Mitt under jobbet med Fylgia Callings debutskiva tog förhållandet mellan duon slut. Det blev en lång och tung process som till slut resulterade i en fantastisk skiva. Petter Sandelin träffar Iiris Viljanen i Stockholm.
Jag träffar Iiris Viljanen på ett kafe vid Slussen i Stockholm. Vi ska prata om Fylgia Calling, projektet som bara blev en skiva långt och om vad Iiris menar när hon säger att hon vill börja rappa. Någon gång mellan svaren på de frågorna glömmer jag bort att jag beställt kaffe. Just den här dagen är det ännu vinter och vinden viner mellan ensamma kontrabassträngar.
Fylgia Calling består av Iiris Viljanens sång och flygel och Robin Molin på bas. Debutskivan A letter of referral släpptes i början av året. Det är en avskalad duo som när projektet började var ett par, men som inte längre är det. Faktum är att just det höll på att sätta punkt för hela projektet.
Fylgia kallar på dig
Men först namnet. Ja, det är inspirerat av ålderdomshemmet Fylgia i Vasa. Det bekräftar Iiris med ett försiktigt leende på läpparna. De första låtarna kom till under en tid när hon själv kunde känna sig som en åldring, i ordets rätta bemärkelse.
- Jag hade en period när jag kände att jag själv levde ett sådant liv. Jag var musiker och hade bara kvällsjobb. När jag gick och handlade var det bara pensionärer överallt. Jag var sjuk eller hade krämpor. Jag började tänka på att många kan ha ett sådant liv också när de är unga, berättar Iiris Viljanen.
Namnet Fylgia Calling har en sorgsen klang.
- Det finns något deppigt kring det också. Fylgia calling. Man blir äldre och i dåligt skick. Fylgia kallar på en.
Förhållandet tog slut
Det var alltså mycket nära att det aldrig blev någon skiva med Fylgia Calling.
- Det är en speciell historia för oss eftersom vi var tillsammans förut och gjorde slut under arbetets gång. Det har varit jättetungt att göra klart skivan. Det har funnits många perioder när vi bestämt att vi inte gör klart den. Men vi har också satt så mycket pengar och jobb i projektet att vi kände att vi måste göra det klart, oberoende av det känslomässiga priset.
Trots den jobbiga processen är både Iiris och Robin nöjda med slutresultatet. A letter of referral är en exakt skiva där man inte lämnat något åt slumpen.
- Nu är vi nöjda. Det blev exakt som vi hade tänkt oss. Vi har varit exakt så noggranna som vi tänkt i början. Det tar länge och kostar mycket men i efterhand känns det värt det.
Inga fler spelningar
Den har som sett Fylgia Calling live har varit med om något unikt. De två spelningarna bandet gjorde i somras var undantag. Några fler spelningar bli det inte.
- Det känns bra och vi är nöjda men vi kommer inte att kunna spela live. Projektet tar slut här. Vi har bestämt att vi inte ska spela låtarna. Det är tråkigt på sitt sätt.
Att stå på scenen tillsammans blir väldigt intimt.
- Vi är bra vänner, men det är så intensivt när man spelar i samma band. Vi tar fram väldigt mycket känslor när vi spelar. Det är speciellt när man har varit tillsammans och känner varandra så bra.
So dark and cosy in the room // A lot of students there // You couldn't see me watching you // It was too many there
Projektet tar alltså slut efter den första och enda skivan.
- Vi måste gå vidare i våra liv. Vi har inte haft någon paus sedan vi gjorde slut. Det är en jättekonstig situation. Jag tror inte någon skulle klara av det.
Skivan A letter of referral är fylld av små sorgsna historier. Det mesta är på något sätt hämtat från verkligheten.
- Det är vänners liv och mitt. Mycket är saker som har hänt mig men som jag bara sett. Jag har betraktat en situation och sedan skrivit om den. Det är situationer som har fått mig att tänka efter.
Iiris rappar
På tal om framtiden. Just nu experimenterar Iiris med rap.
- Jag gör texter på finska och har börjat översätta dem till svenska. Kanske blir det två versioner av låtarna. Det är mycket rap i dem. Kombinerat med sång.
Den som har svårt att föreställa sig hur en rappande Iiris Viljanen låter kan få några ledtrådar genom att lyssna på Fylgia Callings låt Jatko-Opiskelen. Just nu experimenterar Iiris med att kombinera sång, rap och samtidigt spela piano. Dessutom spelar hon trummor.
- Fast någon gång skulle jag gärna bara stå och sjunga eller rappa, utan att samtidigt spela. Jag vill så mycket olika saker.
