Med sin version av The Beatles´ låt ”With a little help from my friends” så visade Joe Cocker hur han med sin röst kunde blåsa nytt liv en låt. Till och med Paul McCartney hade sagt att Cockers version är den definitiva versionen av sången som man ursprungligen skrev för Ringo Starr.
Men det lättsamma och smått melankoniska orginalet förvandlades i Cockers version till en hymn som gick genom nästan alla känsloskalor som man kan tänka sig att få med i en och samma låt. Få vet också att det var Jimmy Page som bidrog med de utmärkta gitarriffen på låten. I motsats till så många andra artister som lyckats med att göra en hit av en coverlåt så hade Cocker så mycket mera att ge så hans artistliv varade i hela 6 decennier. Han turnerade ännu i fjol och toppade då bl a den tyska listan med sitt 40:de album.
Efter det bejublade uppträdandet i Woodstock gav sig Cocker 1970 ut på turné till 48 städer i USA med ett sällskap på 34 musiker plus fruar, fästmöer, barn och såna som bara lyckades komma med på ett hörn. De hyrde dessutom ett eget flygplan och hela turnén blev både film och skiva under namnet Mad Dogs and Englishmen som var hämtat från en Noel Coward låt från 1931. Turnén blev en enrom succe´ men av allt materialet som man hade bandat var det egentligen bara två konserter i Fillmore East hallen som dög till något då man gav bunten med band åt producenten Glyn Jones att lyssna igenom. Största problemet var körerna som bestod av både proffs och rena amatörer. I programmet kan du höra hur Jones löste det problemet.
Turneérna blev katastrofer
Personligen blev turnén början till en ond cirkel som fortsatte hela 70-talet med sprit- och drogproblem för Cocker. Vissa konserter blev rena rama katastrofen och att prata om uppträdande var närmast symboliskt. ”Man sade att jag hade gjort fruktansvärt dåliga shower men jag vägrade tro på dem” berättade Cocker senare. ”Men sedan spelade någon ett band för mig och jag sade: ´Ni måste ha gjort något med inspelningen för att få mig att låta så där, jag kan inte sjunga så där dåligt’. Sedan förstod jag att det faktiskt var jag”.
Under en turné i Australien 1972 så blev Cocker utslängd från landet för droginnehav och enligt ryktet hade polisen kommit till hans hotellrum efter en spelning i Adelaide och frågat om han har någon marijuana och Cocker hade vänligt svarat: ” Jo vänta lite det borde nog finnas här någonstans”.
Frun räddade
Men tack vare sin amerikanska fru, Pam, så tog livet en vändning för Cocker år 1978 och han kom i rampljuset igen med låten ”Up where we belong” som blev en megahit i början av 80-talet, mycket tack vare filmen ”En officer och en genleman”. Tillsammans med Jennifer Warnes fick de en Grammy-statyett i kategorin bästa pop-duetten.
Cocker dog i sviterna av lungcancer 70 år gammal den 22 december 2014 på sin ranch i Colorado där han tillsammans med sin fru hade en restaurang med namnet Mad Dog Café.
Hör mera om Mad Dogs and Englishmen skivan i programmet Fokus på Joe Cocker Radio Vega to 15/1 kl 18.03 och andra sändningen on 21/1 kl 13.03.
Redaktör: Kjell Ekholm