan till

(av upphovsrättsliga skäl kan programmet endast höras i Finland)

Det finns låtar som kan få Harriet Anderssèn att börja dansa mitt i matlagningen. I hennes låtlista har hon både sin ungdomsmusik och musik från idag. Och som avslutning tar hon med er till hennes sommarparadis.

Harriet berättar att hon är bosatt i Jakobstad men har bott i Stockholm i 30 års tid. För tio år sedan började rötterna rycka och dra och då ville hon tillbaks till Jakobstad.

- Stockholm började kännas för stort för mej när jag blev äldre.

Hela hennes yrkesverksamma liv har hon jobbat med dekoration och marknadsföring, inom kläd-och modebranchen. Idag är hon en pensionär som njuter av lyxen att på heltid få utforska fritiden.

- Jag titulerar mig gärna som Fritidsforskare när någon frågar vad jag jobbar med.

Dagliga promenader med stegmätaren i fickan och några gym-pass i veckan har blivit en rutin som hon bestämt håller fast vid. Nu när hösten är i antågande, ser hon fram emot många "givande" dagar i svampskogen.

- Jag lyssnar mycket på musik och beskriver mig som allätare, när det gäller musiksmak. Till min spellista har jag valt låtar som på ett eller annat sätt berör mig. Det vill säga, en vacker melodi, en fin text eller en medryckande låt som får mig att dansa.

Måndagen den 18.5.2014 kl 19.30 och söndag 24.8 kl 8.0

5

IMAGINE – John Lennon

GUITAR MAN – Bread

STAYIN ALIVE – BeeGees

RÖTTER – Lasse Tennander

THE THRILL IS GONE – BB King & Eric Clapton

WHO’S GONNA FOLLOW YOU HOME – Jerry Williams

LOVE RUNS OUT – OneRepublic

MONIA – Peter Holm

DANCING IN THE STREET – Mick Jagger & David Bowie

NICE AND SLOW – Boy George

SAKTA VI GÅ GENOM STAN – Monica Zetterlund

DÄR GULLVIVAN BLOMMAR – Grymlings

Vi träffar Mirel Wagner, som visar sig vara mycket gladare än låtarna hon sjunger. Men så är det också mångsidigheten som gör henne till den hon är. Bara för att man skriver deppiga låtar måste man inte må dåligt, och tvärtom.

Mirel Wagner är ett av Finlands stora musiklöften. Hon har länge varit känd också utanför landets gränser, och just nu går det att lyssna på hennes nya album When the Cellar Children See the Light of Day på NPR, som är ett public service-radiobolag i USA. Här kan du lyssna på skivan.

När jag frågar hur albumet hamnat på en amerikansk radiostation säger Mirel att hon inte riktigt vet. Skivbolaget fixade dit den, och det är inte vilket skivbolag som helst som Mirel har landat. Sub Pop (samma skivbolag som till exempel Nirvana och Soundgarden hade på 90-talet) har resurser, och intresset till den andra skivan har varit stort också utomlands.

- Jag vet inte varför det går bra utomlands. En orsak är väl språket, för att det är på engelska. Kanske det finns nåt i musiken som berör olika människor, säger en blygsam Mirel.

Den stora upptäckten

Första skivan kom ut i början av 2011 och den fick bra recensioner och väckte uppmärksamhet.

- Jag hade ganska länge uppträtt på open mic-tillställningar i Helsingfors innan jag släppte första skivan. En kväll när det bara var jag själv som spelade var det en journalist på plats och han bloggade om spelningen. Via den så hittade Aki Roukala som driver skivbolaget Kioski mig. Han kontaktade mig och sa att nu gör vi en skiva, berättar Mirel.

Mirels låtar är mörka och ger en lätt deprimerad, men ändå skön, känsla. De får mig att drömma mig bort, och lämnar mig sedan med en avdomnad känsla i kroppen. Lite som meditation kanske.

- De är mörka och de handlar inte om så vanliga saker, men samtidigt så handlar de också om just vanliga saker. Livet, kärleken och att allt inte alltid är så härligt. Men svårigheter hör till paketet. Det finns också skönhet i det som inte är så enkelt i livet, säger hon.

Hur är du själv som person?

- Jag försöker att inte få dåligt samvete för så kallade negativa känslor, för de är ändå känslor. Jag vill inte analysera mig själv så mycket. Jag kan betala folk för att göra det, säger hon.

Jag undrar om Mirel någonsin kommer att skriva en riktigt glad låt? En låt med bombastiska instrument eller en snabb och lättsam melodi.

- Jag vet inte. Jag har inte ens försökt. Vrickad humor attraherar mig alltid. Att saker inte är så simpla. En ensidig känsla är för tråkigt, jag vill inte ha endast en. Lycka kan i stället vara bitterljuv lycka. Mångsidighet, utifrån det föds människan.

Hemliga krukan

I slutet av intervjun tar jag fram den hemliga krukan, som innehåller gamla frågor urklippta från diverse tidiningar. Mirel drar fyra stycken frågor:

Vilken rapartist tror du att du kan vinna i en brottningsmatch?

- Jag säger Tupac, för han är död. Skulle han fortfarande leva skulle jag inte våga mig på honom.

När du en dag går i pension, vad vill du bli ihågkommen för?

- Förhoppningsvis så går jag aldrig i pension. Som tur är så är den här branschen sån att du kan fortsätta så länge du orkar. Så länge jag kan och vill kommer jag att fortsätta. Jag vill att folk minns mig som att jag gick min egen väg och påverkade folk.

Tittar du på mycket musik på youtube?

- En del musikvideor jo. Man kan hitta ganska många ovanliga låtar. Jag tittar mycket på gamla livespelningar från 70-talet.

Klädde du någonsin ut dig till en popstjärna när du var 12?

- Jo, i skolan när vi hade Spice Girls-uppträdande. Jag var Scary Spice.

Den sista lördagen i augusti gör Thomas Lundin comeback med ett eget program i Yle Fem. På lördagskvällarna leder han den nya frågesporten "På resande not" tillsammans med goda vännen och artistkollegan Calle Pettersson.

Finlandssvenska kändisar tävlar mot varandra i Europakunskap med utgångspunkt i Eurovision Song Contest.

– Vi färdas från land till land med hjälp av gamla Eurovisonslåtar. Lagen ska känna igen låtarna och på det sättet placera oss i rätt land, berättar Thomas.

ABBA vann år 1974 med Waterloo ABBA framför sin vinnarlåt Waterloo i Eurovision Song Contest 1974 Bild: Yle

Calle Pettersson fungerar som kapellmästare för programmets enmansband.

– Jag spelar flygel och dragspel, ibland samtidigt, och ackompanjerar alla våra gästartister som hälsar på och bjuder på nya versioner av kända och mindre kända Eurovisionslåtar.

Bland gästartisterna hittar vi till exempel svenska Sarah Dawn Finer, Eurovisionsvinnaren Åsa Jinder, norska musikalartisten Erik-André Hvidsten och inhemska artister som Frida Andersson, Tomas Höglund och Susann Sonntag.

"På resande not" bygger på Lundins egen programidé, som han har slipat på i flera år. Först nu är det dags för den här drömmen att gå i uppfyllelse.

– Jag ser väldigt mycket fram emot det här. Jag älskar själv frågesporter av alla de slag. Och när man kryddar med gamla schlagerklipp ur arkiven, livemusik i studion, roliga, spirituella lag, fina gästartister och världens bästa Calle, så kan det liksom inte bli fel.

"På resande not" sänds 16 lördagskvällar klockan 21:00 i Yle Fem, med början den 30 augusti.

Vi har träffat DJ Lenno, som är en av EDM-scenens snabbt växande stjärnor. Just nu är han aktuell med en ny singel, och i morse spelade han på Yles morgon-tv. Kolla in klippet här, och läs varför dj:andet egentligen är ganska lätt.

Lenno: EDM on Suomessa vielä uusi ja siisti juttu

9 minuter

Spela upp klipp på Arenan: Lenno: EDM on Suomessa vielä uusi ja siisti juttu

DJ Lenno är 19 år och en av EDM-scenens snabbt växande stjärnor. Han har samarbetat med flera olika musiker, bland annat i USA. Förra helgen spelade han på Weekend Festival, och i fredags kom han ut med sin nya singel Wake Up. Framgången har kommit snabbt för Lenno, och allt kom egentligen som en överraskning.

- Jag blev överraskad på det sättet, att jag inte haft som mål att snabbt få ut mina låtar på radion. Det har framförallt handlat om, och handlar fortfarande om, att göra låtar som jag själv tycker om och vill lyssna på, säger han.

Lenno litar på att om han tycker om det han gör så finns det säkert någon annan som också gillar det. En fin och enkel grundtanke tycker vi. Han är ändå jättetacksam och glad över att det gått så bra och att så många vill se hans spelningar.

"Det tekniska är jättelätt"

När vi nu ändå är inne på ämnet dj-spelningar så måste vi ta upp ett lite känsligt ämne. Många tycker att en dj egentligen inte gör så mycket. Det är liksom bara att trycka på några knappar. Lenno håller med, men ändå inte.

- Jag tycker det är konstigt att vissa dj:s säger att det är jättesvårt. Den tekniska sidan är jättelätt. Du spelar låtar efter varandra och kryddar med något annat ibland och klipper ihop dem. Det lär man sig på några veckor. Sedan kan man utvecklas och lära sig mer och lära sig scratcha. Men att spela på klubbar är inte tekniskt svårt. Det som är svårt är att hålla kontakten med publiken och att läsa av publiken och se hur de reagerar på låtarna och vad de vill höra, men ändå föra fram sin egen vision, säger han.

I fredags kom Lenno alltså ut med sin nya singel Wake Up. Så här beskriver han den:

- Det är en glad och energisk danslåt som kombinerar det jag vill göra och det jag vill lyssna på för att få fiilis.

Ett album är också på gång, men när exakt det blir av vet Lenno inte ännu.

- Ett album borde ha en historia, eller en idé. Dansalbum nu för tiden är ofta väldigt blandade och innehåller bara de senaste singlarna. Jag vill att min skiva ska ha en klar vision och att den ska vara en trevlig upplevelse för lyssnaren, avslutar Lenno.

En känd och erfaren storebror, videon på nätet och UMK har hjälpt metallbandet Arion på vägen. Debutskivan är färdig och ges ut på fredag (22.8). Vi tog ett snack med två av bandmedlemmarna, Iivo Kaipainen och Viljami Holopainen.

För ett och ett halvt år sedan visste inte så många vad Arion var för något. Esbobandet bestående av 19-20-åriga killar deltog i UMK - Tävlingen för ny musik 2013 där de placerade sig på en femte plats. Nu ger de ut sin debutskiva och Iivo Kaipainen, gitarrist och Viljami Holopainen, sångare hälsade på oss för att tala om det som är aktuellt för bandet nu.

Arion är ett färskt band och killarna har mognat mycket efter UMK. Scennärvaron och karisman har utvecklats och efter varje spelning blir det bättre.

- När vi var med i UMK hade vi inte haft många spelningar så att uppträda live var helt nytt för oss. Vi har kollat på andra bands livespelningar på Youtube och funderat på vad som ser bra ut på scen. Men det allra bästa sättet att lära sig är nog att spela live själv.

Vilka andra bands scenbeteende har inspirerat er?

- Nightwish har alltid sett bra ut på scen, säger Iivo.

- Jag har blivit inspirerad av sångaren i Seventh Wonder och Tommy Karvik som är vokalist i Kamelot, berättar Viljami.

Storabror hjälper lillabror

Er trummis, Topias Kupiainen är lillabror till gitarristen i Stratovarius, Matias Kupiainen. Har ni fått mycket broderliga råd av honom?

- Jo det har vi! Det var Matias som producerade vår skiva. Jag har alltid varit ett stort fan av honom så det var väldigt coolt att jobba med honom, berättar Iivo.

Storabrodern lät ändå inte killarna i Arion komma lätt undan. Viljami berättar att han till och med blev av med rösten för de jobbade så intensivt.

Framtiden då?

Killarna har stora framtidsplaner. De ska göra mera spelningar så de lär sig att vara bättre på scen. De hoppas också på att få göra flera stora festivalspelningar nästa sommar. Dessutom har de redan börjat göra låtar till nästa skiva.

Den nya plattan Last of us ges ut 22.8.

Lyssna på hela intervjun med Iivo och Viljami. Vi talar om deras tankar kring den snabba framgången, spelningarna i Japan och deras ålder.

Hösten överraskade oss. Som tröst samlade Claudia från Supernova in lyssnarnas bästa sommarlåtar. Vi gjorde en spellista av dem. Tryck igång musiken och dröm dig till varmare tider.

Vad hände? Det är fortfarande augusti, en sommarmånad, men det är mulet, lite kyligt, regnar och blåser. Skolorna har redan öppnat sina dörrar och högskolorna öppnar snart de också.

Hösten är helt tydligt bakom hörnet, men det hindrar inte oss att förlänga sommaren lite med låtar som tar både dig och mig tillbaka till varma sommarminnen. Det gäller alltså inte nödvändigtvis årets sommarplågor utan snarare just den låten som får dig att tänka på sommaren och som du har förknippat bra sommarminnen med.

Låtarna Claudia själv valde var Katy Perrys California Gurl, Cruel Summer med Bananarama och Good Vibrations av Marky Mark & The Funky Bunch.

Vi frågade också vårt unga DJ-hopp, DJ Lenno om vilken som är hans bästa sommarlåt. Han svarade genast Call on me av Eric Prydz. Han hörde låten när han var på en semesterresa med familjen och han var väldigt imponerad av den. Låten hjälpte igång honom med EMD-karriären. Låten är lustig och cheesy och perfekt att spela i bilen.

Lyssnarnas låtar

Vi frågade våra lyssnare vilka låtar som tar dem till det där varma, sköna stället och här kommer resultaten (några överraskningar utlovas):

- Hej! Man längtar redan till V Å R E N! Snälla spela Snowstorm med Sommarnatt :)

- Def Leppard med Hysteria, riktit bra sommarkvällsfeelis.

- Sommaren 2000 satt jag på en röd klippa på Åland och hade separerat från min make. Radion spelade Mark Anthony och jag var lyckligt fri. Sommaren var min!

- Bästa sommar låten är Traktor Alban! //Boij

- Hej! Här i österbotten skiner solen för fullt, så jag tänkte att Coco Jambo med Mr. President skulle passa i dehär fina vädret!

- Idag är det läge att spela The Baseballs låt Umbrella för paraply är väldigt aktuellt och dessutom var Rihannas version en sommarplåga för några somrar sedan :)

- Balsam Boys besökte Åland Rockoff när de slog igenom med Här Kommer Sommaren. Det är en låt som får mig tänka på sommaren och sommarturister som besöker Åland.

- Sen 9 år tillbaka är det första ja gör när semestern börjar, sätter mig i bilen och kör Iron man med Black Sabbath. Den kom på radio första gången! Tradition!

- Mina kollegor Kicke och Daniel slutar aldrig nynna Summerwine med Ville Valo...Sommar! Spela den!

Lyssna på låtarna

Det kom in många fler låtar så vi gjorde en Spotify-lista. Du kan testa om låtarna fungerar på dig.

Förr i tiden kunde artister sätta heder i att ge ut ”synthfria” album. Maskiner som del av den musikaliska processen var fusk, man "spelade inte själv". Idag är de elektroniska sounden så självklara i popmusik att bara puritaner och rockpoliser bryr sig om att opponera sig mot dem som del av det musikaliska hantverket.

Den elektroniska musiken har lite olika rötter. Ofta tog den form i gråa västtyska och engelska städer, i marginalen och på konstskolor, bland annat.

I en elektronisk afton i Radio Vega spelar Sebastian Bergholm klassiska elektroniska låtar som Der Musolini av DAF, Neuschnee av Neu! och No Escape av Cabaret Voltaire. Programmet bjuder också på feministiska artister som The Knife, Le Tigre och Chicks on Speed och nittiotals nostalgikerna kan dansa till The Orb och Underworld, för att nämna några exempel. Men varför nöja sig med några exempel då man kan rabbla upp alla artister.

Här kommer de:

Alexander Hacke: Marschmusik
DAF: Der Mussolini
Neu!: Neuschnee
Islaja: Chaos pilot
Gudrun Gut: Move me
Chicks on speed: Kaltes klares wasser
Cabaret Voltaire: No escape
Kim Ki O: Insan insan
Yasmine Hamdan: Samar (skweee version)
Rigas: I wish I was clean
Barry Andrewsin Disko: Talitintti
Rinneradio: Green lite

Underworld: Rez
The Orb: Little fluffy clouds
Mount Kimbie (ft.King Krule): You took your time
The Knife: We share our mothers healt
I break Horses: Faith
St Vincent: Rattlesnake
John Maus: Quantum Leap
Le Tigre: Bang bang
Grenier meets Archie Pelago: Hyperion
Samuli Kemppi: Suunta

På fredag (22.8) värmer Pargas eget ska-band, Max in the Crowd upp på Svenska Talande Klubben. Vi snackade med saxofonisten William Stocks som lär ska vara den hemliga ingrediensen bakom bandets succé.

Max in the Crowd verkar vara ett sympatiskt band med en härlig mission, att göra folk glada. De är hemma från Pargas men bor lite på olika håll vilket gjort att bandet haft låg profil under det senaste halvåret. Det har helt enkelt inte funnits tid för bandet. Men på fredag stiger William Stocks, Sebastian Lindgren, Samuel Salminen, Sebastian Pihl och Juho Rinne upp på STK-scenen i Pargas. De värmer nämligen upp för Clarissa och Redrama.

Men vaddå Max in the Crowd? Vem är Max? Det finns ju ingen sådan i bandet?

- Nej ingen heter så! Vi funderade ganska länge på vad vi ska heta och det var jättesvårt att komma på ett bandnamn. Vi tänkte först heta Snoop Cat men det fanns redan ett sådant band i Norge. Max in the crowd är egentligen en inside grej och ingen annan kan förstå skämtet. Men det blev ju ändå ett riktigt coolt namn tycker jag!

Nyckeln till er framgång är saxofonisten. Det är William som spelar saxofon i bandet. Vi undrar om det är han själv som har myntat uttrycket.

- Nej det var inte jag! De andra bandmedlemmarna har sagt att utan mig skulle de bara vara ett vanligt rockband och det känns ganska rörande.

Popturné 2012

Max in the Crowd deltog i Popturné under våren 2012. Det var samma år som Satin Circus kammade hem vinsten och också de har en saxofonist i bandet. Kanske en saxofon faktiskt är nyckeln till framgång? Max in the Crowd kom inte vidare till finalen men eftersom de var publikens storfavorit blev de röstade till Popkalasets scen. William säger att det var riktigt roligt att spela i Ekenäs och uppfriskande att uppträda utanför Pargas.

Musikstilen som ger ett leende på läpparna

Max in the Crowd är Pargas eget ska-band och det är en spännande musikstil.

- Det är egentligen svårt att säga vilken genre vår musik hör till eftersom vi blandar så mycket. Men ska är ganska upbeat och det får folk att röra på sig och att bli på gott humör. Vårt mål är att få folk att skratta, dansa och ha det roligt.

I december i fjol gav bandet ut en EP som innehåller fyra låtar. Det var ett ganska stort projekt och tog ett halvt år berättar William. Låten Free Spirit har också en fantastisk musikvideo. William berättar att idén till videon kom från att deras sångare alltid är sen till bandträningarna. Han är lite av en free spirit som gör som han vill och det går inte att ändra på honom. Det är fint att bandet lyckats vända förseningar till något positivt, snyggt och egendomligt. Ni måste klicka igång videon!

STK i Pargas

På fredag (22.8) landar Svenska Talande Klubben i Pargas. Där ska Max in the Crowd värma upp inför Redrama och Clarissa. William erkänner att han har fjärilar i magen men han lovar att de kommer att få publiken redigt uppvärmd. Han tror också att det kommer att komma mycket folk på klubben så vi tror verkligen att stämningen kommer att vara på topp.

Ni ska alltså inte missa den fantastiska showen mellan klockan 18-22 i Piug Kultursal. Läs mer om klubben här.

Ifall du inte kan åka till Pargas så kan du följa med videostreamen på x3m.yle.fi eller radiosändningen på Radio X3M.

Programmet Nittonhundranånting har premiär nu på fredag klockan 21.05. Här kommer ett smakprov på programmet, i form av en raplåt med tillhörande video.

Österbotten var tydligen föregångare när det kom till så kallad "west coast hiphop", även om man bara rappade om sitt släktträd och spelade på dragspel och brunnslock för att skapa ett beat.

I Nittonhundranånting kommer vi att hoppa fram och tillbaka i tiden och göra nerslag genom historien. Denna vecka är det år 1930 som gäller.

Läs också: Kluvet om Nittonhundranånting

När Frillan och Prillan träffar Jessica Wolff blir det snack om en massa hemskheter, så som kaninätande ormar och blödande ansikten.

När Jessica kommer på besök till Stiftelsens studio kommer hon direkt från en kung-fu träning. Det första de börjar prata om är hennes husdjur som är en orm, och så fortsätter resten av intervjun i samma hårda stil.

För tillfället jobbar Jessica på sitt andra album, men under tiden har hon även hunnit spela in en musikvideo till låten Trophy Girl från hennes första album Renegade. Renegade kom ut redan för ett år sedan, men under resan i Karibien hann Jessica bli uttråkad och bestämde sig för att göra en musikvideo.

Ormar och fängelse

Stiftelsen bjöd in Jessica för att prata om den nya musikvideon och vad som riktigt händer i den. Men innan de alls hinner komma fram till videon snackar de ormar och kaniner. Jessica har nämligen en orm som husdjur. Som äter kaniner.

- Jag har en orm där hemma under soffan jo, den får vara lös efter att den har ätit.

Förutom ormar kommer de in på fängelser. Jessica ska nämligen åka ut på en fängelseturné, vilket går ut på att åka runt till fängelser och uppträda där.

- En dag satt jag och betalade räkningar och så slog det mig plötsligt att jag ska göra en fängelseturné.

Blodscenen

Vid det här laget har Jessica kanske lyckats skrämma upp en lite. Det är kung-fu, fängelser och ormar. När vi äntligen kommer fram till att prata om musikvideon till Trophy Girl tänker vi att äntligen är hemskheterna slut. Men inte. I musikvideon finns nämligen en scen där vi ser en blödande Jessica, och förstås börjar Frillan och Prillan med att fråga henne om just den scenen.

- Blodscenen är egentligen från förra gången jag var i Karibien och kitesurfade. Jag skulle göra en så kallad "downwind" och blev tillsagd att inte hoppa. Men så kom det en stor våg och jag hoppade, vilket resulterade i att jag fick surfbrädan in i skallen på mig.

Oj oj, hon lever farligt den där Jessica. Men vi lovar att hon nog på riktigt är jättesnäll och trevlig. Var inte rädda, utan lyssna till hennes ljuva stämma i klippen här intill istället! Där hör ni henne bland annat berätta mer om hur det är att uppträda i fängelser.

För er som vill se Jessica blöda och kitesurfa ser ni det i hennes nya musikvideo: