Tråkigast, fullast och bäst på Ruisrock - vilka var de? Det har Tommy och Louise svar på!
Super-Tommy och sommar-Louise åkte på fredagen till Åbo och Ruisrock för att spendera hela helgen på festivalen. Och vilken fest det blev! Rekordmånga besökte festivalen (hela 93 000) som i år ordnades för 45:e gången. Visst drog vädret sitt strå till stacken, men så ska vi inte glömma vilka fantastiska artister där var hela helgen. För att sammanfatta det hela ska vi här dela med oss av våra upplevelser - i bild och betygsättning!
Bästa spelningen:
Tommy: Future Islands. Skivan, som uppkäftigt nog heter Singles och som kom tidigare i år, var deras fjärde men den som verkligen fick mig att upptäcka det här grymma gänget. Ett snack med keyboardisten Gerrit under The Great Escape-festivalen gjorde längtan efter att se dem live ännu kärvare. Och nu, på Ruisrock, var det total kärlek. Jag älskar låtarna. Jag älskar världens bästa frontfigur Sam Herring. Jag blev till och med lite kär i hålet han rivit upp i sina byxor av alla vilda danssteg. Lycka!
Louise: Icona Pop. Det var söndag och jag var dödstrött, men de här tjejerna kunde inte hålla mig stilla. Jag dansade och tog bilder samtidigt, vilket inte är någon bra kombo, men det förklarar i alla fall hur bra de var.
Mest energiska spelningen:
Tommy: David Guetta är som en energisparlampa. Han får mycket till stånd med nästan ingenting. Själv rör han som i en lågbudget-gympavideo med flimrig bild, och ändå blir tittaren i samma form som Cristiano Ronaldo. Guetta lyfter ena handen och ropar lamt: "Finland, let's party". Publiken svarar med att dansa skiten ur sig. Så ja, energin fanns ju där. Mest energi på scenen kände jag hos Icona Pop. Explosion gånger två.
Louise: Här tänker jag säga Suede bara för att de var förvånansvärt energiska. De var nämligen allt annat under intervjun vi gjorde tidigare samma dag...
Tråkigaste spelningen:
Tommy: Nu körde jag ju en så ful teknik att jag alltid gick iväg för att kolla nåt annat (eller hem och nyttja kudde) så fort jag fick ens lite tråkigt. Det hände i år under Wiz Khalifa, Studio Killers och Cheek.
Louise: Wiz Khalifa. Verkligen. Han stod stilla vid mikrofonen och vagga från ena benet till det andra. That's it.
Roligaste spelningen:
Tommy: Igen, Future Islands är det bästa jag upplevt på en scen på länge. Variationen i mellansnacket gjorde säkert sitt till, från "Finns där för era kompisar när de har det svårt, det kan rädda nåns liv!" till "Skit också, jag rev upp ett hål i mina byxor, hänger snoppen ut?".
Louise: Får man säga Icona Pop igen? Då hade jag själv i alla fall som roligast.
Ruisrock 2014
Största överraskningen:
Tommy: Phoenix har en av världens snyggaste trummisar! Och då är trummisar ofta väldigt snygga.
Louise: David Guetta. Egentligen var det väl kanske inte han som överraskade mig, utan jag blev mest överraskad över mig själv för att jag tyckte att det var så bra. Fiilis.
Största besvikelsen:
Tommy: Icona Pop kändes som en solklar tältbokning. Visst funkade de på lilla Louna-scenen, men deras typ av party känns väldigt tältigt.
Louise: Studio Killers. De hade hajpat sin spelning så mycket att jag väntade mig eld, robotar eller typ raketer, men inget av det fick vi se. De påstod liksom att världen aldrig hade sett något liknande tidigare, men det tror jag väl nog att världen har.
Bästa intervjun:
Tommy: Bastille skulle definitivt ha råd att vara mer diviga är de är, skönt att de väljer att vara coola och avslappnade i stället. Example var gladare än vanligt och gav restips. Santa Cruz kom också nära med sin extremt långa Cheek-imitation. Men bäst, ja, jag föll för Phoenix. Roliga, överraskande och finurliga. Och så ville de bjuda på nötter och honung.
Louise: Hmm, svårt. Vi hade faktiskt många bra. Men kanske jag säger Veronica Maggio för jag förvånades över hur trevlig och jordnära hon var.
Bästa mellansnacken:
Tommy: Okej, nu ska jag inte nämna Sam Herring mer (men du förstår vart jag vill komma). Ruudolf, Karri Koira, Musta Barbaari och Aksim höll ju låda som ingen annan, och fick med publiken i veckoslutets mest avancerade övningar. Och snacka kan de, ingen tvekan om det.
Louise: Lily Allen. Kan inte motivera egentligen, men hon var kul. Skulle kanske ha valt Icona Pop om jag inte nämnt dem redan två gånger. De snackade nämligen finska, engelska och svenska på scen. Internationellt och bra!
Modigaste simmaren:
Tommy: Killen som gick helt bärsärk mot vågorna under First Aid Kits spelning på strandscenen. Har aldrig sett nån digga så hårt till nåt så återhållsamt. Respekt för det.
Louise: Tjejen som simmade i stringtrosor under Bastilles spelning. Såg inte själv, men Will från bandet berättade fascinerat om henne i intervjun efter spelningen.
Bästa festivalmaten:
Tommy: Jag återupptäckte lakrits. Jävlar vad mycket lakrits jag åt, och vad gott det var. Om festivalen gick back trots publikrekordet är det säkert på grund av laktritsunderskott i kassan. Ledsen för det.
Louise: Nu åt jag ju ingen festivalmat själv, men den asiatiska maten som besökarna gick omkring med såg god ut. Vårrullar, namiii.
Fullaste besökaren:
Tommy: The Offsprings spelning, vandrandet av och an. Zombieblicken, den skrämmande tomma zombieblicken. Du vet vem du är. . Eller vänta, det kommer du knappast ihåg.
Louise: Han som låg avslocknad på gräset i shorts och t-skjorta ca kl. 19 på fredag. Eller han som hoppade på allt och alla i publiken på Icona Pops spelning. Finns många att välja på.