Om John Lennon fortfarande hade levt så hade vi idag haft en möjlighet att fira hans 75 årsdag. Istället tog hans liv ett abrupt slut då han sköts av Mark Chapman den 8 december 1980 utanför Dakota byggnaden där han bodde i New York.
Det var de tuffa flickorna i skolan som gillade Lennon. De snälla tyckte mer om Paul McCartney och några kunde till och med gilla George Harrison men de som satsade på Ringo Starr hade något fel på prioriteringarna. I alla fall tyckte vi killar så.
Rockrebell och hemmapappa
Men Lennon var inte bara stor i käften och rolig. Han hade också en gudabenådad talang att skriva låtar och en av rockmusikens bästa sångröster. Och dessutom var han smart.
Trots att han kom från ett bräckligt hem med en far som drack och lämnade familjen och en mamma som placerade honom hos sin syster så utvecklades Lennons kärlekstexter ganska snabbt till mera samhällsinriktade och kritiska.
Och då Yoko Ono steg in i hans liv, i samband med en konstutställning i London 1966, så var det ett definitivt slut på glada sorgfria låtar och första spiken i kistan på The Beatles. Här några exempel på Lennons humor. Kolla speciellt intervjun som börjar vid 1 minut.
Sonen Sean föddes på samma dag som sin pappa 9 oktober 1975 och efter det tog Lennon en paus på 5 år från musiken. Han blev vad vi idag kallar för en hemmapappa.
Det var egentligen David Bowie som hade gett Lennon rådet att flytta till New York. Allt sedan The Beatles slog igenom 1963 hade de steg för steg dragit sig tillbaka från publiken. De slutade till och med att ge konserter. Vart de än gick som privatpersoner så blev de antastade av människor som ville ha deras autografer eller växla några ord med dem.
Bowie hade berättat för Lennon att i New York bryr sig ingen om vem du är, där kan du gå ifred på gatan utan att någon noterar dig även om du är en kändis.
Sista mötet
I flere böcker har man beskrivit hur det sista mötet blev mellan John och Paul 1976 och en antydning om att Lennon vill vara borta från musiklivet i alla fall för en tid.
”Året är inte 1956 nu och du kan inte bara dyka upp med en gitarr vid min dörr längre”, var Lennons kommentar då Paul McCartney besökte honom i Dakoka-lägenheten.
Jag har läst otaliga böcker både om Lennon och The Beatles men bilden av en av rockmusikens STORA är fortfarande totalt diffus för mig.
Jag blev mäkta överraskad då han 1980 gav ut albumet Double Fantasy och i stället för de svåra kompositionerna och djupa texterna så var det nu i princip raka enkla rocklåtar som till och med hade en stänk av pop i sig.
Men bara för att det var Lennon skulle ingen kritiker ens ha våga nämna ordet enkel i sin recension. Det var ju trots allt Lennon och även om låtarna till sin uppbyggnad var enkla slå kunde man inte säga det. Titelnamnet på albumet anspeglade på att ena sidan var Lennons medan den andra var Yoko Onos.
Skivan utkom i slutet av november 1980 och det är ett ofrånkomligt faktum att det som hände den 8 december, bara några veckor efter skivreleasen, kom att påverka det intryck som var och en fick av skivan.
Det var inte längre det come-back album som det skulle bli utan i stället det sista albumet som en av rockmusikens mest inflytelserika artister gav ut medan han ännu levde.
I en intervju för BBC den 6 december 1980 så sade Lennon att friheten att röra sig på stan var det som slutligen fick honom att flytta till New York.
Två dagar senare och efter att ha sagt upp sina livvakter så blev han skjuten på gatan av Mark Chapman.
Han lyckades ta några stapplande steg in genom ytterdörren och samtidigt som han föll ihop sade han "I´m shot".
Vegatoppen
På Vegatoppen blev det en hel del turbulens den här veckan. Jannikes låt, Into the sun, föll ut från listan efter 12 veckor men långköraren Into the sun finns fortfarande kvar. Joey Edströms Runaway gick samma öde till mötes och nya artister på listan är Loreen och Cajsa-Stina Åkerström.
Du har tid att rösta fram till torsdag klockan 10.