Anki Lindquists egenart som sångerska, hennes känslosamma tolkningar och personliga stämma i kombination med hennes repertoar, som var oberoende av trender gjorde henne till en av vårt lands främsta solister.
De första uppträdandena
Agneta Elisabeth ”Anki” Lindquist föddes i Helsingfors den 27 september 1945 och tog sina första steg på sångarkarriären i Finlands Rundradios program Tant Veras önskevisa. Tant Vera var Ankis barnträdgårdslärarinna och hon märkte tidigt att Anki var bra på att sjunga.
I slutet av 1950-talet när Anki var 15 år fick hon chansen att hoppa in som överraskningsgäst när Nalle Lindströms orkester spelade på Rigårdsnäs sommarfest i Porkala i Kyrkslätt, där familjen Lindquist hade sitt sommarställe. Hon gjorde succé och det blev upptakten till en karriär som varade i över 40 år.
Teinitytön blues
1961, när Anki var 16 år, deltog hon i en sångtävling som kunde ses i Tesvisios program Nuorten tanssihetki. Hon vann andra pris med låten St. Louis Blues. En annan Anki, Ann-Christine Nyström, som senare blev populär artist, vann med en halv poängs marginal.
Andra priset var en inspelning med The Savages, där bland andra Martin Brushane (trumpet) och Ole Halén (gitarr) medverkade. 1962 släpptes singeln Neiti yksinäinen med Olkoon niin på B-sidan. Den blev ingen framgång och Anki kände sig obekväm med ståltrådsmusiken. Hennes intresse var folk och 1964 bildades trion Anki, Bosse och Robert, som samma år debuterade på skiva.
Parallellt med trion gjorde Anki också soloskivor. Teinitytön blues (1963), Ne kesäyöt (1965) och Sunny (1966) med flera bäddade för en popularitet som ledde till att Anki valdes till Finlands populäraste kvinnliga artist åren 1966 och 1967. Under de här åren var hon också med i sommarturnéerna Danny-show, som på sin tid var de största popevenemangen i Finland. Som en absolut höjdpunkt i sin karriär såg Anki själv sin medverkan i BBC-programmet Ready Steady Go.
Från Hair till Cumulus
Hippiemusicalen Hair tog världen med storm 1968 och ett år senare sattes den upp på Svenska Teatern. Anki hade under sommaren åkt runt i Europa för att se olika föreställningar av Hair tillsammans med Heikki ”Hector” Harma, som då ännu var helt okänd som artist. Anki var självskriven i huvudrollen som Sheila och det blev givetvis succé.
Mitt under en pågående föreställning nåddes Anki av sorgebudet att hennes far hade dött. Anki samlade sig och slutförde föreställningen. Därefter kom tårarna.
När Hair-produktionen tog slut efter ett femtiotal föreställningar var det några i gänget som trivdes bra tillsammans, vilket ledde till att gruppen Cumulus med Anki, Hector, Cay Karlsson och Sakari Lehtinen bildades. Cumulus blev mycket populär tack vare deras stämsång och mångsidiga repertoar och hade engagemang runtom i världen. Deras version av Höstvisa är fortfarande ett paradnummer i den svenska visskatten.
Konstnär och redaktör
Anki var till utbildningen fotograf, dimitterad från Konstindustriella högskolan 1969. Under hela sin sångarkarriär arbetade hon också som redaktör vid Svenska Yle, först som frilansare och från 1980 som fast anställd på Yles Svenska TV-underhållning. Vid sidan om redaktörsjobbet tonsatte hon en hel del sånger till texter av sin mor Marita Lindquist.
Anki som människa och vän
Under hela sin karriär brottades Anki med dåligt självförtroende. Därför satsade hon aldrig helhjärtat på en solokarriär utan kände att hon stod i bekvämare skor när hon uppträdde i grupp. Hon var en fredens och frihetens kvinna i likhet med sin roll i Hair och t.ex. invasionen av Prag 1968 fick henne att ställa sig på barrikaderna.
Världsmusik och folk var hennes genrer och på sin repertoar hade hon sånger på femton olika språk. Hon har själv sagt: De flesta sånger som jag sjunger har en folklig prägel, alltså inga schlagermelodier, och de är inte tänkta som shownummer. De kräver ingen glans och glamour. De folkliga sångerna är enkla och anspråkslösa och detsamma krävs av den som framför dem.
Anki trivdes bäst i öppna landskap. En fast punkt i hennes tillvaro var hemmet i Porkala. En annan var stugan i Muonio, där Anki avled den 15 november 2007.
Läs också: Anki Lindquist och Cumulus
Benny Törnroos, vän och kollega