Hur går det med skivfodralen då musiken allt mer distribueras digitalt? Vad är deras funktion och hur ser man skillnaden på ett bra och ett dåligt fodral?
Alex Steinweiss (1917 - 2011) stod för en av revolutionerna inom musiken då han uppfann skivfodralet. 
Det nya formatet behövde en annan slags förpackning än stenkakornas traditionella bruna skivpåsar. Med bakgrund som grafiker kom han på att man kunde pryda de nya omslagen med text och bilder och så föddes det moderna skivkonvolutet.
Det visade sig att skivor med bilder på konvolutet sålde betydligt mera än sina föregångare.
Sedan år 2003 delar branschorganisationen IRMA årligen ut pris för bästa skivkonvolut: Alex-priset, döpt efter Steinweiss.
Inte längre bara musik
Skivkonvolut har ofta bilder på artisterna. Tidigare visste man knappast hur ens favoritmusiker såg ut, men nu blev det plötsligt viktigt med det visuella.
Feta och gamla artister fick det besvärligare att få ut sin musik på marknaden medan yngre och snyggare typer hade det lättare.
Ibland påverkade skivkonvoluten själva gruppens sammansättning.
När Rolling Stones blev fotograferade för sitt första albumomslag tyckte managern Andrew Loog Oldham att sex personer var för många för bilden.
Pianisten Ian Stewart som var fyra år äldre än Mick Jagger och vars utseende inte ansågs vara passande för en kommande popidol fick därför sparken ur gruppen.
- Rolling Stones utan Ian Stewart på den amerikanska versionen av deras första album.
En lösning för grupper med många och/eller fula medlemmar är ju förstås att inte alls själva figurera på bilderna.
Majoriteten av dem som besökte en skivbutik på 70-talet minns säkert soul-gruppen Ohio Players och deras skivkonvolut som av någon orsak ställdes ut på de bästa platserna.
Betydligt färre kommer ihåg namnet på någon av deras låtar.
Här ser du alla Ohio Players skivomslag.
Några intressanta skivomslag
Vinyltiden var skivomslagens guldålder. 30x30 cm var en storlek där man fick mycket att rymmas. Vissa omslag kunde man stirra på i timmar för att se alla små detaljer och läsa all information om artisten och musiken.
Andra hade ganska enkla motiv och många av dem anses vara klassiker.
Who's Next (1971) Foto: Ethan Russell
Medlemmarna i The Who på en slagghög i Easington Colliery. Betongobelisken som de strilar på (eller låtsas, det lär skall ha använts en vattenkanna för de blygare medlemmarna) får en att tänka på Stanley Kubricks film 2001: A Space Odyssey som var en enorm succé ett par år före Who's Next.
Och det var kanske också meningen. The Who lär skall ha bett Kubrick regissera filmversionen av "Tommy" men han tackade nej. Att symboliskt pissa på hans konstverk var kanske deras hämnd.
Abbey Road (1969) Design: John Kosh, Foto: Iain MacMillan
Abbey Road och bilden på framsidan av konvolutet är ju en klassiker. Ett otal turister har tagit liknande bilder på skyddsvägen utanför studion med samma namn.
Abbey Road är också en av konpirationsteoretikernas favoriter. Konvolutet lär bevisa teorin om att Paul McCartney dog år 1966 och ersattes av dubbelgångaren Billy Shears.
John lär skall representera prästen, Ringo de sörjande, Paul (utan skor) den avlidna och George i sina arbetarkläder gravgrävaren.
Den vita Volkswagen med registerplåten LMW 281F påstås betyda att Paul hade varit 28 om (if) han hade varit vid liv då Abbey Road gavs ut.
På 2000-talet gjordes det planscher av bilden. Men då retuscherade man bort cigaretten ur Paul McCartneys hand.
Nästa gång du är på en fest med folk som gillar Beatles kan du pröva följande: Be någon säga i vilken ordning Beatlarna går från vänster till höger på bilden.
Det är inte så lätt som man tror.
Rolling Stones: Let it Bleed (1969) Design: Robert Brownjohn
Albumet Let It Bleed har en bild av en "skulptur" gjord av ett cykelhjul, en filmkanister, en pizza, en klocktavla och en kaka.
Kakan på fodralet bakades av den då ganska unga och okända Delia Smith som senare blev Storbritanniens populäraste kokboksförfattare.
Hon har i själva verket sålt nästan fem gånger flera kokböcker än Rolling Stones har sålt album i Storbritannien.
Suzanne Vega: Nine Objects of Desire (1996) Design: Jeri Helden, Foto: David Seltzer
Det här är ett av mina favoritkonvolut i all sin enkelhet. Färgkontrasten mellan grönt och rött, äpplet som jag undrade över om det hade med Bibeln att göra eller kanske med Vegas hemstad New York.
Fint planerat och designat tyckte jag. När jag i samband med Suzanne Vegas promo-visit efter att albumet kom ut fick träffa henne för en intervju hade jag laddat upp med flera frågor om symboliken med äpplet.
"Det var inte alls meningen att det skulle vara ett äpple" berättade en skrattande Suzanne. Den planerade frukten var ett plommon, men när det blev dags att ta bilden visade det sig att de inte var i säsong och de importerade plommon som frukthandlaren hade såg skrynkliga och dåliga ut. Alternativet blev då ett Granny Smith-äpple, den besynnerliga arten som håller i all evighet.
Ibland är det kanske bättre att inte veta alla detaljer.
Skivkonvolutets framtid
Guldåldern tog slut i och med övergången från vinyl till CD. Den nya mindre fodralen erbjöd inte mera samma upplevelse.
I stället för att fördjupa sig i bilder och text satte man på musiken och tittade på något annat.
Och hur blir det i framtiden då majoriteten av musiken distribueras som filer på nätet. Behövs skivfodral? Kan man ens tala om ett album utan bild eller blir det bara en samling låtar?
Kanske bäst att fråga någon som är mera insatt i frågan:
Intervju med en skivkonvolutsdesigner
- 36 år gammal, bor i Rödbergen i Helsingfors 
Maria "Biffen" Ahonen
- Jobbar som grafisk designer.
- Har designat skivkonvolut för bland annat PMMP, Stig, Jenni Vartiainen, Maija Vilkkumaa, Kaija Koo, Mariska, Samuli Edelmann, Sanni, The Rasmus, Erin, Jonna Tervomaa, Anna Abreu, Ronya, Antti Tuisku, Juha Tapio, Samae Koskinen, Johanna Kurkela, Sunrise Avenue, Anssi Kela, Laura Närhi, Nopsajalka, Hanna Pakarinen och måååååånga många fler som jag inte kommer ihåg hahahaa
Hur ser framtiden ut för skivfodralen som konstform då allt mera av musiken säljs som datorfiler?
- Inte bra, tror det börjar vara en döende konstform och video blir det nya skivkonvolutet. Klart att vinyler håller på att bli populära igen men tror inte att det räddar situationen. Men jag hoppas ju lite på att folk snart tröttnar på Spotify. Själv lyssnar jag endast på vinyl och sätter typ alla pengar på skivor.
Vad kan tänkas ersätta skivfodralen i en framtid då all musik ges ut digitalt?
- Video och social media. Förut var konvoluten ett fönster till artisten men nuförtiden behövs det inte mer, mystiken har försvunnit för alla är på Instagram. Sjukt tråkigt.
Vad är viktigt att tänka på då man designar ett skivfodral/vad kännetecknar ett bra och ett dåligt skivfodral?
- Själv uppskattar jag tidlöshet, ett bra foto och snygg typografi är bäst. I vissa sammanhang kan trendigare och personligare omslag vara fina men då ska dom vara bra gjorda. Dåliga konvolut... tja... gradienter och diverse photoshopfilter och ful typografi förstör ju det mesta.
Hur går det till i praktiken? Vem är uppdragsgivaren och hur mycket input har själva (musik)artisten?
- Beror på. En del artister är väldigt involverade och ringer med ponderingar klockan 04 på morgonen medan andra ser konvolutet först när det kommer ur tryck för dom bryr sig inte. Oftast tar jag själv kontakt med artisten så vi träffas och jag kan ta temperaturen så att säga.
Får du höra musiken före du börjar designa fodralet?
- Ja men jag väljer att inte lyssna på den ifall det inte är en artist jag själv annars också lyssnar på och vet att är bra. Konvolutet ska se ut så som dom TROR att musiken låter, inte som den låter på riktigt.
Finns det några roliga historier du kan berätta om något/några av de projekt du själv har varit involverad i?
- Hur många som helst men alla involverar sprit och pinsamheter så dom må förbli hemliga.
Vilka är dina favoritskivfodral (av de som du inte själv har varit med om att göra)? Finns det skivor där du älskar musiken och hatar fodralet eller vice versa?
-Tears For Fears Seeds of Love och Kents Isola är mina favoritomslag. och Roxettes Look Sharp! Jestas den är fin. Kunde sitta i timtal och bara studera den när jag var liten. En del Rush-skivor är ganska fula men jag älskar dom ändå. :)
Inga skivor, inga fodral
Tydligen är svaret på frågan i rubriken att skivkonvoluten verkligen är en utdöende konstform. Detta trots ett visst uppsving för vinylen som format. Dåliga nyheter för fotografer och designers, men också för den som har vant sig vid att se på musik som albumhelheter med tillhörande visuella komponenter.
Men vissa mänskor kan kanske skatta sig lyckliga över den framtida utveckligen, de som gör så otroligt dåliga och smaklösa konvolut att de skrämmer bort den potentiella skivköparen. Här ser du några exempel.
Lyssna på Fokus på skivkonvolut torsdag 11.6 kl.18.03 i Radio Vega.