Inte kan väl tjejer spela rock? Idag låter den frågan säkert absurd, men det fanns en tid när den ställdes på allvar. Den här serien beskriver vilken självklar, krokig och viktig del kvinnor haft i västerländsk populärmusik från och med 1950-talet till idag.
Rockmusiken föddes på 1950-talet och sågs långt som en manlig grej. Det var grabbarna som skulle göra rockmusik och tjejerna som trånande skulle dansa och digga. Inte själva lira.
Elvis Presley och The Beatles stod på scenen medan flickorna skrek i publiken - ungefär så såg det ut.
I synnerhet businessidan av rockbranschen var männens domän. Det var män som styrde och ställde. Det var män som ledde skivbolagen och som bestämde vilka band och artister som skulle få ge ut skivor. Som även de mestadels var män. Eller om det var en kvinnlig artist fanns där ändå oftast någon man i bakgrunden.
Men rockhistorien är också full av starka, sköra, poetiska och självständiga kvinnor som vågat gå emot den manliga dominansen och gått sina egna vägar.
Kvinnor som varit med om att forma rockmusiken ända från början och fram till idag. Kvinnor som gjort det på egna villkor utan att ge avkall på sina visioner. Och som därmed gjort stort intryck på populärmusiken överlag och gett oss nya musikaliska dimensioner.
Vissa av dessa kvinnor är mer kända, andra mindre. Men alla har de varit med om att sätta sin personliga prägel på musiken. Och på så sätt format rockmusikens utveckling.
Svenska Yle ger dessa kvinnors historia i fem delar, från den europeiska musikens tidiga år till idag.
Del 1: 1100-1960-tal
Kvinnor har alltid varit en del av musiken. De har varit såväl artister som musiker och kompositörer.
Redan inom den klassiska musiken fanns det ett flertal kvinnliga kompositörer, men de har fallit i skymundan för de mer kända manliga kollegorna. Kvinnliga kompositörer fanns det ändå redan under renässansen och barocken på 1500- och 1600-talen.
En av de äldsta kända kvinnliga tonsättarna är Hildegard av Bingen. Hon var bland annat abbedissa och predikant under medeltiden på 1100-talet. Men hon skrev även musik. Till exempel den svenska folkmusikgruppen Garmarna har spelat in hennes kompositioner.
KLICKA HÄR för att höra Garmarna tolka "Virga Ac Diadema" av Hildegard av Bingen.
Det skulle ändå ta tid för kvinnorna att börja höras och synas mer inom musiken.
Jazzåldern
Det skulle dröja ända till jazzens genombrott på 1920- och 1930-talen. Då började det i USA komma helt kvinnliga jazzband som The Ingenues och Ina Ray Hutton and Her Melodears.
Men även framstående och berömda soloartister som Billie Holiday och Ella Fitzgerald och den hyllade bluessångerskan Bessie Smith.
KLICKA HÄR för att lyssna på "After You've Gone" med Bessie Smith.
Under det som ofta kallas ”det glada 1920-talet” var jazzen mycket populär. År 1927 hade den första ljudfilmen (Jazzsångaren) premiär i USA. Den här tiden kallas även för ”jazzåldern”, men den tog slut när den stora depressionen kom år 1929. Den började i USA, men spreds snart över hela världen.
Aldrig mer krig
Efter att första världskriget tagit slut år 1918 trodde man att det aldrig mer skulle bli storkrig. Vilket förstås visade sig vara fel när andra världskriget bröt ut hösten 1939. Det varade fram till år 1945.
I november 1939 anföll Sovjetunionen Finland och vinterkriget pågick fram till mars 1940. Åren 1941-44 utkämpades sedan fortsättningskriget mellan Finland och Sovjet.
När världen äntligen fått fred igen vidtog ändå det kalla kriget mellan främst Sovjetunionen och USA. Det kalla kriget skulle vara i 45 år.
Under efterkrigstiden började världen byggas upp igen och det vidtog en optimism som återspeglades på många håll i samhället.
Framtidsoptimism
År 1950 kördes det första Formel 1-loppet med VM-status i Storbritannien och två år senare hölls sommar-OS i Helsingfors. Det började uppstå en egen kultur för ungdomar, år 1956 blev Urho Kekkonen president i Finland och följande år sköt Sovjet upp världens första satellit – Sputnik 1.
Trots 50-talets framtidsoptimism inleddes ändå 60-talet med byggandet av Berlinmuren 1961 och Kubakrisen 1962 då världen var mycket nära ett kärnvapenkrig. Det har sagts att det kalla kriget aldrig var så hett som då.
Men småningom blev världsläget mer stabilt vilket ledde till nya framsteg inom såväl teknik och ekonomi som kultur och musik. År 1969 kom till exempel den första månlandningen strax följd av den legendariska Woodstockfestivalen.
Festivalens budskap var ”Tre dagar av fred och musik” och den kom att representera hippie-eran och den flower power-rörelse med fri kärlek som präglade mångas livsstil under slutet av 1960-talet.
Det var också nu som den sexuella revolutionen blomstrade upp, det accepterades att även kvinnan hade sexuella behov och p-piller och fri abort blev vanligare.
Kvinnans frigörelse gick framåt även på arbetsmarknaden och hon behövde inte längre vara lika ekonomiskt beroende av någon man som tidigare. Det blev helt enkelt okej även för kvinnan att ha ett jobb utanför äktenskapet.
Framtidsoptimismen och den ungdomskultur som hade fötts under 50-talet spreds i takt med musiken.
Rocken utvecklas
När 1950-talet kom började rockmusiken att utvecklas från bluesen och jazzen. Samtidigt började även kvinnorna att göra mer väsen av sig. Även om det var svårt att som kvinna slå sig fram i en så mansdominerad bransch som musiken.
Den kanske första kvinnan som tog saken i egna händer var gitarristen Cordell Jackson.
Hon hade försökt bli en av artisterna i Sam Phillips sedermera legendariska skivbolag Sun Records i Memphis, USA, men utan framgång. Det trots att hon i några år gjort flera demoinspelningar där.
Men Sam Phillips ville inte ha Cordell Jackson bland sina manliga artister (dit bland andra Elvis Presley, Johnny Cash, Carl Perkins, Roy Orbison och Jerry Lee Lewis hörde).
Då rådde gitarristen Chet Atkins henne att starta ett eget skivbolag. Vilket hon gjorde år 1956. Då började Cordell Jackson ge ut sin egen musik på det egna skivbolaget Moon Records.
Hon gav även ut musik med lokala band och artister som spelade tidig rock’n’roll, rockabilly och countrymusik.
KLICKA HÄR för att lyssna på "The Split" med Cordell Jackson.
Cordell Jackson blev förmodligen den allra första kvinnan som producerade och arrangerade musik, var ljudtekniker i studion och som sålde musik hon spelat in på ett eget rock’n’roll-skivbolag.
”Big Mama” Thornton
En av de största tidiga rockhittarna var Hound Dog med Elvis Presley. Den kom år 1956. Men det var en coverversion. Originalet gavs ut redan i februari år 1953 och den sjöngs då av en kvinna – Willie Mae ”Big Mama” Thornton.
KLICKA HÄR för att lyssna på "Hound Dog" med Big Mama Thornton.
Hound Dog skrevs av det berömda låtskrivarparet Jerry Leiber och Mike Stoller specifikt för Big Mama Thornton. Det blev hennes enda hit. Men inte den enda låt hon är känd för.
Big Mama Thornton skrev nämligen låten Ball 'n Chain som Janis Joplin och Big Brother and the Holding Company skulle göra berömda år 1967 på Monterey Pop Festival. Den finns även på deras skiva Cheap Thrills från året därpå.
Janis Joplin har sagt att hon hittade sin sångröst just tack vare Big Mama Thornton.
KLICKA HÄR för att höra "Ball 'n Chain" med Janis Joplin från Monterey-festivalen.
Ball 'n Chain finns med på Rock and Roll Hall of Fames lista över de 500 låtar som formade rock’n’rollen.
Detsamma kunde kanske även sägas om Janis Joplin själv. Att hon hjälpte till att forma rockmusiken.
Med sin personligt känslosamma raspiga stämma lyckades hon skrika ut alla de känslor av vilsenhet och kärleksbehov som en stor del av ungdomen upplevde på 1960-talet.
Joplin har till och med blivit något av en symbol för 60-talets ungdomskultur med droger och fri sex.
Janis Joplin slog igenom år 1967, men redan tre år senare skulle hon dö ensam i ett hotellrum av en överdos heroin.
Grace Slick
En annan av de första rockdrottningarna på 1960-talet var Grace Slick. Hon blev känd som sångerska i bandet Jefferson Airplane som år 1967 gav ut de psykedeliska rockklassikerna White Rabbit och Somebody to Love. Det var Grace Slick som skrev White Rabbit.
KLICKA HÄR för att höra "White Rabbit" med Grace Slick och Jefferson Airplane.
Jefferson Airplane transformerades i början av 70-talet till Jefferson Starship och 10 år senare till kort och gott Starship. De fick 80-tals hittarna We Built This City och Nothing's Gonna Stop Us Now. Bägge blev listettor i USA och Grace Slick blev samtidigt med sina 47 år den dittills äldsta sångerskan att få en singeletta på Billboards Hot 100-lista.
Det tidigare rekordet innehades av Tina Turner som var 44 år när hon år 1984 fick en listetta med What's Love Got To Do With It.
Grace Slicks rekord skulle stå sig ända till år 1999 då 53-åriga Cher toppade den amerikanska hitlistan med Believe.
Men inte bara Grace Slick, utan även såväl Tina Turner som Cher slog först igenom redan på 1960-talet.
Riviga rockklassiker
Tillsammans med sin dåvarande make Ike Turner gav Tina Turner ut riviga rockklassiker som River Deep – Mountain High (1966), Proud Mary (1971) och Nutbush City Limits (1973).
KLICKA HÄR för att höra "River Deep - Mountain High" med Ike & Tina Turner.
Tina Turner har kallats både drottningen av rock’n’roll och rockmormor. Hennes karriär har varat betydligt längre än de flesta andra artister ens vågar drömma om.
Tina har även stått för det som ibland kallats den mest fantastiska comebacken i rockens historia.
Jobbade hårt
Efter att hon i medlet av 1970-talet separerat från sin misshandlande man Ike hade Tina just inga egna pengar. Hon jobbade hårt och turnerade en hel del för att få igång sin ekonomi.
År 1984 skulle allt vända för Tina Turner. Hon gav då ut singeln What’s Love Got To Do With It som blev en listetta och stor hit världen över. Efter det gick det bara uppåt för Tina Turner tills hon år 2009 valde att börja ta det litet lugnare efter den omfattande världsturnén Tina!: 50th Anniversary Tour.
Turnén blev en enorm framgång och visade att Tina Turner ännu hade en intensiv sångröst och scenpersonlighet.
År 1986 gav Tina Turner ut självbiografin I, Tina. Sju år senare gjordes en långfilm baserad på boken. Filmen heter What's Love Got to Do with It? och den rosades rejält. I synnerhet Angela Bassetts roll som Tina Turner hyllades.
Tina Turner sägs vara den soloartist som sålt flest konsertbiljetter genom tiderna. Det är förstås långt tack vare hennes omfattande karriär. Hon är även i övrigt en av världens mest framgångsrika kvinnliga artister.
Cher slog igenom
Cher å sin sida slog igenom år 1965 i duon Sonny & Cher som hon hade tillsammans med sin man Sonny Bono. De gav ut stora hittar som I Got You Babe. Men rätt snart inledde Cher sin solokarriär. Hennes första solohit var Bang Bang (My Baby Shot Me Down) som kom år 1966.
KLICKA HÄR för att höra "Bang Bang (My Baby Shot Me Down)" med Cher.
Men sedan skulle det dröja ända till början av 1970-talet för hennes karriär att få fart med hittar som Gypsys, Tramps & Thieves, Half-Breed och Dark Lady.
Ända från början har Cher även varit en visuell artist som tyckt om att klä sig i vackra och iögonfallande kläder som stundom även chockerat litet. Hennes starka musikalitet och diva-aktiga uppenbarelse kunde man senare se att hade influerat till exempel Cyndi Lauper, Madonna, Christina Aguilera och Lady Gaga.
Rocken männens domän
Men ännu tillbaka till 1950-talet. Rockmusiken var då mestadels ännu männens territorium. De tjejer som sjöng (både solo och i grupp) ägnade sig mest åt förhållandevis lättsmält lättpop.
Men det fanns förstås undantag.
År 1955 kom låten The Wallflower med sångerskan Etta James. Låten är även känd som Roll With Me, Henry eller det mer rumsrena Dance With Me, Henry eftersom ordet ”roll” kunde ha vissa sexuella konnotationer. Etta James var även med och skrev låten som blev en hit på sin tid.
KLICKA HÄR för att höra "The Wallflower (Roll With Me, Henry)" med Etta James.
Ett annat av de främsta undantagen var låten Maybe med The Chantels. Den blev en hit år 1958 och kombinerade element från pop, rock och doo wop på ett sätt som gjorde att både låten och gruppen blev populära hos såväl den svarta som den vita publiken.
KLICKA HÄR för att höra "Maybe" med The Chantels.
Samtidigt gav låten prov på det sound som under 1960-talet ofta skulle förknippas med flera andra tjejgrupper.
Första listettan med kvinnlig grupp
År 1961 kom den första amerikanska listettan med en grupp som bestod enbart av kvinnor. Det var Will You Love Me Tomorrow med The Shirelles. Låten går också under namnet Will You Still Love Me Tomorrow.
KLICKA HÄR för att höra "Will You Love Me Tomorrow" med The Shirelles.
På 1960-talet hade skivbolaget Motown ett flertal mycket framgångsrika tjejgrupper som The Marvelettes, Martha and the Vandellas och förstås The Supremes med Diana Ross i spetsen.
Ända från början var kvinnorna och tjejgrupperna en betydande del av Motowns framgångar. För även om de flesta av Motowns artister var män var det ändå kvinnorna som stod för de största framgångarna.
Av alla topp-100-singlar som gavs ut av tjejgrupper under 1960-talet kom 60% från Motown. Eller Hitsville, U.S.A., som de började kallas för.
Soul- och r&b-sångerskan Aretha Franklin fick hittar med rockinfluerade låtar som Respect och Think. De är än idag klassiker.
Wall of Sound
Skivproducenten Phil Spector utvecklade på 1960-talet sin Wall of Sound-teknik och gjorde ett flertal stora hittar för tjejgrupper som The Crystals, The Blossoms och The Ronettes.
Det här speciella 60-tals tjejbandssoundet skulle sedan återuppstå på 2000-talet med artister som Amy Winehouse, Duffy och Adele.
De flesta av 60-talets tjejgrupper bestod av kvinnor som enbart sjöng. Det var fortfarande ovanligt att någon kvinna själv skulle spela något instrument. I synnerhet på scenen.
Skivbolagen ignorerade
Undantag fanns förstås, men helt kvinnliga rockgrupper ignorerades fortfarande långt av skivbolagen. De tyckte inte att det ur kommersiell synvinkel var tillräckligt intressant med tjejer som lirade rock’n’roll.
Ett av de första rockbanden som bestod enbart av tjejer och som skrev kontrakt med ett större skivbolag var amerikanska Goldie and the Gingerbreads. De fanns åren 1962-67.
Goldie and the Gingerbreads åkte även på turné till Europa och de spelade bland annat på samma Star-Club i Hamburg som The Beatles.
De turnerade även runt Storbritannien tillsammans med brittiska manliga kollegor som The Rolling Stones, The Animals, The Beatles, The Yardbirds, The Hollies och The Kinks.
KLICKA HÄR för att höra "Can't You Hear My Heartbeat" med Goldie and the Gingerbreads.
Den största hitten för Goldie and the Gingerbreads var Can't You Hear My Heartbeat som kom på en 25:e plats på den brittiska hitlistan år 1965. Men i deras hemland USA floppade den eftersom Herman's Hermits två veckor innan hade gett ut deras version av samma låt.
Goldie and the Gingerbreads splittrades sedan ett par år senare på grund av utebliven framgång.
En annan orsak till att bandet slutade var att de lokala konsertarrangörerna i Nordamerika nästan genomgående gjorde reklam för Goldie and the Gingerbreads uttryckligen för att bandet bestod enbart av kvinnor – inte för musikens skull.
Silverfärgad jazzrock
Två av medlemmarna i Goldie and the Gingerbreads bildade sedan det kvinnliga jazzrockbandet Isis. Deras debutalbum Isis (1974) väckte en del uppmärksamhet på grund av konvolutet som visade bandmedlemmarna nakna enbart täckta av ett lager silverfärg. Musiken fick god kritik och jämfördes med band som Chicago, Blood, Sweat & Tears och Earth Wind & Fire.
KLICKA HÄR för att höra "Do The Football" med Isis.
Goldie and the Gingerbreads var ändå inte de enda tjejrockarna som fick skivkontrakt på 1960-talet. Det fick även The Pleasure Seekers (med Suzi Quatro), The Feminine Complex och Fanny.
Tjejgrupper i Sverige
På 1960-talet kom tjejgrupper i Sverige som Nursery Rhymes (med Marie Selander) och Plommons. Men de skilde sig musikaliskt inte nämnvärt från sina samtida manliga kollegor.
Skillnaden låg närmast i att dessa band behandlades på ett annat sätt än sina manliga kollegor i pressen. ”Visst är dom söta – men dom låter också” kunde tidningarna lätt nedvärderande skriva.
Ett speciellt omnämnande bör även Rock-Olga få. Hon slog igenom år 1958 och blev inte enbart en av Sveriges första kvinnliga rockare, utan en av Sveriges första rockartister överlag. Även om den musik som på den tiden kallades för rock var betydligt mildare än sådan den senare skulle bli.
KLICKA HÄR för att höra "Barnvaktsboogie" med Rock-Olga.
År 1972 gav Rock-Olga ut en platta där hon kompades av Benny Andersson, Agnetha Fältskog och Anni-Frid Lyngstad från ABBA.
Helsingfors och Åbo först
Här i Finland var det främst Helsingfors och Åbo som först kom i kontakt med rockmusiken under slutet av 1950-talet, men den lyckades inte riktigt slå igenom då. Det kan bero på att det långt saknades en speciell ungdomskultur här.
Den första stora tillställningen för ungdomar i Finland var när den kanadensiske sångaren Paul Anka uppträdde på Borgbacken i Helsingfors år 1959.
På 60-talet hade ändå rockvågen inte bara nått, utan även alltmer börjat skölja över vårt land.
Surf-influerad instrumental gitarrock (så kallad ”rautalanka”) var populär liksom Beatles-inspirerade band. Hippie- och undergroundrörelserna nådde även hit och man sjöng om de problem man såg i samhället.
Men det var fortfarande mest män som gjorde musik. De finländska rocktjejerna skulle vakna på allvar först på 1970-talet. Dit beger vi oss i nästa del.