På Musikhuset i Helsingfors ordnas under veckoslutet för tolfte året Sibelius-Akademins jazzfestival DIG. Som namnet antyder är det här faktiskt en festival för diggare av jazz i första hand.
Här är jazzen i huvudroll, någonting som också Mikael Jakobsson från Sibelius-Akademin påtalar när jag träffade honom inför festivalen.
Att jazzmusiken sedan av den breda massan ofta anses som lite ”svår” är en annan sak vi kom in på. Och det är här som jag väljer att haka på när jag ringer upp en av fredagens uppträdande artister, nämligen saxofonisten
Fredrik Lindborg från svenska LSD-trion. Med risk för att få ett ganska så väntat svar går jag ändå rakt på sak och frågar honom om LSD spelar ”svår” jazz? Och mycket riktigt blir svaret:
- Nej, det gör vi inte.
Och så här motiverar han:
- Jag tycker ju inte att så mycket jazz är svår, menar Fredrik Lindborg, fast det finns också sådan jazz, som jag kan hålla med om att är lite svår om man är lite ointresserad lyssnare. Men för det mesta är musik inte så svår om man ger sig hän och verkligen lyssnar, fortsätter han, men vi i LSD har ju faktiskt tänkt på det där just för att trioformatet också har ett rykte om sig att vara svårt då där inte finns något piano med.
- Så vi har försökt ha mycket sådana låtar som har ganska enkel harmonik, så man hör i alla fall vad det är för harmonik, även om vi inte har ett piano eller en gitarr. Och vi använder mycket stämmor så att Martin (Sjöstedt, basisten) använder stråke när han spelar och vi spelar stämmor mot varandra på det sättet, berättar han vidare.
På det här sättet blir musiken väldigt lättlyssnad, enligt Fredrik, så att alla toner går att urskilja, alla slag på trummorna hörs och ingen överröstar varandra. Det här är vad som kallas interaktion; musikerna lyssnar verkligen på varandra och det ska kännas som om Fredrik också skulle spela trummor och Daniel Fredriksson, som spelar trummor, spelar sax också.
Sonny Rollins och Monica Z
Namnet LSD-trio står alltså för Lindborg-Sjöstedt-Daniel och här kan ju noteras att trummisen Daniel Fredriksson har fått stå med sitt förnamn – var det här för att få till ett intressantare namn?
Ja, svarar Fredrik Lindborg med ett skratt, det var jag och Daniel som grundade bandet och namnet var hans idé, så han gjorde allt för att få till den här förkortningen och valde därför att kalla sig vid förnamnet.
Vad gäller det här med svårt eller lättlyssnat, så kan väl överlag också sägas om LSD-trio att de spelar den typ av jazz som ligger i en klassisk s.k. post bop-tradition och låter på det hela taget som igenkännbar, ”typisk” jazz. Inom den här stilen har också Fredrik sin stora förebild som musiker och saxofonist, nämligen Sonny Rollins, en av de verkligt stora mästarna på tenorsax. Denne 85-årige legendar lär faktiskt också ha hört Fredrik Lindborg och gillat det han hörde.
- Jo, han fick LSD-trios första skiva och skickade ett kort där han skrev att han tyckte om den. Det var förbannat kul, tycker Lindborg, men vi har ju träffast några gånger också, så han visste väl vem jag var och så.
Mera intressant trivia om Fredrik Lindborg är att han för ett par år sedan medverkade i den hyllade filmen Monica Z av Per Fly (regi) och Peter Birro (manus) om sångerskan Monica Zetterlund, där han spelar den kända svenska saxofonisten Arne Domnérus.
Det var så att han lite grann halkade in på ett bananskal i rollen, eftersom besättningarna redan var klara när han fick nys om att det var en film på gång och att det behövdes skådespelare som också kunde spela instrument på riktigt. Men han fick i alla fall komma på en provspelning och då tyckte man att han nog ändå skulle vara det lämpligaste alternativet för rollen som ”Dompan”. Så han fick den.
- Men det är faktiskt inte jag som spelar sax i filmen, berättar Lindborg, det var inspelat tidigare, förutom några få grejer. Så för det mesta agerar jag bara.
Också enligt infon på konvolutet till soundtracket Monica Z märker jag att Fredrik Lindborg är med bara på två spår, av vilka ett åtminstone är klassikern
Sakta vi gå genom stan.
Spelningar i Finland
Men när LSD-trio nu uppträder i Musikhusets Black Box-sal ikväll, vad kan vi vänta oss av spelningen?
- Ni kan vänta er att vi ger oss hän fullständigt åt musiken och förhoppningsvis kommer så långt att vi skapar någonting nytt tillsammans med varandra och publiken, berättar Fredrik Lindborg, och att det svänger och är utåtriktat, själfullt, det hoppas jag.
Det här är nog också en bra sammanfattning av hur Fredrik Lindborg vill att jazz ska vara, åtminstone den jazz som hans trio spelar.
Om nu någon blev intresserad att höra LSD-trio, men redan har program för ikväll eller av annan orsak är förhindrad att komma till Musikhuset i Helsingfors, kan det vara en tröst att Fredrik Lindborg är tillbaka i Finland på en miniturné med sin trio i början av november. Den här gången är det Österbotten som gäller och närmare datum och plats för spelningarna lyder som följande: 5.11 på Jakobstads Jazzklubb, 6.11 på Kokkola Jazz club, Finland och den 7.11 på Doobop Jazz club i Vasa.