När ensemblen Silent Opera tar sig an Leoš Janáčeks opera om den listiga lilla räven bär publiken hörlurar och blir en del av konstverket.
Den 49:e upplagan av Helsingfors festspel sparkade igång i torsdags, och bland de första evenemangen som ägde rum var en uppsättning av den tjeckiska kompositören Leoš Janáčeks omtyckta opera om den listiga lilla räven.
Det Londonbaserade operasällskapet Silent Opera intar VR:s gamla industrihall Bruno i Vallgård med föreställningen Vixen som baserar sig på Janáčeks opera, men som lyfter verket till en helt ny nivå i form av upplevelseteater där publiken bär hörlurar och blir en del av konstverket.
En opera om fångenskap och frihet
Leoš Janáčeks opera Den listiga lilla räven utspelar sig i skogen där djuren lever bus allt medan skogsvaktaren tar sig en tupplur. Plötsligt väcks skogsvaktaren av en groda som hoppar i hans famn tätt följd av en liten rävunge. Skogsvaktaren tar rävungen tillfånga, men så småningom lyckas den listiga lilla räven slita sig fri och rymma till skogs. I skogen stöter hon på en snygg rävhane som hon bildar familj med.
Skogsvaktaren, byprästen och skolmästaren träffas på krogen för att dricka och minnas sitt livs kärlek, den underbart vackra romska flickan Terynka som förlovat sig med tjuvskytten Harasta.
Harasta skjuter den listiga lilla räven för att låta sy upp en päls i bröllopsgåva till sin älskade Terynka.
Skogsvaktaren känner igen räven på pälsen och går till skogs för att sörja över sin förlorade lilla räv. Där blir han överrumplad av ett av den listiga lilla rävens barn och så är cirkeln sluten.
Operan handlar om fångenskap och frihet, om längtan och förlust, om livets gång och pånyttfödelse.
Räven flyttar från skogen till rännstenen
I föreställningen Vixen är scenen en urban vildvuxen skog. Här rör vi oss i undervegetationen på Londons bakgårdar och i rännstenen där vi stöter på tilltufsade gatumusikanter och vilsna tonåringar som rymt hemifrån.
Den rödhåriga tjejen Vixen irrar planlöst runt på gatan i jakt på ett krypin när ”skogsvaktaren”/föreståndaren för ett fosterhem tar hand om henne.
Vi förflyttar oss rent konkret från de trånga gränderna till ett skyddshem där vi, liksom Vixen, får tak över huvudet, blir omhändertagna och ompysslade av människor som vill oss väl.
Men rävflickan Vixen känner sig snart fångad, trängd och utsatt i familjehemmet och hon flyr tillbaka till gatan där hon bosätter sig i en lya med plastskynken som skydd för väder och vind.
En föreställning som bjuder på överraskningar
Föreställningen Vixen kan beskrivas som en immersiv visuell upplevelse där publiken rent konkret tar steget in på scenen och blir en del av handlingen.
Musikerna och solisterna rör sig runtomkring oss och till en början känns det lite som att vara med om en flash-mob där vem som helst när som helst och var som helst kan börja spela på klarinetten, greppa fiolen eller stämma upp i sång.
I hörlurarna hör vi musiken som i hög grad består av Janáčeks klassiska opera, men musiken har därutöver kryddats med olika effekter och ljudmattor.
Vixen är en individuell upplevelse som sker i ett kollektiv där vi i publiken rör oss från rum till rum samtidigt som vi följer den listiga lilla räven i fotspåren.
Som publik känner man av en förhöjd närvaro: vi blir vi mycket medvetna om varandra när vi slår oss ner i luggslitna soffor och kuddar runtom i lokalerna, vi ser varandra i ögonen, vi noterar varandras minspel och kroppsrörelser. Vi blir också en del av den berättelse som musikerna och sångarna framför – de är inte distanserade uppe på en operascen, utan här mitt ibland oss.
Opera för såväl nybörjare som förståsigpåare
Rollen som den fräsiga Vixen görs av sopranen Rosie Lomas, som förutom att hon besitter en makalös sångröst har en nervig närvaro på scengolvet som håller publiken i sitt grepp från första stund.
Barytonen Ivan Ludlow gör rollen som ”skogsvaktaren”/fosterhemsföreståndaren med en väl avvägd balans mellan nonchalans och elegans. Också de övriga musikerna/sångarna gör helhetsupplevelsen till en lyckad och fräsch uppdatering av Leoš Janáčeks klassiska verk.
I en intervju har chefen för Silent Opera, Daisy Evans, sagt att man med denna form av nyskapande opera/teaterföreställningar vill locka ny publik till operan, och man hoppas att publiken också hittar vägen till de ”riktiga” operahusen.
Jag är övertygad om att Vixen tilltalar såväl en publik som inte tror sig tycka om opera eller som inte har särdeles stor erfarenhet av opera, men också den del av publiken som kan sin Janáček, eftersom föreställningen lyfter verket till helt nya nivåer.
Den finländska publiken kan lägga bakom rävörat att vår egen Nationalopera de facto sätter upp Leoš Janáčeks Den listiga lilla räven i höst.
Vixen är en samproduktion mellan den Londonbaserade Silent Opera-ensemblen och Helsingin Koominen Ooppera och föreställningar ges t.o.m. söndagen den 20 augusti på kulturcentret Konepaja Bruno i Vallgård i Helsingfors.