Charles Manson och den bortkastade musikkarriären

"Musiken talar till dig varje dag, men du är för döv, stum och blind för att höra musiken. Du är för döv, stum och blind för att ens stanna upp en stund." – Charles Manson 1970.

Det har nu gått 45 år sedan en av världens kanske mest speciella skivor gavs ut – Lie: The Love and Terror Cult. Det som gör den speciell är att den gavs ut av Charles Manson som då satt i fängelse dömd för medverkan till flera mord, bl.a. på den höggravida skådespelerskan Sharon Tate.

När man idag hör på skivan slås man av hur förvånansvärt bra den är. Eller i alla fall med tanke på omständigheterna. Visst, mestadels är det demoaktiga gitarrbaserade tidstypiska folkpop-hippielåtar. San Franciscos Haight-Ashbury under det blommande slutet av 60-talet. Lekfullt. Påhittigt. Drogat. Psykedeliskt.

Men låtarna som sådana är lika hyvens som många andra från den tiden. Hade han bara kommit åt att spela in dem ordentligt hade detta kunnat bli en kultklassiker på ett helt annat sätt än idag.

Det är Manson själv som skrivit all text och musik. Dessutom spelar han gitarr och sjunger riktigt väl.

Man kan inte undgå att undra hur världen och historien hade sett ut om Charles Manson hade gjort några andra val i livet och istället för sin destruktiva familjekult hade satsat på en karriär inom musiken. Faktum är att det inte var långt ifrån.

Småbrottsling med gitarr

Under mitten av 1960-talet var Charles Manson en småbrottsling med en gitarr. Han hade lärt sig spela under en av sina fängelsevistelser. Han satt inne några gånger för bl.a. bilstöld och butiksrån. Det var även i fängelse som han lärde känna musikproducenten Phil Kaufman som satt inne för att ha smugglat marijuana.

Kaufman var litet skeptisk till Manson som gitarrist, men tyckte ändå att han hade potential som sångare och låtskrivare och att han hade goda chanser att få ett skivkontrakt. Så han gav Manson några goda musikaliska råd samt namnet till en annan musikproducent som Manson kontaktade när han blivit frisläppt.

Tack vare Kaufmans rekommendationer fick Manson studiotid, men glömde genast bort alla goda råd han fått. Manson var ofokuserad och amatörmässig och det blev inte riktigt någonting av de inspelningarna.

Slumpen eller människan

Man kan diskutera om det var ödet eller slumpen eller rentav människans fria val som spelade in våren 1968. Dennis Wilson, trummisen från The Beach Boys, plockade upp två liftande unga kvinnor. Det visade sig att de tillhörde Charles Mansons "familj".

Wilson och Manson blev snart något av kompisar och Wilson introducerade Manson för diverse personer inom musikbranschen. Senare år 1968 försökte Charles Manson göra en LP tillsammans med Dennis och dennes bröder Carl Wilson och Brian Wilson (även de från The Beach Boys).

I Brian Wilsons hemmastudio spelade de in cirka tio låtar som Manson skrivit. Dessa inspelningar har aldrig getts ut, men vissa av låtarna torde finnas med på skivan Lie: The Love and Terror Cult. The Beach Boys gjorde en egen inspelning av Mansons låt Cease To Exist, men de arrangerade om den och döpte om den till Never Learn Not To Love. Men här står Dennis Wilson som ensam låtskrivare.

Sedan hörde Charles Manson den nyutkomna The Beatles-skivan The Beatles (bättre känd som White Album) och han blev som besatt av den.

Apokalyptiskt raskrig

Manson hade redan en tid förkunnat att motsättningarna mellan de vita och svarta i USA skulle eskalera till ett apokalyptiskt raskrig och att de svarta snart skulle göra revolution i de amerikanska städerna. Samma budskap tyckte han sig höra på White Album. Men i kodform. Ja, i själva verket menade Manson att skivan var direkt riktad till honom och hans Family – en utvald grupp individer som skulle skonas från den förestående katastrofen. Mansons tanke med mordena var att påskynda det hela.

Det har kastats fram teorier om att Charles Manson inte hade planerat att Sharon Tate skulle dö. Att hon bara hade en fruktansvärd otur som befann sig där och då.

Huset som Tate och hennes man filmregissören Roman Polanski hyrde hade tidigare bebotts av skivproducenten och musikern Terry Melcher och hans flickvän skådespelerskan Candice Bergen. Melcher hade en kort tid innan sagt nej till att skriva skivkontrakt med Manson trots att de redan spelat in litet musik. Det finns de som menar att Mansons avsikt var att hämnas genom att döda Melcher och Bergen. Men det inte Manson visste var att huset redan hade bytt hyresgäster.

En sak som talar för denna teori är att när Mansons kumpaner kom in i huset och träffade en vän till Sharon Tate, så hade de frågat efter en person vars namn vännen inte tidigare hade hört (alltså Melcher). Det som talar emot teorin är att Manson själv förnekat dess riktighet.

Det enda vi med säkerhet vet är att det var många liv som fullständigt onödigt krossades och ännu fler som blev ärrade för livet på grund av Charles Manson och hans Family. Men hade alla mordena kunnat undvikas om Manson bara hade fått ett skivkontrakt? Det får vi nog aldrig veta.

Ville ge ut skiva

När Manson hade häktats kontaktade han Phil Kaufman upprepade gånger och bad att denne skulle ge ut en skiva med Mansons musik. Tanken var att på så sätt få in pengar för att täcka utgifterna för försvarsadvokaten.

Men inga etablerade skivbolag gick med på att ge ut albumet. Kaufman lyckades ändå få ihop tillräckligt med pengar för att kunna låta ett litet okänt bolag ge ut 2.000 exemplar av LP:n som sedan distribuerades via en bootleg-firma.

Skivan bestod av 13 demoaktiga låtar som Manson spelat in under åren 1967 och 1968. Av den ursprungliga utgåvan såldes endast 300 exemplar. Sedan dess har skivan Lie: The Love and Terror Cult getts ut i nytryck ett flertal gånger. Men enligt kalifornisk lag har Charles Manson själv inte rätt att tjäna några pengar på sina inspelningar, så all royalty går till fonder för våldsoffer, bl.a. de som blivit lidande p.g.a. Manson.

Charles Manson-musikal

Charles Manson är idag 80 år gammal och sitter inlåst i Corcoran State Prison i Kings County, Kalifornien, där han avtjänar sitt livstidsstraff. Men hans musik lever ändå fritt utanför murarna.

Bl.a. Guns N' Roses, Marilyn Manson, GG Allin, Rob Zombie, Redd Kross och The Lemonheads har spelat in coverversioner av Mansons låtar. Och hösten 2014 blev hans liv en musikal i Hamburg, Tyskland – Charles Manson: Summer of Hate – The Musical. Den handlade om Mansons musikaliska aspirationer och beskrevs som "en musikalisk resa mellan L.A. och Death Valley".

Det må låta makabert med en Charles Manson-musikal. Men då kan det vara på sin plats att minnas vad Neil Young en gång sagt om Charles Manson och hans musik: "Bara han hade hittat en bra producent till sina låtar, så hade han blivit en rockstjärna".

Charles Manson / Lie: The Love & Terror Cult

Charles Manson Sings

Charles Manson: Summer of Hate – Das Musical