Efter Gyllene Tider och en soloskiva så var Per Gessles karriär på dalande men den riktigt stora framgången stod och lurade bakom knuten. Och det blev en utbyteselev från USA som blev den sista nyckeln till världssuccén för Roxette. Men det var inte alltid så lätt för honom att få Marie Fredriksson med på noterna.
De hade känt varann allt sedan 1981, då Marie Fredriksson var medlem i bandet Strul och Gyllene Tider hade slagit igenom. Båda banden hade sina övningsutrymmen i samma hus i Halmstad men enligt Fredriksson var det stor skillnad mellan banden och det gällde inte enbart musiken.
- De hade en fin replokal med ordning och reda och en heltäckningsmatta som gick upp på väggarna. Strul hyrde grannlokalen som mer såg ut som en vanlig replokal, med en enda röra av ölburkar och fimpar, skriver Fredriksson i sin utmärkta självbiografi, Kärleken till livet.
Och mitt intryck från boken är att Marie Fredriksson under den tiden var väldigt bohemisk. Hon var också medveten om att Gessle tyckte att hon rörde sig i aningen ”flummiga kretsar”. Medan hon tyckte att han var lite av en ”mammas pojke” som alltid hade pengar och var otroligt pedantisk.
Det var ju ett rent helvete då vi skulle spela in den låten
Small Faces gav grunden
Men redan då fann de varann musikaliskt. Låten Tin Soldier med Small Faces blev deras minsta gemensamma musikaliska nämnare.
Och lyssnar man riktigt noga så finns där vissa sound och melodislingor som senare blev något som kännetecknade Roxette. Det var en viss råhet i det sätt som Steve Marriott brukade sjunga och det kunde också Marie få fram i sin röst.
- Vi bara skrek i kapp hur fantastisk vi tyckte att den var. Det är ett starkt minne, att Per Gessle och jag förstod varandra genom den låten, skriver Fredriksson.
Och då jag träffar Per Gessle i Stockholm i mars i år för att prata om hela hans karriär så kommer vi så småningom in på Roxette och då berättar Per en detalj som jag inte tidigare hade varit medveten om. Det visade sig att Marie hade väldigt starka åsikter om vilka låtar som hon kunde tänka sig att sjunga.
- Alltså i Roxette historien finns det ju verkligen massor med låtar som Marie verkligen har sagt NEJ till. Som när jag kom med Real sugar eller How do you do, det är absolut inte Maries musik säger Per och skrattar.
Vägrade sjunga The Look
Då Gessle skrev hitlåten The Look så hette den ursprungligen He´s got the look och texten var skriven för henne. Men hon vägrade att sjunga den för hon kände att den inte var något som hon ville ge sin röst till. Istället kom hon in i refrängen vilket gjorde att låten fick ett helt nytt lyft.
Men det finns också låtar som Fredriksson inte alls gillade då Gessle spelade upp sina demoversioner men som hon ändå sjöng och som senare har blivit hennes favoriter.
- Hon hatade Dangerous men då vi pratade nyligen så sa hon att hon tycker att den är en av de bästa Roxette låtarna. Men det var ju ett rent helvete då vi skulle spela in den låten, säger Gessle och suckar.
Och i följande andetag avslöjar han hemligheten med solistskapet i Roxette.
- Om du lyssnar på låtarna så är det faktiskt så att alla låtar som jag sjunger är nästan alltid låtar som Marie inte har haft lust att sjunga, så enkelt är det.
Jag tänkte va´ f-n det här fungerar inte men då var det ju för sent.
Alla trodde det var Marie som var Roxette
Men det finns ett undantag. Joyride ville Gessle själv sjunga och de var helt överens om det beslutet. Enligt honom var idén med Roxette följande:
Han skrev låtarna och var motorn och Marie skulle vara sångerskan och frontpersonen. Men det fanns också stunder då han ångrade att de hade valt namnet Roxette.
- Vi kom inte på något bätte, kanske Marie och Per? (skratt). Efter några år tyckte jag att det var ett ganska idiotiskt namn för många trodde ju att Marie hette Roxette och jag ungefär bar hennes kläder. Jag tänkte va´ f-n det här fungerar inte men då var det ju för sent.
I sin självbiografi så bekräftar också Marie Fredriksson att Gessle var frustrerad över namnet. Och hon ger ett exempel. På en tillställning med en massa andra stjärnor så hade Tina Turner plötsligt fått syn på henne och ropat:
- Come and sit with me, Roxette.
Brutet ben och utbyteselev blev nyckeln till USA
Roxette hade sålt hyfsat med skivor i Sverige men det stora genombrottet lät ännu vänta på sig. Och som vanligt så hade slumpen också här ett finger med i spelet.
Man påbörjade inspelningarna av albumet Look Sharp våren 1988. I studion fanns musiker som hade medverkat på deras tidigare låtar men Gessle var inte alls nöjd med resultatet den här gången. Samtidigt så bröt den legendariska teknikern på EMI, Alan Suurna, benet och det gav Gessle en möjlighet att helt ändra på upplägget.
Han bad Anders Herrlin, som han hade spelat med i Gyllene Tider att komma med i teamet. Herrlin hade lärt sig en hel del om programmering i studion och plötsligt så hittade de just det sound de var ute efter i den digitala världen. Han blev plötsligt tekniker för skivan. Så ut med musikerna och in med datorerna. Men det blev ändå en musiker som satte sin egen prägel på skivan och blev vad man kunde kalla pricken på i:et.
- Jonas Isacsson kom in med sin punch-gitarr och det blev ett helt eget sound, berättar Gessle.
Och även om skivan sålde bra i Sverige så var drömmen ännu att slå igenom i USA. Men skivbolaget där hade inget större intresse av Roxette och tydligen hade de också glömt bort Abbas framgångar drygt tio år tidigare. Motiveringen att inte ge ut skivan där var att bandet kom från Sverige och att de inte skulle bli spelade på amerikansk radio.
Framgångarna kunde ha uteblivit om det inte hade varit för utbyteseleven Dean Cushman som hade studerat datavetenskap i Borås. Då det var dags att återvända hem till Minneapolis så hade han Look sharp skivan med sig i bagaget.
Då fanns det inget Google så de kunde ju hitta på vad som helst.
Väl hemma så besökte han radiostationen KDWB och bad dem spela albumet. Han lämnade den kvar där men hörde aldrig någon låt från den.
Så efter en vecka gick han tillbaka för att hämta sin skiva och då fick programchefen på stationen dåligt samvete och bad Cushman att vänta medan han lyssnade på skivan. Öppningslåten var The Look och på kanalen kunde man genast konstatera att det är en given hitlåt.
Snabbt kopierade man upp låten på band och skickade till andra radiostationer så de facto hade Roxette en radiohit i USA trots att man inte ens hade en skiva som var utgiven där.
Det dröjde inte så länge så vaknade också skivbolaget och totalt hade Roxette 4 stycken låtar som gick upp på första plats på listan. Och då USA var segrat så öppnade sig dörrarna också till alla andra länder.
- Då The Look hade blivit etta i USA så marknadsförde dom oss som ett amerikanskt band när skivan lanserades i England. För om de hade sagt att det var ett svenskt band så hade inte engelsk radiokanal spelat den så vi var ett amerikanskt band i några månader och då fanns det inget Google så de kunde ju hitta på vad som helst, säger Gessle och skrattar.
Fokus på Per Gessle del 3 i Yle Vega onsdag 9/8 kl 20.03 och i repris lördag 12/8 kl 13.03 samt på Arenan i en månad.