Många av Jean Sibelius pianostycken är experimentella, t.o.m. anarkistiska och ibland humoristiska, säger pianisten Olli Mustonen.
Sibelius skrev i sin dagbok 16 maj 1910: "Nog bör jag kunna förena det stora med det lilla. D.v.s. sinfoni med sånger. Nöden har ingen lag. Se saken i stort. Stil på det hela”. Han värdesatte sina pianostycken högt och för sin sekreterare Santeri Levas avslöjade han: ”Jag vet att de har en säker framtid, jag vet det trots att de för närvarande har fallit helt i glömska”.
Olli Mustonen säger att han naturligtvis kände till Sibelius pianomusik redan som barn, men det var först när han sedan fördjupade sig i den som han insåg hur mycket det finns och hur olika styckena är.
- Man kan hitta influenser från spansk musik, zigenarmusik, engelsk virginal och fläktar av Bach, enligt Mustonen.
När man ibland hör sägas att Sibelius pianostycken inte skulle vara välskrivna och att han inte förstod sig på pianot, så betonar Olli Mustonen att det nu inte alls stämmer.
- Styckena är ”ulvar i fårakläder”, de ser enkla ut men då man fördjupar sig i dem upptäcker man speciella lösningar och spännande harmonier, som är mycket unika och personliga.
Det finns inga inspelningar bevarade med Sibelius vid flygeln, men Olli Mustonen har sett en stumfilmssnutt inspelad hemma hos familjen Sibelius på Ainola och den visar att det var rejäla tag vid flygeln, inget småknaprande på tangenterna.
- Sibelius hade vuxit upp med pianovirtuosen Ferruccio Busonis spelstil och han var själv en skicklig improvisatör, det har många berättat engagerat om.
Min sista fråga till Olli var om det inte harmar honom som pianist att Sibelius inte komponerade någon grandios pianokonsert?
- Min inställning är tacksamhet över allt det som Sibelius ändå skrev för piano. Det är visserligen intressant att Sibelius inte komponerade några större pianosonater och inte heller någon pianokonsert, men t.ex. de tio styckena i op.58 bildar en större sammanhängande helhet om man spelar dem i följd.
Och på tal om storhet i musik så gör han en jämförelse med Bachs soloviolinverk. Knappast finns det större musik trots det lilla formatet. Sibelius var en mästare också i miniatyrerna, det är pianostyckena ett bevis på.