Vilken är dirigentens uppgift? Vad händer om hen tas bort? Den funderingen fanns bland frågorna inskickade till Folkets musikskola. Marina Lindholm, lektor i musikpedagogik, inkallas för att hjälpa till med svaret.
Orkestermusiker kan anklagas för att endast titta ner i sina noter under en konsert, och inte alls se upp på dirigenten som är där för att leda dem. Sanningen är ändå att kapellmästaren (som hen också kallas) har en väldigt betydande roll.
- En dirigents uppgift är att hålla ihop hela orkestern. Nu klarar musikerna av att hålla takten utan dirigenten också, men då det kommer till tempoväxlingar och dynamiska skillnader är dirigenten viktig, berättar Lindholm.
- När jag gjorde gymnasieläroböckerna (Lindholm har skrivit och medverkat i flera läroböcker i musik, bland annat för gymnasiet, red.anm.) minns jag att jag intervjuade John Storgårds, som sade att dirigenten är som en trafikpolis som övervakar taktartsbyten och ser till att allt går rätt till.
Det är under övningarna som dirigenten berättar hur hen vill ha det och hur musiken ska tolkas och övar upp orkestern. Musikerna gör anteckningar åt sig och nöter på så sätt in det i sitt spelande.
Trots att det kan verka som om musikerna endast stirrar på sina noter under konserter, så ser de ur ögonvrån vad dirigenten gör. Dirigenten har redan gett sin tolkning. De ser gesterna och minns hur det ska vara.
- Kort och gott: han ger sin tolkning, håller ihop det hela och övervakar, summerar Lindholm.
Vad händer om man tar bort dirigenten?
- Då saknar man säkert den sista finishen, finslipningen fattas. Om det skulle hända under en konsert så skulle jag kunna föreställa mig att just tempobyten säkert skulle blir lidande och dynamiken likaså. Om det är rak marsch från A till Ö klarar orkestern sig säkert.
[Skribenten råkar veta att bland annat Leif Segerstam, tongivare och dirigent själv, har komponerat flera symfonier som ska spelas utan dirigent. Det är enligt honom själv "fripulsativ" musik, som ger musikerna stora friheter beträffande bland annat rytmiken.]
Varifrån kommer taktpinnen?
- Förr dirigerade man med en jättestor stav som dirigenten stod och slog takten i golvet. Kompositören Jean-Baptiste Lully dog av att han slog den smutsiga staven i sin fot och fick blodförgiftning, så det var inte så lyckat, berättar Lindholm.
Så småningom började man använda en vanlig lång pinne. Många av dirigenterna gör sina egna taktpinnar (det finns ingen taktpinne-butik). I Musikhuset i Helsingfors pågår för tillfället en utställning med alla våra kända dirigenters taktpinnar med namn under. De är alla olika. En del vill ha en stor runt korkknopp i handen, andra har korta pinnar och en del använder ingen taktpinne alls.
- Om man har mindre orkestrar och ensembler så behövs inte en taktpinne, men har man en större orkester så syns det helt enkelt bättre om man har en lång taktpinne. Samma sak om man leder en kör: under stora körfestivaler ser man ofta dirigenten sätta vita handskar på. Helt enkelt för att det syns bättre.
Varför dirigerar vissa utan taktpinne?
- Det är helt enkelt en smaksak, hur man vill ha det. Vanligtvis, om man har en stor orkester, så syns det bättre om man har en taktpinne. Det finns inget rätt och fel.