Herreys och de gyllene skorna dansade sig in i folks hjärtan. Kirka gjorde mycket annat än bara hängde och en tävlare buades för första gången av scenen.
Luxemburg hade tagit sin femte och hittills sista seger i sångtävlingen året innan och stod således värd för den 29:e Eurovisionen. Nitton länder deltog och finalen arrangerades den femte maj. Det var först den tredje gången som tävlingen hölls i maj, men det skulle bli tradition.
I Finlands videovykort kunde man se kvinnor och män som svettades i bastun. Efter en stund krympte de och det visade sig att de hade suttit på en finsk flagga. Finlands representant var Kirka med låten Hengaillaan. Kirka sjöng säkert, spelade munspel och flirtade med kameran. De tre bakgrundssångarna verkade inte alls ha koordinerat sina kläder, men det kan påpekas att det är Kaija Koo som sjunger i rosa, fluffig dockklänning. Hengaillaan slutade på plats nio.
Storbritanniens Belle and The Devotions buades av scenen. Låten Love games var kanske inte örikets bästa bidrag genom tiderna, men buandet lär ha berott på att engelska fotbollshuliganer härjat i Luxemburg efter en match hösten innan. Tjejtrion slutade på sjunde plats.
Irland kom på andra plats med Linda Martin och Terminal 3. Låten var skriven av Eurovisionsvinnaren Johnny Logan, och kombinationen Johnny Logan och Linda Martin skulle visa sig vara guld värd åtta år senare.
Svenska Herreys hade fått äran att inleda hela tävlingen, och det visade sig att de satt ribban så högt att ingen annan kunde nå den. Diggi-loo diggi-ley vann tvåan med åtta poäng. De tre bröderna Per, Richard och Louis Herrey dansade och sjöng i färggranna skjortor och med gyllene skor på fötterna.
Sverige vann Eurovisionen för andra gången precis tio år efter att Abba tagit hem den första segern med Waterloo.
"Eurovisionens 60 år på 60 dagar" är en artikelserie som publiceras på svenska.yle.fi/eurovision. Varje dag publiceras en artikel om ett år i Eurovisionshistorian.