Åbobandet Craneiums debutskiva Explore the void finns nu tillgänglig i digital form i väntan på att den skall tryckas upp på vinyl. Bandet är grundat 2011 och har innan det här släppt en demokassett och en split-vinyl med 3rd Trip.
Stoner och fuzzrock finns det gott om och just den här genren har aldrig varit min starka sida. Men det finns tid och plats för allt som får bunten att vibrera så jag trycker på Play på bandets
bandcamp-sidadär plattan finns i sin helhet.
Och herrejösses vilken sound! Grattis till herrarna Martin Ahlö, Andreas Kaján, Axel Brink och Joel Kronqvist. Det låter välproducerat, krispigt och inte så dammigt som stoner-plattor brukar göra (på ett dåligt sätt). Alla bandmedlemmarna delar kristligt på sånguppgifterna. Litet som Beach Boys, eftersom de säger att de inte har någon aning om vem av dem som skall sjunga.
Jag tycker mig ana en liten bit mer klassisk hårdrock än gemene stoner-band brukar ha. Öppningsriffen i Imperial duster t.ex. för mina tankar till Black Sabbaths heavygaste period och speciellt då Symptom of the universe. Nå, att skriva lika odödliga riff som maestro Tony Iommi är inte just förunnat andra, men stämningen och soundet är det inget fel på även om det är svårt att peka ut skivans Iron man eller Children of the grave. Låten Tzar Bomba är sedan mera lik Kyuss med sitt lugna tempo som mot slutet växer till ett crescendo.
En fälla som många band faller i är att man på en fullängdare glömmer bort variationen och alla låtar låter för likadana till tempo och uppbyggnad. Det är faktiskt inte helt fel att kasta in en Planet caravan på lämpligt ställe för att luckra upp det hela. Någon litet ”udda” låt skulle kanske därför sitta bra i helheten. Men överlag är det en frän skiva. En av mina allra första tankar när jag satte igång skivan var att det här borde man höra live. Hoppeligen låter Craneium lika bra inför en levande publik som på skivan.
Men nog recenserat. Vi ger ordet över åt sångaren och gitarristen Andreas Kaján.
Fem frågor
1. Hur mycket distorsion kan man ha på en gitarr? När blir det för mycket?
Egentligen vet vi i Craneium inget om distorsion. Hela grejen med stonerrock är att man använder fuzz and lots of it. Fuzz är liksom en lurvig och mjukare variant av dist, dist är skarp och skär mer i öronen. Stonerrock skall vara mer laidback, inte så stor fokus på att spela snabbt och tekniskt utan med fokus på riffen och känslan i musiken, det skall gunga helt enkelt och till det passar fuzz mycket bättre än distorsion. Egenligen skulle jag vilja säga att det aldrig blir för mycket, folk har ju egna preferenser på hur tungt man vill gå. Inom genren finns det band vars hela karriär går ut på att spela i så låg stämning och långsamt som möjligt, till och med band som endast spelar rundgång. Craneium lägger sig nog någonstans i mitten. Vi vill spela tung musik med fokus på riff och känsla men också ha någon form av melodier, någon sade efter vår spelning någon gång att vi är jävligt rock n' roll men ändå jävligt tunga. Tycker vi är en perfekt balansgång. Ett som är säkert är i alla fall att utan trycket från ljudet skulle hela genren inte vara så speciell, dom flesta håller nog med i att man ändå främst vill ha en viss decibellnivå förrän man kan uppskatta och förstå musiken till fullo.
2. Skivan låter mycket välproducerad. Hur mycket tid och pengar lade ni ner på skivinspelningen?
Tack, jo vi hoppades att den skulle göra det. Vi har tidigare släppt en demo på C-kassett och en 12" vinylsplit med 3rd Trip från Helsingfors. Även om vi har varit helt nöjda med de inspelningarna så kände vi att det nu var dags att göra något som låter lika bra som vi själva hade föreställt oss att det kan göra. Vi bestämde oss helt enkelt för att inte ta någon sorts tidspress och istället arbeta på skivan tills vi är nöjda och inte i efterhand märka små misstag som smugit sig med och liknande. VI hade även hjälp av kompisar med expertis och mer erfarenhet av att spela in, som hjälpte oss och tipsade oss fram till bästa resultaten i mycket av det vi gjorde. Skivan tog ganska exakt 11 månader att göra, vi började i November 2014 med inspelning av trummor och bas i en studio här i Åbo. All gitarr och sång har vi spelat in på egenhand, samt extra kryddor som finns här och där i låtarna. I vårt fall tror jag att en stor orsak till att skivan låten välproducerad är för att vi spelat dom flesta av låtarna många gånger Live, det gör stor skillnad att ha spelar låtar live i flera månader före man bandar in dem. Det ger en säker känsla, man kommer inte till studion och spelar in låtar som man bara spelat i replokalen före. Man behöver ett visst live-proof på att dom kommer funka, sen måste man spela in sig på låten med hela bandet. När låtarna väl var inspelade började idéerna flöda över vad man kunde lägga till för att piffa upp låtarna och göra dem ännu intressantare, t.ex. så var slutet på låten Ceasing To Exist något som tillkom väldigt sent, men något som blev väldigt bra. I princip så tog arbetet med skivan 1 år i stora drag, men vi skulle nog säga att förarbetet var väldigt viktigt och att hela bandets existens krävdes som bakgrund för att komma till punkten att göra skivan, att vi spelat länge tillsammans och lärt oss göra musik ihop. I fråga om pengar ligger det nog runt 2000-2500€, mycket ur egen ficka förståss men vi skulle inte haft råd utan Svenska Kulturfondens hjälp, så ett stort tack till dom.
3. Många stoner-band är live så trista att se på så tapeterna lossnar. Hurdana är Craneium live?
Hela Craneiums rykte tror jag att vi byggt upp genom live-spelningar, vi är inget band som står stilla, vi har roligt på scen och det märks. Vi rycks med i musiken och det vi gör, har publiken roligt har vi ännu roligare. Ingen skillnad om man spelar för 5, 50 eller 500 personer, vi går in med samma mål och ger så mycket vi kan. Man får gärna komma och kolla efter själv, vi spelar i Åbo 30/10 och 19/11, samt Helsingfors på Elmun Baari 20/11, under vår miniturné med svenska Skraeckoedlan.
4. Hur bestämde ni vem som skall sjunga på vilken låt?
Vi utgår ifrån den som har den ursprungliga idén till låten. Skriver jag själv en låt och har ett utkast till hur jag tänker att den skall gå, så är jag den som hunnit fundera ganska länge på låten och de olika delarna/riffen. Därav är det lätt hänt att man redan färdigt börjat fundera på sång och melodier, då känns det naturligast att man själv sjunger den. Nästa steg är att tillsammans jama ihop oss på låten och när vi känner oss klara med det börjar vi testa hur den funkar live, sedan går vi tillbaka till verkstan och filar ytterligare om det inte kändes bra live. Men om det handlar om låtar utan text, så spelar vi dom bara i replokalen och förr eller senare är det någon av oss som kommer med en text. Vi tre som sjunger har alla olika kvalitéer i hur vi låter, vilket kanske ger en bredd och möjlighet till att genom sången också skapa något intressant och en viss mångfald i hur sången låter. Vi har tre stycken som gör olika saker i olika låtar som också backar upp varandra i sången. Det har funkat för oss helt enkelt och det känns bra att alla sjunger, eftersom ingen av oss egentligen är någon "frontman" sångare så får vi ändå någon form av kraft genom att satsa på stämmor och samlad kraft så att säga.
5. Vad handlar Craneiums texter om?
Craneiums texter är kanske inte den viktigaste biten av vår musik. Vi skriver texter som handlar ganska mycket om rymden, sci-fi, vi målar upp scenarion som har med stonerrock-kulturen att göra, mysticism, häxor, atombomber och pesten. Det är olika, många texter tangerar också religion och det bibelbälte som Österbotten utgör. Vi må vara ett Åbo-band med vi är alla hemma från Österbottens slätter. Vi har också en tendens att komma på bra ställen där sång kunde passa i efterhand. I Harvest kom sången i slutet till flera månader senare, i Demon of the Sands samma sak och även i Dr.Plague tillkom sångdelar efter att låten i sig var klar.