Lasso träffade musikern och scenkonstnären Laura Murtomaa för att prata om varför inget ljud låter lika två gånger, om rasism och om vems röst som egentligen får höras.
- Luftkonditioneringen som vi hör nu, det är ett ljud som är möjligt att höra ifall man lyssnar. Men var går gränsen mellan att lyssna på riktigt och att bara höra något?
Det frågar sig musikern och scenkonstnären Laura Murtomaa där hon sitter på teater Takomos scen i Helsingfors, en eftermiddag inför föreställnignen Alkusoitto – Mash Up! som handlar om, just det – ljud.
Murtomaa jämför det ljudflöde vi konstant utsätts för med att nån skulle visa oss 200 bilder i sekunden, utan att vi kan blunda.
- Det finns massor av information runt omkring oss, om vi bara stannar upp och lyssnar.
Murtomaa berättar att hon alltid varit intresserad av olika musikstilar och musik från olika kulturer. Det här var grunden till arbetet med föreställningen. Dessutom har hon jobbat med frågor som var gränsen mellan ”corny” och äkta går, eller varför poplåtar traditionellt inte anses vara lika tunga eller viktiga som annan slags musik.
Att förlåta och börja om
”Inget ljud låter lika två gånger” lär Aristoteles ha sagt. Murtomaa tycker att det är en avslappnad tanke.
- Det betyder att man verkligen kan släppa kontrollen. Jag har gjort något, och just i den här stunden är det du som lyssnar. Jag kan inte veta hur det låter för dig. Vi har också friheten att lyssna på en låt i olika stunder och känna helt olika saker.
Musikföreställningen Alkusoitto – Mash up! som alltså spelades på Teater Takomo under vårvintern, är ett resultat av dessa tankar, det är en blandning av olika ljud och musikstilar. Arbetsgruppen består, förutom Murtomaa, av Hanna Raiskinmäki, Ainu Palmu och Jaakko Kiljunen.
Som namnet antyder, består föreställningen av 13 stycken ouvertyrer eller preludier, som alla är olika till sin karaktär. Varje gång ett nytt preludium börjar, känns det därför som om hela föreställnigen inleds på nytt.
- Det är viktigt att få möjlighet att börja om, säger Murtomaa, att förlåta. Alla ouvertyrer är lika värda, men kan ha olika betydelser för publiken.
Röster mot rasism
Alkusoitto är också en balansgång mellan det personliga och det politiska. Är det bara de som har makt som får höras? frågar föreställningen.
- Jag har ganska mycket makt i det här samhället trots att jag inte är en man, eftersom jag är vit och född i Finland, säger Murtomaa. Därför måste jag verkligen fundera på hur jag använder min makt och min röst.
Hon påpekar att vi alla har ett ansvar, att vi inte bara kan koncentrera oss på våra personliga problem – även om också de är viktiga. Vi måste ha ett bredare perspektiv.
- I Finland behöver vi inte vara rädda för att säga saker på scenen. Så är det inte överallt, det räcker att man reser… inte så långt härifrån.
Något som också inspirerat Murtomaa är varför just ljudet och musiken genom tiderna har varit så viktiga – och farliga – för människor med makt.
- Jag tänker på demonstrationer och fredsmarscher. Vissa tycker att sådant är passé eller gammalmodigt. Men det pågår så mycket i världen och människor försöker få makt på olika sätt. En form av makt är att demonstrera och på såsätt konkret få sin röst hörd. Det är jätteviktigt.
Murtomaa är speciellt orolig över den rasism som finns i Finland. Enligt henne tänker vita människor ofta att de inte är rasister om de till exempel har en mörkhyad kompis. Men rasismen är strukturell. För att kunna förändra strukturerna måste vi förstå att vi själva är en del av dem.
Rädslan för att skapa dålig stämning får inte hindra oss från att tala om orättvisorna.
- Vi har haft en så himla hypad feelis så länge, men på andras bekostnad. Kanske är det vår tur att ha lite dålig stämning nu, säger Murtomaa.
Veckans Lasso handlar om ljud.
Repris på Yle Fem, torsdag kl. 17:25 och på Yle Arenan.