När man läser om Leonard Cohen, stöter man gång på gång på liknande formuleringar: melankolisk, deprimerad och deprimerande musik, sånger att skära upp handlederna till.

Men hur skulle det undersköna bildspråket och de mjuka melodierna kunna få någon att tänka på självmord? Deprimerande är sångerna inte, men de är allvarliga.

När jag hittade Cohen var jag 17 år gammal, olyckligt kär och vilse.

Glada melodier och pigga rytmer kan lindra tillfälligt. Men Songs of Love and Hate – Cohens dystraste skiva – var en sann tröst. Sångerna förde mig djupare in i mina mörkaste känslor, följde mig. Jag hade hittat sällskap.

Likartade upplevelser har beskrivits av många andra Cohenvänner. Det är något i Cohens tilltal – de på en gång högstämda och okonstlade texterna, och den ansträngda, sköra men hypnotiska rösten – som väcker en känsla av omedelbar kontakt.

Min inkörsport till Cohen var alltså hans tidiga, folkaktiga sånger. I flera år var detta den Cohen jag brydde mig om: poeten med gitarren. Jag kände till hans övergång till syntmusiken på 80-talet, men var inte särskilt nyfiken på den perioden.

Det var Death of a Ladies’ Man som för ett par år sedan fick mig att, med stegrande häpnad, börja utforska hela Cohens produktion. Death of a Ladies’ Man, frukten av ett stormigt samarbete med Phil Spector, är Cohens största flopp: en märkvärdig blandning av smörig schlager, vackra texter och de allra sämsta sångprestationerna i Cohens karriär.

Varför denna skiva?

Den frågan blev för mig en öppning till Cohens musikaliska livsverk: ett femtioårigt spel med popmusikens gränser och möjligheter. Ett spel som på 80-talet gjorde Cohen till en världsberömd stjärna, på MTV och de stora rockarenorna.

Min radioessä, Den motsträvige popstjärnan, är ett försök att beskriva detta konstnärliga projekt.

Dokumenterat: Den motsträvige popstjärnan
Söndag 18 maj kl. 9.03
Onsdag 21 maj kl. 11.03

I fredags var kvällens tema hiphop. Svenska Talande Klubben reste nämligen till Mariehamn där Abidaz och Fryk intog scenen.

Abidaz på STK

25 minuter

Spela upp klipp på Arenan: Abidaz på STK

Det var en historisk kväll eftersom det var första gången som STK gästade Åland. Temat var rap när hälften av Ålands rappare (det finns nämligen två stycken) klev upp på scen. Fryk är den mest sympatiska rapparen vi stött på och han fick våra hjärtan att smälta. När svenska Abidaz intog scenen blev det högt tempo och fullt ös.

Fryk på STK

22 minuter

Spela upp klipp på Arenan: Fryk på STK

Missade du spelningen? Nu har vi fixat så att du kan se både Abidaz och Fryk i efterhand. Varsågod!

Tack Åland, vi kommer igen!

Kolla också bilder från spelningen och vår Instagrambomb.

Idag bjuds det på en låtlista ihopflätad av personliga minnen, av musik från 70-talet som tar ställning till samhälleliga frågor, fin musikalmusik och en av Gunillas favoritartister: Jussi Björling.

Jag är nybliven pensionär och bor i Esbo.

Då det gäller musiken så är jag en aktiv musikkonsument och lyssnar ofta på Radio Vega. Sång och musik hör också till vardagen då våra tre barnbarn är hos oss.

Dagens låtlista bjuder på varierande musik från olika årtionden med många personliga minnen. Bland annat har jag velat plocka fram musik som handlar om språktolerans och om utsatta mänskor i samhället. Med har jag också sånger av min favoritkompositör Kaj Chydenius,
Då jag gjorde listan märkte jag att den höll på att bli alldeles för melankolisk - jag tycker om lugn musik - så jag har piggat upp listan med lite rivigare emellanåt. Med finns till exempel en ABBA-låt som mina barn tillägnade mej då jag fyllde år

Jag hoppas min låtlista skall vara till glädje för lyssnarna idag.

Måndagen den 19.5.2014 kl 19.30 och söndagden den 25.5 kl 8.05

1. VÅR TID, VÅRT LAND – Artister för tolerans och öppenhet
2. I DREAMED A DREAM – Susan Boyle
3. KALLIOLLE KUKKULALLE – KOM-teaterns kör
4. DET GÅTFULLA FOLKET – Carola Häggqvist
5. IN THE GHETTO – Elvis
6. DANCING QUEEN – ABBA
7. NATALIA – Agit prop
8. YESTERDAY – Beatles
9. CAN YOU SEE ME – Krista Siegfrids
10. JUNGFRUN UNDER LIND – Jussi Björling
11. I KNOW HIM SO WELL – Elaine Paige
12. NU MÅR JAG MYCKET BÄTTRE – BAO, Helen Sjöholm, Tommy Körberg
13. WHEN YOU TELL THE WORLD YOU’RE MINE – Björn Skifs & Agnes Carlsson

Veckans spellista är fylld med härlig sommar- och dansmusik. Coldplay, Robyn och Tiësto är bara några av de artister som bidrar till den fantastiska stämningen.

Ny vecka betyder nya låtar på spellistan. Lyssna och njut.

Coldplay / A Sky Full Of Stars

Coldplays nya album Ghost Stories har nyligen kommit ut, och den här låten finns självfallet med på skivan. Det är inte alls en typisk Coldplay-låt. Det låter mer som om någon DJ gått lös på låten och gjort en remix, och det stämmer faktiskt delvis, eftersom låten är gjord tillsammans med bland annat Avicii.

Linnea Henriksson / Halmstad

Här är låten där Linnea Henriksson sjunger om sin hemstad, Halmstad. Låten finns med på hennes andra album Du söker bråk, jag kräver dans. Halmstad är en hyllning till hemstaden, och till de som stannar kvar. Hon uppmanar alla att göra egna versioner av låten, eftersom hon själv också älskar covers och remixar, så nu är det bara att sätta igång coververkstaden.

John Legend / All Of Me (Tiësto remix)

All Of Me är en låt från John Legends senaste album Love in the Future som kom ut förra året. Tiësto har gjort en födelsedagsmix på den, som nu blivit större än orginalet. Vi älskar remixar. Vi älskar John Legends röst. Vi älskar spellistan just nu.

George Ezra / Budapest

Här har vi en skön vårlåt från den färska singer-songwritern Geroge Ezra. George släppte sin första ep Did You Hear the Rain? i oktober förra året, och debutalbumet Wanted on Voyage väntas komma ut i sommar. Vi hoppas på fler glada och somriga låtar.

Röyksopp & Robyn / Do It Again

Årets mest förväntansfulla samarbete är äntligen klart. Do It Again är första singel från Röyksopp & Robyns minialbum med samma titel. Robyn och bandet åker också ut på turnén Do It Again Tour 2014, men tyvärr kommer de inte till Finland. Vill du ändå se dem är Göteborg och festivalen Way Out West närmast.

Så här ser hela spellistan ut

Här kan du kolla in alla låtar som för tillfället finns på spellistan. Du ser också hur ofta vi spelar dem. Spellistan finns också på Spotify, men där saknas så klart låtar som inte publicerats på Spotify.

Alice in Chains har sålt över 20 miljoner skivor och var ett av de största banden under det tidiga 90-talet. Efter en lång paus och bortgången av bandets vokalist Layne Staley år 2002 är de tillbaka med sitt femte album, The Devil Put Dinosaurs Here. I sommar besöker de Ilosaarirock i Joensuu.

Kjell-Hell ringde upp bandets basist Mike Inez, som slumpmässigt nog råkade fylla 48 samma dag.

Kvällen innan hade gitarristen Jerry Cantrell uppmanat publiken att sjunga för Mike, något som tydligen är tradition i bandet då någon fyller år under en turné.
Mycket annat firande hinner man inte med när man reser omkring hela tiden och försöker hålla ihop cirkusen kring en rock-show av den här storleken.

Men vad gör man då under de långa timmarna då man reser från ett ställe till ett annat?

Mike har med sig en portabel ljudstudio som han använder för att banda in nya låtidéer med.

- Vi håller allting mycket enkelt. Så länge alla fyra dyker upp på spelningen och skapar oväsen är vi nöjda. Vi inser att vi inte är här för att bota cancer, tyvärr. Vi älskar bara att spela musik tillsammans, ännu efter alla dessa år.

- Speciellt under en 18 månader lång turné kan man lätt bli deprimerad om man tappar gnistan på vägen, men vi älskar verkligen musiken och det vi gör. Det tror jag att är den största hemligheten bakom att vi fortfarande håller ihop.

Lyssnaren har fått ett större ansvar

Tiderna har ändrats en del under tiden Alice in Chains varit aktiva. Nuförtiden kan man enkelt banda in musik även då man är på turné.
Också att lyssna på musik har utvecklats sedan bandet startade i och med digitaliseringen. Att köpa en skiva och ha den i fysisk form på cd eller vinyl är inte längre en självklarhet.

Mike själv har en stor skivsamling och lyssnar fortfarande helst på vinyler då han är hemma.

- Jag tycker att man som lyssnare idag har ett större ansvar för sin musikupplevelse. Man får leta efter skivor och skivbutiker. Jag har nog också musik med mig i digital form när jag reser runt, men jag är jätte glad över att vinylen och skivspelaren blir allt populärare igen.

Nya låtar med gammalt sound

Alice in Chains har släppt sitt andra album sedan den långa pausen mellan år 1996 och 2005. År 2009 kom skivan Black Gives Way to Blue. Man kunde tänka sig att det fanns en hel del gamla låtidéer som nu fick chansen att förverkligas, men så är inte fallet med det här bandet.

- Vi tittar aldrig bakåt. Alla skivor är en stämpel över just den tiden och det stället vi befann oss i då. Vi vill inte vara ett arv från en svunnen tid och spelar gärna så mycket nytt vi kan under våra spelningar. Det är klart att vi också spelar lite gammalt och det är oftast valet av gamla låtar som skapar de största konflikterna inom bandet.

Låtarna må vara nya, men soundet är fortfarande samma som det var för 20 år sedan.

- Jag använder fortfarande samma två baser som jag fick av Ozzy Osbourne år 1990, och Jerry använder samma gitarrer han spelade med då. Efter att ha rest flera gånger runt jorden och spelat med samma killar och samma instrument hundratals och åter hundratals spelningar känns det väldigt bekant och hemma att plugga i gitarrerna och dra en gammal låt.

Att ha möjligheten att resa omkring och spela sin musik är inte något Mike tar för givet och han är jätte tacksam över att människor fortfarande vill höra Alice in Chains på konserter. Han ser fram emot att få besöka Finland igen i sommar.

Visst hör man att singeln Voices kommer från samma källa som 90-talets Alice in Chains-hits?

I dag har filmen The Broken Circle Breakdown premiär i Finland. Det är en film fylld med skön bluegrass, så passa på att värma upp med X3M:s egen countrylista. Och fyll gärna på med dina egna countryfavoriter.

The Broken Circle Breakdown är ett belgiskt drama som faktiskt hade världspremiär redan 2012, men som i dag når den den finska publiken.

Filmen nominerades till en Oscar för Bästa utländska film vid årets Oscarsgala, men som vi vet gick priset till La grande belleza från Italien i stället. Men filmmakarna var kanske inte så ledsna ändå, eftersom filmen vann en massa andra fina filmpriser.

Filmen handlar om Elise och Didier och deras kärlekshistoria som börjar väldigt fint och härligt men senare sätts på prov eftersom deras dotter blir sjuk.

Varför så mycket snack om country då? Jo, för att countryn, eller för att vara mer exakt: bluegrassmusik spelar stor roll i filmen. Både Elise och Didier spelar i ett bluegrassband. Hör ni låten i trailern? Det är också första låten på vår spellista. Skribentens egen favoritcountrylåt faktiskt.

Fick du lust att kolla på filmen? Ladda upp med vår digra countrylista. Fick du inte lust att kolla på filmen? Lyssna på vår digra countrylista ändå. Lite country är alltid bra för själen.

Tycker du vi missat någon fenomenal låt? Tipsa gärna, eller fyll på listan själv.

Det är 1970-tal. Peter Lundblad och de andra i bandet kör sin Apache med släp genom ett kallt Helsingfors. I radion hörs Birgitta Ulfsson läsa Vem ska trösta Knyttet? – en upplevelse som kom att föra Peter nära Tove Jansson.

De andra killarna i bilen gick ut för att kissa, men Peter satt kvar i bilen och lyssnade på hörspelet. Peter fäste sig vid berättelsen. Kanske delvis för att hans mamma är finlandssvensk.

Nästa gång Peter Lundblad åkte till Finland hade han med sig en egen musiksättning av Vem ska trösta Knyttet? Han knackade på Tove Janssons dörr, varefter en stor, bred och barsk kvinna öppnade dörren och frågade "Vem är du?". Kvinnan var Tuulikki och Peter fick komma in efter att han visade whiskey-flaskan han hade köpt på båten.

Det hela slutade med att Tove blev förtjust i Peters inspelningar, vilket skulle utmynna i att Peter Lundblad gav år 1978 ut skivan Vem ska trösta Knyttet? tillsammans med Torbjörn Ekblad.

Peter Lundblad besöker Finland hösten 2014 för göra spelningar med Tove Janssons material i och med 100-årsjubileet. Peter Lundblad är mest känd för sommarhiten Ta mig till havet.

Intervjun sändes i Min Morgon 20.5.2014. Programledare: Sonja Kailassaari & Robban Nilsson.

Festivalsommaren närmar sig och festivalerna börjar äntligen ha sina program klara. Här ser du sommarens mest viktiga spelningar.

Ännu kommer det att dyka upp några band här och där, men vi lovar att hålla koll och fylla på artikeln vartefter fler spännande artister bokas till festivalerna.

Juni

Pienet Festarit Preerialla 6 – 7.6 i Vasa
Den lilla punk- och rapfestivalen går in på sitt tredje år, och den här gången har de också knutit några utländska namn till den digra spellistan, nämligen den amerikanska rapparen Spice 1, DJ Plus och svenska L-Wiz. Av de finska namnen är det nog Rico Tubbs, Dubikonna Sound System och Vasa dj:n Iltakaljamies som får folket att dansa allra mest. Kolla in resten av artisterna här.

Popkalaset 2012 Och han lyckas verkligen flirta med publiken. Bild: YLE / Ann-Catrin Granroth

South Park 6 – 7.6 i Tammerfors
South Park är heavyfestivalen som satsat allt på Sverige och USA. På scen ser vi: Europe, W.A.S.P., Skid Row, Shining och H.E.A.T., plus flera fina finska band som till exempel Death Hawks. Kolla in resten av programmet här.

Popkalaset 14.6 i Ekenäs
Popkalaset ordnas än en gång i Ekenäs och upp på scen stiger härliga band och artister som Petter, Satin Circus, Ace Wilder, Norlie & KKV, Krista Siegfrids, Hans On The Bass, Clarissa och Jannike. Här kan du läsa mer om det glada kalaset.

Nummirock 19 – 21.6 i Kauhajoki
Vill du fira midsommaren på ett riktigt hårt sätt är Nummirock valet för dig. Där kan du chilla vid vattnet och samtidigt kolla in bland annat W.A.S.P., Behemoth, The Black Dahlia Murder, Suicide Silence, Deals Death, Iced Earth och finska klassiker som till exempel Stam1na och Stone. Läs mer här.

Provinssirock 2013 Publiken var taggade när The Sounds gjorde entré. Bild: YLE / Petter Sandelin

Provinssirock 27 – 28.6 i Seinäjoki
Tredagarsfestivalen som blev en tvådagarsfestival har mycket fint att bjuda på i år. The Prodigy, Dropkick Murphys och M.I.A. lär få publiken att dansa vilt. Andra band som säkert lockar publiken till sig är Knife Party, Jake Bugg och Nonono. Här kan du kolla in hela bandlistan, som faktiskt inte är klar ännu. Festivalen har lovat att mer är på kommande, och vi väntar med spänning.

Tuska Open Air Festival 27 – 29.6 i Helsingfors
Medan Provinssirock blir kortare blir Helsingfors största heavyfestival längre. Festivalen hålls som vanligt i Södervik, och bland annat Dimmu Borgir, Anthrax, Children of Bodom och Emperor stiger upp på scen. Läs mer här.

Bättre Folk Festival 27 – 29.6 i Karlö utanför Uleåborg
En liten festival med det konstiga namnet ”Bättre Folk Festival”. Här kan du se finska pärlor som Mirel Wagner, Olavi Uusivirta och The Scenes. Du kan också spela pingis, flyga drake, göra tavlor och shoppa på loppis. Vilken härlig festival. Läs mer här.

Juli

Summer Up 4 – 5.7 i Lahtis
En strandfestival med hiphop, reggae och elektronisk klubbmusik. Väldigt somrigt. Njut av artister och band som Sean Paul, Tinie Tempah, Orkidea, Jukka Poika & Sound Explosion Band, Sini Sabotage och Cheek. Med flera. Listan på artister är lång, kolla här.

Jysäri 4 – 5.7 i Jämsä
Gillar du 90-tals musik? Då är det här festivalen för dig. Se band som Scooter , E-Type, Pandora och 2Unlimited äntra scenen. Festivalen har också bokat finska 90-tals storheter som Waldo´s People och Movetron. Här ser du hela listan på band.

Ruisrock 2011. Ruisrock hör till festivalerna som inte släppt några namn ännu Bild: YLE

Ruirock 4 – 6.7 i Åbo
Finlands äldsta festival har hållit igång sedan 1970 och genom åren har den bjudit på en hel del stora namn. I år är inget undantag när bland andra The Offspring, David Guetta, Lily Allen, Bastille och Suede stiger upp på scen. Festivalen har också bokat en massa fina svenska band, som Mando Diao, Veronica Maggio, First Aid Kit och Icona Pop. Här ser du alla band och artister.

Ilosaarirock 11 – 13.7 i Joensuu
Också Ilosaarirock långt ute i öst bjuder på fina storheter den här sommaren. Mest vill vi se Alice in Chains, Ellie Goulding, Haim, Portishead och Mustasch. Och så fyller vi på med lite Haloo Helsinki!, Jenni Vartiainen och Lapko. En bra mix. Fler av artisterna ser du här.

Cykelpiano på Pori Jazz 2013. Bild: Yle/Nicke Packalén

Pori Jazz 17 – 19.7 i Björneborg
Pori Jazz är festivalen som är helt hujseligt dyr, men väldigt kvalitativ. I år har de bokat megastjärnor som Bob Dylan, Patti Smith, James Blunt och Pet Shop Boys. Läs mer här.

Summer Sound Festival 18 – 20.7 i Helsingfors
I festivalen som hålls i mässcentrum i Helsingfors kan du dansa vilt och bekymmerslöst till Avicii, Axwell, Eric Prydz, Steve Angello, Paul Van Dyk, Dvbbs, Blasterjaxx, Noisecontrollers och Orkidea. Det här lär bli ett svettigt evenemang. Här ser du ännu fler av artisterna.

Solar Sound Festival 18 – 19.7 i Seinäjoki
En till festival i Seinäjoki, men lite mindre den här gången. Här kan du se inhemska band som Elastinen, Rico Tubbs & MC Reefer, Stig och Setä Tamu & Kuningas Pähkinä. Festivalen har också bokat rumänska Inna, svenska Adam Tensta och Italobrothers (från Tyskland). Fler artister hittar du här.

H2Ö 18 – 19.7 i Åbo
En ny festival med världens längsta bandlista, som enligt arrangörerna innehåller den inhemska alternativa musikscenens tuffaste namn. Kolla in den här. Besökarna får också njuta av ett tvärkonstnärligt program som innehåller performanser, installationer, workshops och gatukonst.

Rockoff Festival 18 - 26.7 på Åland
I år kommer vi att satsa extramycket på bevakningen från Rockoff, så ifall du är där och råkar se oss - kom fram och säg hej! Struntar du i oss och hellre tittar på band kan du se Mustasch, Laleh, Dregen, Ace Wilder, Medina, Daniel Adams-Ray, Redrama, Ulf Lundell och Lasse Åbergs härliga grupp Electric Banana Band. Här kan du läsa mer om festivalen.

Augusti

Hietskurock 7 – 9.8 i Vasa
En till festival på Sandön i Vasa. Festivalen bjuder på de sjukt tuffa banden: Barbe-Q-Barbies, Girlschool och Ramonas. Andra som underhåller publiken är Pelle Miljoona, Softengine, Fredrik Furu och Santa Cruz. Vi hittar också burleskgruppen Lily Kiss Kiss & Le Rouge Mirage på listan över artister. Här kan du läsa mera.

Flow festivalens kännspaka ballonger. ballonger på flow 2011 Bild: YLE/Catariina Salo

Flow Festival 8 – 10.8 I Helsingfors
Helsingfors hippaste festival har som vanligt knutit till sig en hel hög med stora namn. Vi vill se alla. Åtminstone OutKast, The National, Die Antwoord, Janelle Monáe, Darkside, Blood Orange, Charli XCX, Nina Persson, Paul Kalkbrenner och Kavinsky. Och så Tuomo, Sin Cos Tan och Magenta Skycode också förstås. Läs mer här.

Weekend Festival 15 – 16.8 i Helsingfors
Weekend Festival är väl dansfestivalen nummer ett? Den här sommaren kan du dansa till bland andra Borgeous, Afrojack, Calvin Harris, Martin Garrix, Deadmau5 och Knife Party. Här ser du alla artister.

We Love The 90´s Festival 29 – 30.8 i Helsingfors
Mer 90-tal, ifall du missade Jysäri i Jämsä i juli. Den här gången kan du se Dr Alban, Rednex, E-Type, Gunther, E-Rotic, Captain Jack, Waldo's People, Alexia, Thomas Anders Modern Talking Band, DJ Bobo och Haddaway. Med mera. Läs mer här.

En av den klassiska hårdrockens och metallmusikens största guldstrupar går under namnet Sebastian Bach.

Nej, vi talar inte om en barock-kompositör, utan givetvis om frontmannen i Skid Row, som under åren sedan han lämnade bandet 1996 har fungerat som sångare i många olika grupper och år 1999 debuterade som soloartist. I april släpptes album nummer fem i raden soloalbum under titeln Give ’Em Hell.

Kjell Simosas ringde upp Sebastian för att tala om rockstjärnor och sångteknik.

- Jag använder en speciell teknik när jag sjunger som heter Bel canto, och härstammar från Italien. Det handlar om att jag tränar genom att sjunga specifika stämmor och samma teknik används av allt från Lady Gaga till Christina Aguilera, Tony Bennet och Dee Snider. Det var Bon Jovi som introducerade tekniken för mig genom en sånglärare i New York.

- Min röst har ett eget liv, som ibland känns helt utanför mig själv. När jag lyssnar på den senaste skivan Give ’Em Hell så förstår jag inte hur min röst kan låta som den gör. Om jag tränar i två veckor i sträck förvandlas rösten till konstigt, galet instrument.

Spelar med andra rocklegender

Sebastian fick utan större övertalning Rock and Roll Hall of Fame-bassisten Duff McKagan med sig på den nya skivan.

- Jag ringde upp Duff och bad honom delta. Han frågade vilken typ av musik jag ville göra och då svarade jag bara: oförskämd musik. Duff sa att han kan göra smutsig musik, så vi skrattade och bestämde oss för att göra ett smutsigt, oförskämt album. Och lyssnar man på skivan är det just så den låter.

Diskussionen kommer in på hur det är att vara rockstjärna.

- Termen rockstjärna är något som används flitigt om alla möjliga människor. Det är den ultimata komplimangen i USA. Man kallar presidenter för rockstjärnor… Men det är de ju inte! Man kan kalla någon en ”business rockstar”, eller när ett ishockeylag vinner en Stanley Cup kan de säga att de kommer att festa som rockstjärnor. Det är den bästa titeln man kan försöka uppnå.

19-åriga Victoria Björndahl från Karleby är inte rädd för att ta tag i saker och ting. Får hon inte hjälp så fixar hon det ensam, och det betyder att hon både skriver och producerar sin musik själv. Också musikvideorna gör hon själv.

- Jag har alltid sjungit. Vi har inte så många musikaliska personer inom familjen, så jag började sjunga i skolan. Jag var med i teatrar och jag märkte att folk tyckte om då jag sjöng, säger Victoria Björndahl, som kallas för Vicci (uttalas Viki).

- Jag har alltid velat göra musik, men hade inte möjlighet att hyra in någon som kunde hjälpa mig, så då tänkte jag så här: Jag har en dator, jag måste lära mig hur man gör. Jag har alltid filmat mig själv då jag sjunger för att lära mig vad jag gör fel. Sedan började jag klippa ihop dem. Mitt mixande är så amatörmässigt som det bara kan bli, men jag får ändå ut något av det. Det är inte svårt att lära sig att få ut sina låtar.

Hon tycker det är svårt att beskriva sin musik, eftersom hon lyssnar och inspireras av så många olika stilar.

- Många delar av texterna har jag skrivit redan i lågstadiet. Meningar och sådant som jag sparat och som jag nu kan använda igen. Jag tycker om R’n’B, men också rock. Lite allt möjligt.

Texterna är viktiga

När Vicci pratar om sin musik så betonar hon ofta texterna. Det är de som kommer först, och sedan föds musik efter det. Låtarna handlar om olika händelser i hennes, och andras liv.

- Ibland tänker jag från någon annans synpunkt när jag skriver. Jag har en låt som heter Ugly Lies som inte alls handlar om mig. Det fanns bara en person, inne i mitt huvud, med en historia som folk kan relatera till. Jag kommer inte någonsin att vilja berätta precis varifrån mina låtar kommer, för jag vill att folk får sin egen uppfattning om dem.

Att låtarna överhuvudtaget blir till kan vi delvis tacka skolan och de tråkiga lektionerna för.

- Jag skriver oftast i skolan, på timmen när jag har tråkigt. Ofta skriver jag bara ner fina ord, för att utveckla min engelska. Så kan det också vara gamla texter som jag återanvänder. Jag har många låtar som är halvfärdiga och som det inte blir något av.

Vilka lektioner genererar mest texter?

- Mattetimmarna, säger Vicci och får genast något uttråkat i blicken.

Engelska är språk nummer ett

Låtarna går på engelska, och så kommer det nog också att förbli. Varken svenska eller finska lockar.

- Jag pratar flytande finska, men att skriva på finska är svårare. Nog har jag väl någon gång skrivit på svenska men det har inte riktigt blivit något av det.

Vicci tycker det skulle vara svårt att sjunga på svenska.

- Man får en finare klang med engelska. Det blir så hackigt på svenska, och ännu hackigare på finska.

Musiken känns drömsk, också videorna, och Vicci håller med om att hon är en drömmande och fundersam person.

- Jovisst. Jag lever i min egna lilla värld och ser mina älvor och enhörningar, säger hon och ler stort.

Vicci på Popturné 2014 i Vasa. Vicci på Popturné 2014 i Vasa. Bild: Victoria Björndahl

Bra musik vs. att bli känd

Jag frågar Vicci vad som är viktigare – att göra bra musik, eller att bli känd, och hon svarar utan att tveka.

- Att göra bra musik. Att göra musik som andra kan relatera till. Att göra musik som kan hjälpa andra. Jag tänker på hur mycket musik har hjälpt mig genom svåra tider och också roliga tider. Att skapa en känsla i människor är viktigast.

När jag sedan frågar vem eller vad som inspirerar henne pekar hon genast på sin syster (bloggaren Malenami) och sin bror som sitter en bit ifrån.

- Jag inspireras av människor och naturen. Det låter cheesy men det är sant. Känslor och händelser påverkar mig. Jag försöker fånga ögonblicken i händelserna.

Vem gör den bästa popmusiken?

- En av mina idoler är Matt Corby från Australien. Han är jätteödmjuk och har en fantastisk röst och sångteknik. Han skriver de vackraste låtarna jag vet.

Dansar hellre än bra

Innan intervjun tittar jag på Viccis videor och konstaterar att hon dansar en del. Jag får för mig att dansen säkert ligger nära hennes hjärta, men när jag frågar om det blir hon riktigt förvånad och brister ut i ett stort skratt.

- Vad bra att du fått uppfattningen att jag dansar, men det gör jag inte. Mina två bästa vänner dansar, och de brukar vara med i mina videor. Jag gör någon rörelse med dem, så jag dansar lite grann, men jag är nog inte den bästa dansaren. Jag tycker om att dansa, men det är nog inte det vackraste att se på.

Hur ska du göra för att erövra världen?

- Det är inte viktigt att bli känd … Bara att folk kommer fram och tackar är så fint. Folk har kommit fram till mig och sagt att de lyssnat på mina låtar. Det är stort. Självklart vill jag satsa på musiken och jobba med det i framtiden, men inte har jag någon stor plan.

En liten plan tycks Vicci ändå ha eftersom hon nu har några studiosessioner inbokade i Helsingfors. Hon har också tänkt fixa ihop fler musikvideor, och kanske skriva några sommarlåtar.

Nu tar Vicci studenten, och hon längtar verkligen efter friheten som följer.

- Jag hoppas att jag kan flytta från Karleby så snabbt som möjligt. Jag vill spara ihop lite pengar så jag kan resa till Australien, eller någon annanstans. Jag vill bort. Jag har bott här hela mitt liv, så nu vill jag ut och äventyra.

Inspirerade av Staffettkarnevalen bad vi er bidra med den bästa jogginglåten. Vi samlade också ihop låtar på X3M:s redaktion och slängde med dem. Här kommer en salig blandning av musik att knäppa igång i hörlurarna när du beger dig ut på din löprunda.

Idag och imorgon sysslar stora delar av Svenskfinland med löpning på Olympiastadion i Helsingfors. Därför blev vi inspirerade att plocka ihop en gemensam joggingspellista tillsammans med er.

Vi kunde snabbt konstatera att en del löpare behöver aggressiv musik för att de ska orka vidare (Rage Against The Machine). Andra löpare vill gärna lyssna på något roligt, peppande och dansant (Emilia Torrini och Beyoncé). Och sedan finns det ännu dom som som lyssnar på musik med ganska långsamt tempo (Ted Forsströms låt till och med heter Walking!).

Så här har du två timmar och 40 minuter av löpningsmusik. Då är det bara att dra på sig trikåerna och doijorna och sticka iväg!

Vill du veta vilken redaktör som bidrog med vilken låt så kan du se listan längst ner i artikeln.

Anka Granroth: Kanye West - Black Skinhead

Magnus Hansén: Robin Thicke - Blurred Lines och Dropkick Murphys - I´m Shipping of to Boston

Nicke Aldén: E-Type - True Beliver

Ankka Alanen: Rage Against The Machine - Bulls on Parade

My Tengström: American Authors - Best day of my life

Isa Mårtenson: Beyoncé - Run the World

Frida Lindholm: Magnus Uggla - Nitar och läder

Lucas Dahlström: Jet - Are You Gonna Be My Girl? och Plastic Bertrand: Ca Plane Pour Moi

Kia Svaetichin: Major Lazer Bumaye Watch Out For This (Bumaye) feat. Busy Signal och Kanye West - Black Skinhead

Fredrika Lindholm: Jessie J - Domino

Ted Forsström: Dodos - Walking

Janne Grönroos: Matt Hires - Restless Heart och The Red Jumpsuit Apparatus - Face Down

Tommy Nordlund: Florrie - Shot You Down

Kjell Simosas: Jamiroquai - Canned Heat

Johanna Lindh: Prodigy - Firestarter

Muffe Fagerholm: Lady Gaga - Edge Of Glory och Veronica Maggio - Jag Kommer

Den bejublade musikshowen Från Nykarleby till Hon-i-Lule lever vidare. Flera föreställningar utlovas i höst och 60-tals låtarna finns nu också på skiva.

Stephan Nyman & Company utmanar på Danslistan med Vi ska gå hand i hand.

Responsen efter de fem föreställningarna på Scala i Nykarleby i vintras var överväldigande. Publiken gillade gängets nostalgitripp tillbaka till 60-talet. På skivan hittar vi låtar som Strangers in the night, Diana, Oh Carol och många fler.

Utmanarlåten på Danslistan är svensktoppshiten med Gunnar Wiklund 1968. Dunja, du hette den tyska schlagerdängan i original, på svenska blev det Vi ska gå hand i hand.

Men vem är Stephan Nyman?

- Han är född i Vasa, uppvuxen i Nykarleby och flyttade till Sverige i tonåren tillsammans med sin familj. Precis som så många andra i österbotten, konstaterar Frej Högdahl, kapellmästare i Stephan Nyman & Company.

Själv spelar Frej gitarr och keyboard på skivan och i showen. Till vardags hör han till dansbandet Nilzons.

- Stephan hade i ett par år gått och funderat på att göra nånting med anknytning till uppväxten och hur det var i lilla Nykarleby då på 60-talet, berättar Frej. Stephan har alltid sysslat med sång och musik. Han har spelat i olika orkestrar och upplevt turnélivet.

Så han tog kontakt med Juthbacka Teaterförening och tillsammans skapade de föreställningen med musik och monologer.

Förutom Frej Högdahl engagerades musikprofilerna Tom Käldström, Måns Aldén och Fredrik Lönnqvist från Tommys.

Och succén var given. Publiken stod i bänkraderna och kastade både blommor och trosor (!) upp på scen efter showen.

Skivan innehåller 13 av låtarna från showen. För arrangemanget står Tom Käldström och Frej Högdahl.

Och för sången - Stephan Nyman. Med en skolad röst, med dansbandsbakgrund och med tidigare samarbete med Glenmarks på meritlistan.

Så veckans finlandssvenska utmanare är musik från österbotten av bästa slag och en låt som alla kan sjunga med i.

Häng också du med i röstningen på Danslistan!
I Vega på söndag kl. 14.06 och tisdag kl. 13.03.

Idag på fredag släpps Clarissas nya singel Lies. Låten som från början skulle bli en glad sommarhit förvandlades under processen till något helt annat.

- Vi fick inte riktigt till det, berättar Clarissa som för bara några veckor sedan satt i studion i Stockholm och funderade på låtidéer med låtmakarna Oscar Nyman och Joel Isaksson.

Men efter att ha lyssnat på lite 60-, och 70-tals disko kom ackordföljden, och på en enda dag föddes hela låten. På bara tre dagar var singeln inspelad och mixad.

Om Clarissa själv får beskriva låten med tre ord väljer hon:

- Fräsch, mogen och pop.

Lyssnar man på låten kan man nog inte ana att det här är ett tredagarsprojekt.

I sin låtlista har Niclas med sången som han sjöng med sin dagistant, minnen från utbytesåret i USA, musik me musikläraren från skoltiden och lite romantik från studietiden då han träffade sin fru.

Jag är 46 år gammal och bor i Jakobstad. Jag är född i Ekenäs där jag tillbringade mina barndomsår innan det bar av till studierna på annan ort. Jag jobbar idag med försäljning och reser en hel del runt i världen.

Jag lyssnar alltid på musik då det är möjligt. Idag med den nya tekniken har detta blivit mycket lättare. Min musiklista består av olika musikstycken från mina tidiga år ända till förra sommaren.

Musik från dagis- och skoltiden

De första två låtarna är från min barndom. Vi skall gå hand i hand sjöng jag med min dagtant i början på 70-talet när hon förde mig hem. Den andra sången är en sång jag fick önskad av mina storasystrar i barnens gåva med toner.

Sedan kommer låtar från ungdomstiden i Ekenäs. Vi pratar om åren 1978-1984. Från svensk popmusik till finsk ungdomsrevolt. En viktig milstolpe i mitt äget musikintresse var förstås Paul Oxley´s Radio el. som de senare hette Paul Oxley´s Unit. Två av bandmedlemmarna hade jag som musiklärare Kjell Ekholm och Björn Åkerberg. Fast man inte erkände det då men deras musiksmak och uppmuntran att lyssna och spela musik har påverkat mig mycket.

Bruce hittades under utbytesåret i USA

Under gymnasietiden åkte jag på ungdomsutbyte till USA. Året är 1985. Det stora musikåret med LiveAid. Mitt tycke för Bruce Springsteen och E Street Band väcktes då. Ända sedan dess har jag lyssnat på deras musik och varit på deras konserter. Det fanns även det året en känsla i USA att man kommit över skammen från Vietnam kriget som slutat 10 år tidigare. Någonting jag inte riktigt förstått förrän jag upplevede det på nära håll.

Romantik och raggarträff

Balladen i min lista är tillängnad min fru som jag träffade i Åbo under studietiden. Denna låt av Roxette blev känd med filmen Pretty Woman under samma tid. Vi såg filmen tillssammans många gånger och den gör en på gott humör.

Efter studietiden flyttade vi sedan till Sverige. Där skulle vi stanna bara i några år men det blev hela 7 år innan vi återvände till Finland. Jag hade en arbetskollega som gillade Hurriganes över allt annat och då jag även hade lyssnat på dem i slutet av 1970-talet uppleved de en
renässans för mig. Raggarträff i Västerås juli 2001 i en 1952 års Cadillac Fleetwood med Hurriganes musik. Det är något man aldrig kommer att glömma.

Jag har alltid gillat Eurovision och 2006 gick det äntligen vägen för Finland då Lordi tog hem segern i Aten år 2006.

Varje år på någon större konsert

De tre sista låtarna är från oilka konserter min fru och jag varit på. Vi har under åren vi bott i Jakobstad, varje sommar besökt några live konserter i Finland. Jag har plockat med tre stycken.
Madonna – I Helsingfors på Busholmen 2009 med 85 000 åskådare. VAU !!
Timbuktu – I Jakobstad 2012. Hela familjen med för första gången.
TOTO – I Jakobstad 2013. Över 10 000 på Centralplanen. Tack JARO !!

Jag hoppas ni gillar någon låt av min musik och med dessa låter önskar alla lyssnare en riktigt skön sommar.

Måndagen den 26.5.2014 kl 19.30 och söndagen den 16. kl 8.05

1. VI SKA GÅ HAND I HAND – Alf Robertson
2. ATT HA EN LILLEBROR – Mats Winqvist
3. MARIE – Magnum Bonum
4. ANOTHER HEARTBREAK – Paul Oxley’s unit
5. MOOTTORITIE ON KUUMA – Pelle Miljoona
6. BORN IN THE U.S.A – Bruce Springsteen
7. IT MUST HAVE BEEN LOVE – Roxette
8. IT AIN’T WHAT YOU DO – Hurriganes
9. HARD ROCK HALLELUJAH – Lordi
10. LIKE A PRAYER – Madonna
11. FLICKAN OCH KRÅKAN – Timbuktu
12. HOLD THE LINE – Toto

Finlandssvenskarna har klarat sig bra i Tävlingen För Ny Musik (UMK). Ska vi försöka hålla den trenden också nästa år? Nu är det dags att börja skriva en riktigt bra låt för UMK 2015. Vinnaren uppträder som Finlands representant för hundra miljoner tittare i Eurovision Song Contest i maj nästa år.

Har du ett band och drömmer om ära och berömmelse? Då ska du nu börja skriva en låt eftersom den ska vara färdig att skickas till Yle i början av september. Då börjar man nämligen söka efter nya låtar till Tävlingen För Ny Musik. Vinnaren får representera Finland i Eurovision Song Contest i Österrike.

Softengine som vann UMK 2014 kom på en fantastisk elfte plats i ESC i Köpenhamn i maj. Bandet har också fått ett skivkontrakt och turnérar flitigt under sommaren. Krista Siegfrids kammade hem vinsten i UMK 2013 och vår egen Pernilla Karlsson i UMK 2012.

UMK-formatet ändras en del till nästa säsong. Alla program kommer att vara direktsända och den största förändringen är att nästa säsong inte kommer att ha några domare, berättar producenten för UMK Anssi Autio.

Ni har hela sommaren på er att skriva en succélåt. Vi hejar på er!

Reglerna för UMK hittar du här.

Kolla videoklippen för att se Softengine uppträda med sin demoversion inför UMK-domarna och hur blev det på den stora ESC-scenen. Vi får kalla kårar.

Imorgon blir det Sonisphere-festival på Sandudds badstrand i Helsingfors. Huvudakt är ingen mindre än Metallica och också andra metallkungligheter som Slayer, Mastodon, Danzig och Ghost kommer att underhålla den tunga musikens vänner under onsdagskvällen.

Men en konsert av den här storleken orsakar också en del problem. Inte minst för att stranden ligger intill Sandudds begravningsplats.

Under förra årets Rock the Beach-festival stördes jordfästningar av den höga volymen och av festivalbesökare som irrat in på gravgården för att lätta på trycket. Då spelade bland andra Satan Takes a Holiday under en urnnedläggning. I år betalar arrangörerna för vakter också på begravningsplatsen.

Respektera stället du rör dig på

Att metall inte faller alla i smaken och att Ghost-låtar som Body and Blood eller Depth of Satan’s Eyes kan orsaka svårmod under en begravning kan man ju förstå. Därför kommer alla onsdagens välsignelsetillfällen ske intill Gamla kapellet i utkanten av begravningsplatsen.

Då man rör sig på en begravningsplats är det bra att komma ihåg att visa respekt för andra som vistas där. Även om många gravgårdar (som exempelvis Sandudds begravningsplats) idag betraktas som parkområden är det inte okej att väsnas eller låta sin hund springa fritt där.

En vanlig missuppfattning är att man inte får röka, cykla eller jogga på en begravningsplats, eller att hundar inte skulle vara välkomna. Saken har diskuterats av inrikesministeriet men idag finns inga sådana förordningar.

För ett par veckor sedan, på Billboard Music Awards, dök plötsligt Michael Jackson upp i form av ett hologram för att underhålla i mellanakten.

Den nya skivan Excape släpptes några dagar tidigare och MJ har plötsligt igen en gång klättrat upp på listorna nästan fem år efter att han dog i en överdos på läkemedel år 2009.

Queen vill ju inte vara sämre och släpper i år en skiva med sin legendariska sångare Freddie Mercury, som dog i sviterna av aids år 1991.
Enligt bandets gitarrist Brian May har gruppen hittat ljudband från 80-talet med låtar som aldrig tidigare publicerats.

- Vi hittade några stycken där Freddie sjunger och vi alla spelar, berättar Brian i en radiointervju med BBC.

Skivan Xscape skall ha irriterat bland annat The Black Keyes som också släppte en ny skiva i samma veva. De tyckte tydligen inte att det är helt okej att redan döda artister kommer och kniper listplaceringar framför näsan på nu existerande artister. Vad tycker du?

Unga musikprofilerna Kristian Meurman (bilden) och Amanda Oscarsson testas på Danslistan. De debuterar med duetten Tur att jag har dig. För Kristian är det dessutom debut på svenska. Blir de Danslistans yngsta artister?

Kristian Meurman blev känd för det finska folket genom Idols år 2007. Han sjöng sig till final och kom slutligen på fjärde plats i tävlingen.

Efter det släpptes första albumet, Enskiaskeleet och Meurman har hittills hållit sig till låtar på finska.

Amanda Oscarssons debutskiva Så olika kom 2012 och låten Sviker aldrig dig låg inne på dåvarande Vegalistan. Amanda är en ung helsingforstjej som stått på både teater- och musikscenerna sen riktigt liten flicka.

Nu utmanar Kristian och Amanda med låten Tur att jag har dig, skriven av Kristian.

Veckans svenska utmanare kommer från Tollarp i södra Sverige. En duo som kallar sig Tyttiz.

Tyttiz var en gång ett helt dansband, men nuförtiden är det paret Tytti och Kenneth Juhlin som gör musik ihop. Nya skivan heter Äkta pärlor och utmanarlåten är Tova Carsons örhänge Jag måste ge mig av.

Från Norge utmanar sympatiska bandet Vestlandsfanden. Här blir det mer countryinspirerat med frontfiguren Reidar Brendeland och hela hans gäng. Utmanarlåten heter Sitt heilt i ro, en text med många goda poäng.

Carisma fortsätter i topp, tätt följd av Cecilia Kyllinge.

Veckans nykomlingar är Stephan Nyman & Company från musikshowen Från Nykarleby till Hon-I-Lule samt norrköpingsbandet Jontez.

Häng också du med i röstningen på Danslistan!
I Vega på söndag kl. 14.06 och tisdag kl. 13.03.

Jag tyckte litet synd om alla företagare som släpat sumobrottningsdräkter, klätterställningar och andra somriga festivalaktiviteter till Sandudds sandstrand. Visst var det en och annan som vågade klä sig i de vadderade dräkterna och brottas i ringen, men de allra flesta försökte hitta ett lämpligt vind- och regnskydd. Som tur värmde banden bra blöta festivalbesökare.

Det var scheiss wetter, men det kan inte hjälpas. Sandstranden är dock ett bra ställe att ordna stora konserter på. Det slutgiltiga besökarantalet var 28 000 personer.

Nergång i besökarantal

Sonisphere 2009 i Björneborg var Finlands största konsert genom tiderna med 60 000 människor. Madonna slog det ett par veckor senare i Helsingfors med 85 000 besökare. 2010 spelade inte Metallica utan Iron Maiden var huvudartist i Björneborg och på två dagar kom 70 000 personer. Det var det året då en person omkom i stormen som slog till på området. Mötley Crüe och Iggy & the Stooges fick inhibera sina spelningar. 2011 såldes endast 12 000 biljetter när Slipknot var huvudartist i Helsingfors. 2012 såldes 47 000 biljetter när Sonisphere med Metallica ordnades i Fiskehamnen. 2013 var det paus.

Bra arrangemang

Jämfört med 2012 var årets Sonisphere på alla sätt en bättre arrangerad och planerad tillställning. Ju äldre jag blir, desto mer kräsen blir jag med arrangemang. Med tanke på publikmängden fungerade allting smärtfritt och det var en bra lineup också. Jag överlevde t.o.m. den ”goda” festivalmaten och bajamajabesöken. Just och just, men i varje fall.

Danzig var bäst

Men strunt i detaljerna. Dagens höjdpunkt var utan tvekan Glenn Danzig. Efter Mastodons sega set (varför får de alltid spela på alla stora tillställningar?) klev Danzig upp på scen och var rakt igenom stentuff från början till slut. Det var uppenbart att Glenn menade mean business. Trots att han slintade på den våta scenen direkt när han började. Antagligen väckte han åtal mot scenkonstruktionen efteråt...

Danzigs set hade betoning på de första soloskivorna men jag klagade inte över att få höra Dirty black summer m.fl. i duggregnet. Jag t.o.m. kunde komma ända fram till scenkanten på strandens sida och se den stora mannen på riktigt nära håll. Kanon!

Första bandet Gojira missade jag men mina egna favoriter Ghost hann jag se. Tyvärr spelade de ett så kort set att man skulle ha missat dem om man hade blinkat. Bra om de spelade ens 25 minuter. Ritual blev borta, men åtminstone fick jag höra Stand by him. Roky Erickson-covern If you have ghosts hade jag också gärna hört.

Slayer hade jag inte så värst höga förväntningar om. Redan före trummisbråken och Jeff Hannemans död har Slayer de senaste gångerna jag sett dem gått på tomgång och rutin. Danzig klådde Slayer 6-0. Men visst är det roligt att titta på Kerry Kings blodiga gitarr och höra alla klassikerna från Raining blood till Dead skin mask. Men ingen orsak att tränga sig närmare scenen.

Metallica Bild: Lasse Arkela / Live Nation Finland

Nostalgisk Metallica

På grund av uppenbart viktiga och brådskande förehavanden på området hade jag inte märkt hur markant publikmängden ökat framåt kvällen. När det legendariska Ennio Morricone-introt körde igång insåg jag trängseln och områdets begränsningar. Den slutgiltiga stationeringen blev under några träd på en klippa med begränsad sikt mot scenen.

I Fiskehamnen 2012 inledde de strongt med några gamla thrash-klassiker men sedan drog de hela svarta albumet i omvänd ordningsföljd mitt i setet. Det var en trög och trist upplevelse. Först efter Enter sandman kom det igång igen, men litet för sent. Som tur slapp vi det i år.

Önskelåtar

Nu turnerar Metallica med sin ”By request”-idé där biljettköparna får rösta fram sina favoritlåtar varav de spelade en bunt. Överlag bjöd setet inte på så många överraskningar, men det var en fungerande blandning av låtar från närmast 80-talet. Några lyckliga fans fick presentera röstningslåtarna på scenen och därför fick vi höra bl.a. The frayed ends of sanity och som nästsista låt som en pigg överarraskning Whiskey in the jar.

Metallicas musicerande var ställvis litet slarvigt men de som vill höra klockrent spel kan väl gå och se på Dream Theater. Vill man spela luftgitarr, stöta på brudar/killar och slåss med ordningsvakter så går det lika bra till tonerna av en rostig Blackened.

Nyaste låten Lords of summer satt prima bland klassikerna. Antagligen den bästa låten se gjort sedan, tja, The memory remains. Även om sommar- och väderherrarna helt tydligt glömt att sätta väckarklockan på just den här dagen.

Sonisphere by request

Till sist en koll hur det gick med min egen request-lista inför Sonisphere:

1. Lords of summer CHECK
2. Scribblerapporteringen fungerar CHECK
3. If you have ghosts
4. Inget regn
5. Black magic CHECK
6. Fight fire with fire
7. Glenn Danzig inte hoppar inte ner från scenen och slår ihjäl mig. CHECK
8. Until it sleeps
9. Dirty black summer CHECK
10. Jag undviker magsjuka av grillkorven och den “exotiska” woken. HMM...
11. Jump in the fire
12. Att Slayer i dagens läge levererar. Ens litet. HMM...
13. Jag hittar en ny svart T-skjorta.
14. Last caress (Metallica & Glenn Danzig duett)
15. Ingen ficktjuv far iväg med mina pastiller CHECK
16. Jag träffar trevliga bekanta CHECK
17. Jag kommer snabbt och torr om fötterna hem efteråt.

(Korrigering i artikeln: Slayer spelade visst också Black magic!)

Den här veckan har både Redrama och Molly Rosenström släppt nya musikvideor. Vilket sammanträffande. Vi tar oss en titt på dem.

Vi älskar musikvideor. Vilken tur att hela två stycken finlandssvenska artister släppt nya videor den här veckan.

Redrama

Redramas nya låt Now tog sig in på X3M:s spellista den här veckan, och nu kommer också videon. Now är den femte singeln från albumet Reflection, och Redrama fortsätter med sina snygga och storartade videor. Den här gången rör han sig på öppna vidder och berg, vid ruiner, fyrar och vulkaner. Kolla själv. Mycket snyggt.

Molly Rosenström

Molly Rosenströms nyaste countryinspirerade singel Half Life har också fått en video den här veckan. Låten finns med på debutalbumet Stardust, som släpptes i april. Videon ser ut att vara inspelad en solig dag på Sveaborg och vi älskar verkligen låten. Allt ser mycket mysigt ut, men eftersom träden inte ännu har fått några löv undrar vi om inte Molly och dansarna frös väldigt mycket i sina shorts och linnen? Allt för konsten, eller hur? Bra kämpat där.