Alla ni som av en slump har råkat snubbla över Jamie Lawsons "I wasn´t expecting that" har säkert fått en klump i halsen när han kommer till sista versen. Man kan ana sig hur det kommer att gå men ändå blir det nästan som en chock.
Det är nästan som i verkliga livet. Alla har vi haft nära och kära som vi vet att snart kommer att dö men det där ögonblicket då vi får budet så känns allt ändå så overkligt.
Enkelt men berörande
Låten har blivit en enorm hit överallt och för Lawson var det nog YouTube som blev nyckeln till framgång. Det som gör hans låt så nära och familjär är att det är en rak och enkel låt som i princip bara innehåller sång och en akustik gitarr. Den lyckas beröra en på ett sätt som få andra låtar lyckas idag. Men i pophistorien är den inte unik på något sätt.
Brel skrev en hit
Redan 1961 skrev Jaques Brel en låt, "Le Moribond" (Den döende mannen), som handlade om en god vän till Brel som var döende i cancer. I låten tar han farväl av sina närmaste. Det finns en ”live-version” som är 15 minuter lång och trots att mina kunskaper i franska är mycket begränsade så kommer jag ihåg att jag satt som fastklistrad i stolen första gången som jag hörde den. Den versionen är tyvärr väldigt sällsynt och finns inte att hitta ens på webben.
Men låten började så småningom leva ett eget liv som Brel knappast hade kunnat ana. I början av 60-talet flyttade den amerikanska poeten och musikern Rod McKuen till Paris och han blev god vän med Brel. Så småningom började han översätta låtarna till engelska. En av de första som spelade in en cover på "Le Moribond" var folkgruppen Kingston Trio.
Med surfbrädor vid dödsbädden
I den versionen blev låten ”Seasons in the sun” ingen större succe men 10 år senare dvs 1974 så hände det. Den kanadesiska sångaren och låtskrivaren Terry Jacks hade upptäckt låten och han gjorde om en del av texten så man kan inte avgöra om huvudpersonen tar farväl av sin flickvän eller sin lilla dotter.
Han gjorde också små förändringar i melodin. Jacks hade också medverkat på en del skivor med Beach Boys och han hade också föreslagit för dem att göra en version av låten. Det gjorde de också men av någon anledning tycke de att den inte var tillräckligt bra för att ge ut på skiva.
Senare gav de trots allt ut den här versionen och då förstår man varför den blev på hyllan. Det låter som om de är på väg till en begravning men först tar de en tur med surfbrädena på vågorna.
Brevbäraren övertalade
Och efter en nära väns bortgång beslöt Terry Jacks att spela in låten själv. Men låten fick ligga på hyllan i hans källare i nästan ett år. En dag då Jacks funderade på vilken låt han skulle ge som följande så råkade en ung brevbärare komma in med posten och hörde låten och blev helt tagen av den. Han kom tillbaka senare samma dag med en vän och tillsammans lyckades de övertyga Terry Jacks att ge ut låten som sålde i över 10 miljoner exemplar.
Vissa likheter
En annan av pophistoriens storsäljare var "Honey" som skrevs av Bobby Russell och det intressanta är att det var också Kingston Trio som fick första tjing på den här sentimentala balladen. Men inte heller den här gången blev det någon större succé för dem.
Däremot blev det en enorm hit då countrysångaren Bobby Goldsboro spelade in låten 1968. Texten börjar med att sångaren ser på ett träd som hans stora kärlek hade planterat en gång i tiden och på samma sätt som i Jamie Lawsons låt så kan man också förutspå det tragiska slutet.
Men i motsats till Lawson så växer arrangemanget till svulstigt och stort och en coloratursopran gör att det skär in i hjärtats djupaste kamrar då Goldsboro kommer till sista versen. Trots det hittar jag en del stämningsmässiga likheter i Lawsons låt. Men lyssna och bedöm själva.
Veckans Vegatopp
Så som vi skrivit på Vegatoppens webbsida så slutade veckans omröstning kl 9 på onsdagen och ingen av utmanarna lyckades ta sig in den här veckan. Siri Widestam klättrade upp mot toppen igen men The Sparrows är fortfarande överlägsna ettor. Nu är vi tillbaka i normal rytmen så det finns tid fram till torsdag 8 oktober kl 10 att rösta.