När jazzmusiker blir tillfrågade om, vilka klassiska kompositörer de har lyssnat på och blivit influerade av, är svaret oftast Bach, Debussy, Ravel, Stravinsky och Bartok. Fokus på Sibelius i jazzen, Radio Vega kl.18.03
Influenser, och direkta lån, av de här kompositörerna kan man höra i ett antal jazzkompositioner och -solon.
Många klassiska kompositörer, t.ex. Bernstein, Copland, Gershwin, Ravel, Shostakovitch, Stockhausen och Stravinsky har, å sin sida, influerats av jazzen och blandat in ”jazzelement” i sina verk.
Men medan det inte råder någon brist på jazztolkningar av klassik musik, är det inte alls lika vanligt, att klassiska kompositörer skriver nya arrangemang av jazz. Här följer några exempel på klassiskt i jazzen:
Art Tatum
Pianisten Art Tatums repertoar bestod huvudsakligen av s.k. standards, Broadwaymelodier och annan amerikansk populärmusik från 1920, -30 och -40-talet. Men några klassiska stycken fanns också på Tatums repertoar, bland dem Dvoráks Humoresque.
Gitarristen Django Reinhardt improviserade kring första satsen ur Bachs Konsert för två violiner, klarinetisten Eddie Daniels tog sig an Erik Saties första Gymnopedie, Art Ensemble Of Chicago tolkade Monteverdi och the Bad Plus gjorde sin version av Stravinskijs Våroffer. För att nu nämna några.
Modern Jazz Quartet
Bland längre verk skall också nämnas Miles Davis och Gil Evans tolkning av Rodrigos Concierto de Aranjuez samt Gershwins Porgy And Bess. The Modern Jazz Quartet har också spelat in de här två verken men är väl nog mera kända för sina Bach-tolkningar. Tillsammans med gitarristen Laurindo Almeida spelade de Bachs Fuga i a-moll.
Duke Ellinngton
Duke Ellington var, under hela sin karriär, besatt av tanken på att komponera längre verk som kunde mäta sig med de klassiska kollegornas klassiker. Han komponerade visserligen många sviter men också i dem saknas de långa musikaliska bågarna och helheterna som utmärker klassiska verk.
Utöver sin egen produktion, skrev Ellington jazzarrangemang av klassisk musik, t.ex. Griegs Peer Gynt och Tjajkovskis Nötknäpparen. Det är Duke Ellingtons och Billy Strayhorns arrangemang av uvertyren till den här balettsviten som spelas av Lincoln Center Jazz Orchestra.
Deodato
1973 kom Eumir Deodatos nio minuters version av inledningen till Richard Strauss Also Sprach Zarathustra på albumet Prelude. Den gavs också ut som singel i en kortare version samma år och blev en stor hit.
Wayne Shorter
Till de mest lyckade jazzversionerna av klassisk musik räknas Wayne Shorters Valse Triste från albumet The Soothsayer. Gene Krupas orkester gjorde sin version av valsen redan 1946 men av någon orsak har den inte uppmärksammats i samma grad som Shorters. Gene Krupas orkester spelade hela kompositionen medan Shorter valde, att spela bara en del av den.