Idag har han garaget fullt med lyxbilar och i sina bolag har han ett eget kapital på ca 300 miljoner kronor. Faktum är att han lär vara lika förmögen som Björn Ulveaus. Men det har inte alltid varit så. En tid fick han livnära sig som gatumusiker och leva på sin fru.
Gyllene Tider var det största namnet i Sverige i början av 80-talet och deras 2 första skivor var enorma försäljningssuccéer och turnéerna var slutsålda. Men trots framgångarna började bandet känna på sig att man vill utvecklas.
- Vi ville ju inte vara ett tonårsband som vi hade blivit i Sverige och det var mycket 10- och 12 åringar bland publiken och vi var kring 20 år då. Så hade det inte varit förut utan det hade alltid varit jämnåriga som vi spelade för. Vi ville helt enkelt växa upp lite i vår musik också.
Men ingen av oss trodde att det skulle bli något stort av den.
En del av materialet på den tredje skivan, Puls, riktade sig också till en litet äldre publik men på albumet fanns också kioskvältare som Sommartider.
- Då vi spelade in den så var den faktiskt inte så kaxig som den sedan blev. Vi lämnade bort en massa grejer som vi hade spelat in och därför blev den litet råare och tuffare också. Men ingen av oss trodde att det skulle bli något stort av den. Och jag tror inte att någon i bandet var särskilt imponerad av uppbyggnaden. Ackordföljden är ju ganska given, berättar Per Gessle.
Skolpsykologen skrev papper
1983 så rykte en del av medlemmarna i bandet in i armén och då passade Per Gessle på att spela in sin första soloskiva. Följande år blev han själv kallad till uppbåd och han hade ingen större lust att göra värnplikten så han gick till sin forna skolpsykolog som själv var pacifist. Han tyckte att idén var bra och han skrev en diagnos som gjorde att Per blev befriad från militärtjänstgörningen.
- Han skrev ut ett intyg att jag inte kan röra mig bland mycket människor och det stämde ju väl överens med mitt jobb, berättar Per och skrattar åt minnet.
Men då den fjärde skivan skulle spelas in så hade det redan uppstått en del frustration inom gruppen. Dels kändes det som om Gyllene Tiders populäraste tid var förbi och dels hade man nått det mesta man kan nå så följande steg blev att försöka slå igenom utomlands så man spelade in en skiva på engelska i stället.
The Heartland Café utkom i februari 1984 och sex låtar från skivan lanserades också i USA . Eftersom man inte kunde använda namnet Gyllene Tider där så kallade man sig i stället för Roxette. Och det namnet värmdes ju upp några år senare men då var det fråga om duon Fredriksson och Gessle.
Misslyckad utlandslansering
Per hade gillat den engelska rytm och blues gruppen Dr Feelgood och idén till namnet kom från en av deras låtar. Men Gessle själv var mycket missnöjd med skivan.
- Jag skrev inga bra låtar då och framför allt inga bra texter och vi borde ha bytt producent, säger han då vi träffas en eftermiddag i Stockholm och pratar om hela hans karriär.
Enligt Gessle blev skivan någon form av svensk middle-of-the-road pop som inte tilltalade någon. När de svenska texterna försvann så försvann också det unika med Gyllene Tider.
- Då de recenserade skivan i Billboard skrev de, not much happening here och precis så kände jag också, säger Gessle.
Jag ville ju fortsätta vara artist men sanningen var ju att ingen köpte mina skivor längre.
Hitmaskinen började hosta och pengarna sinade
Som 26 åring kände sig Per Gessle plötsligt som en före detta popstjärna och han visste inte riktigt i vilken riktning karriären skulle gå. Gyllene Tider var upplöst och solokarriären ville inte ta fart så i stället försökte han sig på att skriva åt andra artister.
- Jag ville ju fortsätta vara artist men sanningen var ju att ingen köpte mina skivor längre, säger Gessle.
Skivbolaget ville att han skulle gå i en riktning mot Ulf Lundell som var på samma skivbolag men Gessle kände ändå att han inte var riktigt klar med popmusiken ännu. Och det är en last som han fortfarande går och bär på. Så fort han var färdig med den nya Nashville plattan som är mer akustisk och lågmäld så kände han att det skulle vara dags att ge sig ut och spela powerpop med Gyllene Tider. Men i stället blev det nu en kompromiss i form av en soloturné i Norden som avslutas i Vasa och Borgå i augusti.
Men dök det någonsin upp en tanke i mitten av 80-talet när allt var motigt i karriären att han i stället skulle satsa på något annat än musik?
- Nej, så långt har det inte gått, säger Gessle och skrattar till. Men jag levde faktiskt på min fru ett tag som jobbade på resebyrå, tillägger han.
Och för att förtjäna pengar så åkte han tillsammans med Marie Fredriksson (detta var före Roxette-tiden), Lasse Lindbom (producent för Gyllene Tider skivorna) och Mats Persson från GT runt i Sverige och uppträdde akustiskt på gator, torg och i barer. Inkomsterna var inte stora men man hade inte heller så stora utgifter.
Men menar du faktiskt att du efter Gyllene Tider var så barskrapad att du var tvungen att leva på din fru, Vart hade alla pengar som ni hade förtjänat försvunnit, frågar jag rakt på sak.
Gessle skruvar lite obekvämt på sig innan han svarar:
- Ja, men det blev inte så himla mycket pengar på den tiden. Det var ju inte samma pengar som det är nu. Vi var ju fem som skulle dela på inkomsterna från turnéerna och jag fick ju litet mer i och med att jag skrev låtarna men en del av dem hade också Magnus Persson skrivit.
Men efter en stund så kryper sanningen sakta fram.
- Ja och så köpte jag ju bil och lägenhet också naturligtvis, det är dyrt och leva säger han och skrattar.
Och en sak är säker. Då Per Gessle gör musik eller ger sig ut på turné så gör han det inte för att förtjäna pengar men för att få tillfredställelse av musiken och ett bra arbete.
Fokus på Per Gessle del 2 onsdag 2/8kl 20.03. Repris lördag 5/8 kl 13.03 i Yle Vega