Genanta möten med kändisar, prekära mellansnack och upprörda norrmän - det är vardagsmat för Hoffmaestro.
Om ett år firar svenska ska-pop-rock-bandet Hoffmaestro tioårsjubileum som band. De flesta av de elva (!) killarna i bandet har varit polare redan innan de bildade bandet, och det måste nästan vara så om man ska orka turnera runt ett så stort gäng. När vi träffar dem på Rockoff i Mariehamn är det tredje gången de spelar på festivalen. Vad är det som gör att ålänningarna vill ha mer och mer, och vad är det som gör att Hoffmaestro kommer tillbaka varje gång?
När man ser bandets scenshow förstår man direkt tjusningen att se dem gång efter annan. Under den dryga timmen Hoffmaestro kör sin show ser vi allt från soulsolon, hiphop, språngmarscher tillsammans med publiken och enorma flaggor med bilder på korpar. Och visst blir vi imponerade - och vill ha mer. Mer av den fantastiska scenshowen där elva personer samsas om det, ibland lilla, scenutrymmet.
- Vi har alltid några idéer om hur vår show ska se ut innan vi åker ut, men mest repar vi först under pågående turné. Då märker man vad som funkar och vilka idéer som faller platt för att de är alltför pinsamma. I slutet av turnén sitter allt som det ska, men ja, där ju turnén redan över, säger sångaren och gitarristen Jens "Hoffa" Malmlöf.
- En del av Jens mellansnack kan till exempel visa sig vara väldigt pinsamma. Det är som någons pappa på ett bröllop, alla skruvar sig och väntar på att det ska ta slut, skrattar sångaren Nils "Melo" Tull.
- På Bråvalla tajmade vi att jag snackade i över 12 minuter på scen, det är väldigt mycket på en spelning som räcker en timme. Jag borde kanske börja skriva manus, säger Jens.
Har du sagt något extra pinsamt på scen?
- En gång på ett gig i Norge började jag tala om längdskidåkare. Det var ett riktigt magplask ner i ett betonggolv, man ska tydligen inte skämta om skidåkning med norrmän, säger Jens.
Sinead O'Connor suger
Nils och Jens menar att Hoffmaestro är ett väldigt socialt band och gillar att umgås med andra artister backstage och på efterfester. Många vanliga dödliga skulle säkert bli lite starstruck över att träffa dem, men det händer också att killarna i bandet blir tagna av andra stjärnor.
- Vi hade spelat i Amsterdam och på efterfesten fanns också Sinead O'Connor. Hon är ju ball, man har ju lyssnat på henne sen man var liten. Hon strök runt oss och synade av oss och till sist gick jag fram och hälsade och sa "nice to meet you, I like your music", varpå hon fnyser "yeah, yeah" och vänder på klacken. Jag diggade henne tills det då visade sig att hon är ett asshole, säger Jens.
Mest är det ändå idrottsmän som imponerar på Hoffmaestro, speciellt fotbollspelare - naturligtvis med Zlatan Ibrahimovic i spetsen.
- Vi hade skrivit en låt till Zlatan och skulle träffa honom. Vi var så nervösa att vi ställde oss i något konstigt led och gick fram och stammade fram något i tur och ordning och kutade därefter därifrån. Sen stod vi och tisslade och tasslade och funderade om vi gjort bort oss totalt, skrattar killarna.
- Visst finns det osköna typer också som är svåra och bara stirrar i marken, men de flesta vi träffat är bra typer, säger Nils.
Men nu när tioårsjubiléet är på kommande, hur tänker ni fira det?
- Det blir nog en stor spelning i Stockholm med tillhörande efterfest av guds nåde, spår Jens.
- Och tårta. Jag älskar tårta, avslutar Nils.